Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[thunberg]

Kvällens viner:

Visa bifogad bild 6996​

Hur var 736'an?

 

[Vino fino]

Tio Pepe en rama (2016): Fick prova med Antonio Flores och även om jag inte vågar säga det rakt ut på plats till capo di capi så är det något som har hänt med Gonzalez Byass de senaste fem-tio åren, trots att det är samma herre på täppan. Genom hela utbudet från Tio Pepe (herregud vilken uppryckning) till deras Lepanto så känns GB helt plötsligt avantgarde. Det har alltid funnits en extremt kommersiell ådra som grannar och andra, inklusive mig, spottat åt, men när man gör sådana viner och brandies, i dagsläget, så blir det svårt att gnälla. Årets en rama är precis släppt, våra pavor buteljerades den fjärde april. Jag gav föregående två 93 respektive 95 poäng. Årets upplaga? Svårt att förklara men detta är absolut den mest vinlika av alla exemplar hittills, känns som Cote d’Or kombinerat med Jura kombinerat med Le Mesnil. Väldigt långt från ’14 som var den mest extrema och mest flyktiga (estrar) av alla finos jag provat. Men årets variant är ändå skandalöst bra. Äpplen, nötter, smör, till och med Chardonnay-gula-plommon. Löjligt lång eftersmak. Brukar släppas på Bolaget runt juni-juli och här får ni en helt objektiv recension innan importörsmaffian sponsrar sitt. Den som påstår sig gilla Kryyygs Clos de Mesnil borde ta en klunk av denna, till en knapp femtiondel av priset men överlägsen i objektiv kvalitet. 96 p

Viña AB, ny tuff etikett, jag vill nästan ta en selfie, är min favorit-amontillado sedan lokalbefolkningen hånfullt satte mig på plats för några år sedan. Jag har svårt att placera någon annan dryck gjord på destillerade druvor som är så universellt duktig på matkombinationer. För sig själv så är det en ganska stram Amontillado, citrusfruktig, mindre nötig än andra, men minst lika komplex. Jag vet däremot inget annat vin som är briljant (och då menar jag briljant, inte duglig) till hårda ostar, vit- och blåmögelostar, oliver, vetebröd, dyra charkuterier, små fiskar och skaldjur, egen pompa, dyra svampar, soppor. Vattenbäraren brukar det heta i fotboll. Den där dynamon man vill ha i sitt lag som inte är bäst på något men överlägsen på allt. 92 p

 

[Mattias Schyberg]

Tio Pepe en rama (2016): Fick prova med Antonio Flores och även om jag inte vågar säga det rakt ut på plats till capo di capi så är det något som har hänt med Gonzalez Byass de senaste fem-tio åren, trots att det är samma herre på täppan. Genom hela utbudet från Tio Pepe (herregud vilken uppryckning) till deras Lepanto så känns GB helt plötsligt avantgarde. Det har alltid funnits en extremt kommersiell ådra som grannar och andra, inklusive mig, spottat åt, men när man gör sådana viner och brandies, i dagsläget, så blir det svårt att gnälla. Årets en rama är precis släppt, våra pavor buteljerades den fjärde april. Jag gav föregående två 93 respektive 95 poäng. Årets upplaga? Svårt att förklara men detta är absolut den mest vinlika av alla exemplar hittills, känns som Cote d’Or kombinerat med Jura kombinerat med Le Mesnil. Väldigt långt från ’14 som var den mest extrema och mest flyktiga (estrar) av alla finos jag provat. Men årets variant är ändå skandalöst bra. Äpplen, nötter, smör, till och med Chardonnay-gula-plommon. Löjligt lång eftersmak. Brukar släppas på Bolaget runt juni-juli och här får ni en helt objektiv recension innan importörsmaffian sponsrar sitt. Den som påstår sig gilla Kryyygs Clos de Mesnil borde ta en klunk av denna, till en knapp femtiondel av priset men överlägsen i objektiv kvalitet. 96 p

