Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[LeChat]

Louis Jadot - Resonance Pinot Noir 2013

Bra skärpa i burgundisk stil med tydliga mineral och syra. Bra pinot men förväntade mig att den skulle vara något mer komplex och bjussa på lite mer av allt.... Man ska kanske ge sista flaskan några år för att fullända dess Bourgognekaraktär. Kostar som by Farr men når inte samma upplevelse idag tycker jag.

 

[Crist(al)ian 77]

Tror Bandolbanditen är skyldig till detta inköp...

Benegas Meritage 2008
Bdx-känsla på nosen i form av skitig jord. Får mig att tro på merlot. Sant men bara 15 % när jag kollar. Vinbär men snarare röda sura. Inser sen att det kommer av syran när jag smakar. Lite fikon i avslutet som även har lite grön strävhet och grus.

Har ingen vidare koll på Sydamerika men blir oftast positivt överraskad när andra väljer vin därifrån.

Bra vin men hade varit än bättre om inte CF slått igenom...Gillar man den stilen så kan det rekommenderas.

Ojai Puerta del Mar Chardonnay 2014
Köptes efter lustarna väcktes av forumet. Chardonnay i kraftigare smörigate skolan och satt som en smäck till lax med hovmästarsås! Av döma av tömningshastigheten var vinet det bästa jag hade med mig.

 

[Daniel A]

dekadens

Kan säga att det som var tufft och jobbigt var söndagen (... och måndagen)!

Har fått bekräftelse på ett besök hos Bernard Baudry när vi kör förbi den 27/7. Dom säljer Clos Guillot på magnum för 35€ vilket väl måste vara ett bra pris? Några andra av hans viner som är köpvärda?

Jösses, riktigt bra pris! Angående köpvärda viner så har jag smakat långt ifrån alla Baudry, men jag hade hållit extra utkik efter den vita La Croix Boissée. Men tippar på att allt är bra!

 

[Magikern]

Zuccardi Finca Piedri Infinita 2013

Är inte van att prova bra Malbec så det vore kul att testa tänkte jag. Doften är läskigt överekad efter 4 timmars dekantering och jag blev lite bekymrad. Smaken är inte så skoj heller med på tok för mycket ek men en bra intensitet och kropp. Kokt frukt, lite örter och mineraler men vinet är inte i balans och smakar inte bra men blir bättre till mat.

87 Poäng med viss tvekan och jag kan inte rekomendera det på något sätt, i dagsläget åtminstone. Undrade nästan om vinet var lätt värmeskadat.

Någon annan som provat?

 

[Magnus L]

Zuccardi Finca Piedri Infinita 2013

Är inte van att prova bra Malbec så det vore kul att testa tänkte jag. Doften är läskigt överekad efter 4 timmars dekantering och jag blev lite bekymrad. Smaken är inte så skoj heller med på tok för mycket ek men en bra intensitet och kropp. Kokt frukt, lite örter och mineraler men vinet är inte i balans och smakar inte bra men blir bättre till mat.

87 Poäng med viss tvekan och jag kan inte rekomendera det på något sätt, i dagsläget åtminstone. Undrade nästan om vinet var lätt värmeskadat.

Någon annan som provat?

Hur doftade vinet de första 4 timmarna?

 

[Magikern]

Hur doftade vinet de första 4 timmarna?

Inget speciellt, men en tydlig ekfatsdoft kom efter 3 timmar ca. när vinet var på väg att öppna sig.

 

[Mattias Schyberg]

Zuccardi Finca Piedri Infinita 2013

Är inte van att prova bra Malbec så det vore kul att testa tänkte jag. Doften är läskigt överekad efter 4 timmars dekantering och jag blev lite bekymrad. Smaken är inte så skoj heller med på tok för mycket ek men en bra intensitet och kropp. Kokt frukt, lite örter och mineraler men vinet är inte i balans och smakar inte bra men blir bättre till mat.

87 Poäng med viss tvekan och jag kan inte rekomendera det på något sätt, i dagsläget åtminstone. Undrade nästan om vinet var lätt värmeskadat.

