This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Mörkt röd med mycket mogna körsbär och en hel del kryddor. i doften. bra syra , rustik smak men med längd och balans. Spontant känns det mer som en premier cru men ibland förförs man av etiketten. Helt klart så finns det utveckling kvar men dricker mycket bra nu så ingen direkt anledning att vänta.
2013 Ciacci Piccolomini d'Aragona Brunello di Montalcino
Kvällens spaghetti bolognese-vin är minst lika trevligt som tidigare flaskor. Men även om den varit riktigt bra tidigare så är den kanske ändå lite mer harmonisk ikväll.
Det är en elegant och lite svalare Brunello med friska syror och med något strama men ljuvliga tanniner. God frukt men utan att bli tråkigt fruktig i stilen. Alkoholen (15%) sticker igenom något men inte särskilt störande utan bärs upp snyggt av frukten. Vackert vin!
Ganska säker på att det var @LeChat som tipsade om denna! Stort DANKE!
Calera Pinot Noir 2015
Rökt paprika och torra jordgubbar i näsan, visst är det lite ek också. Och något lite animaliskt/smutsigt... typ välhängt kött.
Smak med svala vinbär och mer jordgubbar. Hö. Lapsang-te. Cederask med några cigarrer i. Lätta tanniner som ändå bidrar ordentligt. En liten alkoholsötma jag kunde vart förutan men helheten är så charmig att jag egentligen inte bryr mig.
Detta är svårt att inte klunka. Ska på jobb i morra så spar andra halvan. Men tror inte den kommer bli bättre med vare sig tid i kylen eller på rygg, känns helt rätt nu och jäkla god. Lite kort eftersmak drar ned en smula.
Funkade fint till korv stroganoff! 88 mumsiga poäng!
Skumpa till pizzan. André Jacuart.
Satt som en smäck. Borde ha köpt en låda. Gillade den mer än Comtes, som är den dyraste skumpa jag druckit hittills.
Min erfarenhet av Bourgoge 2016 är nästan motsatt din. Jag har upplevt dem som relativt rödfruktiga och friska med något högre syra än normalt, eller åtminstone än exempelvis 2015, som jag kan tycka är lite väl muskulär ibland. Tycker att den är som en kombo av 2010 och 2012 ungefär, men den tidiga drickbarheten och frukten hos 2012 och syran och elegansen hos 2010. Håller den som en mycket bra årgång, inte i nivå med 2010 men jämförbar med 2012 och eventuellt även 2015 som visserligen är väldigt bra, men som jag ändå inte fallit så pladask för som 2010.
Intressant! Jämförelsen med 2012 håller jag med om, när det kommer till stil; sett till tidig drickbarhet så tycker jag även den årgången var allt för tungfotad. 2010;orna däremot smakade ju fånigt bra direkt efter buteljering. Jag har ett gäng som nu ligger och vilar sig i form, men det är nästan så jag ångrar att jag inte sölade i mig rubbet direkt (nåja), inte för att jag tror att årgången inte kommer att åldras med välbehag, men frågan är om de kommer bli godare än vad de var då(?). En makalöst fin årgång.
Var på Aglianico-provning på Munskänkarna igår. På pappret såg det bra ut.
2010 Feudi di San Gregorio Taurasi
2008 Mastroberardino Naturalis Historia Taurasi
2006 Mastroberardino Radici Taurasi Riserva
2010 Galardi Terra di Lavoro
2009 Basilisco Aglianico del Vulture
2013 Elena Fucci Aglianico del Vulture Titolo
Matvin: 2012 d'Angelo Aglianico del Vulture
När man kollar recensioner/CT får flera mycket höga betyg. (Se t ex Galardi.) Själv klarade jag mig knappt igenom provningen. Har aldrig varit med om så sträva viner. Riktiga tungskrynklare. Med maten var de drickbara men för mig som oftast dricker Bojo, PN, lättare CF och bara ibland dricker t ex Syrah och Nebbiolo var detta alldeles för tufft. Hade mycket svårt att göra vettiga bedömningar.
Dricker mycket sällan whisky. Undrar om inte dessa var vinmotsvarigheten till maximalt rökig whisky. Rökigt vin? Inte min grej.
Ren Petit Verdot hör inte till vanligheterna jag dricker... var nog runt 10 år sen sist.
2007 Nederburg Petit Verdot Private Bin R104 (Auction Selection 2014 nånting....)
Inropad på Bukowskis nån gång i höstas som en samling av 5 olika viner från Nederburg jag tyckte såg spännande ut...
Blodpudding och granbarr i doften. Definitivt ek. Knallpulver. Något lite mint/eukalyptus liknande och mammas vinbärssaft (den från 1999)!
