Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Mattias Schyberg]

men vi väntar på att bli godkända av sidan så vi kan lägga upp vår sida här.

Jag önskar att jag kunde skynda på den saken, men jag har tyvärr inga sådana rättigheter som moderator på forumet. @Jimmy Forsman är dock underättad och lär fixa saken när han tittar in.

 

[Joakim Staf]

Jag önskar att jag kunde skynda på den saken, men jag har tyvärr inga sådana rättigheter som moderator på forumet. @Jimmy Forsman är dock underättad och lär fixa saken när han tittar in.

Ingen fara då vi inte har börjat med distansen. Än så länge är bara resorna som är igång samt försäljning till HoReCa.

 

[Gurto]

Winzer Krems Riesling Spätlese Kremser Pfaffenberg 1983
(Ugnsbakad piggvar med smörslungad gurka med körvel samt vitvinssås smaksatt med miso)
Doft: torkade aprikoser, övermogna äpplen, hjortron, AKO-smörkola och en del dieselångor - dock mer dieselavgaser från typ en båtmotor snarare än ren diesel.
Smak: torkad aprikos, övermogna äpplen, stålig mineralitet, lite dieselrök och karamelliserad knäckighet. Halvtorr och medelhög syra.

Definitiv moget men inte alls dött. Mycket likheter med Tokaji kan jag tycka. Annorlunda men absolut gott. 88p

Absolut en vettig matchning till maten, även om den inte är perfekt. Lite mer asiatisk kryddning (tänk ännu mer miso och smaker åt det hållet) hade nog gjort matchningen bättre.

 

[Skrutt]

Tur du la till det där med ”i öppnat skick” för vanligt viner kan jag hålla mig och lagra hur länge som helst men av någon anledning har jag mycket svårare att hålla mig från att öppna den här typen av viner så svaret på "i oöppnat skick" hade nog varit kortare. Det sagt gjorde jag det bra som lyckades ha kvar dem öppnade i 3 veckor!

Finosar ska ju drickas direkt så där är ju inte hållbarheten intressant (jag drack min till en Zlatanmatch och flaskan var slut före matchen….…). Oloroson och amontilladon dök förvånansvärt snabbt från v2 till v3, kanske det var min dagsform som gjorde att det inte var lika bra men baserat på det jag kände då skulle jag nog inte spara dem öppnade längre än max 4 v men helst bara 2. Tyvärr var det ju bara halvflaskor så någon längre analysperiod gick bara inte. Jag drack dem utan tilltugg eller mat och det kan ju förstås också spela in på hur de upplevs för t.ex. längden på eftersmaken är ju viktigare om de är ensamma plus allt som händer med vin och mat tillsammans.

Jätteintressant, tack så mkt. Jag saknar nästan all erfarenhet men tycker iaf att fino passar bra t pulled pork m hickorysås.

 

[Vino fino]

Finosar ska ju drickas direkt så där är ju inte hållbarheten intressant (jag drack min till en Zlatanmatch och flaskan var slut före matchen….…). Oloroson och amontilladon dök förvånansvärt snabbt från v2 till v3, kanske det var min dagsform som gjorde att det inte var lika bra men baserat på det jag kände då skulle jag nog inte spara dem öppnade längre än max 4 v men helst bara 2. Tyvärr var det ju bara halvflaskor så någon längre analysperiod gick bara inte. Jag drack dem utan tilltugg eller mat och det kan ju förstås också spela in på hur de upplevs för t.ex. längden på eftersmaken är ju viktigare om de är ensamma plus allt som händer med vin och mat tillsammans.

Som välmarinerad sherrypimplare kan jag bara hålla med Mats här. Förutom typen fino (som är extremt känslig) så gäller samma lagringsoduglighet och omedelbar påbörjan av oxidation--- om än långsammare--- för de förstärkta "generösa" stilarna, som enligt myten är väldigt stabila men i praktiken inte är det.

Om du pratar med marknadsföringsfolket på en bodega kommer de att hävda att en oloroso är stabil i åratal. Pratar du däremot med herr venenciador kommer han (det brukar vara en han) hävda att drick så snart som möjligt när det tagits ur fatet. Jag har själv, delvis som experiment men också delvis av nödvändighet, lagrat oloroso, amontillado och palo cortado oöppnade i kall källare under 5 + år och samtliga har blivit sämre. Det är förstås inte samma panik som med en fino. Men likafullt är sherry (som inte ligger på fat) en färskvara. Alla dessa härliga estrar och flyktiga aromatiska ämnen ska man njuta direkt.

