Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Ekdahl]

Domaine Ferraton, Hermitage les Miaux 2006
Jag har haft mina betänkligheter på min gamla favoritdruva Syrah ett tag, tycker helt enkelt inte jag känt något wow utan haft rätt många upplevelser med en axelryckning. Och detta har framför allt gällt Rhone.

Men detta vin är underbart. Perfekt balans, fint mjukt, elegant och inbjudande. Inte alls så råbarkat en ung Syah kan upplevas. Knappt några direkta ålderstecken men allt har satt sig fint med djup komplex frukt, stråk av Syarhköttighet, örtig, bra syra, milda tanniner. 92p.

Har en flaska till, låter nog den ligga ett par år till så får vi se om ännu mer hänt då.

 

[Mattias Schyberg]

Lite intressant från den gångna veckan. En fjällbäcksmineralisk Wittman (89p+) och chardonnay'n från Jura (88p) levererar mycket god klass förpackade med en perfekt prislapp för den något snålare vinnörden som ändå letar efter riktiga vinupplevelser. 2015 i Bourgogne är lysande, vilket veckans mycket enkla pinot är ett bevis på. Dracks till lite råbiff och gräddkokta musslor. Härlig och generös körsbärsfrukt (~87p). Newton Johnson Family Vineyard borde inte göra någon pinotnörd besviken, men möjligen är den något för slank för att passa mig perfekt, men jag klagar verkligen inte. Når åtminstone 90p (förmodligen ett snålt betyg), vilket är mer än nog för sin moderata prislapp. Läckert mellanting mellan Bourgogne och Oregon.

Veckans positiva överraskning blev IGT-vinet från Venetien med 50/50 cab/merlot. Mycket Bdx, en hel del Italien och mognadstoner och fat som påminner om Rioja. Härligt och fullmoget vin redo att drickas. (~89p)

Veckans bottennapp blev en carignan från Mendocino. Vinca Minor är slank och ett bra exempel på nya Kalifornien, men för 300 pix är det här alldeles för mediokert. Låg alkohol med vibbar åt Beaujolais. Ingen intressant komplexitet, men god balans och bra kvalitet för övrigt. (85p)

 

[danryd]

2015 Wither Hills Taylor River Pinot Noir
Bomb av jordgubbar och pinotkryddor i doften, fräsch syra. Utvecklas positivt i glaset. Men, jag vet inte, jag går inte igång riktigt, kanske för mycket jordgubbsaft över det hela. 86-87p

2015 Le Volte
Ganska mycket. Mörk frukt, aningen mint, svarta vinbär . I munnen ganska strävt, men överlag finns en balans. Aningen mint, stout och körsbär och vinbär. Skulle nog må bra av lite mat. Bra för pengen, men kommer jag köpa igen? Antagligen inte denna årgång, 85-87p

Två exempel på vin som jag normalt inte skriver nått om här, det är svårt att bedöma viner som är , enligt alla objektiva kriterier är bra, och subjektivt smakar det absolut inte illa, men det är lite ointressant i brist på bättre ord. Ur ett rent personligt perspektiv skulle jag nog på ett sätt dra ned 3-4p till men det är egentligen inte representativt för vinet.
Kollar man på omröstningsskalan så är väl 82-83 helt ok att sätta på ett vin som är bra men ointressant, men sen kollar man lite längre ner och ungefär var siffrorna hamnar, då blir 80- bra, 79 mediokert en ganska snäv värld där typ 80-82 känns rätt dåligt, i synnerhet om man jämför med en del 70-80kr viner som inte har några uppenbara fel men bara inte är så goda

1. 85-89 Mycket bra, ett vin med speciella kvaliteter
2. 80-84 Bra, ett välgjort vin
3. 75-79 Mediokert, ett drickbart vin med ett antal skönhetsfel

Summan av kardemumman är väl lite att iaf jag poängsätter vin som det bästa betyget av "objektiv" och subjektiv bedömning, men det blir inte så intressant att bedöma såna här, "okej bra men..." viner

Hur tänker ni andra eller köper ni bara sånt ni är hyfsat säkra på

 

[danryd]

2016 Kloster Eberbach Riesling Spätlese
Det här är desto roligare.
Aningen petroleum och tropisk frukt i doften. Frisk syra bär upp sötman. Smörig frukt. Mild intensitet. Gott, typ 87-88p. Köp igen, absolut

Funkade grymt till en kryddig men inte stark indisk gryta

 

[LeChat]

2012 Alain Graillot Crozes-Hermitage

Grön paprika, tobak, lite läder och lite äppelskrutt i avslutningen. Inte helt olik en CF från Chinon. Här finns kanske inte så mycket av elegans och lyxiga fat men istället finns här generös sval frukt med bra bett och med läskande syror på ett typiskt charmigt, franskt vis. Som jag gillar!