I smaken är det svala och eleganta vinbär, lite syrliga. Alkoholen på hyfsat modesta 13% märks inte. Tanninerna har mjuknat men finns där och är väldans trevliga. Ek och cigarrlåda. Känns tjatigt men hittar ofta någon form av örtkrydda i fylliga rödviner och denna var inget undantag... tror det är mest rosmarin. Ganska lång eftersmak.
Denna var riktigt trevlig. Saknar en smula mer struktur. Men kontrar med elegant sval frukt och mogna tanniner
En sån ungefär 89p blir det i alla fall.
Har letat på nätet efter info om denna men det finns inte mycket. På CT finns det bara en flaska från 2007 och en från 2010 och jag har lagt in båda så om någon har mer info om dessa är jag väldigt nyfiken!
Som redan rapporterats hade @Trydebull den goda viljan att bjuda hem undertecknad och de övriga musketörerna (@Daniel A och @Skaggs) på BYOB i söndags. Det hela resulterade i nio timmars dekadens med fantastiska viner och god mat.
Dagens aperitif
2007 Keller Abts Erde Spätlese: Dagens aperitif. Dessvärre inga noter, men det här är ett fantastiskt vin! Massor av aprikos.
Men tydligen serverades det även sauternes innan jag kom!
Första flighten – Månadens vin mot Daniels dräpare
JM Sélèque Solessence Rosé (månadens vin – behandlas i annan tråd)
Ulysse Collin Les Maillons Rosé de Saignée (första utgåvan, gissningsvis 100 % 2011, degorgerad februari 2015): Det här är mycket bra! Jag gissade på Vouette & Sorbée Saignée de Sorbée, vilket inte var en så dum gissning om jag får säga det själv. @Skaggs gissade på Ulysse Collin, vilket tveklöst var en bättre gissning! Kraftfull, komplex och bärig doft med tydligt stalliga toner. Inslag av brasa, bränt gummi, våta stenar, lakrits, mogna jordgubbar, blodapelsin och hö. Smaken är tung, komplex, bärig och torr – men ändå med viss sötma. Järn (blod), röda vinbär, jordgubbar, blodapelsin och lite allmän skalbeska. Hög syra och förhållandevis oförlöst. Mycket bra, men bör lagras 3-4 år till. (87 p)
Och Ulysse Collin vann den fighten på knockout
Andra flighten – övriga champagner
1995 Charles Heidsieck Blanc des Millénaires: Det här är en fantastisk champagne, men den gick inte alls att känna igen! Jag kände direkt att det handlade om en ren chardonnay, men lyckades aldrig lista ut vilken producent det var. Den här flaskan var både yngre och klart annorlunda jämfört med när jag drack samma champagne i januari. Sannolikt beroende på att det handlar om en senare degorgerad flaska den här gången. Utvecklad, komplex och fruktig doft. Efter hand tydligt rostade toner. Inslag av räkor, ostkant, smör, gummi, kaffe, mogna gula äpplen, tobak, rostat bröd, lite popcorn och honung. Utvecklad, frisk och torr smak – men ändå med viss sötma. Persika, mogna gula äpplen och söt citron. (91 p)
1995 Bruno Paillard Nec Plus Ultra: Min flaska. Möjligen inte den bästa flaskan av denna champagne – jag har druckit den fyra gånger tidigare – men ett magnifikt vin! Den bästa årgången av denna champagne och i mitt tycke även kvällens vinnare bland champagnerna. Mogen och komplex doft med inslag av smör, klor, champinjoner, bokna äpplen, honung, smörkola, tändsticksask, farinsocker och vit choklad. Mogen, fruktig, torr och relativt koncentrerad smak av mogna gula äpplen, persika och hasselnötter. Påtaglig syra. (93 p)
1995 Dom Pérignon Œnothèque (degorgerad 2005): BYOB och fyra personer tar med sig en valfri champagne som serveras blint. Det visar sig att tre av oss tar med sig var sin 95:a! Vad är oddsen för det!? Jag tänkte tidigt att det här kunde vara Dom Pérignon, men slog av olika anledningar bort den tanken, gång på gång. Inte ens när vi lyckats fastställa att det handlade om en prestige med mer än 50 % chardonnay (men inte 100 %) fattade jag. ”Den enda prestige jag kan komma på som passar in på det är Dom Pérignon”, sa jag och fortsatte att förkasta tanken… Det här är så klart ännu en fantastisk champagne! Men intressant nog är doften helt annorlunda jämfört med när jag drack (en ursprungligt degoergerad) Dom Pérignon 1995 på nyårsafton medan smaken går att känna igen. Utvecklad, komplex och något kryddig doft med inslag av dammiga böcker, ingefära, kaffe, champinjoner, bakverk, omogen banan och crème brûlée. Utvecklad, frisk, fruktig och torr smak av gul frukt, mogen citrus och smutsig honung. Påtaglig syra. (92 p)