 

[Rexel]

Orkar inte fota då kameran i ipad'en är riktigt kass, så ni får hålla tillgodo med enbart text.
2012 Poggio Antico Rosso di montalcino (88-89P)
Riktigt trevlig Rosso som inhandlades på plats förra året, helt klart drickmogen med bra fruktighet och bra balans.
Ganska mycket mineraler tillsammans med en jordighet och läder, ångrade att jag inte köpte fler.

2010 Barolo Settimo Rocche (89P)
Köptes på solobarolo tillsammans med lite annat gott. Doften är inte typisk Barolo utan har väldigt skitiga toner av stall eller snarare häst-stall och dom klassiska rosor, örter och salvia (i detta vin) mm är mer i bakgrunden. Jag både gillar det och inte gillar det...hmm men kul med lite variation ändå och jag gillar det.
Väldigt tillgänglig med relativt låg syra, men lite torra tanniner och bra längd, riktigt bra QPR.

 

[Mattias Schyberg]

Lite småförkyld. Trist, men varför inte liva upp det hela med lite superintensivt starkvin av jäkligt bra slag som får varenda kråka i näsan att lösas upp i ångor. Jag har ju dessutom ett nyårslöfte att börja tänka på och så står ju den där härliga flaskan med Palo Cortado och blygar på mig!

N.V. Williams & Humbert Jerez-Xérès-Sherry Dos Cortados Very Old Dry Palo Cortado

Här snackar vi om allt annat än tillrättalagt och lättsmält. Komplext och vulgärt men ändå elegant och välbalanserat med all tänkbar finess ett vin av rang kan få. Inslag av salta blandade nötter, torkad frukt, cement, tobak, apelsinskal, dill och vanilj. I näsan så känns det nästan giftigt med toner av lut och boken frukt. Massiv intensitet och så torrt att munnen krullar sig. Tydlig gåslever och sälta i den löjligt långa eftersmaken.

Detta vin är fan ta mig en upplevelse av rang. Köp, bara köp! Strax över 200 pix i BS, men kan säkert hittas annorstädes också.

Betyg? Har fortfarande inte lärt mig att förhålla mig till starkvin som sådant, men långt över 90p vill jag nog påstå utan minsta tvivel. Den enda upplevelse av liknande slag som slår detta är @Daniel A s fantastiska Sercial som jag fick sippa på under en BYOB tidigare i år!

 

[Mats]

Lite småförkyld. Trist, men varför inte liva upp det hela med lite superintensivt starkvin av jäkligt bra slag som får varenda kråka i näsan att lösas upp i ångor. Jag har ju dessutom ett nyårslöfte att börja tänka på och så står ju den där härliga flaskan med Palo Cortado och blygar på mig!

Visa bifogad bild 5891
N.V. Williams & Humbert Jerez-Xérès-Sherry Dos Cortados Very Old Dry Palo Cortado

Här snackar vi om allt annat än tillrättalagt och lättsmält. Komplext och vulgärt men ändå elegant och välbalanserat med all tänkbar finess ett vin av rang kan få. Inslag av salta blandade nötter, torkad frukt, cement, tobak, dill och vanilj. I näsan så känns det nästan giftigt med toner av lut och boken frukt. Massiv intensitet och så torrt att munnen krullar sig. Tydlig gåslever och sälta i den löjligt långa eftersmaken.

Detta vin är fan ta mig en upplevelse av rang. Köp, bara köp! Strax över 200 pix i BS, men kan säkert hittas annorstädes också.

Betyg? Har fortfarande inte lärt mig att förhålla mig till starkvin som sådant, men långt över 90p vill jag nog påstå utan minsta tvivel. Den enda upplevelse av liknande slag som slår detta är @Daniel A s fantastiska Sercial som jag fick sippa på under en BYOB tidigare i år!

Ha ha, sitter med precis samma dryck i glaset! Fick i kväll en försenad julklapp av svärmor och.. voilà.... här sitter man med en WH 20y DC PD i näven! God, riktigt gotti gott gott men inte full pott. Ligger kring 92-93 p dvs inte perfekt men jäkligt bra (lite sötma som förstör och vill ha mer brödighet och komplexitet!!).

