Meursault för under 400 kronor, kan det vara något? Jag själv har undrat ett tag och när
@Skrutt ställde frågan i det här inlägget (
https://www.finewines.se/threads/stora-vad-ska-jag-koepa-traden.3558/page-94#post-161432) kändes det ju som en direkt uppmaning att ta reda på hur det förhåller sig med den saken.
Avsändare är
Bouchard Aîné & Fils och deras
2018 Meursault Clos du Cromin för 399 kronor. ”Bouchard” är kanske mest känd för sina röda viner, men se det är en annan Bouchard (Bouchard Père et Fils). Eller ja, annan och annan, de har samma ursprung - Michel Bouchard som bosatte sig 1731 i Bourgogne – men vad som hänt härefter har jag inte fördjupat mig närmare i. Min, visserligen begränsade, erfarenhet är att Pères röda brukar ligga högre i pris än Aînés vita.
Fram med Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann Ariane 85, Sophienwald Grand Cru Burgundy, Riedel Veritas Oaked Chardonnay och Riedel Vinum Montrachet och som en joker även Zalto Universal. Ur kylskåpet hämtar vi vinet som fick stifta bekantskap med en karaff i två timmar för att sedan hamna i glasen till allmän beskådan i 20 minuter innan det var dags att smaka.
Gabriel Gold; doften är diskret oavfyrad knalllpulverdoft, lite mineral och citronzest, i munnen syrlig och typiska vindruvskärnor som påminner lite om Chablis Grand Cru som kommit i kontakt med ekfat. Klart godkänt intryck.
Zalto Bourogogne; Tydliga toner av avfyrat knallpulver med inslag av smöriga toner. Det går helt klart lättare att identifiera doftmässiga toner i Zalto än i Gold. Det dyker även upp en lite oväntad grönaktig ton som påminner om rå, avbruten persiljestjälk. I munnen fin och bred smak, syran anmäler sin närvaro men utan att bråka alltför mycket. Spontant känns vinet och glaset som en rätt bra kombination.
Lehmann Sommier Ariane 85; klart mer kompakt och knuten doft än i Zalto, vinet ger märkligt nog doftmässigt ett ”billigare” intryck än i Zalto. I munnen klart bra smak men ett lite beskare intryck in i de två föregående glasen.
Sophienwald Grand Cru Bourgogne; Klart bredare och om möjligt mer öppen doft än i Zalto, på gränsen till utslätad. Mycket märkligt och mycket oväntat. Smakmässigt följer intrycken från doften med helt klart. Väldigt otippat och mycket märkligt.
Riedel Veritas Oaked Chardonnay; anonymt intryck doftmässigt, ger ett närmast utslätat intryck vilket var helt otippat. Glaset i sig är mycket trevligt att hålla i med en finfin balans. I munnen ger glaset inte riktigt vinet rättvisa; det ’r mer syra och beska än de typiska smaker som jag förväntat mig. ”Nja” blir väl tyvärr omdömet i slutändan.
Riedel Vinum Montrachet. Oops, råkade ju säljas så Zalto Universal får rycka in som ersättare; doften är kompakt och tät och ger nästan intryck av kycklingfond (?!) Va? Nåväl, i munnen ger glaset ett närmast neutralt intryck. Njae blir väl omdömet för glaset och även vinet i just det här glaset.
Har vi någon form av resultat i form av ”Kvällens kombination ”just nu” blev”? Jodå, Zalto gjorde vinet mest rättvisa tyckte både jag och hustrun. Men, om jag står med en flaska Olivier Leflaive ”Les Sétilles” för 200 pix i ena handen och Bouchard i andra handen och funderar på vilken flaska som ska få göra mig sällskap till kassan? Hmm, nu blir det lite småsvårt; alltså Bourchards (budget-) Meursault är ju väldigt trevlig, men jag är i skrivande stund lite osäker på om det är värt dubbla priset. Ring mig om 10 år och fråga så lär svaret vara tveklöst ”ja!”, men direkt från flaskan till glaset? Det kan möjligen bli lite orättvis jämförelse imorgon, har jag hört.
2017 Domäne Wachau Riesling Smaragd Achleiten
Vi kan ju knappast låta en vit Bourgogne stå oemotsagd till pilgrimsmusslorna med beurre blanc så det blir till att leta fram något i liknande härad; knivskarp syra som kan hantera den feta såsen, gärna med lite mineraltoner. Inledningsvis börjar jag leta lite på måfå i källaren…Etna Rosso? Troligen inte. Sauvignon Blanc? Kanske. Riesling? Mer troligt, men vem ska få vara avsändare? Valet faller till slut på Domäne Wachau och ett lite vassare alster, om än fortfarande något ungt,
