The Wall
Medlem
Ah. Sover på saken och återkommer.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Jag brukar tycka om Clos Floridene, den verkar inte finnas på SB just nu men brukar dyka upp med jämna mellanrum. Jag är lite osäker på priset, mellan 200-300 kanske?
Omar Khayyam
Medlem
Gick in på PK och gjorde det första post-corona köpet i form av en flaska Ilarria 2016 (rött) och en flaska Herri Mina 18 vitt. Herri Mina (Hemlängtan på baskiska) görs av J-C Berrouet (vinmakare för Ch Petrus i 40 år innan sonen Olivier tog över) på druvorna från hans egen tomt. Den öppnades på en socialt distanserad men litet olyckligt placerad pic-nic (mitt i frisbee-golfbanan i Tanto) och var absolut lika fantastisk som förra gången.
lukastollig
Pudelfantast
Lite väl optimistiskt kanske, eller refererar du till egen sjukdom?
Sebran
Medlem
Till ditt försvar bör dock nämnas att det är rätt svårt att undvika den där jädrans frisbee-golfbanan i Tanto. Har varit nära att få frisbees i huvudet flera gånger när jag varit ute med hunden där
Samtidigt kan man med lite tur få syn på steglitser och hackspettar i samma trakter.
LeChat
Medlem
2017 Fontodi Chianti Classico
Gårdagens lasagne på tallriken smakar som ni vet än bättre dagen efter, och i glaset matchas det med sangiovese.
Visst, den är kanske något ung, men då letar man efter fel. Tråkig inställning.
Här finns smaskig frukt och det sitter ihop fint och det är fokuserat. Torrt och lite stramt, inget sötslisk.
Riktigt bra italienskt vardagsvin!
The Wall
Medlem
Birdies med andra ord
The Wall
Medlem
Fontodi är helt enkelt uttryckt bara så j-a gott. Dito på gårdagens lasagne dessutom.
The Wall
Medlem
Jag: ”Bx till kvällens Bambi?”
Hustrun: ”Låter bra.”
Jag: ”Fint, jag hämtar glas!”
Hustrun: ”Åhhneej!”
Jag: ”Oh jo!”
Hustrun: ”Du är ju så asocial när du provar vin och glas.”
Jag: ”Va? Du får ju se mig sniffa, sörpla och le. Den upplevelsen går väl inte att motstå? Eh, vart ska du ta vägen?”
2005 Ch Marzy Pomerol i Gabriel Gold, Sophienwald Phoenix Bx, Zalto Bx och Lehmann Sommier D80.
Noter kommer.
Hustrun: ”Låter bra.”
Jag: ”Fint, jag hämtar glas!”
Hustrun: ”Åhhneej!”
Jag: ”Oh jo!”
Hustrun: ”Du är ju så asocial när du provar vin och glas.”
Jag: ”Va? Du får ju se mig sniffa, sörpla och le. Den upplevelsen går väl inte att motstå? Eh, vart ska du ta vägen?”
2005 Ch Marzy Pomerol i Gabriel Gold, Sophienwald Phoenix Bx, Zalto Bx och Lehmann Sommier D80.
Noter kommer.
Per Stade
Lege artis
Blint?
The Wall
Medlem
lukastollig
Pudelfantast
2014 A. Jobard Bourgogne Blanc här till lax och egenodlade grönsaker. Fan vad bra 2014 är alltså! Allt överlevererar!
Omar Khayyam
Medlem
- bara en referens till min egen hälsoprofil...
Mina Vinare
Medlem
Ett tag sen senast och sommaren har bjudit på en hel del Pinot – både från Kalifornien och Bourgogne. Var kanske lite hård mot Calera i ett tidigare inlägg men i sak står jag för det även om ett par viner levererat alldeles utmärkt nyligen. Dels 2011 De Villiers men också kvällens vin. Sen blev det också en improviserad glasprovning.
Inte för att jag lägger jättemycket fokus på glas, men så känns det ändå ganska givet att man har ett glas som framhäver vinet istället för motsatsen. Sedan är det väl som alltid: att smaken är som baken - delad.
För att börja med glasen så provades bägge vinerna ur Riedels Vinum XL Pinot Noir men även Zalto Burgundy samt ett glas av okänt ursprung, köpt i en butik i La Morra för många år sedan.
