Lite blandat nysläppt:
Pewsey Vale The Contours 2010
Tydligen går skiljelinjen mellan “Museum” och standard vid sju års ålder, för 09:an släpps nu globalt på fria marknader som “Museum” medan jag dricker monopolets 10:a utan proveniens som antikvitet…. nåväl, fortfarande ung, tajt, återhållen sval tjockolja blandat med lime och kvitten. Gött. Men behöver nog 20 år till. Tyvärr.
89+
Amadio (Cab) 2012
Urmoderliga omfamnande varma toner av röd-svart frukt, ceder, rostat kaffe. Ingen balettdansös direkt men många lager av smaker och hela härligheten räddas av bra syra och ren, klar frukt. Herregud det känns som man är tillbaka till mitten på 90-talet, en urstark australiensare för en tvåhundring? När hände det senast? Bara det att balansen är bättre numera, kören sjunger tonsäkert, ingen har spräckt högtalarana.
91+
Schubert Marion 2012
Håpp. Tungsint syltig godisbutik, lite asiatiska kryddor från en tveksam billig kinakrog. Klen syra, jolmig frukt. Nya Zeeland fortsätter övertyga… suck. Allvarligt talat??
87-88p
Zuccardi finca Piedra Infinita 2013
Har sedan två besök chez Zuccardi varit skeptisk till denna kapitalstarka bodega som gjorde det lätt för sig med dyr ek, dyra produktionsmetoder, och influgna Råbert-certifierade konsulter. Men det var dags att prova den nya generationen.
Gammaldags, Cahors-lik profil med ganska mycket blöta löv, gödselstack, svartpeppar som backas upp av kraftig mörk plommonfrukt. En hel del ek, dyr malo, blyerts, seriösa toner, mjuk och fin balans. Halvvägs där— återhållen frukt och mängder av matiga toner. Saknas bara lite kortare malo och mer extrem bort-med-tassarna-produktion som kallar fram syran och de mer parfymerade tonerna. Detta är
premium Mendoza men det saknar
avantgarde Mendoza i form av vildvuxen höghöjds-blommighet och den naturligt skyhöga syran. Platsar ännu inte i samma division som Zorzal och Catenas experimentviner.
92p