Någon annan som provat?

Har inte testat vinet ifråga, tror jag. Kvalitetsmalbec på pappret utan tvekan och möjligen passar inte stilen dig. Det är dock inte ovanligt med mycket "fattoner", malo och smörkola i argentinska viner, men skulle nog ha gissat att det här vinet borde vara av den mer "eleganta skolan". Tråkig upplevelse låter det som i vilket fall som helst.

Lite säljsnack från importören (Fondberg):

Familia Zuccardi är Argentinas största familjeägda vinproducent och grundades av Alberto Zuccardi i början av 60-talet, när han planterade familjens första vinstockar i Maipú, Mendoza. Sebastián Zuccardi är tredje generationens vinmakare och drivande i utvecklingen att skapa viner med fokus på terroir, det vill säga viner som uttrycker växtplatsen. Han är även djupt involverad i familjens nya vingårdar i Uco Valley som började planteras 2007 och i det nya vineriet i Paraje Altamira. Det nya vineriet har bland annat stenar från de omkringliggande vingårdarna som byggnadsmaterial.

I de högt belägna vingårdsområdena i det ökenliknande landskapet i Uco Valley skapar Zuccardi sedan några år tillbaka häpnadsväckande viner, där fokus rör sig bort från den överextraherade och fatdominerade stilen och närmar sig det eleganta och extremt mineraliska. Jordmånen i Paraje Altamira är fylld med knytnävsstora stenar, täckta med vita kalkavlagringar (kalciumkarbonat) som vinrankornas rötter klänger sig fast vid. Detta avspeglas i vinernas mineraldominerade stil. Zuccardi kallar denna steniga, kalkrika lerjord ”super-calcaréo” vilket betyder ”superkalkjord”. Vingårdarna är studerade i detalj för att finna de bästa växtplatserna för varje enskild druvsort, där jordmånens sammansättning spelar en avgörande roll. Malbec planteras där bara ett tunt lager jord, cirka 20 centimeter tjockt, täcker stenarna, medan cabernet sauvignon behöver ett djupare jordlager.

”Jag är väldigt entusiastisk angående Finca Piedra Infinita från vår nya DO som kallas Paraje Altamira” säger Sebastián Zuccardi.

”Finca” betyder ”enskild vingård” och kan jämföras med det franska uttrycket ”clos”. Piedra Infinita är i sin tur namnet på vingården i Paraje Altamira och betyder ”oändlig sten”.

”Jag tycker om viner som ger uttryck för en plats, som har en personlighet… jag söker viner som inte är för koncentrerade, men är eleganta och strukturerade. Vin ska förändras i glaset och utmana dig!”

Finca Piedra Infinita består av 100 % malbec från Paraje Altamira. Jäsningen ägde rum i runda cementtankar, en form som bidrar till rörelse inuti tankarna under jäsningen, och den råa betongen möjliggör mikrosyresättning av vinet. Finca Piedra Infinita har en djupröd färg med lila inslag och en intensivt fruktig stil som drar mot mörkröda bär. Vinet har en omisskännlig mineralisk karaktär med toner av fuktig kalksten och grafit. Vidare gör en silkig struktur, mycket hög syra och oerhört lång eftersmak detta till ett häpnadsväckande vin!

Zuccardi Finca Piedra Infinita 2013 lanseras den 18:e mars på Systembolaget för 599 sek och 240 flaskor finns tillgängliga. Artikelnummer är 95199.

Zuccardi Finca Piedra Infinita 2013 har belönats med 97 poäng av Robert Parker’s The Wine Advocate och utnämndes till ”Bästa röda vinet i Argentina” av Patricio Tapio i den chilenska vinguiden Descorchados 2016, med 96 poäng.



Fondberg & Co importerar, säljer och marknadsför alkoholhaltiga drycker på den svenska marknaden. Sedan 1975 har företaget varit en av de främsta aktörerna på marknaden, både vad det gäller försäljning till restauranger och på Systembolaget.