Ur Riedels Vinum XL Pinot Noir: 2008 Melville, Pinot Noir - Sta. Rita Hills ”Terraces” har en förhållandevis mörkröd färg om än något drag åt rödbrunt. Doften är kryddig och rostad med inslag av både kaffe och rökt skinka som nästan drar åt syrah till. Köttig och charkig med mörk choklad och animaliska inslag. Rosmarin och sydfranska kryddor.
Smaken är fruktsöt med körsbär, hallon och kola samt inslag av fat och gräddighet. Lite för kompakt och mörkbärigt för att helt leverera ett typiskt intryck samt lätt eldigt med lakrits och gräddigt avslut. Gott men inte superklassiskt och lite för mycket beska (93p).
Ur Zalto blir doften mer örtig och fatig men mindre fruktsöt. Smaken är mer syradriven med tydligare röd frukt/bärighet. I ”La Morra” glaset är det mer syltig frukt med choklad och kola samt animaliska inslag medan smaken blir ännu mer karamellig och fruktsöt, vilket ger ett obalanserat intryck. Klart sämre (känns tungt). Bäst ut Riedelglaset.
Ur Riedels Vinum XL Pinot Noir: 2007 Calera, Pinot Noir - Mount Harlan ”Jensen Vineyard” har en fin och klar rubinröd färg. Doften är typisk med skogighet, svamp och rökighet med inslag av gummi och korv. Lite örtighet med ganska mycket mineralitet som sten och grus med ett avslut som känns både utvecklat och ungt på samma gång. Jordgubbar och allmänt intryck av röda bär med inslag av choklad och kola.
Smaken är balanserad med ett örtigt och kryddigt inslag samt lätt syltade jordgubbar och hallon. Friskt och gott med klassik Pinotfrukt samt närmast läskande syra. Lite smörkola och tallbarrskänsla efterhand med eftersmak av citrusfrukt och skalbeska. Riktigt gott och absolut inte bråttom att dricka nu utan klarar säkert 5-10år i en bra källare (95/96p).
I ”La Morra” glaset blir det mer fruktsött med lägre syra men också mer kryddighet i smaken. Doften något mindre och mer flyktig. Egentligen petitesser vilket glas som levererar bäst men skulle nog föredra Riedelglaset generellt. Om ytterligare några år kanske intrycket skulle bli omvänt då det känns som om den stora kupan drar ner på syran och framhäver aromerna. Zaltoglaset ger ett betydligt ”lättare” intryck med flyktigare aromer och mer grönhet i doften. I smaken blir fruktsyran alltför markerad och vinet känns ”snipigt” med en kortare eftersmak.
En slutsats (om än helt ovetenskaplig) så känns det som om Riedelglasen levererar den jämnaste och bästa upplevelsen medans den stora kupan i "La Morra-glaset" gör jobbet för att dämpa syran (vilket känns helt logiskt när det kommer från Piemonte). Zaltos Universalglas älskar jag men Burgundyglaset har aldrig blivit någon favorit.
Nu är ju inte vin en materialsport men kul att nörda ner sig emellanåt.
Inte för att jag lägger jättemycket fokus på glas, men så känns det ändå ganska givet att man har ett glas som framhäver vinet istället för motsatsen. Sedan är det väl som alltid: att smaken är som baken - delad.
För att börja med glasen så provades bägge vinerna ur Riedels Vinum XL Pinot Noir men även Zalto Burgundy samt ett glas av okänt ursprung, köpt i en butik i La Morra för många år sedan.
Ur Riedels Vinum XL Pinot Noir: 2008 Melville, Pinot Noir - Sta. Rita Hills ”Terraces” har en förhållandevis mörkröd färg om än något drag åt rödbrunt. Doften är kryddig och rostad med inslag av både kaffe och rökt skinka som nästan drar åt syrah till. Köttig och charkig med mörk choklad och animaliska inslag. Rosmarin och sydfranska kryddor.
Smaken är fruktsöt med körsbär, hallon och kola samt inslag av fat och gräddighet. Lite för kompakt och mörkbärigt för att helt leverera ett typiskt intryck samt lätt eldigt med lakrits och gräddigt avslut. Gott men inte superklassiskt och lite för mycket beska (93p).
