Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Adamanko]

Visa bifogad bild 13081

2014 Enrique Mendoza, Monastrell (Mouverde) och Grenache.

Medelfylligt, mjukt, hög syra, lätta tanniner och lång finish, 14%. Mogna körsbär, jordgubbar och apelsinskal. Väldigt elegant och finstämt! Tror nästan att jag har en Nebbiolo i glaset.

Med värme blir det stramare och sandigare tanniner, och känns faktiskt fylligare. De lätta röda tonerna är borta och vinet känns lite klumpigare. Eller var det för att jag inte längre hade mat till?

Jag sparade halva flaskan till i dag, men det gav ingen jättestor fördel till vinet. De sista dropparna i glaset gav märkligt nog toner av en Syrah, i form av blod, chark och lite svarta oliver. I går var jag i extas och hade nog velat ge vinet 90+, men i dag är jag inte lika exalterad. Jag nöjer mig med 89p. Helt klart ett godkänt vin som var spännande att dricka! Jag kommer säkert att köpa mer från producenten på sikt.

Dricker det nu. Första intrycket är verkligen fantastiskt. Så lyxig munkänsla. Sammetslent. Men efter två glas känns det lite för extraherat. För koncentrerat. Och ju mer jag dricker desto mindre tycker jag om det. Jag får ofta den här känslan av viner med mycket svarta vinbär. Men två glas var fantastiska. Kanske ska kolla om det finns på liten flaska?

 

[Tomas Lindblom]

Dricker det nu. Första intrycket är verkligen fantastiskt. Så lyxig munkänsla. Sammetslent. Men efter två glas känns det lite för extraherat. För koncentrerat. Och ju mer jag dricker desto mindre tycker jag om det. Jag får ofta den här känslan av viner med mycket svarta vinbär. Men två glas var fantastiska. Kanske ska kolla om det finns på liten flaska?

Intressant! Jag håller med dig. Jag vet inte vad det beror på, men det är ju helt klart intressant att grotta in sig i. Var det någon temperaturskillnad på ditt första och nuvarande glas?

 

[Adamanko]

Intressant! Jag håller med dig. Jag vet inte vad det beror på, men det är ju helt klart intressant att grotta in sig i. Var det någon temperaturskillnad på ditt första och nuvarande glas?

Fast jag tror det är det här med väldigt koncentrerade viner. Har känt det förut. Att på första glaset, och rent av andra, så smakar man inte av den höga koncentrationen. Men ju mer man dricker ju mer tydligt blir det. Tänk dig en riktigt söt kaka, om du har smak för sötsaker, en bit kan smaka himmelskt. Men så småningom så blir det bara för sött och inte alls gott längre. Så tänker jag.

 

[gece]

"Den som int' gillar Mas la Plana, han gillar int' rödvin" sa kassören på mjuk finlandssvenska när jag köpte den 2010 Miguel Torres Cabernet Sauvignon Mas La Plana jag drack igår. Jag förstår honom, ty detta är arketypiskt. Har druckit ungefär en om året och i början var den lite svulstig, men eken är nu helt integrerad, tanninerna fina, och frukten ligger mittemellan ungdomlig mörk och intorkad röd. Lite stendamm och grön paprika finns där också och ger lite udd till det hela. Ska man vara gnällig kan man påpeka att det inte finns mycket identitet i vinet, men det är ju gott och av god kvalitet så jag nöjer mig där. Sätter inte så mycket poäng nu för tiden men 91p är det kanske värt?

 

[LeChat]

2005 Wynns Coonawarra Estate Shiraz Michael

Aussie Shiraz förknippar jag alltid med sommar och grillning. Brukar ändå inte bli mer än 2-3 flaskor under en sommar. För mycket påträngande frukt, lite sötsliskig godiskaraktär och för lite struktur är oftast mina invändningar mot ung Shiraz. Men dagens flaska har nu med lite ålder dämpat frukten till en lagom nivå och här saknas inte struktur så då funkar det fint för mig när man är på det humöret. Och det är jag idag. Det här är gott. Vulgärt, härligt gott! Eucalyptus, lite citrus och smak av Tenor sticker ut. En aning alkoholhetta är märkbar men inget som stör. God Shiraz men att denna skulle vara släkt med en Syrah från Rhone känns avlägset. Snarare en Cabb från Napa. Men det är ju också gott!