Tredje flighten – de röda
1993 Chateau Montelena Montelena Estate Cabernet Sauvignon: ”Det är Bordeaux i första glaset” deklarerade vår värd frankt… Vi andra hade lika svårt att gissa och framförallt årgången var en stor överraskelse när flaskan till slut avtäcktes! Det här smakar inte som ett 25 år gammalt vin. Det är mycket bra och förvånansvärt spänstigt med tanke på dess ålder! Misstänker att det hade kunnat lyfta till ännu högre höjder med mer luft! Utvecklad, komplex och örtig doft med både gröna och röda toner. Inslag av undervegetation, körsbär, läder och tobak. Smaken är utvecklad och bjuder främst på mörka bär. Riktigt kul att få prova den här producenten! (87-88 p)
2005 Aalto PS: Min flaska. ”Det är Spanien i andra glaset”, förklarade @Trydebull efter en sniff och den här gången hade han rätt! Ganska snart landade gänget i Ribera del Duero och efter en stund gissade @Daniel A på Aalto PS. Snyggt! Det här är ett fantastiskt vin! Och sannolikt kvällens bästa flaska – om jag får säga det själv – trots den otroligt tuffa konkurrensen. Utvecklad, kraftfull, jordig, kryddig och komplex doft med tydliga fattoner och inslag av kokos, mjölkchoklad, Dumle, Bounty, gummi, körsbär, björnbär, tobak och läder. Utvecklad och koncentrerad smak av kokos, körsbär, björnbär, blyerts och läder. Mycket tydliga tanniner. Kommer att prestera i många år till. (93-94 p)
1995 E. Guigal Château d’Ampuis. Den första årgången av detta vin! Mycket, mycket bra! Möjligen på väg utför idag, men fortfarande ett vin av rang. Utvecklad och jordig doft med inslag av eukalyptus, blyerts, köttgryta och mörka bär. Smaken är utvecklad, bärig och torr och bjuder på det samma som doften. (88-89 p)
2014 Sine Qua Non Piranha Waterdance. Vilket jäkla monster till vin! Efter att ha gissat rätt på druva och land slängde jag iväg nästa gissning: Är det här SQN? Jodå! Jag hade aldrig druckit producenten tidigare, men det kändes ändå som att det inte kunde vara något annat. Det här är stort på alla sätt och vis! Och samtidigt ett otämjt vilddjur som tveklöst behöver ytterligare lagring för att kunna ge ett mer balanserat intryck. Doften är kraftfull, julig och pepprig med tydligt stalliga toner. ”Jesu födelse”, sammanfattade @Skaggs det till på ett ytterst träffsäkert sätt! Inslag av kryddnejlika, blod, bläck, svartpeppar, björnbär och blåbär. Smaken är kraftfull, koncentrerad och något kryddig. Här hittar jag, utöver massor av tanniner, mörka bär, kött och jord. Det här är total dekadens som är fullständigt omöjlig att värja sig mot! Hade det inte varit för konkurrensen från mer utvecklade och betydligt mer balanserade Aalto PS hade det varit kvällens bästa röda vin. (91+ p)
Dagen inleddes för övrigt med denna underbara carpaccio signerad @Trydebull:
Tack för den och för en härlig dag med mycket roliga viner!
Aglianico ger ju rejäla tanniner och syror - det är liksom så det är. Som unga tycker jag att de fungerar bra till en grillad köttbit med en del fett i sig. För att hantera strukturen kan vinmakaren göra på olika sätt, för att möta konsumenter som vill ha lugnare vinupplevelse. Vissa väntar länge med att släppa flaskorna, exempelvis Perillo i Taurasi, där jag tror att aktuell årgång är 2008 (vinerna är ändå rätt stöddiga). Andra släpper vinerna något tidigare, men rekommenderar lagring. Ett tredje sätt är lagring på mindre fat, vilket mjukar upp det något, och nya fat kan ju linda in det hela en del i fattoner. Slutligen kan man välja att macerera lite kortare för att få en mjukare struktur, vilket dock inte brukar göras för prestigevinerna, utan snarare för 6-15 €-viner för tidigare konsumtion.
Elena Fuccis viner har jag druckit vid några få tillfällen. Har en del i källaren som jag valt att ännu inte korka upp. Som jag minns det så tillhör de inte de allra tuffaste bland aglianicoviner. Hon använder ju även ganska små franska fat för att lugna ner viner lite. Fattonerna är dock inte särskilt framträdande. Aktuell årgång är ju 2017 - går säkert att dricka till mat, men visar nog upp en bättre sida om man väljer att lagra det i några, eller många, år. Jag kommer att köpa på mig några flaskor av den vanliga, samt några av det unika jubileumsvinet från Fanwine.
