Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Trydebull]

till den 60dagars hängmörade clubsteak

Intressanta viner!
Men med 60-dagars biff som sparringpartner känner man ändå att det nästan är den jag skulle tiggt om att få prova först. Känns som att du är en, ännu okrönt, tydlig aspirant på titeln "Forumets köttkung". 60 dagar är respekt!

 

[Anders Landström]

Låter frestande och väldigt gott.
Har inga Monvigliero -13 tyvärr men några -10, -11 och -14 ligger och väntar.
Såg att BaroloBrunello har Monvigliero -14 och Acclivi -13 kvar och att det fnns några Monvigliero-10 hos Wein-Diehl också.
Inte så värst många år sedan som Burlotto passerade ganska obemärkt förbi på marknaden och hos bl.a Atomwine så brukade nysläppta viner finnas kvar ganska länge men det är ett minne blott numera.

Inte druckit många Burlottos tidigare. Monvigliero 10an lär vara ett bra vin med tanke på årgången. Såg att Antonio Gallonis 100-poängare för 2013 så priserna lär inte gå ner direkt.

 

[chambertin]

Inte druckit många Burlottos tidigare. Monvigliero 10an lär vara ett bra vin med tanke på årgången. Såg att Antonio Gallonis 100-poängare för 2013 så priserna lär inte gå ner direkt.

Jo det var väl hans 100P som fick den att sticka från prisnivån 60-70€ som det var förut till runt 180-200€.
2015 låg Monvigliero -10 på ca 450kr och -11 prissänktes t.o.m en del kommer jag ihåg. Dessutom var prisskillnaden mot Cannubi och Acclivi inte särskilt stor då heller (runt 50kr har jag för mig).
Sedan har väl Galloni ofta +3-4p jfrt med många andra men även 96-97p brukar ju innebära stort vin vilket ju även du indikerade.
2014 har fått fina omdömen också läser jag trots att det verkar vara en besvärlig årgång.

 

[Anders Landström]

Jo det var väl hans 100P som fick den att sticka från prisnivån 60-70€ som det var förut till runt 180-200€.
2015 låg Monvigliero -10 på ca 450kr och -11 prissänktes t.o.m en del kommer jag ihåg. Dessutom var prisskillnaden mot Cannubi och Acclivi inte särskilt stor då heller (runt 50kr har jag för mig).
Sedan har väl Galloni ofta +3-4p jfrt med många andra men även 96-97p brukar ju innebära stort vin vilket ju även du indikerade.
2014 har fått fina omdömen också läser jag trots att det verkar vara en besvärlig årgång.

Tvekade lite med poängen där. Skulle vilja kunna ange en range då jag inte är så exakt. Men vinet är inte 100 poäng enligt mig. Men mycket mycket bra .

 

[glenn_peter]

Gräsänklingsdag 1/4 öppnades med ett intressant vin från södra Frankrike, närmare bestämt Calce.
Domaine Matassa Cuvée Marguerite 2015
Muscat d'Alexandrie/Muscat Petit Grains/Maccabeu
Ja intressant var ordet. Tror aldrig jag druckit något liknande.
Första tanken, både färg och doftmässigt, är Trocadero. Mycket härlig doft med andra ord. Även lite mango, passionsfrukt i bakgrunden.
Smaken följer inte riktigt doften, utan det finns en lätt jästighet som visserligen försvinner efter ett tag.
Vinet är välgjort, men bara för sig själv tycker jag det känns lite avslaget och med låg syra. Med lite ostar och tilltugg/chark är det mycket bättre och spelar på sina styrkor.

 

[Bror]

En sak jag funderar på är att inte obetydligt många beskrivningar, som jag f.ö. i de allra flesta fall är grymt imponerad av, börjar med att ” mina förvänrningar är låga”, ”Denna tråkiga årgång” o.dyl.
Varför ens öppna ett vin som inte förväntas vara grymt gott och bra. Är inte livet för kort?
Eller är det så att jag, ve och fasa, blivit den där gubbstrutten jag aldrig trodde jag skulle bli.

 

[Bror]

Jo iofs sant. Bara det att för ett drygt år sedan tyckte jag 190 pix var lite halvdyrt för röpang.

