Låter onekligen som ett vettigt 200kr-vin
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
HerrMelin
Medlem
Littorai - Hirsch Vineyard -12
Köpte 2 st flaskor av denna för ett antal år sedan, den första flaskan dracks för ungefär 2 år sen, den kändes bara syltig och tråkig...
Men denna! Vilken toppleverans!
Började först med vackra svartvinbär, inte svulstig alls utan väldigt elegant, sen kom mogna jordgubbar, svart thé och hallon.
Bra tydlig syra som höll upp alla frukter och gjorde att vinet kändes väldigt i balans.
Köpte 2 st flaskor av denna för ett antal år sedan, den första flaskan dracks för ungefär 2 år sen, den kändes bara syltig och tråkig...
Men denna! Vilken toppleverans!
Började först med vackra svartvinbär, inte svulstig alls utan väldigt elegant, sen kom mogna jordgubbar, svart thé och hallon.
Bra tydlig syra som höll upp alla frukter och gjorde att vinet kändes väldigt i balans.
Attachments
Daniel A
Administratör
Kiralyudvar, Tokaji Furmint Sec
2015 vs 2016
Minivertikal! Ett bra vin som jag tycker påminner lite om Loire-chenin blanc i vissa avseenden. I de här årgångarna skiljer sig vinerna åt. 2015 är det fylliga, expressiva vinet med mycket mogen (delvis övermogen) frukt. Ett vitt vin i den kraftiga skolan, helt klart. 2016 är förvisso ingen lättviktare, men det är betydligt mer åt det slanka och eleganta hållet. Visar sig att alkoholen diffar på 1,5 procentenheter - 13,5 % i 2015 och 12 % i 2016. Det här märks! Mycket intressant, för doftmässigt är det samma grunder - mogen frukt (gula äpplen, lite nätmelon), smutsig honung, blött tyg - men där 2015 är svulstigt är 2016 elegant och mer syradrivet. Det äldre vinet påminner mer om hur jag upplevt vinet tidigare. Är det ny stil, eller är det bara stor skillnad i förutsättningarna för årgångarna? Intressant och gott, i vilket fall som helst. Båda snuddar vid 90-strecket.
2018 Kumeu River, Estate Chardonnay
En gammal trotjänare som levererar varje årgång! Nya världen-chardonnay som påminner mycket om Chablis men som går varvet runt och har lite Nya världen-inslag i sig ändå; mest i form av lite "varmare" frukt. Trodde mig känna en antydan till fatkaraktär i både doft och smak, men vinet verkar vara ståltankat så att ehh... Habilt, bra, fokuserat och friskt! Runt 88 pinnar.
2017 Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet
Får Kumeu att framstå som trist citronvatten. Grillad citron, lite smör, gula och gröna äpplen, ett liten puff vitpeppar. Finns det lite smutsig honung även här?! Mer av samma i munnen: mycket generös och tung, men med perfekt balanserande syra. Fan vad gott det är med 2017 vit bourgogne. Ungt? Absolut, men i det här stadiet sitter det klockrent till kraftiga och feta fiskrätter. 91+p.
Thirsty
Smygnykterist
”Sabrerar” rödvin!?
matage
Medlem
Sabrering med hjälp av klinkergolv.”Sabrerar” rödvin!?
0 ⭐️- would not recommend!
Ekdahl
Medlem
Kumeu är en favorit för mig också i det prisspannet. Men visst är den fatlagrad. Så här skriver de själva på sin sajt:
”Hand harvested Whole-bunch pressed Indigenous yeast fermentation 100% barrel fermentation 100% malo-lactic fermentation 11 months maturation in barrel”
Jag läste förresten att 2018 kan kräva lite mer tid enligt vinmakaren. Tidigare årgångar har ju varit trevliga som unga, men har själv inte prövat 2018 ännu.
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Du skall se att redan om 25 år kommer Auslesen att ha börjat klättra uppåt på stegen. Jag menar, Auslesar från 1976 har precis börjat bli salongsfähiga ;-)Undrar hur många kilo socker man fick i sig?
Kan inte helt se poängen med Auslesse, blir för sött i relation till syran. Hat kärlek. Föredrar när det finns en tydlig syra som balanserar sötman. Överlag så föll Himmelreich mig bättre i smaken i kabinett respektive spätlese. Plånboken blev mycket nöjd att dyrast inte föll mig bäst i smaken.