Viña AB, ny tuff etikett, jag vill nästan ta en selfie, är min favorit-amontillado sedan lokalbefolkningen hånfullt satte mig på plats för några år sedan. Jag har svårt att placera någon annan dryck gjord på destillerade druvor som är så universellt duktig på matkombinationer. För sig själv så är det en ganska stram Amontillado, citrusfruktig, mindre nötig än andra, men minst lika komplex. Jag vet däremot inget annat vin som är briljant (och då menar jag briljant, inte duglig) till hårda ostar, vit- och blåmögelostar, oliver, vetebröd, dyra charkuterier, små fiskar och skaldjur, egen pompa, dyra svampar, soppor. Vattenbäraren brukar det heta i fotboll. Den där dynamon man vill ha i sitt lag som inte är bäst på något men överlägsen på allt. 92 p

Visa bifogad bild 7018 Visa bifogad bild 7019
Visa bifogad bild 7020

Trevligt, trevligt! Mer en rama till folket!

 

[Mattias Schyberg]

Bonny Doon Vineyards och Randall Grahm brukade göra trevliga kopior på franska klassiker förr om åren vill jag minnas. A Proper Claret är ju såklart kopian på Bordeaux, men något har hänt – hittar mest söta rostade fat, mörk frukt och merlotosande korinter i senaste årgången (2014). Hygglig struktur och viss balans visserligen. Klart i nivå med en duglig malbec från Argentina för strax under hundralappen, men mer begär jag trots allt när man börjar närma sig en tvåhunka.

Nä, inte särskilt kul alls faktiskt. Inte sämre än 84p visserligen, men det var sista gången jag plockade upp Randalls bdx-alster. Till mitt försvar så skyller jag på frugan som inte kunde motstå etiketten. Den är lika läcker som alltid turligt nog!

 

[Emanuel]

Bonny Doon Vineyards och Randall Grahm brukade göra trevliga kopior på franska klassiker förr om åren vill jag minnas. A Proper Claret är ju såklart kopian på Bordeaux, men något har hänt – det är mest massa söta- och rostade fattoner, mörk frukt och merlotosande korinter i senaste årgången (2014). Hygglig struktur och viss balans visserligen. Klart i nivå med en duglig malbec från Argentina för strax under hundralappen, men mer begär jag trots allt när man börjar närma sig en tvåhunka.

Nä, inte särskilt kul alls faktiskt. Inte sämre än 84p visserligen, men det var sista gången jag plockade upp Randalls bdx-alster. Till mitt försvar så skyller jag på frugan som inte kunde motstå etiketten. Den är lika läcker som alltid som tur är!

Visa bifogad bild 7021

Har fortfarande en 2011 A Proper Claret liggandes i källaren... Lovar att spara den tills du kommer på besök

 

[Mattias Schyberg]

Har fortfarande en 2011 A Proper Claret liggandes i källaren... Lovar att spara den tills du kommer på besök

11:an var trevlig vill jag minnas och likaså 12:an, men möjligen är det bara jag som har blivit mer kräsen och svårflörtad med åren.

 

[Mats]

Tio Pepe en rama (2016): Fick prova med Antonio Flores och även om jag inte vågar säga det rakt ut på plats till capo di capi så är det något som har hänt med Gonzalez Byass de senaste fem-tio åren, trots att det är samma herre på täppan. Genom hela utbudet från Tio Pepe (herregud vilken uppryckning) till deras Lepanto så känns GB helt plötsligt avantgarde. Det har alltid funnits en extremt kommersiell ådra som grannar och andra, inklusive mig, spottat åt, men när man gör sådana viner och brandies, i dagsläget, så blir det svårt att gnälla. Årets en rama är precis släppt, våra pavor buteljerades den fjärde april. Jag gav föregående två 93 respektive 95 poäng. Årets upplaga? Svårt att förklara men detta är absolut den mest vinlika av alla exemplar hittills, känns som Cote d’Or kombinerat med Jura kombinerat med Le Mesnil. Väldigt långt från ’14 som var den mest extrema och mest flyktiga (estrar) av alla finos jag provat. Men årets variant är ändå skandalöst bra. Äpplen, nötter, smör, till och med Chardonnay-gula-plommon. Löjligt lång eftersmak. Brukar släppas på Bolaget runt juni-juli och här får ni en helt objektiv recension innan importörsmaffian sponsrar sitt. Den som påstår sig gilla Kryyygs Clos de Mesnil borde ta en klunk av denna, till en knapp femtiondel av priset men överlägsen i objektiv kvalitet. 96 p

