Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Mattias Schyberg]

En ny trend i Chile är vin gjorda på druvan Carignan. I området Maule Valley så har druvan blivit återupptäckt (ett område som historiskt sätt i princip endast använts till inhemskt bordsvin) och stockarna är vanligtvis rejält gamla, närmare 70 år i vissa fall. I denna region så har ett gäng vinmakare slagit sig ihop och bildat en organisation som de valt att kalla Vigno (Vignadores de Carignan), vilket har blivit lite som en egen appellation med regler som innefattar saker som bland annat förbud att konstbevattna, minst 65 % av druvorna måste vara Carignan (gamla stockar) och såklart ha sitt ursprung i regionen Maule. Utöver detta så är det mycket annat också som innefattas, men nog om regleringar! Den som vill veta mer kan läsa mer om saken här eller här.

Hittade ett vin från denna organisation på Systembolaget igår och tänkte att det kunde vara kul att prova trots mitt aningen bristande intresse kring vin från Chile rent allmänt. Tycker vinerna alltför ofta får en karaktär av ekfatslagrad svartvinbärssaft, vilket jag inte brukar uppskatta.

Vinet ifråga är 2012 Vigno "Vignadores De Carignan" Old Vines Dry-Farmed Maule Valle By De Martino (97044)

Slankt och friskt med rejäla syror och medelfyllig kropp. Inslagen består av mörkröda plommon, röda vinbär, blåbär, kryddor och fat ihop med lite gummi, mynta, lakrits, vanilj och örter. Lång smak med lite bitter eftersmak. Rustikt och okomplicerat, men väldigt intensivt och välgjort med läskande balans.

Ja, vad skall jag säga för att summera upplevelsen? Gott vin utan att vara för tillgängligt, men ändå lite trist och intetsägande. Väldigt bra matvin skulle jag tro (dricker det utan just nu), men det saknas något som får det att sticka ut, som dock räddas upp av den fina syran och intensiteten. Inte en självklar rekommendation, men jag tycker absolut att ni borde testa det för sakens skull om inte annat. 88p

 

[Skrutt]

En ny trend i Chile är vin gjorda på druvan Carignan. I området Maule Valley så har druvan blivit återupptäckt (ett område som historiskt sätt i princip endast använts till inhemskt bordsvin) och stockarna är vanligtvis rejält gamla, närmare 70 år i vissa fall. I denna region så har ett gäng vinmakare slagit sig ihop och bildat en organisation som de valt att kalla Vigno (Vignadores de Carignan), vilket har blivit lite som en egen appellation med regler som innefattar saker som bland annat förbud att konstbevattna, minst 65 % av druvorna måste vara Carignan (gamla stockar) och såklart ha sitt ursprung i regionen Maule. Utöver detta så är det mycket annat också som innefattas, men nog om regleringar! Den som vill veta mer kan läsa mer om saken här eller här.

Hittade ett vin från denna organisation på Systembolaget igår och tänkte att det kunde vara kul att prova trots mitt aningen bristande intresse kring vin från Chile rent allmänt. Tycker vinerna alltför ofta får en karaktär av ekfatslagrad svartvinbärssaft, vilket jag inte brukar uppskatta.

Vinet ifråga är 2012 Vigno "Vignadores De Carignan" Old Vines Dry-Farmed Maule Valle By De Martino (97044)

Visa bifogad bild 4288

Slankt och friskt med rejäla syror och medelfyllig kropp. Inslagen består av mörkröda plommon, röda vinbär, blåbär, kryddor och fat ihop med lite gummi, mynta, lakrits, vanilj och örter. Lång smak med lite bitter eftersmak. Rustikt och okomplicerat, men väldigt intensivt och välgjort med läskande balans.