 

[Adamanko]

Hade lite vindrickning hemma hos.
Först blev det 2015 Marchand & Tawse Bourgogne Rouge. Mycket fruktigt och smooth. Tydlig pinotkänsla. Mycket fin och den växte med varje glas. 88. Mycket hallon.

Följde upp med en 2015 Substance Cab Sav. Det här är ett av mina favoritvin och jag tycker den är mästerlig nu efter ha legat i ett drygt halvår. 91. Härligt integrerade tanniner och alkohol. Känner fortfarande tobaken. Det här är så jäkla yum. Väntar på -16.

 

[Adamanko]

Visa bifogad bild 12537
Summan av kardemumman är väl lite att iaf jag poängsätter vin som det bästa betyget av "objektiv" och subjektiv bedömning, men det blir inte så intressant att bedöma såna här, "okej bra men..." viner

Hur tänker ni andra eller köper ni bara sånt ni är hyfsat säkra på

Det där är ju viner i en prisklass jag ofta köper ifrån så jag blir ju iaf glad när jag ser smaknoteringarna. När det gäller betygen så försöker jag sätta helt och hållet efter hur jag uppfattar vinet. Alltså subjektivt. Kanske för att jag inte har vare sig kunskapen eller viljan för att göra ett försök till någon slags objektiv bedömning. Och skeptisk till om det ens är möjligt. Jag får däremot ofta justera betygen i efterhand då jag tenderar att sätta högre betyg på ett dyrare vin som jag egentligen tycker är lika gott som ett annat vin för halva priset. Ett högt pris på flaskan ger väl ofta ett 1-4 poäng högre betyg. Och det där får jag ofta justera ner i efterhand när jag fått lite tid att reflektera.

 

[v_skogh]

Visa bifogad bild 12536

Lite intressant från den gångna veckan. En fjällbäcksmineralisk Wittman (89p+) och chardonnay'n från Jura (88p) levererar mycket god klass förpackade med en perfekt prislapp för den något snålare vinnörden som ändå letar efter riktiga vinupplevelser. 2015 i Bourgogne är lysande, vilket veckans mycket enkla pinot är ett bevis på. Dracks till lite råbiff och gräddkokta musslor. Härlig och generös körsbärsfrukt (~87p). Newton Johnson Family Vineyard borde inte göra någon pinotnörd besviken, men möjligen är den något för slank för att passa mig perfekt, men jag klagar verkligen inte. Når åtminstone 90p (förmodligen ett snålt betyg), vilket är mer än nog för sin moderata prislapp. Läckert mellanting mellan Bourgogne och Oregon.

Veckans positiva överraskning blev IGT-vinet från Venetien med 50/50 cab/merlot. Mycket Bdx, en hel del Italien och mognadstoner och fat som påminner om Rioja. Härligt och fullmoget vin redo att drickas. (~89p)

Veckans bottennapp blev en carignan från Mendocino. Vinca Minor är slank och ett bra exempel på nya Kalifornien, men för 300 pix är det här alldeles för mediokert. Låg alkohol med vibbar åt Beaujolais. Ingen intressant komplexitet, men god balans och bra kvalitet för övrigt. (85p)

Drack faktiskt just Vinca Minor igår.
Nog första gången jag provar 100% Carignan men förstod mig inte alls på vinet. Har detta med Carignan att göra?
Bra balans samt åt Beaujolais håller jag med om. 300 spänn alltså?

 

[Mattias Schyberg]

Jag får däremot ofta justera betygen i efterhand då jag tenderar att sätta högre betyg på ett dyrare vin som jag egentligen tycker är lika gott som ett annat vin för halva priset. Ett högt pris på flaskan ger väl ofta ett 1-4 poäng högre betyg. Och det där får jag ofta justera ner i efterhand när jag fått lite tid att reflektera.

Det var första gången jag har läst en reflektion av det slaget och jag gillar den och håller med. Imponerad! Tvärtom är troligtvis klart vanligare, dvs att höja sitt betyg i paritet med etiketten.

 

[Mattias Schyberg]

Drack faktiskt just Vinca Minor igår.
Nog första gången jag provar 100% Carignan men förstod mig inte alls på vinet. Har detta med Carignan att göra?
Bra balans samt åt Beaujolais håller jag med om. 300 spänn alltså?

