Det är nog värt en hel tråd, det här med självkritik av omdömen. Kanske finns det också en sådan. Jag sysslar med kunskapsteori i mitt jobb, och vin är verkligen intressant ur det perspektivet. Vad påverkar mina omdömen, förutom smaken?
Jag dricker sällan blint, och försöker därmed parera påverkan på omdömen relativt vinets pris och ursprung. Förväntningar på en tillverkare är en sådan - jag går igenom mina förväntningar på etiketten, och försöker ta med tidigare erfarenheter av tillverkaren i det. Ett exempel är Markus Molitor - jag har druckit en enda flaska torr Molitor, och blev inte imponerad. Här uppstår frågan om det var mina förväntningar som snarare påverkar omdömet negativt, eftersom jag väntat mig att tillverkaren skulle vara bra, och är extra vaksam. Jag har inga tidigare personliga erfarenheter av torr Molitor, däremot goda sådana av restsöta.
En annan möjlig påverkan är vad jag läst om vinet. Eftersom jag inte går på så många provningar har jag försökt gallra fram provare vars omdömen i skrift jag känner igen och har instämt med tidigare. I exemplet med Molitor köpte jag vinet för att en källa gett det bra betyg. Blir mitt omdöme då också påverkat av en förväntning om att det ska vara bra?
En delvis annan fråga är om jag känner igen beskrivningarna av smak och doft. De provare jag går efter instämmer jag inte bara ofta med gällande kvaliteten i stort, dessa också har ofta smak- och doftbeskrivningar jag också känt. Här kommer en möjlig påverkan till: Letar jag efter de smaker och dofter andra beskrivit? Hittar jag dem då lättare? Vad händer med mina egna intryck om jag söker efter någon annans beskrivning?
För att fortsätta med Molitorexemplet bestod det negativa i att jag upplevde smak och doft som diskreta och endimensionella. En av mina favoritprovare hittade "ingefärsgrädde" i doften, om jag minns rätt. Därav uppfattade jag intet. Sänker jag då omdömet för att det någon annan hittade inte finns? Är det rätt?
Vidare till själva sensorerna. Kan jag ens uppfatta allt det som andra uppfattar? Det är dels en fråga om hur jag råkar vara fysiskt utrustad - all forskning tyder på att människor har mycket varierande sensoruppsättningar, för att tala militäriska, både för doft och smak. Hur vet jag hur mina är beskaffade? Om jag inte kan uppfatta en subtil nyans i Molitorvinet jag drack, kan jag då säga att det är av sämre kvalitet, givet att någon annan uppfattar ett större spektrum av just det här vinet? Nja. Samtidigt kan jag inte säga att kan bedriva någon meningsfull kritik av mina intryck utifrån fysiska förutsättningar, eftersom de är oklara för mig.
Mina sensorer kan också ha en dålig dag. Är jag alltid uppmärksam på en lätt förkylning? Det är inte säkert. Hur har sensorerna påverkats av det jag tidigare ätit, i vilken inom- eller utomhusluft jag varit, och så vidare? Oklart.
Intrycksmaterialet är också ett frågetecken. Jag gillar, som många på det här forumet, att lagra vin. Mitt lagringsutrymme är inte det sämsta tänkbara, men inte det bästa heller. Forskning finns som visar på de numera ganska vedertagna rekommendationerna om temperatur. Vad kan annars ha påverkat vinet medan det legat till sig? Korken, så klart, men också det helt individuella i varje vins förutsättningar. Vissa tillverkare och samlare rycker på axlarna och lagrar vin som de alltid har gjort, som inte följer rekommendationerna och som anses ge väldigt bra resultat. Vi har alla sett bilderna på glada fransmän i källare med fantastiska mögelstalaktiter, till exempel. Så har det alltid varit, och det blir trés bon. Jaha.
Flaskvariation - ja, om jag har druckit en dålig flaska, är då vinet sämre? Nja.
I Molitorfallet sparade jag en flaska och ska se efter om det utvecklas till det bättre om en 5-10 år.
Jag dricker heller inte alltid vin under koncentrerade och kemiskt sett optimala förhållanden. Har jag luftat för lite, tillräckligt, eller för länge? Jag tillhör dem som tycker mig känna stora skillnader i vad som händer med vin om det hälls upp i karaff och får stå olika länge. Har jag, när jag fäller mitt omdömde, tagit tillräcklig hänsyn till hur jag har hanterat materialet?
En annan fråga om materialet är tillfälliga fysiska effekter. En långkörare på en bolagshylla, en transport från Europa, en skakig bilfärd i en baklucka till en sommarstuga, ett köp av ett vin som varit flera vändor fram och tillbaka till leverantören - kan det ha påverkat omdömdet? Hur har över huvud taget leverantören förvarat vinet? Det vet jag sällan. Osäkerheterna radas upp.