Fondberg & Co representerar stolt ett flertal vin och spritproducenter från hela världen där Champagne Taittinger, Villa Maria, Familia Zuccardi, Les Grand Chais de France, Ferngrove, Jackson Family Estates, MGM Mondo del Vino, Azienda Vinicola Farina, Domaine Vacheron och Svensk Vodka märks.

 

[Magikern]

Har inte testat vinet ifråga, tror jag. Kvalitetsmalbec på pappret utan tvekan och möjligen passar inte stilen dig. Det är dock inte ovanligt med mycket "fattoner", malo och smörkola i argentinska viner, men skulle nog ha gissat att det här vinet borde vara av den mer "eleganta skolan". Tråkig upplevelse låter det som i vilket fall som helst.

Lite säljsnack från importören (Fondberg):

Jag diggade Catena Zapata Adrianna (inte deras prestige Adrianna) 2010 rätt nyligen så stilen kan uppskattas. 92 poäng med mersmak utan tvekan.

Klasskillnad i mitt tycke.

 

[LeChat]

2009 E. Guigal Côte-Rôtie Brune et Blonde

Fransk syrah som i årgång 2009 fått en yppig generös frukt passar alldeles utmärkt till kvällens möra grillskivor av rostbiff. Karaktäristisk smak med lite animaliska drag vilket oftast är en viktig del av komplexiteten hos ett riktigt gott och intresseväckande vin. Farligt drickvänligt. Cote-Rotie är kanske inte det första vinet man tänker på när man ska ha grillkväll i solskenet men det funkade ju utmärkt!

 

[Jimmy A]

Agusti Torello Mata Gran reserva 2011 Barrica

Nu har jag inte druckit mycket cava tidigare förutom systembolagets trista standard sortiment så detta var en rolig överraskning.
Doften påminner om ekad Pommac. Diverse frukt med lite söta vanilj toner. Smaken är såklart fruktig med en hyfsad längd. Lätt den bästa cava jag druckit.

 

[Mouton]

En helt fantastisk doft av rosor nypon tobak och vått grus. Smaken är ung stram och faktiskt dominerad av mörka bär, frisk syra och bitska tanniner, ingen ek som står ut. Färgen drar tom mot mörk blå röd, ett ungt vin med enorm framtid. Minns inte vad jag betalade för det, men vill minnas under 200:- min enda ånger är att jag bara köpte 4. Men det klart, 3 kvar

 

[Mouton]

Jag har spytt lite galla över årgång 2011 i Barolo. Brända toner drickbara menlösa. Detta vin fick efter öppning exakt samma dom. Men för en gång skull tänkte jag, hejda dig. Doften efter en timme är klassisk Nebbiollo, men ändå vill jag påstå att det ligger en antydan av bränt där. Smaken är enorm, extremt fyllig, än mer extremt tannin stinn, höga syror och jag blir lite kluven inför årgången. Jag gillar inte Barolo 2011, men denna har ju för f- n en lång utveckling framför sig. Kan den göra sig av med den lilla brända tonen i doften? Vet ej. Men smakmässigt den stramaste stiligaste 2011an hittills. För ovanlighetens skull skall jag sätta poäng ( nåt jag i stort sett aldrig gör) 90+ kan nog om den mognar som den lovar nå 94, men då ska det nog falla på plats i den högre skolan. Och jag över väger starkt att köpa fler än dom jag har... Om man bara visste

 

[jrick]

@Mouton kan du nämna några Barolo 2011 med den brända tonen? Jag har druckit några stycken, iofs ett tag sedan nu men jag har inte hittat något bränt. De jag har druckit är Palladino Serralunga, Vajra Bricco delle Viole, Giribaldi, Vietti Castiglione, Francesco Rinaldi, Rocche Costamagna Rocche dell'annunziata, Andrea Oberto, Giovanni Viberti Buon Padre, och Renato Ratto Marcenasco. Jag säger självklart inte att du har fel utan menar bara att jag inte själv har hittat brända toner. En del har varit lite mörkfruktiga och kanske lite alkoholtunga, andra har varit skönt ungfruktiga och friska. Vilka exempel hade du på elvor med brända toner förutom Silvio Grasso?

