För er som inte bor i stan så kan jag berätta att idag var Stockholms första riktiga vinterdag med rikligt snöfall. Vilket bl.a. innebar att jag slapp slänga in dagens nödköp i frysen.
Hade en hummer som behövdes ta om hand och så den avhandlades som förrätt. Tillagningssätt bestämdes av Kajsa Varg. Utgångspunkten var att också nacka en för mig ny Chardonnay från Yarra, men eftersom Kajsa valde bort smörsåser och andra tyngre klassiker köpte jag också en riesling som gardering ifall australiensaren var för sirlig. Inte för att riesling är bra till hummer (riesling är ganska usel till det mesta från havet, i alla fall om det smakar hav) men därför att det fanns en del fruktsötma i salladen.
Oakridge 864 Chardonnay 2012 är rätt så tajt och nytappat, märks en hel del ek trots att etiketten säger bara 30% nytt. Lite ungt och stelt, men jag tror att det kan lösa sig med ett halvdussin år i källaren. Kanske lite väl stumt för att vara ett premiumvin men det händer säkert saker med lagring.
90+ p
Hugel Riesling 2013 börjar stumt, sterilt, men vecklar snabbt ut sig. Päron i början, sen mer grapefrukt, skalsyra och vita blommor, mer beska och mer sötma. Bara 3 gram socker men mot slutet tyckte jag att det var lite sött mot salladen (min miss, jag ville matcha mot något som inte var för torrt, tur att man inte tog något ännu sötare…). Som de flesta viner från Alsace så finns det en kraftighet och mättnad som smyger sig på en ju mer man dricker. Men ett bra vin, seriöst, inget snack.
87 p
Dracks till hummer de la Madeleine, avocado-mango-pepparot-syrad grädde-legymer. Funkade rätt bra till bägge vinerna, men Oakridge lockade ut de där mer exotiska parfymerade nyanserna som jag alltid tycker att dyr Chardonnay gör. Rieslingen gifte sig mer med mangon och senapen och honungen (som sig bör).
Nu har väl pendeln svängt en del, drygt trettio år senare.