Ur Zalto blir doften mer örtig och fatig men mindre fruktsöt. Smaken är mer syradriven med tydligare röd frukt/bärighet. I ”La Morra” glaset är det mer syltig frukt med choklad och kola samt animaliska inslag medan smaken blir ännu mer karamellig och fruktsöt, vilket ger ett obalanserat intryck. Klart sämre (känns tungt). Bäst ut Riedelglaset.
Ur Riedels Vinum XL Pinot Noir: 2007 Calera, Pinot Noir - Mount Harlan ”Jensen Vineyard” har en fin och klar rubinröd färg. Doften är typisk med skogighet, svamp och rökighet med inslag av gummi och korv. Lite örtighet med ganska mycket mineralitet som sten och grus med ett avslut som känns både utvecklat och ungt på samma gång. Jordgubbar och allmänt intryck av röda bär med inslag av choklad och kola.
Smaken är balanserad med ett örtigt och kryddigt inslag samt lätt syltade jordgubbar och hallon. Friskt och gott med klassik Pinotfrukt samt närmast läskande syra. Lite smörkola och tallbarrskänsla efterhand med eftersmak av citrusfrukt och skalbeska. Riktigt gott och absolut inte bråttom att dricka nu utan klarar säkert 5-10år i en bra källare (95/96p).
I ”La Morra” glaset blir det mer fruktsött med lägre syra men också mer kryddighet i smaken. Doften något mindre och mer flyktig. Egentligen petitesser vilket glas som levererar bäst men skulle nog föredra Riedelglaset generellt. Om ytterligare några år kanske intrycket skulle bli omvänt då det känns som om den stora kupan drar ner på syran och framhäver aromerna. Zaltoglaset ger ett betydligt ”lättare” intryck med flyktigare aromer och mer grönhet i doften. I smaken blir fruktsyran alltför markerad och vinet känns ”snipigt” med en kortare eftersmak.
En slutsats (om än helt ovetenskaplig) så känns det som om Riedelglasen levererar den jämnaste och bästa upplevelsen medans den stora kupan i "La Morra-glaset" gör jobbet för att dämpa syran (vilket känns helt logiskt när det kommer från Piemonte). Zaltos Universalglas älskar jag men Burgundyglaset har aldrig blivit någon favorit.
Nu är ju inte vin en materialsport men kul att nörda ner sig emellanåt.
The Wall
Medlem
The Wall
Medlem
2005 Chateau Marzy Pomerol
Som vanligt är jag lite för sent hemkommen för att hinna lufta vinet ordentligt så noterna blir en blandning av ”direkt från flaskan” och ”efter någon timme i glaset”. Druvblandningen i vinet är 80% merlot och 20% cabernet sauvignon.
Gabriel Gold; ganska tät, om än något knuten doft, vissa mognadstoner kommer fram, kaffe, stall lite tobak samt mörk choklad, trevlig doft när den väl tittar fram. Något senare öppnar vinet upp sig något, men det täta/kompakta intrycket består.
I munnen, viss eldighet och ett ganska slankt intryck. Inga tanniner som gör uppror heller. Behaglig eftersmak. Jag gillar öppningen på kupan och det skönt tunna godset i kupan.
Sophienwald Phoenix Bordeaux; mer öppen doft än i Gold, tydligare toner av alla markörer men framför allt tobak och stall. Viss känsla av etylacetat dyker upp initialt, men vädras bort efter en kort stund. Var första intrycket bara inbillning? Doften övergår till mycket trevlig. Senare på kvällen poppar ett uns av smörkola fram.
I munnen; vinet känns lite lenare men samtidigt något eldigare när det dricks jämfört med Gold, skön balans i glaset, men lite för liten öppning i kupan för min del. Hustruns favorit för kvällen. Inga bråkiga tanniner i det här glaset heller.
Zalto Bordeaux; mer öppen och flyktig doft än de föregående glasen, åldern känns tydligare i det här glaset, kroppen känns slank och alkoholen (12,5%) framträder tydligare. Lite senare kommer även vaniljtoner. Senare blir doften än mer öppen och svårfångad samtidigt som slankheten har vädrats bort, vilket egentligen borde gått fortare med tanke på att det kändes som om aromerna var på rymmen.