2017 Domäne Wachau Riesling Smaragd Achleiten.
Eftersom det turligt nog dök upp några Riedel Veritas Riesling häromdagen när alla Riedel Vinum hittade till en ny ägare uppenbarade sig ett ypperligt tillfälle att även prova nyförvärven i ett sas skarpt läge mot regerande mästaren Zalto vitvin. Som ett litet test av Zaltos egen rekommendation åker även ett Universal med i uppställningen, vem är jag att spjärna emot ”For full-bodied to powerful wines, which are expressive but also show minerality and smooth character. Accentuates complexity and finesse. Especiallay for: Chardonnay, Chianti, Riesling and ’Smaragd’-wines from the Wachau” när man star med en flaska Smaragd från Wachau i handen?. För att inte de tre kombattanterna ska känna sig helt ensamma på bordet får Gabriel Gold också vara med. Vinet får acklimatisera sig i karaff i kylskåpet i två timmar innan det blir dricka av. Att hoppa över karaffering kan ibland vara som att bada med kläderna på för att sedan byta om till badkläder; det fungerar, men lite förberedelser förhöjer upplevelsen.
Zalto vitvin/riesling; kompakt doft med tydlig petroleum och mineral, lite nyans av päronsplit. I munnen bar syra, mineraliteten återkommer, viss eldighet framträder men inte vådligt påtagligt (som i senare glas).
Zalto Universal; lite mer och tydligare av allt doftmässigt jämfört med Zalto vitvin/riesling. I munnen händer det onekligen en hel del, här blir det en symfoni av syra och fyllighet som ger intrycket av att det blir fullsatt i munnen. Efter en stund måste jag nog ge Zalto rätt; glaset funkar väldigt bra till vinet. Om man vill ha tydliga markörer och intryck av sin 14%-iga riesling känns det här glaset som en bra kandidat, milt uttyckt.
Riedel Veritas Riesling; premiär hemma för glaset och det känns som en fingerborg på en tandpetare jämfört med Vinums riesling-glas. Nåja, balansen är finfin i handen. I näsan, lite mer knuten än i Zalto vitvin/riesling. I munnen kommer eldigheten fram mycket skarpare/tydligare än i Zalto Universal.
Gabriel Gold; doften är helt klart mer anonym än i Zalto Universal, det kommer fram mer gröna toner som jag efter en stund lyckas identifiera som skalen till nyskalade äpplen av Granny Smith. I munnen blir intrycket av vinet lite för beskt och en aning i disharmoni. Hm, det var ändå en smula otippat.
Kvällens glas”just nu” blev tydligen Zalto Universal verkar det som.
2015 Gustave Lorentz Riesling Grand Cru Altenberg de Bergheim Vielles Vignes
2015 Gustave Lorentz Riesling Grand Cru Altenberg de Bergheim Vielles Vignes. Längre benämning på ett vin är svårt att hitta. Värt att testa tänkte vi när jag efter 22 minuter hade läst färdigt etiketten. Riesling från Alsace brukar väl i munnen kunna ge ett betydligt (halv)sötare intryck än vad som anges i ”smakprofilen” och på andra ställen.
En snabbtitt på Systembolagets information anger ”Sockerhalt <3 g/l” så det låter ju lovande. Eftersom jag ibland är av naturen lite skeptisk till information som anges på ett ställe så vill jag gärna hitta samma information på ett annat ställe, i det här fallet importörens hemsida. Det kanske inte är den mest tillförlitliga källan alla gånger, men låt gå för den här gången. Och hur gick det då? Jo, importören anger ”Sockerhalt 5,88 gram/liter”, vilket spontant känns, i alla fall i text, som lite mer än Systembolagets ”<3 g/l”, därav ”i munnen” ovan. Nåja, hur det
egentligen förhåller sig lär gommen få utvisa.
Zalto Riesling; en liten smått obehaglig ton av oplacerbar doft dyker upp, petroleum finns där och något mer, typ Emser som har legat framme i solen för länge. ”Stickig”. I munnen kvarstår det vassa intrycket som senare kompletteras med lite krusbär och nässlor, med tydlig sauvignon blanc-vibbar. Helt otippat.
Zalto Universal; obehagligheten har dämpats något jämfört med förra glaset, i munnen hänger dock doften från förra glaset kvar fast i smaken. Näij tack!
Riedel Veritas Riesling, obehagligheten har faktiskt dämpats något, men är inte helt borta. Jag börjar ana att ”det är inte glaset eller druvan, det är distriktet”. I munnen har obehagligheten på intet sätt försvunnit, de tydliga doftmässiga intrycken i doften från Zalto Riesling dyker upp i smaken här. Hm, njae…
Gabriel Gold; ok, i det här glaset upplever jag vinet som lite mer ärligt. Visst, alla markörer finns där men obehagligheten, om jag nu tillåts vara så pass oartig, hålls helt klart i schack. Smakmässigt? Jo, det finns mest nässlor och krusbär. Ytterst märkligt! Nåja , det får bli återbesök imorgon för att utreda saken ytterligare.
Kvällens kombination ”just nu” blev Gabriel Gold! Revansch imorgon?
Visa bifogad bild 20819
Vi tar recensionen av röda flaskan imorgon tror jag bestämt.