Ja, vad skall jag säga för att summera upplevelsen? Gott vin utan att vara för tillgängligt, men ändå lite trist och intetsägande. Väldigt bra matvin skulle jag tro (dricker det utan just nu), men det saknas något som får det att sticka ut, som dock räddas upp av den fina syran och intensiteten. Inte en självklar rekommendation, men jag tycker absolut att ni borde testa det för sakens skull om inte annat. 87p

Såg jag i syne el. ändrade du just poängen från 88 till 87? Noggrannhet uppskattas. & bra skrivet

 

[Mattias Schyberg]

Såg jag oäi syne el. ändrade du just poängen från 88 till 87? Noggrannhet uppskattas. & bra skrivet

Tack och Japp! Kan tänka mig att höja det igen dock. Det växer lite nu igen efter en liten svacka.

 

[Patrik Sellin]

Drack också 2009 Domaine Barroche Terroir C9DP igår och om övriga flaskor smakade som flaskan igår så förstår jag att gamarna får den...
Smak av:
Tranbär, fikon, ganska alkholdriven, lakritstoner, hel del fat som inte är helt integrerat, dålig syra, blek frukt. Helt enkelt en besvikelse, så jag hoppas att detta var en dålig flaska. Om inte så kommer jag också försöka bjuda bort vinet till mindre vinintresserade gäster.

Drack den också igår, men antingen har vi väldigt olika smak eller också finns det en klar flaskvariation. Tranbär, fikon och framförallt lakrits håller vi med om, men syran i vår flaska var helt ok och alkoholen var snyggt integrerad. Massor med frukt och inte mycket till tanniner, så den är helt klar att drickas. Riktigt gott, i jämförelsen med den 2012 Châteauneuf du Pape från Louis Bernard som vi drack för några dagar sedan så var det här vinet i en helt annan division. Inte så elegant kanske, men det ska man väl inte vänta av ett instegsvin - däremot kommer det att passa perfekt till sommarens grillkvällar.

 

[Daniel B]

2008 Paul Bara Champagne Grand Cru Spécial Club Rosé
En riktigt trevlig orange/rosa/laxrosa färg med härliga små bubblor. Första intrycken i doften är krita, röda bär och vit choklad. En viss mousse/gräddighet finns. Schyssta bäriga toner med lite nötighet och toastighet. Syran är riktigt påtaglig och den är alldeles för ung för att drickas nu. ~90p

Återigen frågar man sig varför man öppnar det så tidigt, lovar sig själv innerligt att inte göra om det men ändå är man där igen snart... Jag har inga flaskor av den här, men hade jag haft så skulle den få ligga i 10 år till tror jag.

 

[Vino fino]

Häromdagen lanserades en av mina favoritproducenter från Katalonien helt oväntat i Monopolets standardsortiment, så varför inte fira med ett smakprov. Agusti Torelló Mata GR barrica 2009 är ett fint uttryck för högklassig Macabeo döpt och ammad i ek: hasselnötter, blöt granit, gul frukt, och lite gräddiga toner. Bra slut, långt, nötigt. 90 p. Liksom all Cava ber den om bra mat eller en saltmättad bris som ackompanjemang. Håller en stund till.

Igår drack vi Barroche Terroir '09, till reapriset 165 riksdaler. Är böjd att hålla med @mnor här: alkoholen knäckte både mig och damen. Någonstans därunder spritångorna fanns ett rimligt vin med ganska mycket lakrits och torkad frukt, men extraktet har förstört hela konstruktionen. Nej tack. Är så in i vassen less på CNdP som har inspirerats av ni-vet-vem. Vill jag ha något som får ögonen att tåras kan jag köpa lacknafta. 82 p.

 

[Patrik Sellin]

Dagens middagsviner: var tvungen at testa Gajas 2010 Brunello di Montalcino mot 2001 La Tour Carnet, vilket är ett väl inkört husvin.
Gajan doftar av chokladsås (i den mest positiva bemärkelsen), smaken är ett crescendo av olika frukter, det finns syra och tanniner i överflöd, men de är så snyggt integrerade att det inte stör helheten Riktigt gott nu, men med stor potential. I La Tour Carnet finns svartvinbären från cabben och plommonen från merlon i ett snyggt paket med läder, ceder och stall. Två helt underbara viner: La Tour Carnet vinner på att den är klar, Gajas Brunello vinner på att den är elegantare. I dag är det dött lopp (1:1, i den interna omröstningen), men framtiden tillhör Brunellon.

