Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[MartinE]

Vad tyckte du?

Jag tyckte så här, om Laboratorio Rupestre Escombro 2013: Färgen är, om inte svart, så åtminstone mörkt mörkt rödlila som synden! Doften är kraftfull, koncentrerad, örtig, jordig och full av underbara nyanser. Som en mogen pinot noir på steroider! Inslag av bl a bläck, mogna blå plommon, bigarråer, svarta vinbär, svarta oliver, läder, cola, lakrits och svartpeppar. Smaken kraftfull, köttig och otroligt koncentrerad! Med en lastbil av tanniner. Jag känner massor av fullmogna mörka bär och frukter, en ton av kryddpeppar samt ett stänk blodapelsin. Det här är en upplevelse av rang idag, men samtidigt fortfarande alldeles för ungt. Det ska bli spännande att se hur bra det kan bli med några års lagring! Det är redan fantastiskt. 92 p.

Det där var dock inte helgens bästa upplevelse. Det betyget går istället till Henri Giraud Fût de Chêne (deg juli 2013): Champagnen har fantastisk, kraftfull, utvecklad, oxiderad och kryddig doft med rostade toner. Inslag av ek, smör, kex, rostade mandlar, mogen gul frukt, jord och knäck. Smaken är kraftfull, utvecklad, underbart koncentrerad, frisk och torr. Massor av mogna gula äpplen samsas med nektariner, honung och grapefrukt. Lång, torr och aningen aningen bitter eftersmak. Trots mindre än tre år på korken är den redan en fullt utvecklad champagne av stora mått! 94 p.

 

[Jimmy Forsman]

På hemmaplan handlar jag av Slurp. Knappast billigast i världen, men deras inköpare vet vad de sysslar med.

Tyvärr är Argentina liksom Chile lite missförstått av många importörer, och då pratar vi inte bara Systembolaget och de svenska. Mycket av det intressanta sortimentet i klassen 100-300 kr hittar aldrig till Europa. Visst, invänder säkert någon, men detta gäller för många länder. Mitt svar blir då: hur kommer det sig att vi har femhundratolvtusen italienare på vårt monopol?
Det finns en grupp av sydamerikanska pionjärer som vägrar kalla sina viner "brands", skiter i Wine Advocate, och kör rena friska varianter eller lokala blandningar som de europeiska kissnödiga marknadsförarna inte tror på. Exempelvis den traditionella blandningen från Patagonien, som är 50/50 Merlot/Pinot, och kan vara enastående bra, men aldrig dyker upp här. Istället dränks vi i Concha y Toro och Morbergs Röda eller lite dyrare endruvesexemplar och Bdx-blandningar från de stora bodegorna som kan vara briljanta... eller urtråkiga.
På det hela taget är jag dock säker på att vi kommer att få se mer och mer intressanta exemplar härborta i.o.m. att de uppmärksammas internationellt och man börjar hitta ett autentiskt lokalt uttryck. Det som har saknats är riktiga entusiaster bland importörerna som kan försvara sina oortodoxa val. Typ Slurp.

Minns att jag druckit helt fantastiska torra Pedro Ximenes från Chile. Sådana viner som som man gärna skulle slicka i sig mer av.

 

[Mattias Schyberg]

Minne från vår lite speciella New York-resa som sammanföll med orkanen Sandy 2012. En vecka på Manhattan i en mörklagd lägenhet, ingen tunnelbana, hela södra Manhattan stängt och INGET INTERNET

Många barn blir till på det viset!

 

[Alter Ego]

Många barn blir till på det viset!

Många skilsmässor också...

 

[Krisman]

Var på en Master Class med Inter Rhône idag. 10 viner totalt, en vit, tre rosé och 6 röda.
Jag gör en summering och om ni vill veta mer har jag anteckningar på alla vinerna.
Vitt: Mont Redon CdR Réserve Blanc 2014
Rosé:

• Alain Jaume CdR Réserve Grand Veneur 2015
  
• Pierre Amadieu Gigondas Romane Machotte 2014
  
• Les Vignerons de Tavel Les Lauzeraies 2014

Bäst av rosévinerna tyckte jag Tavel var med kraftfull, insmickrande, sötfruktig doft som gick åt jordgubbssaft hållet. Smaken var torr kraftig, fyllig med röd mogen frukt och örter. Lång fräsch eftersmak. Helt klart ett matvin.
Rött:

• Domaine Brusset CdR villages Cairanne 2014,
  
• Pierre Henri Morel CdR Village Signargues 2014,
  
• Domaine Santa Duc Gigondas Lieux Dit
• Domaine Duseigneur Lirac Antarès 2012,
  
• Xavier Rasteau 2012,
  
• Pierre Gonon Saint-Joseph 2014.