Det här är nördigt, och jag gillar verkligen att nörda i det och försöka hitta konkreta hållpunkter som kan användas i omdömen. Det gör vin till en väldigt rolig praktik av den annars akademiska kunskapsteorin.
Jag dricker sällan blint, och försöker därmed parera påverkan på omdömen relativt vinets pris och ursprung. Förväntningar på en tillverkare är en sådan - jag går igenom mina förväntningar på etiketten, och försöker ta med tidigare erfarenheter av tillverkaren i det. Ett exempel är Markus Molitor - jag har druckit en enda flaska torr Molitor, och blev inte imponerad. Här uppstår frågan om det var mina förväntningar som snarare påverkar omdömet negativt, eftersom jag väntat mig att tillverkaren skulle vara bra, och är extra vaksam. Jag har inga tidigare personliga erfarenheter av torr Molitor, däremot goda sådana av restsöta.
En annan möjlig påverkan är vad jag läst om vinet. Eftersom jag inte går på så många provningar har jag försökt gallra fram provare vars omdömen i skrift jag känner igen och har instämt med tidigare. I exemplet med Molitor köpte jag vinet för att en källa gett det bra betyg. Blir mitt omdöme då också påverkat av en förväntning om att det ska vara bra?
En delvis annan fråga är om jag känner igen beskrivningarna av smak och doft. De provare jag går efter instämmer jag inte bara ofta med gällande kvaliteten i stort, dessa också har ofta smak- och doftbeskrivningar jag också känt. Här kommer en möjlig påverkan till: Letar jag efter de smaker och dofter andra beskrivit? Hittar jag dem då lättare? Vad händer med mina egna intryck om jag söker efter någon annans beskrivning?
För att fortsätta med Molitorexemplet bestod det negativa i att jag upplevde smak och doft som diskreta och endimensionella. En av mina favoritprovare hittade "ingefärsgrädde" i doften, om jag minns rätt. Därav uppfattade jag intet. Sänker jag då omdömet för att det någon annan hittade inte finns? Är det rätt?
Vidare till själva sensorerna. Kan jag ens uppfatta allt det som andra uppfattar? Det är dels en fråga om hur jag råkar vara fysiskt utrustad - all forskning tyder på att människor har mycket varierande sensoruppsättningar, för att tala militäriska, både för doft och smak. Hur vet jag hur mina är beskaffade? Om jag inte kan uppfatta en subtil nyans i Molitorvinet jag drack, kan jag då säga att det är av sämre kvalitet, givet att någon annan uppfattar ett större spektrum av just det här vinet? Nja. Samtidigt kan jag inte säga att kan bedriva någon meningsfull kritik av mina intryck utifrån fysiska förutsättningar, eftersom de är oklara för mig.
Mina sensorer kan också ha en dålig dag. Är jag alltid uppmärksam på en lätt förkylning? Det är inte säkert. Hur har sensorerna påverkats av det jag tidigare ätit, i vilken inom- eller utomhusluft jag varit, och så vidare? Oklart.
Intrycksmaterialet är också ett frågetecken. Jag gillar, som många på det här forumet, att lagra vin. Mitt lagringsutrymme är inte det sämsta tänkbara, men inte det bästa heller. Forskning finns som visar på de numera ganska vedertagna rekommendationerna om temperatur. Vad kan annars ha påverkat vinet medan det legat till sig? Korken, så klart, men också det helt individuella i varje vins förutsättningar. Vissa tillverkare och samlare rycker på axlarna och lagrar vin som de alltid har gjort, som inte följer rekommendationerna och som anses ge väldigt bra resultat. Vi har alla sett bilderna på glada fransmän i källare med fantastiska mögelstalaktiter, till exempel. Så har det alltid varit, och det blir trés bon. Jaha.
Flaskvariation - ja, om jag har druckit en dålig flaska, är då vinet sämre? Nja.
I Molitorfallet sparade jag en flaska och ska se efter om det utvecklas till det bättre om en 5-10 år.
Jag dricker heller inte alltid vin under koncentrerade och kemiskt sett optimala förhållanden. Har jag luftat för lite, tillräckligt, eller för länge? Jag tillhör dem som tycker mig känna stora skillnader i vad som händer med vin om det hälls upp i karaff och får stå olika länge. Har jag, när jag fäller mitt omdömde, tagit tillräcklig hänsyn till hur jag har hanterat materialet?
En annan fråga om materialet är tillfälliga fysiska effekter. En långkörare på en bolagshylla, en transport från Europa, en skakig bilfärd i en baklucka till en sommarstuga, ett köp av ett vin som varit flera vändor fram och tillbaka till leverantören - kan det ha påverkat omdömdet? Hur har över huvud taget leverantören förvarat vinet? Det vet jag sällan. Osäkerheterna radas upp.
Det här är nördigt, och jag gillar verkligen att nörda i det och försöka hitta konkreta hållpunkter som kan användas i omdömen. Det gör vin till en väldigt rolig praktik av den annars akademiska kunskapsteorin.