 

[Tomas Lindblom]

2016 Giacomo Brezza e Figli Langhe Nebbiolo

Nästan helt transparent. Som att dricka en riktigt god jordgubbssaft! Bra eller dåligt? Tolka det som ni vill . Gott och okomplicerat. Ibland behövs inte mer än så! Allt håller ihop ändå. 86p.

 

[LeChat]

Efterrätt!

 

[LarsW]

Sista glaset från en halvflaska Yalumba Museum Muscat.
Ett vin jag var mycket förtjust i under min tid i Australien.

Öppnad för ganska prick en vecka sedan, då efter en stor måltid och till ost. Intrycket då var att det var lite to-much-of-everything...
Simmig, söt, nästan lite klibbig i konsistensen, ingen aning om sockerhalt men gissar på bortåt 20%. Detta är SÖTT!
Mörkt bärnstensfärgat. Ben långa som evigheten.
Doften är överväldigande russin, med en maderiaton i bakgrunden. Ingen jättehit efter måltiden och vi drack ungefär en halv halva på tre personer.

Sen smakade jag på den efter två dagar och nu efter en vecka.
Mycket bättre när man inte dricker den när man är ûbermätt!
Doften bjuder fortfarande mest på russin. Men nu anar man lite ek där också. Och rök, lite som lapsang-te.
Smaken är fortfarande vansinnigt söt, men mer balanserad, mer om accia honug. Mycket russin och andra torkade frukter, hittar både aprikos och dadlar. Faktiskt lite syra som balanserar. Inte lika tungt i kväll. Påminner lite om en elegant söt sherry.
Så koncentrerat att en halvflaska väl räcker till 5-6 personer.

Points... första kvällen typ 83-84 max... klart malplacerat.
Ikväll... 88... 89?

 

[Omar Khayyam]

Efter succén med vita Rhônevinet Ongrie 2015, en Saint Péray från Alain Voge, har vi nu när förkylningen släppte, med hjälp av några gäster, provat oss igenom ytterligare två vita viner från norra Rhône; Natacha Chave Crozes-Hermitages 2015 Aléofane Blanc och M. Chapoutiers Saint-Joseph 2016 Les Granilities Blanc. Jag måste erkänna att jag är synnerligen svag för dessa viner på solmogen Marsanne (och vad gäller Aléofane, 50 % Roussanne). Man känner att alla viner har både solmogen frukt och en del ny ek, och de är alla tre fantastiska och starkt rekommenderade till alla förutom de mest fanatiska syrasugna Jura-jägarna.

Kanske sätter jag ändå Les Granilities (299 kr) litet högre än de andra två, där är det litet mindre ekfatstoner och en härlig mineralitet (snäckskal och ett uns salta vindar på näsan, litet vitblommig och fin) även om den avslöjar sitt ursprung i munnen där det är mycket kropp och inte alltför hög syra, men fantastisk balans och bra dricka nu, litet svalare i glaset. Jag gissar att Les Granilites är nedklassad frukt från samma vingårdar som de gör Les Granits av, den är ju betydligt billigare. Men kanske också mer drickvänlig i tidig fas?

Den vita Aleofane är nog det bästa vin jag druckit hittills från Natacha Chave, kostar 229 kr på bolaget. Det är betydligt fetare och mer komplex med extra allt på näsan och riktigt hedonistisk och härlig, samtidigt som jag i munnen tycker mig känna att det är något örtig och litet mer stramt, kanske Roussanne? som balanserar all den oljiga och mandelfeta honungssötman från Marsanne-frukten. Stort vin som känns betydligt lyxigare än 229 kr.