 

[magnum]

2008 Paul Bara Champagne Grand Cru Spécial Club Rosé
En riktigt trevlig orange/rosa/laxrosa färg med härliga små bubblor. Första intrycken i doften är krita, röda bär och vit choklad. En viss mousse/gräddighet finns. Schyssta bäriga toner med lite nötighet och toastighet. Syran är riktigt påtaglig och den är alldeles för ung för att drickas nu. ~90p

Återigen frågar man sig varför man öppnar det så tidigt, lovar sig själv innerligt att inte göra om det men ändå är man där igen snart... Jag har inga flaskor av den här, men hade jag haft så skulle den få ligga i 10 år till tror jag.

90 P!!, nu blir jag nyfiken på vilka Champagne Rose som har högre poäng än så!!

 

[jrick]

Visa bifogad bild 4289
Drack den också igår, men antingen har vi väldigt olika smak eller också finns det en klar flaskvariation. Tranbär, fikon och framförallt lakrits håller vi med om, men syran i vår flaska var helt ok och alkoholen var snyggt integrerad. Massor med frukt och inte mycket till tanniner, så den är helt klar att drickas. Riktigt gott, i jämförelsen med den 2012 Châteauneuf du Pape från Louis Bernard som vi drack för några dagar sedan så var det här vinet i en helt annan division. Inte så elegant kanske, men det ska man väl inte vänta av ett instegsvin - däremot kommer det att passa perfekt till sommarens grillkvällar.

Jag är på din sida. Drack den också idag (har det någonsin varit så många FW-medlemmar som dricker samma utan att det är månadens vin?) och jag har inte fört några närmare anteckningar men jag tyckte inte att alkoholen var tydlig eller syran särskilt bristfällig. Jag tyckte att det var en god och korrekt "enkel" C9dP. Bättre än en typisk cotes du rhone, väldigt mycket mörk frukt och lakrits och ganska mjukt. För mig är det 88-89 poäng.

 

[chambertin]

Häromdagen lanserades en av mina favoritproducenter från Katalonien helt oväntat i Monopolets standardsortiment, så varför inte fira med ett smakprov. Agusti Torelló Mata GR barrica 2009 är ett fint uttryck för högklassig Macabeo döpt och ammad i ek: hasselnötter, blöt granit, gul frukt, och lite gräddiga toner. Bra slut, långt, nötigt. 90 p. Liksom all Cava ber den om bra mat eller en saltmättad bris som ackompanjemang. Håller en stund till

Ja inget att klaga på i Torellos Cavor tycker jag.

Gillar man dom så är Decantalo ett bra ställe att shoppa dom:
http://www.decantalo.com/en/sparkli...an-reserva-brut-nature-2009_c46do14b425p7962/

 

[ChristianB]

Återigen frågar man sig varför man öppnar det så tidigt, lovar sig själv innerligt att inte göra om det men ändå är man där igen snart... Jag har inga flaskor av den här, men hade jag haft så skulle den få ligga i 10 år till tror jag.

Köp några så kommer jag och dricker upp dem när 2025 börjar närma sig!

Jag drack för övrigt samma vin vid samma bord och mina intryck stämmer rätt väl överens med ovanstående. Personligen uppskattade jag dock den kritiga tonen och den vita chokladen, vilket tillsammans med brödigheten gav ett fint djup. Fräsch, på sätt och vis lite sluten, men precis vad jag önskade av glaset på en sommarbalkong!

 

[Skrutt]

2007 Ciacci Piccolomini d'Aragona Brunello di M.
Det är fint och välbalanserat med en härlig doft. Smaken är komplex men inte så generös. Körsbär, lakrits, tranbär anmäler sig för tjänstgöring. Detta är kanske inte riktigt min stil och jag blir lite skeptisk till de 2010or som just nu är ett ganska hett byte på SB.

Å andra sidan minns jag 2010 Ciacci Rosso di M. som riktigt fräsiga. Så bara inte mina krav blivit mycket högre så finns det hopp.

 

[Vino fino]

Ja inget att klaga på i Torellos Cavor tycker jag.