Carignan, från exempelvis Priorat, är ofta ett helt annat djur. Har dålig koll på carignans typiska stil faktiskt.

 

[danryd]

Det där är ju viner i en prisklass jag ofta köper ifrån så jag blir ju iaf glad när jag ser smaknoteringarna. När det gäller betygen så försöker jag sätta helt och hållet efter hur jag uppfattar vinet. Alltså subjektivt. Kanske för att jag inte har vare sig kunskapen eller viljan för att göra ett försök till någon slags objektiv bedömning. Och skeptisk till om det ens är möjligt. Jag får däremot ofta justera betygen i efterhand då jag tenderar att sätta högre betyg på ett dyrare vin som jag egentligen tycker är lika gott som ett annat vin för halva priset. Ett högt pris på flaskan ger väl ofta ett 1-4 poäng högre betyg. Och det där får jag ofta justera ner i efterhand när jag fått lite tid att reflektera.

Superb självreflektion, det som lite är problemet för mig är att det är få viner mellan 100-200 som egentligen är dåliga, och att det är svårt att matcha förväntningar.

Vinet till middagen idag, för blott 125 spänn gav väldigt mycket mer nöje än gårdagens råbiffspinne, trots att det var en 50-lapp billigare. Är eberbach verkligen ett mycket bättre vin? Mer lätt att gilla?
Jag kan nog ha svårt att hålla priset helt utanför bedömningen, men snarare på så sätt att det ändrat förväntningar och att förväntningar sällan överträffas så att jag väljer att kompensera upp

Objektiv i min värld är ("objektivt") ju ändå relativt övriga viner jag druckit och framförallt försökt sätta ord på. Och det utvecklas ständigt. För två eller tre år sen kanske Volte och Wither hade gjort succé, men nu är det ändå känslan av att jag druckit bättre vin i stilen för typ samma pengar allt som oftast.

 

[Adamanko]

Superb självreflektion, det som lite är problemet för mig är att det är få viner mellan 100-200 som egentligen är dåliga, och att det är svårt att matcha förväntningar.

Vinet till middagen idag, för blott 125 spänn gav väldigt mycket mer nöje än gårdagens råbiffspinne, trots att det var en 50-lapp billigare. Är eberbach verkligen ett mycket bättre vin? Mer lätt att gilla?
Jag kan nog ha svårt att hålla priset helt utanför bedömningen, men snarare på så sätt att det ändrat förväntningar och att förväntningar sällan överträffas så att jag väljer att kompensera upp

Objektiv i min värld är ("objektivt") ju ändå relativt övriga viner jag druckit och framförallt försökt sätta ord på. Och det utvecklas ständigt. För två eller tre år sen kanske Volte och Wither hade gjort succé, men nu är det ändå känslan av att jag druckit bättre vin i stilen för typ samma pengar allt som oftast.

Jag är ju väldigt mycket i början av min seriösa vindrickarkarriär så här talar du kanske om problem som jag kommer stöta på om 2-3 år. Men visst, ett pris på ett vin kommer ju med förväntningar. Ett vin måste ju prestera mer om det kostar 300 än om det kostar 150. Om man ska bli nöjd.

 

[Mattias Schyberg]

Jag är ju väldigt mycket i början av min seriösa vindrickarkarriär så här talar du kanske om problem som jag kommer stöta på om 2-3 år. Men visst, ett pris på ett vin kommer ju med förväntningar. Ett vin måste ju prestera mer om det kostar 300 än om det kostar 150. Om man ska bli nöjd.

Ja, det är stor skillnad på betyget 88p beroende på pris så som jag bedömer vin. Upp till ca 200 kr är det ett mycket bra till rimligt betyg medan det är ett uselt betyg och snudd på sensationellt dåligt om det skulle handla om DRC.

Under 80p är ganska meningslöst att dricka även om det är gratis i min värld...

 

[Poussard]

det är stor skillnad på betyget 88p beroende på pris

88 är väl alltid 88 oavsett pris? Däremot kan man ju tala om en separat QPR-rating. Eller snabbt uppskatta sitt QPR baserat på rating och pris. QPR kan ju diskuteras till leda då det beror på personens ekonomi mm.

 

[Mattias Schyberg]

88 är väl alltid 88 oavsett pris?

Ja, poängen är lika mycket värd oavsett pris, men nöjdhetsindex som speglas av texten varierar. Blint, och om man provar dem gratis, är de likvärdiga.