Viña AB, ny tuff etikett, jag vill nästan ta en selfie, är min favorit-amontillado sedan lokalbefolkningen hånfullt satte mig på plats för några år sedan. Jag har svårt att placera någon annan dryck gjord på destillerade druvor som är så universellt duktig på matkombinationer. För sig själv så är det en ganska stram Amontillado, citrusfruktig, mindre nötig än andra, men minst lika komplex. Jag vet däremot inget annat vin som är briljant (och då menar jag briljant, inte duglig) till hårda ostar, vit- och blåmögelostar, oliver, vetebröd, dyra charkuterier, små fiskar och skaldjur, egen pompa, dyra svampar, soppor. Vattenbäraren brukar det heta i fotboll. Den där dynamon man vill ha i sitt lag som inte är bäst på något men överlägsen på allt. 92 p

Visa bifogad bild 7018 Visa bifogad bild 7019
Visa bifogad bild 7020

Ja GonzBys grejjer är inte dumma. Drack Fino Tres Palmas i helgen och den hoppade lite mellan 91-93 kanske t.o.m. 94 p. Sitter nu och smuttar på deras Leonor 12 years Palo Cortado.....smaskens.. över 90 här också.

Har du provat Quatro Palmas? Ser att det finns några kvar runt i landet. Ovanligt dyr för en sherry men verkar ändå vara klart billigare här än i resten av Europa.

 

[Vino fino]

Ja GonzBys grejjer är inte dumma. Drack Fino Tres Palmas i helgen och den hoppade lite mellan 91-93 kanske t.o.m. 94 p. Sitter nu och smuttar på deras Leonor 12 years Palo Cortado.....smaskens.. över 90 här också.

Har du provat Quatro Palmas? Ser att det finns några kvar runt i landet. Ovanligt dyr för en sherry men verkar ändå vara klart billigare här än i resten av Europa.

Jorå. Fyra handflator kostar hela 25 euro på plats, och är mkt bra i sin genre, även om det inte är min personliga favorit från GB (mer om detta senare). Leonor tog jag med mig hem därför att den kostar 8 euro för en helpava och för att jag gillar damen i fråga. Det är ju bara knappt halva priset jämfört med världens sämsta systembolag, för den som bryr sig om sådant.

Men de stora kanonerna kom från ett annat håll. Återkopplar snart

 

[Mats]

Jorå. Fyra handflator kostar hela 25 euro på plats, och är mkt bra i sin genre, även om det inte är min personliga favorit från GB (mer om detta senare).

Oj, så bra pris på plats! Femhundra kr här och med Wine-Searcher (inte pro) hittar man för mellan drygt 640-1300 kr. Blir nog till att ta en tur till södra Spanien snart!

Tror jag ska öppna deras Apostol Palo Cortado 30 years i helgen, har du testad den med?

 

[Mattias Schyberg]

Tror jag ska öppna deras Apostol Palo Cortado 30 years i helgen, har du testad den med?

Jag har testat den och tyckte den var lite av en magisk upplevelse. Drack den tillsammans med Matusalem som inte var kattpiss heller.

Jimmy fram det tunga artillieriet med några sherry av riktigt bra slag. En Oloroso och en Palo Cortado, båda med 30 år på nacken (NV Matusalem 30 anos Oloroso VORS och NV Apostoles 30 anos Palo Cortado VORS, båda från producenten Gonzales Byass).