Gillar man dom så är Decantalo ett bra ställe att shoppa dom:
http://www.decantalo.com/en/sparkli...an-reserva-brut-nature-2009_c46do14b425p7962/

Faktum är att Bolaget har ett hyfsat bra pris på barrican. Decántalo tar € 20,65 / 19,65 euro för 6. Men 199 kr står sig bra i jämförelsen.
Vill minnas att jag betalade € 22,50 i min lokala butik när jag bodde i Spanien.

Den vanliga Reservan är dock betydligt mer korrekt prissatt hos Decántalo--- € 9,85 mot 159 kr på Bolaget. Man får väl anta att den svenska importören inte vågade lägga på samma hutlösa marginal på barrican eftersom den då skulle hamna i champagnenivå med ett pris runt 330 kr.
Sen är det ju alltid trevligt med en egen leverans från Spanien... Decántalo har mycket annat gött.

 

[Daniel A]

Laxlunch en grå söndag = vin. Korkade upp en av chansningarna från senaste Londonresan. En Jurancon - bara smakat ett dessertvin därifrån. Noll förväntningar på den här torra varianten.

2012 Camin Larredya, la Part Davant - Jurancon sec
En blandning av gros manseng, petit manseng och courbu. Köpte vinet eftersom jag kopplade druvorna till Pacherenc du Vic-Bilh, som jag gillar skarpt men druckit alldeles för lite av (flaskbanken är ju inte alltid min vän i jakten på obskyra vinregioner...).
Först är doften otroligt kraftig och konstig. Jag förstår inte alls vad det är jag har i glaset. Det luktar nämligen tandkräm... Tandkrämen försvinner efter ett tag och blir istället bara mint, med lite persikor och plommon bakom. Frukigt, citrus, och lite oljigt på tungan. Lent i munnen till en början, med lite utstickande syra mot slutet. Lång avslutning. Oväntat gott! Blev nästan lite golvad av hela upplevelsen. Jag vill ha mer Jurancon NU! Det här vinet hade jag gärna följt i många år. Hårt och snålt: 89p.

Fy fan vad vin är roligt. Skål!

 

[m_trobeck]

VARNING!!! Följande vin har druckits oerhört O-blint och med omdömet fördunklat av sanslöst trevligt sällskap, strålande sol och en obeskrivlig tillfredsställelse att för första gången sitta på altanen av sitt nya hus! Detta i en inramning av inspirerande samtal, kryddträdgården och pelargonier.

Så, vinerna då?

Vi startade med ett gående glas Fleur de Passion 2006 tillsammans med en rundvandring i huset. Detta följdes med resten av flaskan till smörstekta pilgrimsmusslor med grön och vit sparris.

Fantastisk doft med nybakade vetebullar, cashewnötter, blommor och en hel hög härliga äpplen. I munnen dansar tusentals bubblor över tungan och levererar en pigg och uppfriskande syra. Gula äpplen anför smaken, som i sin storlek och längd även innefattar citrus, mandariner och en härlig sötaktig ton långt där inne.
Vilken god champagne! Tur att jag har två till i källaren.

Detta följdes av hel sida av lax på grillen tillsammans med blomkål i ugn och rostade rotsaker. Samtalen gick över till jordens överlevnad och dess beroende på hållbar utveckling samtidigt som korken drogs upp på en Anima Chenin Blanc 2013

Mycket druv- och områdestypisk doft med fat, bivax, mogna exotiska frukter med ananas och papaya i förarsätet. (Givetvis fanns en gnutta av det våta yllet med också när man nu vet vad man ska leta efter.) Smaken följer upp på samma sätt med lite rostad sötma från faten som passar utmärkt till maten och palsternackorna. Inte superlång smak med god och fin.

Dessert orkades inte med. Nu började det också bli så kallt att vi flyttade in i vardagsrummet där vi avhandlade barnuppfostran, gamla minnen och alkoholdebut i Hällefors. Då behövdes enklare osttallrik tillsammans med Blandys Malmsey Madeira Harvest 2006

Fikon, dadlar, jul och söta drömmar! Apelsinen finns där. Syran finns där. Sötman finns också där. Allt paketerat i en snyggt mörk och knäckdoftande omfamning.