 

[Mattias Schyberg]

QPR kan ju diskuteras till leda då det beror på personens ekonomi mm.

QPR har inget med personlig ekonomi att göra. Quality Price Ratio är en bedömning av kvaliteten i förhållande till priset. Ett vin med lågt pris (säg 150 kr) som vid bedömning hamnar på 88p har bättre QPR än ett klart dyrare vin (säg 2000 kr) som hamnar på samma poäng. Nöjdhetsindex är dock mer plånboksberoende, men i mitt fall baseras den på hur lätt det är att hitta viner som ger samma eller bättre upplevelse för en mindre slant.

 

[danryd]

88 är väl alltid 88 oavsett pris? Däremot kan man ju tala om en separat QPR-rating. Eller snabbt uppskatta sitt QPR baserat på rating och pris. QPR kan ju diskuteras till leda då det beror på personens ekonomi mm.

Om man pratar "objektiv" kvalitet per krona så är väl relationen också objektiv? 300 är väl alltid 300? Däremot så är det ju viljan att lägga pengar / köpvärde beroende på stil, privatekonomi mm

Själv är jag inne på en kalkyl i stil med: Upplevd kvalitet relaterat till pris relaterat till stilen relaterat till alternativ inom stilen, resulatet är en "återköpsfaktor", typ, skulle jag köpa detta vin igen för ungefär samma pengar? Ett rött med 88p för 100 spänn ger ju rätt bra återköpsvärde om man tänk köpa nått i den stilen (dvs står jag och väljer mellan ett för 300 och ett för 100 och de är bra representanter för stilen så är ju valet enkelt, om nu det inte är något annat särskilt med det dyrare vinet, t.ex. att det trots upplevd kvalitet kanske är mer komplext, mer intressant eller bara lämpligare till maten)

Skulle man gå på restaurang och se ett vin man kanske inte hade betalt 200 för på bolaget kan man ju ändå va beredd att ge 800 på restaurang då man kanske tänker i relation med det man faktiskt ska äta där och då och jämfört med vad som mer finns i vinlistan, så faktorn är ju också situationsberoende.

Sen, rent allmänt, jag har lite problem med bedömningen av vin enligt rådande skala då det är en mix av hur gott det är och hur bra det är. Ett gott vin behöver ju inte vara objektivt bra, samtidigt som ett objektivt bra vin inte behöver vara gott enligt mig.

 

[magnum]

Om man pratar "objektiv" kvalitet per krona så är väl relationen också objektiv? 300 är väl alltid 300? Däremot så är det ju viljan att lägga pengar / köpvärde beroende på stil, privatekonomi mm

Själv är jag inne på en kalkyl i stil med: Upplevd kvalitet relaterat till pris relaterat till stilen relaterat till alternativ inom stilen, resulatet är en "återköpsfaktor", typ, skulle jag köpa detta vin igen för ungefär samma pengar? Ett rött med 88p för 100 spänn ger ju rätt bra återköpsvärde om man tänk köpa nått i den stilen (dvs står jag och väljer mellan ett för 300 och ett för 100 och de är bra representanter för stilen så är ju valet enkelt, om nu det inte är något annat särskilt med det dyrare vinet, t.ex. att det trots upplevd kvalitet kanske är mer komplext, mer intressant eller bara lämpligare till maten)

Skulle man gå på restaurang och se ett vin man kanske inte hade betalt 200 för på bolaget kan man ju ändå va beredd att ge 800 på restaurang då man kanske tänker i relation med det man faktiskt ska äta där och då och jämfört med vad som mer finns i vinlistan, så faktorn är ju också situationsberoende.

Sen, rent allmänt, jag har lite problem med bedömningen av vin enligt rådande skala då det är en mix av hur gott det är och hur bra det är. Ett gott vin behöver ju inte vara objektivt bra, samtidigt som ett objektivt bra vin inte behöver vara gott enligt mig.

Kan du beskriva lite mer om vintermen ¨gott¨!

 

[danryd]

Kan du beskriva lite mer om vintermen ¨gott¨!

Vet inte om du är ironisk rörande problemet eller mitt personliga sätt att hantera problemet, men oavsett om du instämmer eller försöker göra dig lustig finns det ju en poäng i det du skriver

 

[magnum]

Vet inte om du är ironisk rörande problemet eller mitt personliga sätt att hantera problemet, men oavsett om du instämmer eller försöker göra dig lustig finns det ju en poäng i det du skriver

För mig är gott en värdelös beskrivning av vin!