Ongrie (299 kr) dracks för ett tag sedan, men köpte på mig några flaskor till. Finfin och någonstans mittemellan Aleofane och Les Granilites kanske. Hursom alla tre är riktigt bra om man gillar vita viner från norra Rhône och säkert kul att testa mot varandra mer strukturerat. I samma prisklasser finns också Francois Villards Fruits d'Avilleran 2015 för 259 kr men den spelar inte i samma liga som dessa tre. J-L Colombos Saint Peray Belle de Mai (289 kr) finns nu i årgång 2016 som jag ännu inte testat, men tidigare årgångar har inte övertygat på samma sätt som de tre ovan. Både Belle de Mai och Fruits d'Avilleran känns litet som de kanske är gjorda på frukt som plockats litet för tidigt, men utan att för den skull lyckats uppnå betydligt högre syra och fräschör, samtidigt som effekten då lätt blir att vinerna inte riktigt klarar av eken. Inte dålig, bara det att de andra tre är bättre. Om man inte har problem med litet fetare vita viner med lägre syra.

 

[Mouton]

Liksom Le Chat vart det grillat och Down Under igår. Det som slår mig är att vinet är direkt primör ungt. Undrar om skruv kapsylen kan ha med saken att göra? Viss fällning finns ju i flaskan dock.

 

[Pontus]

Jag gissar att Les Granilites är nedklassad frukt från samma vingårdar som de gör Les Granits av, den är ju betydligt billigare. Men kanske också mer drickvänlig i tidig fas?

Chapoutiers vita är grymma! Trots tyngden finns det oftast finess och komplexitet. Om jag minns rätt är Les Granilites från betydligt yngre stockar.

 

[john b]

Om man inte har problem med litet fetare vita viner med lägre syra.

Mycket trevlig post som vanlig, tack för det.

Jag har inga problem med fylliga viner som inte är tandköttskrullare, men jag undrar lite försynt vad ska man äta till?
Mat och vin är roligare tillsammans en var för sig tycker jag. Finns det typiska eller schyssta rätter/råvaror/smaker till dessa spännande viner?

 

[Mattias Schyberg]

2017 Alpamanta Sauvignon Blanc Breva

Tillbringar dagen med minsta möjliga ansträngning på terrassen. Dricker "naturvin" från Argentina som var omöjligt att inte köpa med tanke på utseendet. Här kan vi snacka om buteljerat solsken!

Trodde nog att jag skulle mötas av krispig citrusfrukt med skön funkighet och annat som lämpar sig för soldyrkan och vinnörderi, men det här faller tyvärr ganska platt även om det inte är äckligt på något vis.

Mycket fat med kokos, vanilj och nougat med tropisk frukt som värsta pina coladan. Mogen ananas på burk, mango och trött passionsfrukt följt av apelsinjuice. Låg syra och intensitet får mig att tänka på saft snarare än vin. Drickbart, men inget jag kan rekommendera, annat än för utseendet möjligen. (~80p)

Får nog korka upp något annat innan dagen går mot sitt slut...

Jag hade i alla fall tur med vädret!

 

[Omar Khayyam]

Mycket trevlig post som vanlig, tack för det.

Jag har inga problem med fylliga viner som inte är tandköttskrullare, men jag undrar lite försynt vad ska man äta till?
Mat och vin är roligare tillsammans en var för sig tycker jag. Finns det typiska eller schyssta rätter/råvaror/smaker till dessa spännande viner?

Bra fråga - håller på att experimentera med denna parameter också.

Aléofane drack vi med en man-tar-vad-man-har pasta med rester från en grillad kyckling, purjolök som mjukats upp i panna med litet smör och olivolja på långsam värme, grädde, litet färsk vitlök, några skvättar från en citronklyfta och kanske någon färsk ört. Ongrie har vi nog - vill jag minnas - parat ihop med grillad lax och kokt potatis och en sås på crème fraîche. Granilites var magisk med litet mellanlagrad Gruyère.

Jag tycker att dessa viner klarar litet kraftigare rätter med fågel och fisk, inga problem där. Grädde och ost är perfekta komplement. Man får akta bara så att man inte har för mycket syra i maten. Och jag skulle nog inte servera dessa med råa skaldjur.

