Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Firade fredagsmys i 1996 Schramsberg Blanc de Blancs, Californiskt bubbel med magi.

Lade in den i kylskåpet men, fu*k! Naturligtvis började den läcka. Ca 25% hann drippa-droppa... Kylskåpet doftade underbart av parfymstinn Chardonnay. Men, bara att ställa upp flaskan, svära (som vanligt) åt korkjävlar och alla idioter som förfäktar detta onda.
Skruvkork och kronkapsyler skall det vara!

Vinet var dock helt fantastiskt med krämig bornyr och påbörjad mognad. Färgen var mogen ljus bärnsten, doften mjällt brödig med storartad Chardonnay-karaktär. Mer fruktstuns och klassisk bouquet i doften än mognadstoner. I munnen låg det helt rätt! Begynnande mognad, lång stinn smak och elegant byggd. För min palett är det precis lagom syra. Komplexiteten tillät mig lyckligt smacka med läpparna efter de sista dropparna.
Saknade det stora glas vin som kylskåpet berövat mig.
Hustrun drack en hel sparvskänk, log och kvad:
- Detta vin är mycket bättre än Champagne!

Bara ett hålla med: 97p.

 

[LeChat]

1995 Château Bouscassé Madiran Vieilles Vignes

Det doftar Saint-Emilion. Det smakar Saint-Emilion. Men nix, denna ”bordeaux” är gjord på Alain Brumonts ägor i Madiran. Fullmoget och gott men precis över kullen tror jag, och utvecklas väl inte längre till det bättre. Dags att dricka upp. Montus Prestige från samma år är det bättre vinet, och kändes dessutom piggare sist jag drack den. Men även den är nog egentligen färdig med sina 25 år.

 

[Christopher]

2010, Lucien Le Moine Bourgogne blanc

Återbesök hos en favoritproducent, sista flaskan från källaren. Tropiska frukter, nötter, apelsinskal och honung. Medium- syra. Varm och krämig. Dessvärre något förbi drickfönstret för mig personligen. Saknar fräschör och syra. 2015 och 2016 dricker så mycket bättre...

 

[Wilhelm Fajers]

2015 Biecher & Schaal - Alsace Altenberg de Bergheim, Grand Cru
Öppnade den här igår för att ha till torskrygg, men hade missat att kolla sockerhalten... så den fick tillbringa en natt i kylen och så blev det ostbricka till vinet ikväll istället!

En blend på Riesling & Gewürztraminer, tycker Gewürzen känns tydligare än Rieslingen.
Doften är som att öppna en burk honung, sätta ner näsan djupt och dra ett djupt andetag - mums!
I smaken hittas mängder av god solmogen söt frukt, här finns mango, ananas, aprikos och päron.

Första intrycket är sött, dessertvin! Men sedan händer det något.. syran kryper fram och vinet förvandlas till något matigare.
Mycket spännande, komplext vin. Riktigt gott, av ostarna fungerade vinet bäst med en lagrad parmesan. 89p

 

[Mina Vinare]

Inspirerad av den fantastiskt goda tjugohundratretton och Daniel A redan gjorda smakprov kunde jag inte hejda mig.

2016 Le Macchiole - Toscana IGT, Paleo Rosso har en mörkare färg än vad jag kan minnas från både 2013 och 2015. En tät och purpurröd färg. Doften är enormt sensuell med mocka, choklad, lavendel och örtighet. Röda bär och fruktkompott. Marsipan/aprikos, mosade hallon och riktigt solmogen frukt. Vanilj och lätt rökighet. Mer öppen än förväntat. Det parfymerade inslaget är tydligt. Jättefin doft. Nästan lite Provensalskt.

Smaken är ren och frisk med örtighet, mocka, lavendel och röda bär. God och tillgänglig även om det inte saknas tanniner och struktur. Körsbär, cassis, hallon och lite mint i eftersmaken. Efterhand lite gröna toner av paprika och örter. Chokladdragerade jordgubbar mot slutet. Väldigt gott (96p).