Bäst bland de röda var Pierre Henri Morel och Domaine Santa Duc
Pierre Henri Morel CdR Village Signargues 2014: Stor animalisk och sötfruktig doft. Fräsh, stram med röd frukt och svarta oliver. Lång eftersmak.
Domaine Santa Duc Gigondas Lieux Dit 2012: Rubinröd färg. Stor intensiv doft av garrigue, te och söt frukt. Smaken fruktig, balanserad.

Rasteau kan ni hoppa över från båda, ganska tråkiga!

Tyckte Xaviers Rasteau 2012 var bra.
Djup inbjudande doft av sötlakrits och mörk frukt. Kraftig smak av svartpeppar, oliver och björnbär. Kraftiga tanniner. Lång eftersmak.

 

[LeChat]

Ska man köpa Massolinos Barolo 2011?
Vad ska man dricka för vin ikväll?
Ja ni hör. Man ställs ideligen inför svåra beslut. Men för att kunna besvara den första frågan så föll kvällens val på en Massolino Barolo 2010. God, ung, tuff i nuläget men har troligen en fin framtid. Andra Barolosar från 2011 har ju varit bra så varför inte köpa några stycken?

 

[Daniel A]

Jag lever lite efter principen att allt från Loire som inte är sauvignon blanc är värt att testa (finns SB som är god! Men jag är lite mer reserverad där). Att det är Loire-chenin skadar ju inte direkt… Blev lite nyfiken på den här producenten för en tid sedan. Jag är svag, men det är ändå lite spännande med viner som frångår AOC-regler, eller inte bryr sig.

2014 Mai et Kenji Hodgson, “Faia” - Vin de France
Noll information på flaskan. Men det är: 100 % chenin blanc, från vingård i Anjou med 40-100 år gamla vinrankor.
Första jag lägger märke till efter korkdragning (komplett med drygt hipstervax) är småsmåsmå kolsyrebubblor. Trevligt i munnen, men de blåser bort kvickt som attan!
Nosen ger dominerande smörade popcorn, fattoner, bivax och subtil frukt som drar åt mango och persika. Det finns något annat här som skulle kunna vara en knallpulverpistol som glömts ute i gräset innan en regnig natt (förlåt). På tungan fortsätter de smörade popcornen att ta plats, lite gul frukt, päron och citrusaktig eftersmak. Det är ett stort, kraftigt och riktigt syrastint vin, men det har ändå en trevlig fatfet rundör. På många sätt riktigt jäkla bra, men popcornen blir lite väl mycket och faten känns lite väl framträdande. 89p är det värt, men något kluven är jag allt.

Ser fram emot att testa deras cab franc, som ligger och trycker i min garderob!

 

[chambertin]

Var den lika otroligt fantastiskt och otroligt god som man minns? Den perfekta botrytisen personifierad?

Den var supergod som vanligt med strålande intensitet. Dock mer och mer på väg in i nektarstadiet och syran blir direkt inte bättre med tiden. Ingen större flaskvariation heller från "vår" flaska i Gbg senast. Den här var från brors källare och inköpt samtidigt som mina.

 

[Keen]

Del två av Grappes BDX-kurs igår, denna gång fokuserad på högra stranden, vita och söta.

 

[Mattias Schyberg]

Del två av Grappes BDX-kurs igår, denna gång fokuserad på högra stranden, vita och söta.

Mycket avis. Sauternes från mitt födelseår dessutom!

 

[grappa]