 

[Mattias Schyberg]

Ha ha, sitter med precis samma dryck i glaset! Fick i kväll en försenad julklapp av svärmor och.. voilà.... här sitter man med en WH 20y DC PD i näven! God, riktigt gotti gott gott men inte full pott. Ligger kring 92-93 p dvs inte perfekt men jäkligt bra (lite sötma som förstör och vill ha mer brödighet och komplexitet!!).

Det var inte dåligt att hitta sötma i den upplevelsen! Kul i vilket fall som helst. Bröderna grus delar en pava, typ.

 

[Vino fino]

Det var ett tags sedan som jag bidrog men en envis förkylning med avdomnande smaklökar diskvalificerade mig från mera avancerade lekar. Nåväl, jag har utan täppt näsa provat lite från senaste släppen samt ett reavin.

Josef Chromy Riesling 2013 är lite smutsig först, inte bara reducerade skruvkorkstoner utan också lite blöt wellpapp, vilket osökt för tankarna till lagringsförhållanden hos den svenske importören och motiven bakom realisationen, men efter lite uthålligt snurrande och syrekontakt börjar det likna något. Gråpäron, petroleum, en hel del vita äpplen, och lite besk kall metall. Hade behövt mer syra och renare toner för att göra australiensisk riesling namnet, men för 59 bagis, vem bryr sig? 84 p

Peter Lehmann Wigan Riesling 2010 är betydligt mer sluten än föregående årgång som fanns länge på SB och som aldrig changerade. Här är det hårt hållen limefrukt, tajt syra, lite os från oljekällan. 89 p med potential.

Peter Lehmann VSV 1885 2014 är en märklig skapelse i premiumklassen med en hel del av Barossas kännetecken samtidigt som den är omöjligt tillgänglig. Ren och fin rödfrukt, varmt blod från en nyskjuten älg, myrten i augustikvällen. Men det är väldigt välpolerat och tillgängligt för att vara så ungt, inga stängda tanniner, ingen solid kärna. Jag vet inte om detta är fullständigt briljant i sin balanserade stil eller lite för klent för att räcka hela vägen. Svårt hursomhelst att ge gubben mindre än 91-92 p.

Le Riche har varit en favorit en stund och numera släpps de också på SB till en rimlig böteslapp, även om flaggskeppet inte tillhandahålls av det mediokra Monopolet utan måste skeppas från Europa. Förra årgångens vanliga Cab var briljant och 2013 är det likafullt, även om den senare är mer tillgänglig redan nu. Inte sällan det händer med SA (Mullineux är senaste exemplet). Alla riktigt bra Bdx-kopior inkorporerar huvudprinciperna från originalet plus att de tillför en lokal klang; i detta fallet är det en väldigt attraktiv blommig ton av viol och lavender som bara fastnar. Har sagt det förut men detta är enastående bra för slantarna. Lite lagring och sedan en matchning mot de bästa av Cru Bourgeois och vi får se vad som händer. 90 p

Sist men inte minst en hälsning till vår stora hövding som gick bort igår. Jag var på Hovet för ett par veckor sedan och jag fattar för mitt liv inte att mannen ställer in skorna fjorton dagar senare. Visst, det var en 70-åring på scen, men han var i vanlig ordning ruskigt pigg. Vila i frid Lemmy. Jag tar ett par extra klunkar och tänker på dig. Ian Kilmister 1945 - 2015.

 

[Mattias Schyberg]

Det var ett tags sedan som jag bidrog men en envis förkylning med avdomnande smaklökar diskvalificerade mig från mera avancerade lekar. Nåväl, jag har utan täppt näsa provat lite från senaste släppen samt ett reavin.

Josef Chromy Riesling 2013 är lite smutsig först, inte bara reducerade skruvkorkstoner utan också lite blöt wellpapp, vilket osökt för tankarna till lagringsförhållanden hos den svenske importören och motiven bakom realisationen, men efter lite uthålligt snurrande och syrekontakt börjar det likna något. Gråpäron, petroleum, en hel del vita äpplen, och lite besk kall metall. Hade behövt mer syra och renare toner för att göra australiensisk riesling namnet, men för 59 bagis, vem bryr sig? 84 p

Peter Lehmann Wigan Riesling 2010 är betydligt mer sluten än föregående årgång som fanns länge på SB och som aldrig changerade. Här är det hårt hållen limefrukt, tajt syra, lite os från oljekällan. 89 p med potential.