...You’r in for a treat...

 

[gece]

En sak jag funderar på är att inte obetydligt många beskrivningar, som jag f.ö. i de allra flesta fall är grymt imponerad av, börjar med att ” mina förvänrningar är låga”, ”Denna tråkiga årgång” o.dyl.
Varför ens öppna ett vin som inte förväntas vara grymt gott och bra. Är inte livet för kort?
Eller är det så att jag, ve och fasa, blivit den där gubbstrutten jag aldrig trodde jag skulle bli.

Kan bara tala för mig själv men det är nog mest någon slags självskadebeteende kopplat med en rastlös själ. Det går väl inte att dricka sådant man vet att man kommer tycka om? Då kan man ju bara bli besviken. Bättre då att ge sig på något man inte har en aning om, eller till och med är misstänksam mot, för i värsta fall kan man åtminstone konstatera att man har rätt.

 

[petterkalle]

Kan bara tala för mig själv men det är nog mest någon slags självskadebeteende kopplat med en rastlös själ. Det går väl inte att dricka sådant man vet att man kommer tycka om? Då kan man ju bara bli besviken. Bättre då att ge sig på något man inte har en aning om, eller till och med är misstänksam mot, för i värsta fall kan man åtminstone konstatera att man har rätt.

Eller är man som @Bror och jag bara gamla gubbstruttar som vill dricka det (vi tror att) vi gillar. Life is to short for shitwines!

 

[Anders Landström]

Eller är man som @Bror och jag bara gamla gubbstruttar som vill dricka det (vi tror att) vi gillar. Life is to short for shitwines!

+1 , dvs gamla gubbstruttar

 

[Omar Khayyam]

Visa bifogad bild 15869
2017 Chaos White

Minst lika bra som förra årgången. Det vandrar sömlöst mellan Bourgogne, Rioja, Loire och Jura. Mycket fat, mycket komplext och härligt kraftfullt utan att tappa fokus eller balans. Uns bitterhet från skalkontakten i avslutet, men enbart så det förgyller och ger lite bett. Inte gratis med tanke på mängden vin i flaskan, men bedårande gott till comté och abondance fermier! Inslag av marsipan, eneträ, uns dill, vanilj och kåda tillsammans med mogna gula äpplen, aprikos, hav, kanderad pomerans och akaciahonung. (92p)

Blir ett par flaskor till här och ni som köpt bör känna er nöjda!

Nu köpt och provat - helt enig, detta är grymt bra. Finns nog en uppsida med lagring också! Det jag uppskattade mest var att det fanns både kropp och komplexitet utan att tyngas av en massa bitterhet som en del skalmacererade viner ibland får, exakt som du beskriver det. Jag håller också med om att det är ett vin som skiftar karaktär och har släktskap med flera olika vinstilar - även om just vit Bordeauxblandning inte var det första jag tänkte på. Jag fick snarare en association till snustorr Palomino Fino/Listan Blanco som jag inte riktigt kan förklara men det var vad som först poppade upp i huvudet.

 

[MartinE]

En sak jag funderar på är att inte obetydligt många beskrivningar, som jag f.ö. i de allra flesta fall är grymt imponerad av, börjar med att ” mina förvänrningar är låga”, ”Denna tråkiga årgång” o.dyl.
Varför ens öppna ett vin som inte förväntas vara grymt gott och bra. Är inte livet för kort?

Av någon anledning hittar ju de där flaskorna hem till en med jämna mellanrum! Trots inbillade ransoneringar och hotande köpstopp. Som igår när jag kunde konstatera att den där beställda champagnen med 2008-bas visade sig vara en med 2011-bas när den levererades! Och när man trots den initiala ilskan till slut faller till föga för leverantörens ursäkter och landar i beslutet att man inte pallar returnera eländet...

Så när jag i relativ närtid inleder ett inlägg med "mina förväntningar är låga" vet du vilken champagne det handlar om!

Eller är det så att jag, ve och fasa, blivit den där gubbstrutten jag aldrig trodde jag skulle bli.

Vill du verkligen vi ska svara på den?