Helt sanslöst intensiva båda två, Palo Cortadon är i stort torr (halvtorr) medan Oloroson har lite sötma då den sötats en aning med PX. Massor av nötter, torkade fikon och tobak i båda ihop med drag av kaffe och choklad. Magiskt bra båda två, bland de bästa sherry jag har druckit! Oloroson var klart bäst till pralinen med tanke på sötman.

Visa bifogad bild 3397

 

[Vino fino]

Oj, så bra pris på plats! Femhundra kr här och med Wine-Searcher (inte pro) hittar man för mellan drygt 640-1300 kr. Blir nog till att ta en tur till södra Spanien snart!

Tror jag ska öppna deras Apostol Palo Cortado 30 years i helgen, har du testad den med?

Jag har provat hela GB:s öppna sortiment och en del icke-öppet också. Har hittills inte tyckt att deras VORS'er varit lika briljanta som det yngre sortimentet, kanske beroende på att de förändringar som jag upplevt på senare år inte haft tid att slå igenom i de trettioplusåriga vinerna? Därmed inte sagt att de är dåliga, absolut inte. Bara mer traditionella (vilket definitivt inte är fel, i sig).

En sak som jag däremot gillar med Aposteles är att man har vågat slänga i lite PX (Aposteles är i huvudsak ytterligare lagrad Leonor + lite separat lagrad PX). Sherry med lite sötma är en gammal sönderbankad slagpåse bland fjantar med mycket åsikter och lite kunskap. Faktum är att det gastronomiska spannet ökar ytterligare med den lilla sötman. Exempelvis den iberiska skinkan, som alla svenska förståsigpåare av någon anledning rekommenderar Fino till, paras absolut bäst till en oloroso/amontillado/palo cortado med ett uns sötma. Testa gärna själv. Om du ändå ska korka upp en Aposteles, köp några dyra skivor svartfot till.

 

[Patrik Sellin]

Dagens lunch: Penne all 'arrabbiata och:
NV Graham Porto Fine White Port: doft av ananas, torkade aprikoser och petroleum. Mittemellan halvtorr och halvsöt, tropisk frukt, honung och en schysst syra, balans i alkoholen. Friskt, men saknar lite elegans och finess. Kul vin, kan vara ett intressant alternativ till besvärlig mat. 86p

 

[Patrik Sellin]

Nä, inte särskilt kul alls faktiskt. Inte sämre än 84p visserligen, men det var sista gången jag plockade upp Randalls bdx-alster. Till mitt försvar så skyller jag på frugan som inte kunde motstå etiketten. Den är lika läcker som alltid turligt nog!
Visa bifogad bild 7021

84p - Samma klass som Wannborga Regent alltså?

 

[MartinE]

Blint skulle jag garanterat ha gissat på
A) Vänstergrävd äppelcider från Nomandie
B) En medelgod cuvee från Sydafrika.

...och inga andra rätt än mina poäng ;-)

Jag tror jag låter den bollen studsa, faktiskt!

Men No man die [sic!] - är det månne kalifornisk cider det?

 

[MartinE]

Hur var 736'an?

Fortfarande väldigt ung! Det är två år sedan jag drack den senast och med tanke på 2008-basen har man ju stora förväntningar, men det är bara att konstatera att den inte riktigt tagit fart än. Jag kommer att spara mina sista flaskor länge!

Upplevelsen kan sammanfattas ungefär så här: Komplex, brödig och riktigt trevlig doft med rostade toner och med inslag av hasselnötter, äpplen, päron, jäst, kaffe och kex. Den del av innehållet som sparades till dagen efter levererade även en del ingefära, mandlar och marsipan. Smaken kändes mycket frisk, mycket torr (dosage på endast 1,5 g/l) och, som sagt, fortfarande ung. Jag hittade inte så mycket mer än citron, gröna äpplen och omogna röda bär. Syran var så klart hög. Dagen efter dök det dock upp lite mandelmassa också! Om jag måste leverera en poäng blir det 85(++), där de dubbla plusen indikerar min tro om en stor framtid.