Peter Lehmann VSV 1885 2014 är en märklig skapelse i premiumklassen med en hel del av Barossas kännetecken samtidigt som den är omöjligt tillgänglig. Ren och fin rödfrukt, varmt blod från en nyskjuten älg, myrten i augustikvällen. Men det är väldigt välpolerat och tillgängligt för att vara så ungt, inga stängda tanniner, ingen solid kärna. Jag vet inte om detta är fullständigt briljant i sin balanserade stil eller lite för klent för att räcka hela vägen. Svårt hursomhelst att ge gubben mindre än 91-92 p.

Le Riche har varit en favorit en stund och numera släpps de också på SB till en rimlig böteslapp, även om flaggskeppet inte tillhandahålls av det mediokra Monopolet utan måste skeppas från Europa. Förra årgångens vanliga Cab var briljant och 2013 är det likafullt, även om den senare är mer tillgänglig redan nu. Inte sällan det händer med SA (Mullineux är senaste exemplet). Alla riktigt bra Bdx-kopior inkorporerar huvudprinciperna från originalet plus att de tillför en lokal klang; i detta fallet är det en väldigt attraktiv blommig ton av viol och lavender som bara fastnar. Har sagt det förut men detta är enastående bra för slantarna. Lite lagring och sedan en matchning mot de bästa av Cru Bourgeois och vi får se vad som händer. 90 p
Visa bifogad bild 5893

Sist men inte minst en hälsning till vår stora hövding som gick bort igår. Jag var på Hovet för ett par veckor sedan och jag fattar för mitt liv inte att mannen ställer in skorna fjorton dagar senare. Visst, det var en 70-åring på scen, men han var i vanlig ordning ruskigt pigg. Vila i frid Lemmy. Jag tar ett par extra klunkar och tänker på dig. Ian Kilmister 1945 - 2015.

Visa bifogad bild 5894

Lemmy kommer saknas även om musiken kan kvitta. Maken till äkta rocksjäl får man leta efter. En ikon av stora mått som levde som han lärde. R.I.P

 

[Daniel B]

Peter Lehmann Wigan Riesling 2010 är betydligt mer sluten än föregående årgång som fanns länge på SB och som aldrig changerade. Här är det hårt hållen limefrukt, tajt syra, lite os från oljekällan. 89 p med potential.

Jag var väldigt nära på att köpa den här under gårdagen, men istället blev det följande:

2013 A. Christmann Königsbach Riesling trocken
Hittade den här stående på mitt lokala Systembolag och behövde något vitt sällskapsvin till kvällen. Fantastiskt gott vin med mängder av citrus och stenfrukt, krusbär, äpplen och en mjuk silkeslen honungston som omsveper allt. Den påminner lite om A.C Idig som vi hade med på Göteborgsprovningen i slutet av sommaren, men som då var väldigt sluten och man blev ganska besviken över. Den här var fullt drickbar nu och jag ska nog dra en beställning på några flaskor till! 91p

 

[Gurto]

Chateau Bonnet Divinus 2009
(Rumpstek med pommes frites och choronsås)
Doft: mörka bär; svarta vinbär, blåbär, lite russin, ceder, blyertsväss, lakrits, jordigt och lätt gräsigt
Smak: relativt fylligt med fin mörk frukt med grusig och lakrisal mineralitet samt lätt grönt och gräsigt avslut med lite kryddighet. Allt i en stram struktur med en hyfsad mängd tanniner. Dock ganska tillgängligt även om några år till bara kommer göra gott.

Även jag hörsammade @Jimmy Forsman 's tips. Nöjd på alla sätt och vis då det är en Bordeaux som absolut levererar bra i sin prisnivå (199kr) - gillar både kvalitetsmässigt och stilmässigt. 88p+

Inte helt oväntat var det en bra partner till maten.

 

[MartinE]

(Rumpstek med pommes frites och choronsås)

Inget ont sagt om ditt vin, men jag blev framförallt sugen på maten när jag läste ditt inlägg! Det var ett tag sedan man åt choronsås - så genialiskt enkelt och gott!

(saknar för övrigt smileyn som slickar sig om munnen - den hade varit optimal just nu!)

 

[Emanuel]

Även jag hörsammade @Jimmy Forsman 's tips. Nöjd på alla sätt och vis då det är en Bordeaux som absolut levererar bra i sin prisnivå (199kr) - gillar både kvalitetsmässigt och stilmässigt. 88p+

Okej, jag kapitulerar, nu beställde jag också en låda
@Gurto , nu måste jag ju avkräva dig ett recept på Choronsås i mattråden kanske?
Är det bara att gegga ihop Bea och Creme Fraiche?