 

[Skrutt]

Jag har spytt lite galla över årgång 2011 i Barolo. Brända toner drickbara menlösa. Detta vin fick efter öppning exakt samma dom. Men för en gång skull tänkte jag, hejda dig. Doften efter en timme är klassisk Nebbiollo, men ändå vill jag påstå att det ligger en antydan av bränt där. Smaken är enorm, extremt fyllig, än mer extremt tannin stinn, höga syror och jag blir lite kluven inför årgången. Jag gillar inte Barolo 2011, men denna har ju för f- n en lång utveckling framför sig. Kan den göra sig av med den lilla brända tonen i doften? Vet ej. Men smakmässigt den stramaste stiligaste 2011an hittills. För ovanlighetens skull skall jag sätta poäng ( nåt jag i stort sett aldrig gör) 90+ kan nog om den mognar som den lovar nå 94, men då ska det nog falla på plats i den högre skolan. Och jag över väger starkt att köpa fler än dom jag har... Om man bara visste
Visa bifogad bild 10370

Fan, jag köpte ju 2011 Silvio Grasso just för att jag ville ha något att dricka hyfsat snart! Sitter på en hel del 08-or och 10-or vilket jag inte är ledsen för, men man vill ju ha barolo nu också...

 

[matage]

På grund av de diplomatiska förvecklingarna i Gulf-området blev mina tidigare flyg inställda och jag blev istället ombokad med Emirates. Dröm om min förvåning när jag landade i första klass på hemresan i torsdags...
Kan verkligen inte klaga på vinutbudet ombord

DP-06 är ju givetvis smärtsamt ung och måttligt upphetsande att dricka idag. Sparade ett halvt glas en bra stund för att ge det lite värme och tid att öppna upp en aning men det hände inte sådär våldsamt mycket.

Ch d'Yquem -05 var desto roligare om än också ungt såklart. Friskt, höga syror och jäkligt mysig botrytis.
Den fick gå till ostar och sen i ensamt majestät där jag fick påfyllningar ända tills kabinpersonalen behövde spänna fast sig inför landning

Hann också med ett glas Kesseler Cve Max PN till varmrätten och en Hennessy Paradis till kaffet (innan jag gick tillbaka till d'Yquem). De hade även en Graham Single Vintage Tawny -72 som tydligen bara ska ha tappats på 10 fat där Emirates köpt allt men som jag aldrig testade.

En flygresa jag nog aldrig lär få göra om

 

[Mouton]

@Mouton kan du nämna några Barolo 2011 med den brända tonen? Jag har druckit några stycken, iofs ett tag sedan nu men jag har inte hittat något bränt. De jag har druckit är Palladino Serralunga, Vajra Bricco delle Viole, Giribaldi, Vietti Castiglione, Francesco Rinaldi, Rocche Costamagna Rocche dell'annunziata, Andrea Oberto, Giovanni Viberti Buon Padre, och Renato Ratto Marcenasco. Jag säger självklart inte att du har fel utan menar bara att jag inte själv har hittat brända toner. En del har varit lite mörkfruktiga och kanske lite alkoholtunga, andra har varit skönt ungfruktiga och friska. Vilka exempel hade du på elvor med brända toner förutom Silvio Grasso?

Domenico Clerico, Diego Conterno, Conterno's Ginestra, Ratti's Marcenasco, Luigi Baudana för att nämna några. Öppna en 2011 och en 2012 samtidigt och jämnför, du kommer upptäcka tonen i 11an. Dom 2 årgångarna är relativt likvärdiga i mognadsfas.

 

[Mouton]

Fan, jag köpte ju 2011 Silvio Grasso just för att jag ville ha något att dricka hyfsat snart! Sitter på en hel del 08-or och 10-or vilket jag inte är ledsen för, men man vill ju ha barolo nu också...

2012 är faktiskt väldigt njutfulla redan nu

 

[Gomseglet]

På midsommar dricker jag helst öl och snaps, men en 2007 Guido Porro Santa Caterina drogs upp när hällregnet kom. Den var god och inte tagen för tidigt - allt på plats, utan att vara spektakulärt. Väldigt bra sett till priset.