Och det handlar alltså om Jacquesson Cuvée 736 (deg mars 2013), för den som undrar!

 

[thunberg]

Jag kommer att spara mina sista flaskor länge!

Snyggt, tack för infon. Jag håller på mina med ett tag till då.

 

[Daniel B]

Knappt hade lådan kommit in genom dörren från Caviste innan 2014 Ludovic Chanson Montlouis-sur-Loire Les Cabotines var i glaset!

Gyllengul/grön färg på vinet som nästan ser oljigt ut! Mycket gröna och gula frukter i doften; aprikos, päronsplit (ni vet, lite vanilj och päron), melon, lite citrus och en aningens blommig parfymerad doft. Hög syra, grön/gul-fruktig i smaken med mycket päron och äpple, lite citrustoner och en schysst floral subtil och parfymerad (tantparfym, rosenblad?) ton...

Gott! Det blir ett glas idag, och ett nytt för var nästkommande dag så länge flaskan räcker, så får vi se hur det utvecklas!

 

[grappa]

Intressanta druvor från Pfalz. Väldigt blek. Härlig doft med äpplen, tropisk frukt, och en liten kryddighet, viss sötma. Smaken har en angenäm beska, tropisk frukt, äpplen, bra syra, torrare än doften leder en att tro. Hade nog gissat viogner, grenache blanc eller dylikt blint. Svårt att uttala sig om kvliten, för lite referenser men ca 87 p. Tycke och smak 89 p.

 

[gece]

Det görs tydligen vin i USA, fick jag lära mig av en lokal fransos häromdagen. Vi provade några stycken röda blint (det enda vi visste var att det var fyra olika dominerande druvor, två viner av varje druva, varav en slankare och en fläskigare - det kanske gör det halvblint eller trekvartsblint eller nåt), följt av en liten, liten bonusflight med icke-torrt vitt.

1. Transparent röd, lite dragning åt tegel. Syrliga röda bär (lingon, rönnbär) och liiite söta hallon. En liten, angenäm rondör i munnen ger lite kropp åt det hela. Gillar't trots att det är ett skolboksexempel på Pinot Noir, krafsar jag självsäkert ner i mina anteckningar, och hela provningslokalen instämmer i att jajjeboy, detta är PN så det bara skriker om det.
   2012 Broc Vine Starr Zinfandel (100% Zin)
   Pinfandel! Zinot Noir!
   
2. Transparent röd. Rökig doft/rostade fat?, lite gröna toner? Smakar som ett tämligen fylligt glas saltvatten med lite salmiak, hallonlakrits och indistinkta kryddor. Ganska konstigt, lite roligt, inte någon favorit.
   2013 Domaine de la Côte "La Côte" (100% PN)
3. Röd, något mindre transparent än innan. Fascinerande grönaktig doft som av nykrossade björklöv, mogen röd frukt (hallon) samt en del lakrits. Ungt men generöst och drickvänligt; riktigt bra. Vad det är för druva vet jag inte, lite PN-hallon men jag har ju redan spelat mina två PN-kort... kanske någon form av Syrah...?
   2011 Occidental (Kistler?) Cuvée Catherine Occidental Station (100% PN)
4. Mörk röd, mestadels opak. Mynta, eucalyptus, rostade fat, svarta vinbär, grädde, sten. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men det här skulle nog kunna vara en Syrah? Bra som fan oavsett.
   2013 Reynvaan "In The Rocks" (95% Syrah, 5% Viognier)
5. Tät, mörk röd, lite dragning åt lila. Mogen/syltig mörk frukt, ceder, choklad, dunster av druvsprit. Lång. Maxad och tillfläskad men ändå ganska stram. Druva: Kalifornien...
   2013 Sine Qua Non "Male" (79% Syrah, 7% Petite Sirah, 6% Mourvedre, 3,5% Touriga Naçional, 2,6% Viognier, 0,3% Muscat)
6. Tät, mörk röd. Svarta vinbär, eucalyptus, lite bakgrund av chokladiga fat. Mycket bra syra. Rätt lättdrucket och gott, men det här behöver nog några år att formulera sig på för jag begriper ingenting av vad detta vin vill i nuläget. Druva: Syra och svarta vinbär borde väl betyda CS?
   2012 Ridge Monte Bello (64% Cabernet Sauvignon, 22% Merlot, 8% Cabernet Franc, 4% Petit Verdot)
7. Tät, mörk röd. Onsalakorv, blåbärssylt, gräsklipp, pepprig, eldig, choklad, russin, kokos, alla reglage är uppvridna till 11. Kan vara lite vad som helst men kanske en Zinfandel?
   2012 Schrader RBS Beckstoffer To Kalon Vineyard (100% Cabernet Sauvignon)
   