Sammanfattning av kvällen: 100+ p med mer potential i framtiden!

 

[Patrik Sellin]

Igår drack vi bra viner, idag satsade vi på något som skulle vara lite bättre:
2009 Rodney Strong Cabernet Sauvignon Brothers Ridge: ett rejält kraftpaket, men med allting på de rätta ställena, svartvinbär, blåbär, vanilj, bittermandel och peppar, massor med alkohol, men vinet klarar det med galans. Kan lätt bluffa som en riktigt bra austrailensk shiraz. Det här vinet kräver dock en bit grillat nötkött med en rå insida för att komma till sin rätt.
1997 Château Smith Haut Lafitte: samma dominerade druva, men ett annat vin: bordeaux som man vill att bordeaux ska smaka: stall, läder, örter (timjan), cigarrer. Syra, frukt och fat i ligger i ett snyggt paket. Det här vinet tycker att man ska sitta i en läderfåtölj i biblioteket och läsa en en god bok, utan att äta något utan bara sniffa på vinet (det funkar dock bra till kött också).
SHL vinner klart, men bägge vinerna är långt inne i nittioområdet.

 

[tobbe81]

Körde på en Valpolicella afton i min enkelhet i fredags Båda flaskorna var magiska och jag ger dem 95P Campo-leon är från den första producerade årgången från latiummorini. och Jag föredrar vitt recioto framför den röda alla dagar i veckan

 

[Sörplarn]

Hoppla,

• Côte Rotie Stephane Pichat les Grandes Places 2012, lite småtrist till en början för att var 100% Syrah var första tanken, känns väldigt outvecklat och koma vibbar smyger på en hela tiden när man leker med glaset. Hmm, tja och ett ehum sen ett hmm till. 24-30 månader på nya ekfat, jahopp trevligt, men sen då? Nä det är för svårbedömt just nu, ångrar att man inte lydde det drick-fönster reket på denna. Den är helt enkelt inte mogen, de säger att 2025-2030 skall det vara redå att bjuda in på käft-smällar. Så om foratt och dess rävar eller mig själv lever så får man väl återkomma. Experimenterade en hel del och det känns verkligen som ett kvalités vin och ack så komplicerat, med stora mängder luft då? Häpp inget, årets knepigaste vin för min del. Att Råbert gav detta 95 pinnar kan man verkligen undra över då det är alldeles för ungt att ens betyg sätta. Att få möta sitt öde och kokas ner i ett långkok gjorde köttgrytan förbannat trevlig, det kan jag inte ta ifrån vinet.

• Tenimenti Angelini Val di Suga Brunello di Montalcino 2010, trevlig rackare, inget topp vin i mitt tycke. God i alla dess former kan man inte neka det, härligt lent och mjuk, fin rubin röd färg, bra currant/svartavinbär, lite nöttig bland de mjuk kryddorna, svartpeppar gör mig påmind hela tiden. En bra balans, ett vin som skall sörplas på nu och helst till grillat krubb.

• Xavier Vignon La Réserve Châteauneuf-Du-Pape "Blend VII IX X", jösses vilken årgångs blend (2007- 43%), (2009- 21%) (2010- 36%) ångrar att jag inte plockade på mig flera, den fula trä-lådan kan man elda upp på en gång, så bara det ger ett bra intryck att vinet måste vara bra. Ja det är så otroligt välgjort, en bomb är vad som bjuds på. Råbarkad, men samtidigt artig på samma gång. Fantastisk doft med mycket smak av hallon och körsbär, ja röda kraftiga bär är en dominant faktor, härliga toner av söt-lakrits och hög procentig chocklad dyker upp av det lång avslutet. Ett väldigt komplett vin med svårnämnd grymt bra karaktär! Kan bara fantisera vad tidens magi kan göra med denna "gudars" skapelse, otroligt!

