Vino fino
Medlem
Rea, rea, rea. Rea.... rea. Skånsk majskyckling och Marmitons klassiska dragonsås. Daglivs skryter om sitt pris på majskyckling denna vecka, och det var rea på den vita Bourgogne som krävdes, likaså den italienare jag ville prova inför nästa vininferno som skall vara Merlot-dominerat på den röda sidan.
Leflaive Laforet är förvånansvärt parfymerat, både en del tropisk frukt, orkidéer, och faktiskt en dos ek som märks. Men som vanligt, längs de gyllene sluttningarna, så håller man stilen.
Duemanis Merlot-Cab-blandning fick 93 av Galloni i sista släppet men han är liksom vi (eller kanske bara jag) varit inne på i andra trådar fullkomligt från vettet med sitt amerikanska översvallande obildade pajaseri. Detta är bio-bio, som nästan alla biodynamiska varianter som jag provat har det en överton av gul mogen citrus, i detta fall positivt. Saftigt, bra syra, kompenserar källartonerna som kommer av Cab Franc. Krispigt, piggt, med ett kärnig blyigt slut. Får extrapoäng för renheten och syran.
Till den klassiska rätten stod sig Laforet överlägset bäst. Vilken överraskning... Dragon är en omvittnat svår ört för vin, påminner om söt fänkål (tycker jag), och bägge kräva Sauvignon Blanc enligt bibeln. Men kyllingen och den syrade grädden förpassar italienaren till sophögen och fågeln bekräftar Bourgognes överlägsenhet när det vankas finlemmad mat. Italienare kör ju alltid på loudness, häftigt, smakrikt, och lika eleganta som ett par leriga gummistövlar när det vankas haute cuisine. Som Systembolaget ungefär. Där italienarna regerar, följaktligen. Bland gummistövlar och vi-som-vill-upp.
Leflaive Laforete Bourgogne Blanc 2013 (rea) 89 p
Duemani Merlot-Cab Altrovino 2011 (rea igen!) 89 p
Leflaive Laforet är förvånansvärt parfymerat, både en del tropisk frukt, orkidéer, och faktiskt en dos ek som märks. Men som vanligt, längs de gyllene sluttningarna, så håller man stilen.
Duemanis Merlot-Cab-blandning fick 93 av Galloni i sista släppet men han är liksom vi (eller kanske bara jag) varit inne på i andra trådar fullkomligt från vettet med sitt amerikanska översvallande obildade pajaseri. Detta är bio-bio, som nästan alla biodynamiska varianter som jag provat har det en överton av gul mogen citrus, i detta fall positivt. Saftigt, bra syra, kompenserar källartonerna som kommer av Cab Franc. Krispigt, piggt, med ett kärnig blyigt slut. Får extrapoäng för renheten och syran.
Till den klassiska rätten stod sig Laforet överlägset bäst. Vilken överraskning... Dragon är en omvittnat svår ört för vin, påminner om söt fänkål (tycker jag), och bägge kräva Sauvignon Blanc enligt bibeln. Men kyllingen och den syrade grädden förpassar italienaren till sophögen och fågeln bekräftar Bourgognes överlägsenhet när det vankas finlemmad mat. Italienare kör ju alltid på loudness, häftigt, smakrikt, och lika eleganta som ett par leriga gummistövlar när det vankas haute cuisine. Som Systembolaget ungefär. Där italienarna regerar, följaktligen. Bland gummistövlar och vi-som-vill-upp.
Leflaive Laforete Bourgogne Blanc 2013 (rea) 89 p
Duemani Merlot-Cab Altrovino 2011 (rea igen!) 89 p