8. Mörk röd, opak, inte riktigt lika tät som föregående tre dock. Jordgubb, björnbär, ek, druvsprit, någonting grönt. Reglagen kvar på 11. Jordgubben får mig att tänka på grenache, men björnbär låter ju Zinfandel och vi är ju trots allt i Kalifornien.
   2013 Carlisle Montafi Ranch Zinfandel (89% Zin, 11% något annat)

Ibland blir det ju så att slanka viner känns anemiska och griniga bredvid kraftigare, men för mig var det tvärtom denna dag - muskelknuttarna (SQN och framåt, med Ridge halvt undantagen) kändes överbelamrade och det blev en fröjd att smutta på de sirligare exemplaren. Vi fick utse våra tre favoriter och jag röstade på Broc, Occidental och Reynvaan; något otippat då jag har ett dokumenterat problematiskt förhållande till PN, och jag och Syrah har väl inte haft det så jäkla lätt alla gånger heller. Ridge Monte Bello borde kanske fått vara med på topplistan också men jag kunde inte komma på vilken som skulle knuffas ut och jag fick ju bara välja tre...

Hursom, sen blev det bonusflight, oblind men inte helöppen.

• Ljus gul. Diesling! Petrokem, päron, citron, stendamm, nästan lite tanniner? Känns som i gränsland mellan halvtorr och halvsöt. Lätt och frisk men ändå inte utan närvaro. Gillar't.
  2013 Trisaetum Estates Reserve Riesling
  
• Gyllengul med dragning åt rosa. Stenig mineralitet (tänk lambic), faluröd, jordgubbssylt, svett? Söt. Mer konstig/intressant än god men inte utan charm.
  2012 Adelsheim Déglacé Pinot Noir

Kul provning. Tänk att jänkarna kan göra rödpang också...

 

[Mattias Schyberg]

Det görs tydligen vin i USA, fick jag lära mig av en lokal fransos häromdagen. Vi provade några stycken röda blint (det enda vi visste var att det var fyra olika dominerande druvor, två viner av varje druva, varav en slankare och en fläskigare - det kanske gör det halvblint eller trekvartsblint eller nåt), följt av en liten, liten bonusflight med icke-torrt vitt.

1. Transparent röd, lite dragning åt tegel. Syrliga röda bär (lingon, rönnbär) och liiite söta hallon. En liten, angenäm rondör i munnen ger lite kropp åt det hela. Gillar't trots att det är ett skolboksexempel på Pinot Noir, krafsar jag självsäkert ner i mina anteckningar, och hela provningslokalen instämmer i att jajjeboy, detta är PN så det bara skriker om det.
   2012 Broc Vine Starr Zinfandel (100% Zin)
   Pinfandel! Zinot Noir!
   