 

[MartinE]

Okej, jag kapitulerar, nu beställde jag också en låda
@Gurto , nu måste jag ju avkräva dig ett recept på Choronsås i mattråden kanske?
Är det bara att gegga ihop Bea och Creme Fraiche?

Bearnaise med tomatpuré!

 

[Gurto]

@Gurto , nu måste jag ju avkräva dig ett recept på Choronsås i mattråden kanske?

Bearnaise med tomatpuré är det i stort sett. Jag gjorde reduktionen med rödvinsvinäger, lite torkad dragon, pepparkorn, lagerblad och schalottenlök. Gör sedan som vanligt men vispa i en klick tomatpuré och lite torkad chili. Körde utan någon hackad ört i (alltså oprickig).

 

[Åskar]

Ridge East Bench Zinfandel (2013)
Nerkyld som ett öppet höstfönster
Vaniljblommor, honung, i bakgrunden finns den lite söta zinfandeln, som för mig är mitt emellan körsbärsblomma, lavendel, och kokoskola. Vad fan den nu är. Skulle passa perfekt som en parfym för unga damer. Apropå det så finns det nog en gnutta nagellack. Sa jag att vinet var feminint? Det är en rätt intressant att sitta och dofta och smaka på det här, igenkännande men obestämbart. Små spralliga korta syror som hoppar på tungan, ett välanvänt tvåhundraliters fat gjort på fifty-fifty rostad ek och lakritsrot. Jag tänker på blygsamt kryddad glögg och absint. Farfars hostmedicin med sommarmalört -- härlig beska och lite stickig eftersmak.
Ridge är återhållsam för att vara en Zin från Amerikat, med återhållsam menar jag en hundrakilograms amerikan istället för hundrasjuttiofem. Det här vore tusan inte lätt i ett blindtest. Då hade jag förmodligen sagt: En ung Bordeauxblandning från nya världen på 60/30 merlot och cabsav med en gnutta petit shiraz. Lite osockrad jordgubbssylt slank nog ner i tanken. Finns potential med syra och tanniner för att kunna mogna några år. Det är dock möjligt att det även skulle ta bort charmen med det här vinet. Poängen blir rätt å slätt 89 finewines.

 

[Patrik Sellin]

2003 Pierre-Jacques Druet Bourgueil Grand Mont: spännade doft med grön paprika, liljekonvalj, "mushy peas", vedeldad bastu och en hel del vanilj. Smaken är sval, slank, men ändå koncentrerad och fyllig, mer svartvinbärsblad än bär. Syran är rejäl, men en inte så spretig som i yngre cab franc. Gott vin i en egen stil.
2001 Château La Tour Carnet: kändes inte så stallig som den brukar göra, annars är det som vanligt: ceder, läder, plommon och svartvinbär, med en schysst sälta, elegant.

 

[Patrik Sellin]

Ridge East Bench Zinfandel (2013)
Nerkyld som ett öppet höstfönster
Vaniljblommor, honung, i bakgrunden finns den lite söta zinfandeln, som för mig är mitt emellan körsbärsblomma, lavendel, och kokoskola. Vad fan den nu är. Skulle passa perfekt som en parfym för unga damer. Apropå det så finns det nog en gnutta nagellack. Sa jag att vinet var feminint? Det är en rätt intressant att sitta och dofta och smaka på det här, igenkännande men obestämbart. Små spralliga korta syror som hoppar på tungan, ett välanvänt tvåhundraliters fat gjort på fifty-fifty rostad ek och lakritsrot. Jag tänker på blygsamt kryddad glögg och absint. Farfars hostmedicin med sommarmalört -- härlig beska och lite stickig eftersmak.
Ridge är återhållsam för att vara en Zin från Amerikat, med återhållsam menar jag en hundrakilograms amerikan istället för hundrasjuttiofem. Det här vore tusan inte lätt i ett blindtest. Då hade jag förmodligen sagt: En ung Bordeauxblandning från nya världen på 60/30 merlot och cabsav med en gnutta petit shiraz. Lite osockrad jordgubbssylt slank nog ner i tanken. Finns potential med syra och tanniner för att kunna mogna några år. Det är dock möjligt att det även skulle ta bort charmen med det här vinet. Poängen blir rätt å slätt 89 finewines.

Snyggt skrivet
Det slank ner några flaskor East Bench på juldagen och din beskrivning stämmer helt med vad vi också tyckte.