I munnen; lite eldighet, tydligare smaker av kaffe, kakao och mörk choklad, dock aning tunn kropp. Gott om plats för både näsa och mun i glaset, fin balans i glaset.
Lehmann Sommier Dionysos 80; initialt lite vanilj och kardemumma utöver kaffe, stall, tobak och lite grön paprika (första gången det kunde anas). Glasets storlek och balans gör att det känns lika lätt att snurra på som ett rotorblad från en Bell 412, men när man väl fått in tekniken ger vinet ifrån sig en mycket behaglig doft från glaset.
Kraftigaste godset i kupan av de fyra, bra smak, faktiskt nästan behagligaste smaken av de fyra trots att glaset i sig inte är vår favorit. Det var lite otippat.
Sammantaget undrar jag om man blir klokare; Lehmann förefaller faktiskt prestera bäst på områdena doft och smak, medan de andra glasen presterar klart bättre på glasupplevelsen ”titta, snurra, sniffa och dricka”. Det är dock inte frågan om några enorma skillnader, utan snarare små detaljer som, när man väl fastnat för dem, tenderar att hänga kvar. Jag får en parallell med Ecco-skorna i mitten av 80-talet, de var väldigt sköna att gå i, men tyvärr inte särskilt snygga.
Nåväl, det verkar som att just det här vinet (80% merlot, 20% cab sauv) behövde en större kupa med en lite smalare öppning av kupan i förhållande till hela kupan för att komma mest till sin rätt, dvs Lehmann och även Sophienwald verkade passa vinet bäst. I efterhand blir jag lite nyfiken på om Zalto Bourgogne hade varit bättre än Zalto Bordeaux av just den anledningen. Gold gör definitivt inte bort sig i sällskapet för det här vinet då Gold är ”inte bäst på något, men lite bra på allt” och med det kan man komma långt.
Vinet i sig då? Enligt producentens hemsida "It’s a wine that will improve with age." men jag är inte så säker på det. Vinet har legat i vår källare sedan 2011 och har ju knappast blivit yngre; doften är på plats, men i munnen saknas det lite spänst i smakerna och det kan knappast något glas i världen återföra. Eftersom vi har fler flaskor någonstans i källaren lär det bli återbesök någon gång framöver.
Bild på vinet och alla glas? Nä, jag länkar till tidigare inlägg istället; https://www.finewines.se/threads/id...ar-och-diskussioner.2030/page-871#post-160712
Som vanligt är jag lite för sent hemkommen för att hinna lufta vinet ordentligt så noterna blir en blandning av ”direkt från flaskan” och ”efter någon timme i glaset”. Druvblandningen i vinet är 80% merlot och 20% cabernet sauvignon.
Gabriel Gold; ganska tät, om än något knuten doft, vissa mognadstoner kommer fram, kaffe, stall lite tobak samt mörk choklad, trevlig doft när den väl tittar fram. Något senare öppnar vinet upp sig något, men det täta/kompakta intrycket består.
I munnen, viss eldighet och ett ganska slankt intryck. Inga tanniner som gör uppror heller. Behaglig eftersmak. Jag gillar öppningen på kupan och det skönt tunna godset i kupan.
Sophienwald Phoenix Bordeaux; mer öppen doft än i Gold, tydligare toner av alla markörer men framför allt tobak och stall. Viss känsla av etylacetat dyker upp initialt, men vädras bort efter en kort stund. Var första intrycket bara inbillning? Doften övergår till mycket trevlig. Senare på kvällen poppar ett uns av smörkola fram.
I munnen; vinet känns lite lenare men samtidigt något eldigare när det dricks jämfört med Gold, skön balans i glaset, men lite för liten öppning i kupan för min del. Hustruns favorit för kvällen. Inga bråkiga tanniner i det här glaset heller.
Zalto Bordeaux; mer öppen och flyktig doft än de föregående glasen, åldern känns tydligare i det här glaset, kroppen känns slank och alkoholen (12,5%) framträder tydligare. Lite senare kommer även vaniljtoner. Senare blir doften än mer öppen och svårfångad samtidigt som slankheten har vädrats bort, vilket egentligen borde gått fortare med tanke på att det kändes som om aromerna var på rymmen.
I munnen; lite eldighet, tydligare smaker av kaffe, kakao och mörk choklad, dock aning tunn kropp. Gott om plats för både näsa och mun i glaset, fin balans i glaset.