2. Transparent röd. Rökig doft/rostade fat?, lite gröna toner? Smakar som ett tämligen fylligt glas saltvatten med lite salmiak, hallonlakrits och indistinkta kryddor. Ganska konstigt, lite roligt, inte någon favorit.
   2013 Domaine de la Côte "La Côte" (100% PN)
3. Röd, något mindre transparent än innan. Fascinerande grönaktig doft som av nykrossade björklöv, mogen röd frukt (hallon) samt en del lakrits. Ungt men generöst och drickvänligt; riktigt bra. Vad det är för druva vet jag inte, lite PN-hallon men jag har ju redan spelat mina två PN-kort... kanske någon form av Syrah...?
   2011 Occidental (Kistler?) Cuvée Catherine Occidental Station (100% PN)
4. Mörk röd, mestadels opak. Mynta, eucalyptus, rostade fat, svarta vinbär, grädde, sten. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men det här skulle nog kunna vara en Syrah? Bra som fan oavsett.
   2013 Reynvaan "In The Rocks" (95% Syrah, 5% Viognier)
5. Tät, mörk röd, lite dragning åt lila. Mogen/syltig mörk frukt, ceder, choklad, dunster av druvsprit. Lång. Maxad och tillfläskad men ändå ganska stram. Druva: Kalifornien...
   2013 Sine Qua Non "Male" (79% Syrah, 7% Petite Sirah, 6% Mourvedre, 3,5% Touriga Naçional, 2,6% Viognier, 0,3% Muscat)
6. Tät, mörk röd. Svarta vinbär, eucalyptus, lite bakgrund av chokladiga fat. Mycket bra syra. Rätt lättdrucket och gott, men det här behöver nog några år att formulera sig på för jag begriper ingenting av vad detta vin vill i nuläget. Druva: Syra och svarta vinbär borde väl betyda CS?
   2012 Ridge Monte Bello (64% Cabernet Sauvignon, 22% Merlot, 8% Cabernet Franc, 4% Petit Verdot)
7. Tät, mörk röd. Onsalakorv, blåbärssylt, gräsklipp, pepprig, eldig, choklad, russin, kokos, alla reglage är uppvridna till 11. Kan vara lite vad som helst men kanske en Zinfandel?
   2012 Schrader RBS Beckstoffer To Kalon Vineyard (100% Cabernet Sauvignon)
   
8. Mörk röd, opak, inte riktigt lika tät som föregående tre dock. Jordgubb, björnbär, ek, druvsprit, någonting grönt. Reglagen kvar på 11. Jordgubben får mig att tänka på grenache, men björnbär låter ju Zinfandel och vi är ju trots allt i Kalifornien.
   2013 Carlisle Montafi Ranch Zinfandel (89% Zin, 11% något annat)

Ibland blir det ju så att slanka viner känns anemiska och griniga bredvid kraftigare, men för mig var det tvärtom denna dag - muskelknuttarna (SQN och framåt, med Ridge halvt undantagen) kändes överbelamrade och det blev en fröjd att smutta på de sirligare exemplaren. Vi fick utse våra tre favoriter och jag röstade på Broc, Occidental och Reynvaan; något otippat då jag har ett dokumenterat problematiskt förhållande till PN, och jag och Syrah har väl inte haft det så jäkla lätt alla gånger heller. Ridge Monte Bello borde kanske fått vara med på topplistan också men jag kunde inte komma på vilken som skulle knuffas ut och jag fick ju bara välja tre...

Hursom, sen blev det bonusflight, oblind men inte helöppen.

• Ljus gul. Diesling! Petrokem, päron, citron, stendamm, nästan lite tanniner? Känns som i gränsland mellan halvtorr och halvsöt. Lätt och frisk men ändå inte utan närvaro. Gillar't.
  2013 Trisaetum Estates Reserve Riesling
  
• Gyllengul med dragning åt rosa. Stenig mineralitet (tänk lambic), faluröd, jordgubbssylt, svett? Söt. Mer konstig/intressant än god men inte utan charm.
  2012 Adelsheim Déglacé Pinot Noir

Kul provning. Tänk att jänkarna kan göra rödpang också...

Du går på mycket roliga provningar nuförtiden och det är alltid kul att läsa dina fullkomligt transparenta noter!