 

[Adamanko]

Garage Wine Portezuelo Vineyard Itaka Valley Carignan field-blend Lot#58-14 kan möjligen vara det komplicerade namnet på vinet jag plockade upp från ett småpartisläpp närmare ett år sen. Underbar näsa när jag öppnar den. I munnen är det först läder och nåt surt... ska vi säga körsbär? Näsan är fantastisk. Parfymerad. Vinet förvånansvärt lätt och klunkbart. Inte alls som den Garage Wine jag lanserade som månadens vin förra året. Det här kommer väl idiotförklara mig hos forumet men förutom lite björnbär/plommon så anar jag en viss pinositet. Tar en klunk till och jo, jag kan inte förneka vad mina smaklökar känner. Märkligt.

Men med pastan bolognesen så försvinner pinositeten. Kanske var det bara en villa? Men gott är det iaf. Så gott att jag dricker lite mer än planerat. Men lyckas spara en liten klunk på botten iaf. 89 kanske?

 

[LeChat]

2016 Calera Pinot Noir Central Coast

Caleras budgetpinot är ett ständigt återkommande köp. Bra pinot till rimlig prislapp och som dessutom kan funka fint till många olika sorters rätter. Har druckit de senaste 5-6 årgångarna av detta vin och tycker att den håller jämn och bra kvalitet. Nu lanseras årgång 2016 som på många sätt är lik 2015. Ingen årgång man behöver rygga inför!

 

[Trydebull]

2011 Klein Constantia Vin de Constance

Mörkt, mörkt bärnstensfärgad.

Djup doft med ugnsrostade aprikoser, ett uns vanilj, utspädd tjära och fat. Mörka djupa toner. Men många. Bombastisk i omfång - intensivt. Feta Macademiannötter.

35 timmar senare kommer även en tydligare tung fyllig mogen apelsinton blandat med lim på näsan

Efter tre dygn i kylskåp med kork i kommer en djup blommig, apelsintonig och sommarhonungsdrypande chillikryddig doft som är fantastiskt! Wow! Verkligen ett riktigt mästerverk!

Smakerna från kork till helgens slut:

Otroligt mycket smaker direkt. Som sitter i länge. Aprikoser, lite apelsin, kanderat råsocker blandat med farin, apelsinskal, fet känsla och en väldigt bred bas för smakerna. Högkvalitativa vita russin, lite av den höga/ljusa skalan av fikontoner. Enorm koncentration.

Efter dryga tre dygn är den feta känslan än mer påtaglig. Lååååång eftersmak. Alla redan nämnda smaker men möjligtvis än mer balans i dem. Som de gått ihop.

Verkligen högklassigt. Det här ska man fylla källaren med och låta ligga där tio-tjugo år. Att den är så koncentrerad, oljig och fet i munnen ger upplevelsen en extra dimension. Det framträder främst efter några dagar till kvällens tre sista glas.

Den här flaskan ger jag 94 idag - med två plus efter för utvecklingspotentialen.

 

[Daniel A]

(2017) Clos du Moulin aux Moines, Pinot Noir XVII
Det här någon form av Bourgogne rouge med en naturvinstvist (producenten kallar den själv för “vin nature”). Den bryter mot någon regel dock, för den har inte årgång utskriven och är klassad som “vin de France”. AOC-reglerna kan dra åt skogen dock, för det här smakar som smarrig röd bårgånj i min mun! Visst, vid öppning är det lätt pärlande och lite latjo, men allt det försvinner i sinom tid. En massa fläskiga röda bär, lite skit i bakgrunden, grovmalen gammal svartpeppar, några körsbär, och någon ört (kanske färsk salvia?!). Mycket framtung ung frukt i munnen, men fint uppvägt av de lite murrigare tonerna. Tanniner och syra är polerade. Påminner en hel del om den sympatiska 2016 Ponce, Clos Lojen, men det här är lite mer dekadent och naket. När jag dricker det sista i flaskan, dag 4, så är det som mest inbjudande. Inte så komplext, inte stort, men riktigt bra. 90p.