Är absolut ingen expert på Cabernet Franc men tycker det här är precis allt jag förknippar med modern och välgjord Cabernet Franc. Helblint tror jag att jag skulle hamnat i Napa Valley. Inget dåligt betyg i min värld. Även om vinet känns mycket tillgängligt så tror jag upplevelsen blir ganska mycket större om fem till tio år. Med tanke på hur 2013 utvecklat sig så gissar jag att det kommer att hända massor efter lagring med det här vinet.

Utmaningen från kvällens andra vin var dock inte att förakta:

2010 Spottswoode - St. Helena, Cabernet Sauvignon ”Estate” har en väldigt mörk och närmast svartröd färg. Doften är först mer Napa än Cabernet med massor av mentol, enbär, parfym, ceder och mörkrostad choklad. Lite dov och oförlöst till sin början. Sedan blir det mer av Cabernet och Bordeaux som fullständigt väller ur glaset. Toner av dyra och lyxigt rostade fat med rök och eldstad. Tobak, stall, läder och svett. Mörka bär och skogiga undertoner. Makalöst bra.

Smaken är oerhört kompakt och koncentrerad med cassis, mörka körsbär och hallon i eftersmaken. Frisk med bra syra men tydliga tanniner med viss beska. Lång och intensiv. Balans trots det kompakta intrycket. Krämig textur och inslag av smält lakrits. Likörlik frukt som drar mot ”crème de cassis” till. Mer sälta och mineraler mot slutet. Ett närmast komplett vin (98p).

Det här är nog inte nära sin peak. Kan mycket väl tänka mig att det klarar många, många år i källaren. Mer kompetent än insmickrande gott som Paleon. Även om jag först tycker det känns alltför tidigt att dricka så utvecklas det ganska fort i glaset – nästan oväntat fort. Men tror det blir perfekt att spara i tre/fyra år till och sedan njuta i minst tio år till.

Med tanke på att prislappen när det begav sig var lägre än dagens Paleo så känns det som välinvesterade pengar. Minner om svunna tider hos gentlemannen Ole Bergman. Även om han fortfarande är aktiv så är Bergman Vin sålt sedan länge och han har inget inflytande över priserna. Minns att han berättade stolt att han aldrig lånat en krona till sin verksamhet utan helt byggt upp den på återinvesterat kapital. För oss konsumenter gav det också en uppsida med rimliga priser – inget som dagens årgångar eller ägare associerar till.

 

[Magikern]

Domaine Gourt De Moutens-16

Doft: Svag doft av skogsbärssylt. Ungt utan tvekan.
Attack: Jordgubbar, björnbär, skogsbärsblandning och hög intensitet direkt.
Mellansmak: Fylligt, strukturerat med massor av frukt. Syran hade kunnat vara högre. Silkestanniner och i princip ingen fatkaraktär.
Eftersmak: Rätt lång och präglad av silkestanniner och björnbär.

Jag hade gissat på en jänkare med gamla ekfat. Syran-Grenacheblend från Kalifornien kanske.
92- kan jag sätta men riktigt så bra som vissa här på forumet hävdar är vinet inte.

 

[Gladekocken]

Domaine Gourt De Moutens-16

Doft: Svag doft av skogsbärssylt. Ungt utan tvekan.
Attack: Jordgubbar, björnbär, skogsbärsblandning och hög intensitet direkt.
Mellansmak: Fylligt, strukturerat med massor av frukt. Syran hade kunnat vara högre. Silkestanniner och i princip ingen fatkaraktär.
Eftersmak: Rätt lång och präglad av silkestanniner och björnbär.

Jag hade gissat på en jänkare med gamla ekfat. Syran-Grenacheblend från Kalifornien kanske.
92- kan jag sätta men riktigt så bra som vissa här på forumet hävdar är vinet inte.

Det är 2015 som är hissad på forumet inte 2016.
Gansk stor skillnad i stil på årgångarna.
Där 15 är komplex är 16 som du beskriver mer som en jänkare med kraft.
Men så är det 1 % mer alkohol i 16 än 15 och skulle tippa på att syran också är lägre.
Tror dock att 16 har betydligt mer o vinna på lagring än vad 15 har.

 

[LeChat]

1985 Château Bourgneuf

Väldigt bourgognelik med jordgubbar, rökt korv, bränt trä, undervegetation och lite ost i doften. Förvånansvärt bra även denna gång som dessutom råkar vara sista flaskan. Men en ska väl sluta på topp.