Lehmann Sommier Dionysos 80; initialt lite vanilj och kardemumma utöver kaffe, stall, tobak och lite grön paprika (första gången det kunde anas). Glasets storlek och balans gör att det känns lika lätt att snurra på som ett rotorblad från en Bell 412, men när man väl fått in tekniken ger vinet ifrån sig en mycket behaglig doft från glaset.
Kraftigaste godset i kupan av de fyra, bra smak, faktiskt nästan behagligaste smaken av de fyra trots att glaset i sig inte är vår favorit. Det var lite otippat.
Sammantaget undrar jag om man blir klokare; Lehmann förefaller faktiskt prestera bäst på områdena doft och smak, medan de andra glasen presterar klart bättre på glasupplevelsen ”titta, snurra, sniffa och dricka”. Det är dock inte frågan om några enorma skillnader, utan snarare små detaljer som, när man väl fastnat för dem, tenderar att hänga kvar. Jag får en parallell med Ecco-skorna i mitten av 80-talet, de var väldigt sköna att gå i, men tyvärr inte särskilt snygga.
Nåväl, det verkar som att just det här vinet (80% merlot, 20% cab sauv) behövde en större kupa med en lite smalare öppning av kupan i förhållande till hela kupan för att komma mest till sin rätt, dvs Lehmann och även Sophienwald verkade passa vinet bäst. I efterhand blir jag lite nyfiken på om Zalto Bourgogne hade varit bättre än Zalto Bordeaux av just den anledningen. Gold gör definitivt inte bort sig i sällskapet för det här vinet då Gold är ”inte bäst på något, men lite bra på allt” och med det kan man komma långt.
Vinet i sig då? Enligt producentens hemsida "It’s a wine that will improve with age." men jag är inte så säker på det. Vinet har legat i vår källare sedan 2011 och har ju knappast blivit yngre; doften är på plats, men i munnen saknas det lite spänst i smakerna och det kan knappast något glas i världen återföra. Eftersom vi har fler flaskor någonstans i källaren lär det bli återbesök någon gång framöver.
Bild på vinet och alla glas? Nä, jag länkar till tidigare inlägg istället; https://www.finewines.se/threads/id...ar-och-diskussioner.2030/page-871#post-160712
The Wall
Medlem
Det är de ovetenskapliga slutsatserna som är de intressantaste. När det kommer till Zalto höll vi på att få det omvända förhållandet hemma; Bourgogneglasen är underbara, men vi tyckte inte att Universal passade till något speciellt vin tills vi hällde Chianti Classico i det. Nu har Universal visserligen fått hård konkurrens av Gold och StandArt, men det var ändå befriande att hitta kombinationen eftersom vi dricker en del Chianti Classico hemma.
Mina Vinare
Medlem
Det här är ett både kul och intressant område. Vet ju från tidigare inlägg att du är väldigt hängiven det här med glas. Däremot såg jag helt ärligt inte ditt inlägg igår, utan först idag, gällande din Bordeaux-utvärdering. Rena slumpen att jag testade olika glas igår.
Hursomhelst så är jag nog lite avogt inställd till Zaltos Bourgogneglas då jag aldrig haft någon större upplevelse av det. Det gör att jag sällan tar fram det nuförtiden men kanske borde jag ändra på det och testa det lite mer frekvent.
Universalglaset är jag däremot helt såld på. Använder det i princip till allt vitt, rosé och mousserande (inkl. Champagne). Tycker det är helt fenomenalt till att både framhäva men också balansera syra i vinet. Ta en kraftig och ekad Chardonnay som kan kännas lite tung och platt så blir det betydligt mer syradrivet och friskare i universalglaset.
Likaså en rejält ung och syrastinn Riesling blir bra mycket mer balanserad i universalglaset. Mousserande fungerar också fint dock med risken att moussen försvinner lite fortare än i ett mindre och smalare glas.
Använder i princip aldrig det till rött vin eftersom jag tycker det finns bättre glas. Har sporadiskt provat det med lite mer alkoholstinna och fruktdrivna viner typ Zinfandel och Grenache vilket funkat fint och gjort dem mer slanka och friska. Men här finns det ett bättre glas som jag tycker gör enorm skillnad istället för det mer traditionella Vinum Syrah. Det är Riedels Vinum Extreme – Syrah (art.nr 4444/30) som är klockrent till speciellt åldrade och lite frukttunga Châteauneuf-du-Pape viner. Dämpar den torkade frukten och ger mer syra samt tonar ner alkoholen.