Samtidigt, alla tre viner är faktiskt riktigt bra att bara ta ett glas av och meditera över dofterna en stund i köket innan matlagningen kommit igång på allvar.

 

[LeChat]

Vilken dag! Strålande solsken, rena sommaren! Det får ju bli till att grilla ikväll igen. Entrecote och och en CndP får det bli.

2013 Domaine du Pégaü Cuvée Réservée

Här har hänt mycket på ett år! Skrev i juni förra året att tanniner och syra var något framträdande. Nu känns vinet i väldigt bra balans. 2013 verkar ha lite mindre attityd jämfört med tidigare årgångar. Inte lika tydliga Pegaumarkörer men här finns ändå klassiska smaker från Rhone som bl a rått kött, järn mm. Bra årgång för dem som ogillar den brettiga stilen. Men oavsett så är detta ett genuint gott vin från södra Frankrike.

 

[john b]

Bra fråga - håller på att experimentera med denna parameter också.

Aléofane drack vi med en man-tar-vad-man-har pasta med rester från en grillad kyckling, purjolök som mjukats upp i panna med litet smör och olivolja på långsam värme, grädde, litet färsk vitlök, några skvättar från en citronklyfta och kanske någon färsk ört. Ongrie har vi nog - vill jag minnas - parat ihop med grillad lax och kokt potatis och en sås på crème fraîche. Granilites var magisk med litet mellanlagrad Gruyère.

Jag tycker att dessa viner klarar litet kraftigare rätter med fågel och fisk, inga problem där. Grädde och ost är perfekta komplement. Man får akta bara så att man inte har för mycket syra i maten. Och jag skulle nog inte servera dessa med råa skaldjur.

Samtidigt, alla tre viner är faktiskt riktigt bra att bara ta ett glas av och meditera över dofterna en stund i köket innan matlagningen kommit igång på allvar.

Tackar! Mycket inspirerande. Blir till att beställa och laga. Kul!

 

[Patrik Sellin]

Lite barnarov:

2015 Château Barde-Haut: Doft av sommar: klöver och timotej. I smaken finns plommon, svarta vinbär, körsbärssaft, kakao, tulpanstjälkar, bläck, blyerts, sommarblommor, nytvättade lakan och skinnsoffa. 20 månader på 80 % ny fransk ek är perfekt integrerat. Redan nu finns det balans mellan frukt, syra och tanniner. Helt drickfärdig - modern Bordeaux när den är som bäst. 91-92p

 

[LeChat]

Lite barnarov:
Visa bifogad bild 13159
2015 Château Barde-Haut: Doft av sommar: klöver och timotej. I smaken finns plommon, svarta vinbär, körsbärssaft, kakao, tulpanstjälkar, bläck, blyerts, sommarblommor, nytvättade lakan och skinnsoffa. 20 månader på 80 % ny fransk ek är perfekt integrerat. Redan nu finns det balans mellan frukt, syra och tanniner. Helt drickfärdig - modern Bordeaux när den är som bäst. 91-92p

Aldrig hört talas om men verkar ju intressant. Köpt var och pris?

 

[Patrik Sellin]

Aldrig hört talas om men verkar ju intressant. Köpt var och pris?

Diehl - €30,80 primör - kom i fredags. Neal Martin: 92-94, Suckling: 95-96, Jeff Leve: 93-95, Decanter: 91 och René Gabriel: 18. Kändes inte som något risktagande.

 

[LarsW]

Frescobaldi BdM Castelgiocondo 2007.

Inget minne om när, hur eller varför jag köpte denna men glad att jag gjorde det.
Arketypisk BdM.
I doften sval frukt (mest röda vinbär), lite hallon, ceder och timjan.
Smaken är harmonisk. Trevliga tanniner och struktur, diskret ek. Körsbär, timjan, lakrits och lite bett från alkoholen i eftersmaken.
Helt tillgänglig nu men säkert god några år framöver, glädjer mig till att dricka detta igen. Ett vin man blir glad av utan att det behöver överanalyseras. 89-90 poäng sån ungefär.
Drack den över tre dagar, märkte ingen skillnad.