En hyfsad uppsättning Piemonteviner med visst Barolofokus! Eftersom jag höll i provningen fick jag inte så mycket tid till att noter men lite kort om varje.
Lazzarito, Fontanafredda 1996: Fullt mogen Barolo men på lite nedgång. Tydlig brunkant. Frukten börjar bli trött men ganska bra spänst i tanninerna. Klassiska nypon, rosor, stall, höstlöv och körsbär. 85 p, 649 SEK
Dosio Vigneti, Barolo 2008: Mörk för att vara Nebbiolo. Ganska enkel Barolo, lite tunnare än resterande. Körsbär, rosor, löv, russin. Bra tanniner men inte skyhöga. 86 p, 329 SEK
La Spinetta, Campe 2005: Bra tegelfärg. Doften var helt outstanding! och annorlunda än de övriga. Farinsocker dominerar tillsammans med russin. Efter ett tag dämpades farindoften och körsbär och vanilj. Högre tanniner än de två första. 90 p, 899 SEK
Scavino, Cannubi, 2008; Svartröd färg. Doften kyligare än de andra. Tydlig vinbärskaraktär med inslag av körsbär, lakrits. Höga tanniner. Detta vin var det som ändrades mest i glaset och fick en rundare och mjukare ton efter ca 1,5 h. 90 p, 669 SEK
Voerzio, Cerequio, 2005; Något brunkant. En helt annan best än Spinettan med våldsamma tanniner! Såväl doft som smak svåråtkomliga men definitivt den mest rosdoftande av alla i uppställningen. Körsbär och andra röda bär kunde anas i doft och smak. Känns som en traditionalist som verkligen satsar på lång lagringstid men ett härligt vin! Min vinnare. 93 p, 1130 SEK
Pio Cesare, Barbaresco Il Bricco, 2008; Ljusare med antydan till brunton. Tydlig doft av björnklister och körsbär. Viss parfymering i smaken. Höga tanniner. 92 p, 649 SEK
Domenico Clercio, Lange 2005; Mörkaste vinet. Tydlig miniralitet, petroleum och parfymerad doft. Höga tanniner, höstlöv och körsbär. Lite svagare till en början men växte med tiden till 90 p. 333 SEK
Grasso, Vigna Martina, Barbera d'Alba 2012; Ingen kost att hitta icke-nebbiolon på färgen, djupt blålila. Stor doft av popcorn, smör, vanilj och röda bär. Viss sötma i smaken, röda bär, kola. Mer syra än tanniner som sig bör. 86 p 278 SEK
Intressanta skillnader på de tre från 2005!
Spinettan delade de närvarande i två delar, de som älskade den och de som avskydde den.
Omröstning om bästa vin vanns av Barbarescon (180), tätt följd av Scavinon (171) och därefter Lange (166), Dosi (159), Spinetta och Barberan (157), Lazaritto (155) och sist Voerzio (151).

 

[Silex]

Även jag kunde inte låta bli att öppna Chateau Musar -99 i helgen och kan bara skriva under på det mesta @Mattias S skriver. Dock skulle jag nog ge ett eller två poäng lägre betyg då den i vårt fall föll ihop ganska fort och blev klart sämre under kvällen. Syran tog över då varken frukten eller tanninerna räckte till. Hade knappt kraft att matcha köttbiten vi åt. Kanske finns det lite flaskvariation här, men jag måste tyvärr konstatera att jag var lite besviken och hade förväntat mig mer. En flaska kvar som jag hoppas blir bättre.

Öppnade min andra flaska Musar -99 i helgen. Ett helt annat vin än flaskan jag öppnade för någon månad sedan. Helt klart flaskvariation här. Jag är alltid lite fundersam på när man skall ge avdrag för utseende för de som sätter poäng med det som en faktor. Här var det ingen tvekan om att vinet skulle tappa en poäng i den kategorin. Det var inte så mycket fällning i botten på flaskan, men vinet var alldeles oklart och grumligt. Blev lite orolig först. Men doften och smaken var det absolut inget fel på. Hade allt som förra flaskan hade i form av doft och smak, men en mycket bättre struktur och längd och det höll ihop hela kvällen. Fungerade utmärkt till maten, vilket förra flaskan inte fixade så bra. Dock tror jag generellt att de här inte blir bättre, utan det är bara att öppna och dricka när andan faller på.

 

[Joakim Staf]

Vad mer kan man önska från denna chianti Riserva, möjligen 10 flaskor till i källaren. Underbar struktur, frukt o bär med syrliga toner mums

 

[Gurto]

By Farr Pinot Noir Sangreal 2013 (salsicca med fräs på paprika, zucchini och lök samt senapskräm)
Doft: Mycket färska och josiga hallon, blodapelsin och blodgrape, sur disktrasa, grönörtig stjälkighet åt rosmarinhållet, jordighet och lite animaliska, blodiga pustar.
Smak: Josig rödfruktig med markerad syra och väldigt tydlig grapebeska. Elegant samtidigt som det är rejält med tryck i frukten.

Gillar detta skarpt. Ungdomlig charm så det förslår men kan säkerligen åldras fint också. 92p

Passade fint till maten.