• Laurent-Perrier Vintage 2006, jag har alltid svårt att hålla fingrarna borta när LP släpper sin vintage, de lyckas alltid leverera till ett överns-komligt pris, nästan åtta år har den sovit med 50/50 Chardonnay och Pinot Noir under täcket innan denna skumma typ la den i sin famn. Kanske dags att införa en liten personlig ritual och rolig hatt? Tanten bokar alltid promt in sin när en ny LP ligger på vägen till hemmet och jag förstår varför gubbfan skall ej få njuta själv av denna, det är ju ett hantverks bubbel och deras Grand Siècle är ständigt hennes och "stugans" favorit, inbjudande doft av nötter, hassel dominerar. Bra balans i smaken av citrus/lime, väldigt livliga och kraftig bubblor i glaset våldsamt är det, skarp och inbjudande syra som avslutar med bra kräm och honung som toppar galant. Tummen up som vanligt LP ni gör en bra vintage igen det går inte att ifrån er!

 

[chambertin]

Jag föredrar vitt recioto framför rött.

Gravt svårt att inte hålla med dig. Har ALDRIG fattat grejen med röd recioto jag heller.

 

[Mattias Schyberg]

Sitter på tåget till Sveriges näst trevligaste stad och vad passar då bättre än att skriva några rader om helgens erövringar vinmässigt? Ämnet för dagen är dessutom varumärken och kultur, vilket kommer bli flummigt värre, men det passar mig nog perfekt!

Oregon är klart mest erkänt för sina Pinot Noir-viner och brukar generellt ha en karaktär som är slankare än Kalifornien men vanligtvis fruktigare och "stöddigare" än Bourgogne (finns dock många undantag). Cristom är en av flera producenter från Oregon som jag gillar skarpt och när man får chansen att prova en Syrah från detta område så är det såklart svårt att hålla tassarna borta från kakburken.

2012 Cristom Syrah Estate

Producentens ord om aktuellt vin:

"Perched next to the Viognier vineyard is 1.25 acres of estate Syrah, with roughly 1200 vines per acre. Syrah is typically not grown in Oregon, but Steve took on the challenge in 2001, grafting 2.5 acres of Chardonnay over to Syrah. The vineyard, with views of rolling hills, is the warmest on the property. The grapes soak up the sunshine all summer long, cooled only by winds that rustle through nearby trees. Four different Syrah clones produce small, thick-skinned berries in loose clusters. The fruit is watched carefully, and picked selectively before being fermented separately and blended together right before bottling to create complexity and harmony.

From the first vintage in 2003, the hallmark of Cristom Vineyards Syrah has been a distinct black-pepper scent that transports your palate to the mid-Rhone valley. This inky purple, almost opaque, Syrah has the classic Syrah aromas of white pepper, spice, plums, leather, bacon fat and the slightest touch of tobacco leaf, along with a generous amount of dark black and blue fruits. There is also a hint of gaminess that continues from the nose onto the broad palate. In the mouth the wine is rich and generous without seeming over the top."

Det går inte att komma ifrån att vinet är välgjort. Det osar verkligen kvalitet i varje liten del man väljer att fokusera på. Det är också (som sig bör med tanke på region) relativt svalt. Frukten domineras av skogshallon och björnbär i ganska återhållen stil. Fina fat som drar åt ceder, sandelträ och kaffe. På många sätt så känns det som en kraftig Pinot Noir, med sin relativt snälla tanninstruktur och fina krispiga syra. Hittar också kryddor (lagerblad), lavendel, lakritsrot och påtagligt med kåda tillsammans med en liten knorr som drar åt rostbiff. Ingen direkt peppar konstigt nog, vilket man brukar kunna hitta i "kallklimatssyrah", men jag klagar inte, det finns ju så mycket annat ändå.

Ganska fylligt med medelstor kropp och läcker intensitet. Härligt småbittert och saftigt med bra längd. Fin blyertsknorr i avslutet.

Grymt trevlig bekantskap och ett jädrigt gott vin utan tvekan, men jag hade hoppats på ännu mer druvtypisk karaktär och gärna lite mer funk, peppar och köttighet. Betygsmässigt så måste det hamna strax över 90-gränsen, vilket blir 91p i detta fall. Jag köper det gärna igen, men det finns bättre vin gjort på druvan därute för liknande eller lägre pris.