För övrigt brukar jag tycka att de båda jättarna Feudi di San Gregorio och Mastroberardino inte levererar lika bra som många andra producenter. Dessutom kladdar de ner vinet med alltför mycket ektoner. Ska dock köra en blindprovning av 10 Taurasi på söndag, så får se vad resultatet blir av den!
Veckans småpartier-snackis Navaherreros vinos de Madrid garnacha 2016. Köpte ett par stycken på chans, lika bra att korka upp en direkt, med lite i glaset är det nästan helt genomskinligt, marginellt mörkare än ett rosévin, har druckit lite spanska viner men är detta typiskt garnacha? Doften antyder röda bär, i munnen mer bär och frukt samt medeltanniner. Jag gillar det! Ska man dricka upp alla i sommar eller kan det vara kul att spara 2-3 i ett par år?
Les Travers, Domaine Brusset, Viognier, Roussanne, Grenache Blanc och Clairette. Ganska ljusgul. Doft av galiamelon, vita blommor, fusalis. Smak av mogna äpplen, tropisk frukt, en angenäm beska. Lång eftersmak, ganska moderat syra. Härligt vin från ett för mig ganska okänt område, Cairanne. Tycke och smak 87 p, kvalitet 87 p. Väldigt mycket vin för 150 SEK.
Delas La Galopine, Condrieu. Mörkt guldgul. Betydligt fetare doft av tung bivax, tropisk frukt, en antydan av blöta kiselstenar. Smaken fyller munnen betydlig bättre än Les Travers. Elegant och väldefinierad smak av äpplen, tropiska frukter, en anig hö, och en härligt balanserad beska. Tycke och smak 90 p, kvalitet 90 p. Väl värd 400 SEK om man gillar stilen.
Visa bifogad bild 16357
Les Travers, Domaine Brusset, Viognier, Roussanne, Grenache Blanc och Clairette. Ganska ljusgul. Doft av galiamelon, vita blommor, fusalis. Smak av mogna äpplen, tropisk frukt, en angenäm beska. Lång eftersmak, ganska moderat syra. Härligt vin från ett för mig ganska okänt område, Cairanne. Tycke och smak 87 p, kvalitet 87 p. Väldigt mycket vin för 150 SEK.
Delas La Galopine, Condrieu. Mörkt guldgul. Betydligt fetare doft av tung bivax, tropisk frukt, en antydan av blöta kiselstenar. Smaken fyller munnen betydlig bättre än Les Travers. Elegant och väldefinierad smak av äpplen, tropiska frukter, en anig hö, och en härligt balanserad beska. Tycke och smak 90 p, kvalitet 90 p. Väl värd 400 SEK om man gillar stilen.
Efter en hård dag med röjsågen, 15000 kvadratmeter strandtomt är krävande (skryt) men sant
Fick jag en oerhörd längtan efter Brunello. Inte va skit som helst, har man slitit som jag är man värd nånting gott.
Och herregud, denna belönade mig rikligt, gräsänkling som jag är ikväll törs man knappt yttra att den slank ner till färdig fryst pizza
Den har en urkraft jag alldrig tidigare mött i en Brunello, ändå som en finstämd Stradivarius.
Doften formligen exploderar ur glaset, en fantastisk doft av rosor asfalt nästan Nebbiolo lik. But make No misstake, kvasten av Toscanska kryddor tar över. Saviognese frukten formligen omsluter dig, förtrollar mig. Inte ens Kanada gässen galande kan störa mig nu.
I smaken är den betydligt stramare än doften ger sken av, men ändå generös med frukten, rosen vatten är min första tanke. Men den har så mycket mer, asfalt, nypon strama Bigaroer faten märks knappt, men ligger som en smekning i eftersmaken. Vilken är låååång, över minuten.. Ja ni, jag kan nog fortsätta skriva om detta vin i evighet, det ska jag inte. Men det kommer att följa mig i evighet... Tack gode Gud att jag köpte en låda. Poäng sättning på detta vin känns bara löjligt, jag konstaterar bara att det hamnar topp 3 på min lista. Vilket vin skriver jag om då? Jo,
B
Det här är så klart ännu en fantastisk champagne! Men intressant nog är doften helt annorlunda jämfört med när jag drack (en ursprungligt degoergerad) Dom Pérignon 1995 på nyårsafton medan smaken går att känna igen. Utvecklad, komplex och något kryddig doft med inslag av dammiga böcker, ingefära, kaffe, champinjoner, bakverk, omogen banan och crème brûlée. Utvecklad, frisk, fruktig och torr smak av gul frukt, mogen citrus och smutsig honung. Påtaglig syra. (92 p)