 

[Mattias Schyberg]

En härlig vinkväll igår med @Jimmy Örnewald, frugan och "E" på Brasserie Lipp. Lite enkel biff och bea fick starta kvällen innan det blev vin för hela slanten. Spontana vinträffar mitt i veckan med trevliga människor är svårslaget.

Först ut så blev det 2013 Weingut Thörle Saulheimer Spätburgunder Kalkstein (blint): Uppenbar pinot av tämligen kryddigt slag. Mogna jordgubbar, rabarber, blodapelsin, fat, peppar, krut och kåda. Mycket koncentrerad med bra intensitet, skönt bitande tanniner och frisk syra. Medelfylligt med bra balans, möjligen aningen alkoholhetta i avslutet.

Spontant USA, men ändå inte. Kryddigheten fick mig till NZ av bra klass. Andra gissningen föll på Tyskland/Alsace. Riktigt bra vin som kostar peanuts med förhållandevis återhållsam fathantering för att vara en tysk spätburgunder. Väl värt 90p. Tysk pinot rockar!

Kvällens andra vin provades öppet lite som en referens. 2013 Bergström Pinot Noir Silice är påtagligt elegantare och mer nyanserad. Ljusare frukt med blommigare karaktär. Klart mindre kryddigt och köttigt, men avsevärt stramare med något bättre intensitet och krispigare syra. Kvalitetsmässigt endast en pinne mer trots ett löjligt mycket högre pris. Aningen överprisat men störtskönt ändå. 91p

Kvällens tredje vin blev även det en blindgångare. 2006 Terrazas de Los Andes Cheval des Andes talar spanska utan tvekan. Att det handlade om en cabernet sauvignon alternativt en bdx-blend tvekade jag aldrig på. Tänkte Ribera del Duero av riktigt bra slag. Mängder av tobak, ceder och skön mörk frukt med lite viol, stall, dill, tjära och jord. Klassisk mark utan minsta tvekan. Bordeaux kändes inte som ett omöjligt alternativ heller, men det är nog lite för kraftigt för att dra den slutsatsen. Tänkte även Sydafrika, men hittade inga självklara klassiska markörer. Mycket bra intensitet och massiv tanninstruktur. Mängder av år kvar att leva. En ungdom mitt i livet. Argentina tänkte jag inte på för en sekund. Smarrigt till tusen! 93p

2013 Uvas Felices Vinos de Madrid El Hombre Bala
Dags för lite ödmjukhetspaj. Har druckit tidigare årgångar av detta vin och sågat det rejält. Nu när jag fick en senare årgång, dessutom blint, så kändes det allt annat än kasst. Årgångsvariation eller JAG-variation, ni får välja själv. Sval och kryddig frukt. Tranbär, lagerblad, lakrits, lavendel och snygga fat. Slankt men ändå ganska varmt med lite hetta i munnen. Var lite snabbt förbi Etna, passerade försiktigt förbi Beaujolais (för eldigt för det) innan jag landade i att det borde handla om en hipstergrenache från södra Frankrike. Inte helt tokigt gissat på sätt och vis. Dessutom är det ett trevligt vin som lätt förtjänar 88 pinnar.

 

[StefanAkiko]

Den var supergod som vanligt med strålande intensitet. Dock mer och mer på väg in i nektarstadiet och syran blir direkt inte bättre med tiden. Ingen större flaskvariation heller från "vår" flaska i Gbg senast. Den här var från brors källare och inköpt samtidigt som mina.

Jag har inga som helst problem med att frammana '82:ans väldigt särskilda kryddighet. Som ung punkare och första gången med detta gudomliga vin, så tog jag några droppar och satte i tuppkammen, så att jag kunde avnjuta aromerna hela dagarna
Det doftminnet går inte bort

 

[StefanAkiko]

Mycket avis. Sauternes från mitt födelseår dessutom!

Pojkvasker!

 

[StefanAkiko]

Även om vårt torsdagsförflyttade fredagsmys skulle handla om vin på exceptionella franska restaurangen La Rochelle i Tameikesanno ( ping @Mattias S ) så började vi med två blindglas serverade i flute. Ett bubblande:
Champagne, 86p sa jag. Rätt.
Ett stilla som jag doftade på och utbrast:
美味しい日本酒ですよ。Visst är det väl en mumsig saké? Rätt.

...en djup och rik JUNMAI GINJO, 92p.