Nu har jag en äldre variant som jag tror att Riedel inte längre tillverkar utan har ersatt det med ett glas som är i det närmast likadant men något bredare och större volym. Heter liknande vilket är förvirrande men har ett annat artikelnummer (4441/32). Det glaset har jag aldrig provat men kan tänka mig att det funkar på liknande vis.
Lägger med en bild på Zalto universalglaset och Riedels Vinum Extreme Syrah för den intresserade.
Vi får testa vidare!
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
En flaska stinn CdP en fredagskväll efter en lång hård vecka. Samma Trattoria Pecorello som förra veckan. Helt underbart. Igen
2007 Domaine de la Janasse Chaupin 96p
Tycker Parker överdriver med sina 99p.
Mörkt rött.
Nosen SKRIKER hallon och Grenache, solsken och Gretavarmt klimat.
I munnen är det en total megaupplevelse. Alla som evt ännu inte begripit finessen med att mixa hallon och lakrits får här facit. Förutom denna förgrund kryllar det av allt möjligt: jordigt mineraliga toner, alla farmors nyklippta örtkryddor och hela Sydfrankrikes La Garrigue. Höstlöv, höststig och bokna äpplen. I frukt- och blomsterrummet regerar gnissliga tulpaner, hallon, svulligt mogna plommon och lite jasmin.
I farmors örtagård regerar lakritsrot, men även de lite skarpare anis och fänkål. Ett par glas glögg står nog i rummet bredvid.
Läder! Läderklädsel, läderhandskar, läderpiskor.
Svart te, lite kaffesump. Mörk choklad...
Helt magiskt!
Hustrun snubblar över de låga syrorna (relativt tyngd, alc, frukt) och gillar det inte. Jag som inte alls är förtjust i syra (utom ibland - logiken i mitt smaknjutningssinne lyser fläckvis med sin frånvaro) och dessutom älskar hallonaspekten av bättre Grenachebaserade viner gick mest upp i brygga hela kvällen.
Djupdykning med grillade räkor.
Sky high med Salciccha ala casa.
Art livet kunde vara så vackert pre-covid...
...sen hade de på glas en Chardonnay från Friuli jag inte vill visa på bild. Med doft av nybadad, obadad hund och omisskännlig smak av dess 3 veckor gamla kadaver. Höst, regn, slem och maskar.
2007 Domaine de la Janasse Chaupin 96p
Tycker Parker överdriver med sina 99p.
Mörkt rött.
Nosen SKRIKER hallon och Grenache, solsken och Gretavarmt klimat.
I munnen är det en total megaupplevelse. Alla som evt ännu inte begripit finessen med att mixa hallon och lakrits får här facit. Förutom denna förgrund kryllar det av allt möjligt: jordigt mineraliga toner, alla farmors nyklippta örtkryddor och hela Sydfrankrikes La Garrigue. Höstlöv, höststig och bokna äpplen. I frukt- och blomsterrummet regerar gnissliga tulpaner, hallon, svulligt mogna plommon och lite jasmin.
I farmors örtagård regerar lakritsrot, men även de lite skarpare anis och fänkål. Ett par glas glögg står nog i rummet bredvid.
Läder! Läderklädsel, läderhandskar, läderpiskor.
Svart te, lite kaffesump. Mörk choklad...
Helt magiskt!
Hustrun snubblar över de låga syrorna (relativt tyngd, alc, frukt) och gillar det inte. Jag som inte alls är förtjust i syra (utom ibland - logiken i mitt smaknjutningssinne lyser fläckvis med sin frånvaro) och dessutom älskar hallonaspekten av bättre Grenachebaserade viner gick mest upp i brygga hela kvällen.
Djupdykning med grillade räkor.
Sky high med Salciccha ala casa.
Art livet kunde vara så vackert pre-covid...
...sen hade de på glas en Chardonnay från Friuli jag inte vill visa på bild. Med doft av nybadad, obadad hund och omisskännlig smak av dess 3 veckor gamla kadaver. Höst, regn, slem och maskar.