2017 Clos du Moulin aux Moines, Clos du Moulin aux Moines (monopole) - Auxey-Duresses
Blir ju lite skumma namnformer när producenten är döpt efter vingården! Det här vinet öppnades samtidigt som ovanstående, i någon form av pedagogiskt syfte. Hur mycket skiljer sig två viner åt när det är samma producent, årgång, region och druva, men vagt annorlunda vinmakning och helt annat vingårdsläge? Inte så värst mycket, egentligen. Eller, ja. Olika viner är det ju definitivt, men släktbandet är väldigt starkt. Det här är väl huvudsakligen lite stramare och elegantare. Där det första vinet var gjort för att drickas ungt märks det att det här har tid kvar att växa. Däremot så var det här den solklara vinnaren dag 1. Det fanns inte så mycket kvar när jag drack resten dag 3, och då hade det inte förändrats särskilt mycket. Stramt, elegant och rent. 90p även här!

Imponerad av båda. Kände mig lite korkad när jag i blindo köpte på mig två blandlådor av producenten. Nu känner jag mig väldigt nöjd! Så nöjd att jag beställde lite fler flaskor.

Dracks till vildsvinsfilé (sous vide), ugnsbakad rotselleri med korianderfröolja och cognac-och-svart-trumpetsås. Vinerna höjde maten och maten höjde vinerna.

 

[glenn_peter]

Gräsänklingsdag 2/4 spenderades tillsammans med en kompis där jag bjöd hem honom på mat. Ta med en flaska var instruktionen.
Det blev en bra kväll (därav också skälet till att det uppdateringen kommer nu och att det inte kommer komma någon del 3/4 )

Guy Michel Millésieme Brut 2002
Asså mogen champgane! Behöver inte säga mer än så. Supergott!
Patrick Piuze Chablis Grand Cru Bougros 2012
Min kompis vin. Blint var jag längre söderut i Bourgogne, men jisses vilket fint vin. Härlig syra, liten beska och fylliga fat.
Faustino I Gran Riserva 1995
För tankarna till Bordeaux snarare än Rioja. Åldern finns där, likaså fråkten, men ingen dill gjorde det svårgissat. Men även det riktigt gott.
Gerard Bertrand Rivesaltes Ambré 1985
Knäckigt, oxiderat, härlig lätt sötma. Sprang och köpte fler flaskor dagen efter.

 

[Zingo]

Château d'Arricau Bordes Madiran 2014. Vet inte riktigt blenden men det jag hittat på nätet är 50% tannat, 50% CS. Djupt blodröd. Plommon, svarta vinbär, björnbär, sötlakrits, aningen vanilj, ek, lagerblad och jord. Väl integrerat med rätt finstämda tanniner och medelfyllig kropp, medel finish med alkohol-pust i näshålan.
Får nästan lite Syrah-känsla bitvis och betydligt fruktigare än jag förutsatt (även snällare tanniner än vad jag trott), smaknotis direkt från flaskan.
Helt OK vin, 4/5.

 

[Magikern]

Boillot Volnay Les Chevrets 2002

Doft: Ganska kraftfull doft av fikon, torkade jordgubbar och höstlöv. Detta är troligen ett fullmoget vin.
Attack; Ganska blygsam men man märker direkt att det är en bra Bourgogne. Munkänslan är omedelbar och trevlig med jordiga toner till en början.
Mellansmak: Här kommer frukten. Tranbär, hallon och kanske även jordgubbar i likör. Vinet är drygt medelfylligt och syran är rätt hög. Lite silkestanniner och mineraler finns också. Det är gott men en vissa beska märks och den drar ner helhetsupplevelsen.
eftersmak: Lång och präglad av mineraler och syrliga tranbär,

Detta är ett trevligt vin med tydliga mognadstoner. 91+ minst kan jag ge det.

Någon som provat?

 

[glenn_peter]

Rapport från gräsänklingsdag 4/4.
Firade sista dagen med ryggbiff de lux, bea och Mas Champart Causse du Bousquet 2015.
Toppenmatchning där vinet visade en härlig örtighet likt rosmarin, mörka blåbär/björnbär, lite tannin-bett och mineralistisk sötlakrits.