Sedan serverades till förrätten nästa blinda vin:
Må det vara en enklare Mosel Riesling? Rätt.

Saknade nästan helt näsa, typ Voldemort, men den underbara lena sötman med Rieslingska småuttryck gick inte ta miste på. Eller: det gör det säkert, men inte i afton 83p (tanke nr2 var pinot gris från vartsomhelst utom Alsace, eller någon av Rieslingsklonerna.)

Vi gick vidare till kvällens första rödvin. Och det var en bamsebumling till björn med skir, intensiv färg!
Italien?
Jo.
Är det en klumpig Nebbiolo eller en elegant Taurasi?
Ingetdera (fniss)
...rätt land iaf:

Druvan Cesanese del Piglio (en av tre varianter av Cesanese) hade jag inte ens på min karta över existerande druvor. Men, vinet är spänstigt och lagom grovlemmat för att göra skillnad vid utegrillningen. Förfinad Taurasi eller en lätt snubblad Bandol... Burdust på ett jäkligt najs sätt. 88p.

Sedan ställde sommelieren fram två glas rött med illa dolda fnissningar.
Åt det som hällts i Syrah-glaset drar jag omedelbart ung Pinot noir-kortet och vrålgissar Gevrey-Chambertin. Tvådimensionellt, men gott som fan och 91-92p. Rätt.
I Bourgogneglaset är uppenbart en St Julien från antingen relativt ung årgång och lägre grad eller ett bättre chateau från en svagare årgång. Jag går in hårt och kör på Lagrange från 2007, men har fel. Den bästa 2011:n hitintills. Habilt, stadigt och utan glesheten i gommen och helt utan kantiga syror. 90p. Tillräckligt rätt.

Så nu är mitt vinprovarego lite swulstigt. Men, jag lovar det går över redan vid nästa blindafton

 

[Mattias Schyberg]

Även om vårt torsdagsförflyttade fredagsmys skulle handla om vin på exceptionella franska restaurangen La Rochelle i Tameikesanno ( ping @Mattias S ) så började vi med två blindglas serverade i flute. Ett bubblande:
Champagne, 86p sa jag. Rätt.
Ett stilla som jag doftade på och utbrast:
美味しい日本酒ですよ。Visst är det väl en mumsig saké? Rätt.
Visa bifogad bild 6974
...en djup och rik JUNMAI GINJO, 92p.

Sedan serverades till förrätten nästa blinda vin:
Må det vara en enklare Mosel Riesling? Rätt.
Visa bifogad bild 6975

Saknade nästan helt näsa, typ Voldemort, men den underbara lena sötman med Rieslingska småuttryck gick inte ta miste på. Eller: det gör det säkert, men inte i afton 83p (tanke nr2 var pinot gris från vartsomhelst utom Alsace, eller någon av Rieslingsklonerna.)

Vi gick vidare till kvällens första rödvin. Och det var en bamsebumling till björn med skir, intensiv färg!
Italien?
Jo.
Är det en klumpig Nebbiolo eller en elegant Taurasi?
Ingetdera (fniss)
...rätt land iaf:

Visa bifogad bild 6976
Druvan Cesanese del Piglio (en av tre varianter av Cesanese) hade jag inte ens på min karta över existerande druvor. Men, vinet är spänstigt och lagom grovlemmat för att göra skillnad vid utegrillningen. Förfinad Taurasi eller en lätt snubblad Bandol... Burdust på ett jäkligt najs sätt. 88p.

Sedan ställde sommelieren fram två glas rött med illa dolda fnissningar.
Åt det som hällts i Syrah-glaset drar jag omedelbart ung Pinot noir-kortet och vrålgissar Gevrey-Chambertin. Tvådimensionellt, men gott som fan och 91-92p. Rätt.
I Bourgogneglaset är uppenbart en St Julien från antingen relativt ung årgång och lägre grad eller ett bättre chateau från en svagare årgång. Jag går in hårt och kör på Lagrange från 2007, men har fel. Den bästa 2011:n hitintills. Habilt, stadigt och utan glesheten i gommen och helt utan kantiga syror. 90p. Tillräckligt rätt.

Visa bifogad bild 6977
Så nu är mitt vinprovarego lite swulstigt. Men, jag lovar det går över redan vid nästa blindafton

Good job, maestro!

 

[Joakim Staf]

Till kvällen öppnas en Barolo "Vigna Mondoca di Bussia" 2010. Ska bli intressant