några olika viner på sistone:
Lulu Vigneron dök upp i beställningssortimentet via the Asplund story (är det ”vår”
@Asplund?). Det är fortfarande ont om bra juraviner i Sverige för vanliga konsumenter så detta måste provas,helt klart. Således prövades den vita
BB1 och en
pinot noir, båda från
2014. Det är helt klart riktigt bra grejor med typisk jurasyradriven stålighet, men också en del frukt. Kanske inte de mest komplexa just nu men härliga och fräscha och ändå litet mer tyngd än de allra syrligaste juravinerna kan ha. BB1 är mest chardonnay med litet savagnin, inte i oxidativ stil. Äpplig och citrongräsig först, men sen några härliga hasselnötter och mer komplexitet. 88 för den röda och 89 för den vita och ett mycket trevligt inslag i den svenska vinfloran.
Två repriser från små partier:
Gramercy Cellars Syrah 2014 är framför allt väldigt drickvänlig i den där mellanstilen som Reynvaan också excellerar i, köttig och svarta oliver, men också björnbär och en liten lakritsal på slutet. Bra balans, men inget slankt vin. Sammetsmjuk ansats och med bra syra. I Syrah, prisklass 250-325 kr, tycker jag detta är riktigt bra, en del bättre crozes-hermitagesviner för samma peng behöver flera år i källaren men detta är finfint redan nu. Om detta är instegsvinet blir jag nyfiken på deras vingårdsspecifika buteljeringar. 88 poäng.
Newton Johnson Walker Bay Pinot Noir 2015 är lika ljus och elegant i färgen som förra flaskan. Sötfruktig och komplex pinositet, bra syra, en del ek men inte tung. Liten liten bitterhet och några övermogna jordgubbar dag två. Inget att spara men härlig i sommar. 87 pinnar.
Finfin men ändå en besvikelse eftersom den kostade lika mycket som de andra fyra vinerna tillsammans var
Philippe Pacalet Pommard 1er cru 2009. Osvavlat, ingen ny ek, fräsch och fin med bra frukt, litet juraaktig i början och sen mer hallon och litet undervegetation. Den mest eleganta 2009:an från Bourgogne och den ljusaste Pommarden jag någonsin smakat. Det är huvudsakligen frukt från Les Arvelets, som visserligen är en av de större premier cru-plättarna i Pommard, men som brukar ge större och kraftigare viner än detta. Så det är ju imponerande. Men kanske är inte steget från Lulu Vigneron så stort. Hade förväntat mig mer, men det är ju härligt och klunvänligt och saftigt och fint. 89-90 typ.
)