 

[Magikern]

Det är 2015 som är hissad på forumet inte 2016.
Gansk stor skillnad i stil på årgångarna.
Där 15 är komplex är 16 som du beskriver mer som en jänkare med kraft.
Men så är det 1 % mer alkohol i 16 än 15 och skulle tippa på att syran också är lägre.
Tror dock att 16 har betydligt mer o vinna på lagring än vad 15 har.

Jag tycker att det är ett vin man dricker idag. Man kan långlagra det självklart men frukten gör det riktigt bra i dagsläget.

 

[Poussard]

Foradori Teroldego Sgarzon 2016

Doftar mörka solmogna torkade bär, skogsgolv, med en svag blommighet. Rostad ek och lite funk.
I munnen är det lättare än vad doften ger intryck till. Lite sött från bären, nästan åt russin-hållet men inte så långt. Mycket frukter och friska örter. Bra sälta men kanske saknar lite struktur? Annorlunda vin men kul!
Visa bifogad bild 20036

Vet inte om rostad ek är en smaknot (vilken jag isf inte kan bestrida då det är helt subjektivt) men vill bara inflika att detta vin ligger på amfora.

 

[Oscaro]

Vet inte om rostad ek är en smaknot (vilken jag isf inte kan bestrida då det är helt subjektivt) men vill bara inflika att detta vin ligger på amfora.

Vet att vinet inte legat på ek, men kände ändå en del rostade toner som jag brukar koppla till ek

 

[LarsW]

Joh. Jos. Prüm Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010

Halvsöt, syrlig riesling, när man vill bli lycklig för en liten peng!

Det är mojito och petroleum i näsan. Solvarmt ananasspad och honung.
I munnen är det så mycket frukt att hade inte syran skurit som en kniv genom allt hade det blivit överväldigande. Limesaft och zest, ananas, mynta och honung i mängder. Gummi, nyregnat skiffer och en hint av kinin.
Sött, javisst, helt perfekt sötma, hittar ingen exakt uppgift men gissar på runt 60 g/L (2009 hade 61 g/L med 8,5% alkohol, 2010 har 9,0% alkohol).

Dracks över två dagar. Dag ett lite vassare syra men en härlig spritzighet som försvunnit dag två.... då hade däremot syran mjuknat en liten smula och vinet kändes ännu lite mer harmoniskt. Vad föredrar jag..? Ja tack, bägge delar!

Buteljerat solsken!

92p... blir den bättre med lagring tro... svårt att säga, tror inte den blir bättre eller sämre, bara annorlunda, men beror ju såklart på hur man vill föredrar sitt vin!

 

[lukastollig]

Två Chinon från den vid releasen rätt hajpade årgången 2014. Har väl varit en del tvek senare om den lever upp till de initiala bedömningarna.

2014 Charles Joguet Chinon Clos de la Dioterie
Quite intense blackcurrant on the nose, both berry and leaf. Also a light herbal touch with grass, sage and hints of mint. On the palate more cassis with some lingonberries and sloan mixed in. Good acidity and light tannins. Quite silky feeling. Some graphite, iron and earth. Medium+ lenght. Drinking nicely with room for further development. 91 pts.

2014 Domaine Bernard Baudry Chinon Les Grézeaux
Nose shows just hints of fruit with very light cassis. It is instead dominated by manure, bitter herbs and blood orange. Air gives some more red berries - hints of lingon, sloan and rowan - but the overall impression does not change much. On the palate high acidity, slightly rough tannins and low key fruit. Again manure, barnyard and herbs. Some iron and granite. Medium lenght. Feels rustic and a bit disjointed. Not bad but was hoping for more. 88 pts.

Joguet klart roligare, åtminstone i nuläget. Möjligt att det finns en del att hämta hem med lagring hos Baudry men frukten är i vekaste laget för mig. Tilläggas kan att jag öppnade två flaskor: den första var rejält korkad.

 

[The Wall]

Massolini Dolcetto 2016

Ganska slank i doften, sedvanliga italienska markörerna; lite bittermandel, lite körsbärskärnor och lättrostade pinjekärnor. Viss rökig ton kan även anas, men det kan bero mer på att jag tände grillen och inte bytt kläder sedan dess.