 

[Mattias Schyberg]

Jag har haft en tung midsommar och det hela började redan i början av veckan med en oerhört jobbig halsinfektion/halsfluss som inneburit flytande kost i flera dagar och då menar jag inte vin dessvärre utan yoghurt och soppa.

Midsommarafton blev således mycket sparsmakad ur ett mat- och vinperspektiv, men visst fick jag försöka trycka i mig lite om inte annat för sällskapets skull.

Frun hade köpt ost och blint bubbel som vi smaskade på till lunch. Ett glas slank ner och ett par bitar ost, that's it. På den positiva sidan så nailade jag faktiskt bubblet även om jag nog trodde att en så pass medioker och lättdrucken champagne var avsevärt billigare än den faktiskt är (trodde max 250 pix naivt nog). Hustrun trodde ju verkligen att hon hade plockat upp en bra klassiker och med hennes mått mätt en ganska dyr sådan. Hon har heller inte koll på vad "sec" innebär, så valet föll på en sådan.

Veuve Clicquot Sec

Ganska mycket champagnemarkörer i näsan, men mest äpple och persika. Ett uns honung och nougat. Mycket generös smak med noterbar sötma, men jag trodde nog inte att det var 'sec'. Lättdrucket och trevligt utan något som stör. Uppenbart publikt. Mina tankar föll på champagne och jag utbrast tidigt: "Det känns som en billig champagne, typ gula änkan". Knappast värd din peng, men gott är det och långtifrån en dålig upplevelse om man föreställer sig att priset var strax över hunkan. (86p)

Efter vila och Alvedon var det dags för middag med sedvanlig entretcôte där jag lyckades få i mig en halv bit (200 g) innan halsen vinkade med den vita flaggan. Ett glas med jänkarpinot slank ner lätt och kändes lustigt nog som sammet i halsen tack vare mjuka tanniner och låg alkohol. En riktigt trevlig pinot dessutom!

2015 Littorai Pinot Noir Les Larmes

Mycket sval men ändå med perfekt druvmognad. Mängder av friska bär och frukter där jordgubb, tranbär och körsbär varvas med fina torkade kryddor, mestadels lagerblad. En bit under primärfrukten bjuds det på våt grusväg, blodapelsin och järn. Ett uns kakao och vanilj kan möjligen anas i bakgrunden. Mycket bra balans och fokuserad smak med riktigt bra intensitet och perfekt avvägd syra. Sammetslen, men ändå med bra bett. Hela upplevelsen känns homogen utan minsta lilla spretighet.

Väldigt ungt och primärt om man ska klaga på något. Det hade varit oerhört kul att uppleva vinet i sin mognadsskrud. Hur gott som helst, men det känns ändå inte stort i dagsläget även om det borde ha en lång och ljus framtid. Jag är riktigt nöjd i vilket fall som helst, men nog känns det som man kan få bättre grejer för pengen. (91p)

 

[grappa]

Testade en av Calabrettas vita bredvid en typisk Riesling och ett rött blint.

Rieslingen; typisk dieseldoft, tropisk frukt, bra syra och gröna äpplen. Möjligen lite mer åt Alsace hållet än tysk stilmässigt. Gott! 87 p
Calabretta; Den inte alltför vanliga Minella druvan. Ganska blyg i doften, tropisk frukt lite äpplen, gräs och hö, en aning kryddig. Lågmäld syra, lite fet i konsistensen, bra kryddighet i eftersmaken. Ett mycket trevligt vin utan att direkt övertyga. Definitivt något att ha med som slamkrypare i en blindprovning. 82 p.
Ravenswood; transparent blåröd. Stor doft av röda vinbär, sötfruktig utan att vara syltig, lite papp. Viss syra och hyfsade tanniner. Bra beska i eftersmaken, härlig frukt i smaken. Var inte ens i närheten av Zinfandel (gissade Södra Rhone Grenache och Priorat) men med facit i hand så känns druvan igen dock i en mycket stramare tappning. God nu, kan nog ligga till sig ett eller ett par år. 88 p