I munnen syrlig, men ganska slank, vilket var lite otippat med tanke på 14%. Börjar ana att dolcetto börjar på 14% och ökar. Ganska kort eftersmak.

Sammantaget; helt ok, men frågan är om man inte borde spara sina dolcetto i några år. Min flaska har vilat i lugn och ro i ett eller två år, men det känns som att åtta till skulle förbättra upplevelsen.

San Fereolo (”den blå-gula”) 2011

Mycket trevlig doft med finfina toner av mogen italienare, mycket harmonisk doft som påminner om Chianti Classico med lite ålder fast med mera spänst. Mer en lund av pinjeträd än de vanliga italienska markörerna.

Direkt från flaska ner i glas och in i munnen; de mogna dofterna går igen i smaken, ganska kort smak och något slank, men eftersmaken kommer rätt kvickt och håller sig kvar en stund.

På det hela; direkt efter Massolini var det en hög wow-faktor på San Fereolo, men det klingade av lite efter hand. Äldre årgångar av vinet har hållit ihop och presterat lite bättre, men 2011 får ändå fullt godkänt. Löp och köp? Tja, iaf en flaska bör man prova på tycker jag. Lagra ytterligare några år? Tja, varför inte, San Fereolo lär knappast haverera om ytterligare 5 år eller så.

Båda vinerna i Gabriel StandArt (hey, det är ju utesäsong!) till italienskt kryddade fläskkotletter från Gårdssällskapet.

 

[Patrik Sellin]

Pretto-kopia mot original:

2012 Duemani Suisassi Toscana IGT: körsbär, saltlakrits, fänkål, svarta vinbär, hallon, lingon, tallbar, mandelmassa, fat och mörk choklad. Moget, balanserat och mycket förföriskt. Enastående bra!
2016 E. Guigal St. Joseph Lieu-Dit St. Joseph Rouge: Hallon, vanilj, fat, läder, muskot, oliver, svarta vinbär, fänkål och saltlakrits. Kraftfullt, tillgängligt och snyggt.
Förvånansvärt lika, men Suisassi är lite "allting du kan göra, kan jag göra (lite) bättre". Lieu-Dit är lite mer råbarkad, alkoholig och våldsam (vilket inte hade märkts utan referens), medan Suisassi är mer polerad, sofistikerad och elegant.

 

[Sebran]

Pretto-kopia mot original:

Tuff match för Guigal mot ett tre-fyra gånger dyrare och 4 år äldre vin. Tror du att det hade varit jämnare om Guigal hade fått fyra års mognad till? Anledningen till att jag frågar är för att jag själv har en del flaskor av detta vin, men funderar på att vänta något/några år till innan den första öppnas

 

[The Wall]

Massolini Dolcetto 2016

Det ska givetvis vara Massolino, det är först efter andra flaskan det kan bli tal om Massolini.

 

[IsKr]

Det ska givetvis vara Massolino, det är först efter andra flaskan det kan bli tal om Massolini.

Säker att det inte blir Mussolini? Kanske först efter tre flaskor?

 

[The Wall]

Säker att det inte blir Mussolini? Kanske först efter tre flaskor?

Nä, efter fyra flaskor. Mussolino kommer före, singular före plural.

 

[LeChat]

2010 Le Macchiole Paleo Rosso

Känns som ett typiskt 2010-vin. Kraftfullt, tätt och tanninrikt. Matkrävande är första tanken. Fortfarande rättså stramt alltså, men är man inte överkänslig så är det definitivt njutbart redan. Bäst blir den dock ihop med en bit tournedos.

Gräsänklingmiddag. Inte mycket för ögat, men jävligt gott!

Smaken känns annars lite mera mogen här än i 2013 som dracks för några veckor sedan. Men samtidigt känns det ungt, mycket beroende på tanninstrukturen. CF-karaktären är i nuläget mer framträdande i 2013.

2010 är riktigt god men tyngre och har inte samma energi som 2013. Jag tror att jag gillar 2013 något bättre, men variation förnöjer.

Kommer vänta några år med att öppna nästa. CTs drickfönster känns lite snävt. Fram till 2030 känns i alla fall fullt rimligt.