Visa bifogad bild 20792
Visa bifogad bild 20794
Förstår också detta att socker verkligen har ett slags naturligt stopp då osmosen i kroppen börjar vända. Är heller ingen anhängare av det. Men, har å andra sidan inga som helst problem med att smutta i mig en flaska madeira, portvin eller suduiraut på ett par timmar. Enkelt med moget, avsevärt trögare med ungt.
Ny här , har "lurkat" ett tag och försökt läsa det mesta. Dricker idag en Cristian senez millesime 2000. Mycket av allt i denna, vanilj , caramel, dov syra , brödig, smörig.
Andra gången jag dricker denna nu , en liten favorit.
Jag fortsätter min resa i vinernas värld. Riktigt roligt att ha hittat hit
Andra gången jag dricker denna nu , en liten favorit.
Jag fortsätter min resa i vinernas värld. Riktigt roligt att ha hittat hit
Attachments
Per Stade
Lege artis
Välkommen in i fördärvet!
Carlssonsklister
Medlem
Välkommen till Sveriges dyraste forum
Daniel A
Administratör
Ah, tack för rättelse! Måste ha läst slarvigt. Skönt att näsan hade rätt!
The Wall
Medlem
Meursault för under 400 kronor, kan det vara något? Jag själv har undrat ett tag och när @Skrutt ställde frågan i det här inlägget (https://www.finewines.se/threads/stora-vad-ska-jag-koepa-traden.3558/page-94#post-161432) kändes det ju som en direkt uppmaning att ta reda på hur det förhåller sig med den saken.
Avsändare är Bouchard Aîné & Fils och deras 2018 Meursault Clos du Cromin för 399 kronor. ”Bouchard” är kanske mest känd för sina röda viner, men se det är en annan Bouchard (Bouchard Père et Fils). Eller ja, annan och annan, de har samma ursprung - Michel Bouchard som bosatte sig 1731 i Bourgogne – men vad som hänt härefter har jag inte fördjupat mig närmare i. Min, visserligen begränsade, erfarenhet är att Pères röda brukar ligga högre i pris än Aînés vita.
Fram med Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann Ariane 85, Sophienwald Grand Cru Burgundy, Riedel Veritas Oaked Chardonnay och Riedel Vinum Montrachet och som en joker även Zalto Universal. Ur kylskåpet hämtar vi vinet som fick stifta bekantskap med en karaff i två timmar för att sedan hamna i glasen till allmän beskådan i 20 minuter innan det var dags att smaka.
Gabriel Gold; doften är diskret oavfyrad knalllpulverdoft, lite mineral och citronzest, i munnen syrlig och typiska vindruvskärnor som påminner lite om Chablis Grand Cru som kommit i kontakt med ekfat. Klart godkänt intryck.
Zalto Bourogogne; Tydliga toner av avfyrat knallpulver med inslag av smöriga toner. Det går helt klart lättare att identifiera doftmässiga toner i Zalto än i Gold. Det dyker även upp en lite oväntad grönaktig ton som påminner om rå, avbruten persiljestjälk. I munnen fin och bred smak, syran anmäler sin närvaro men utan att bråka alltför mycket. Spontant känns vinet och glaset som en rätt bra kombination.
Lehmann Sommier Ariane 85; klart mer kompakt och knuten doft än i Zalto, vinet ger märkligt nog doftmässigt ett ”billigare” intryck än i Zalto. I munnen klart bra smak men ett lite beskare intryck in i de två föregående glasen.
Sophienwald Grand Cru Bourgogne; Klart bredare och om möjligt mer öppen doft än i Zalto, på gränsen till utslätad. Mycket märkligt och mycket oväntat. Smakmässigt följer intrycken från doften med helt klart. Väldigt otippat och mycket märkligt.
Riedel Veritas Oaked Chardonnay; anonymt intryck doftmässigt, ger ett närmast utslätat intryck vilket var helt otippat. Glaset i sig är mycket trevligt att hålla i med en finfin balans. I munnen ger glaset inte riktigt vinet rättvisa; det ’r mer syra och beska än de typiska smaker som jag förväntat mig. ”Nja” blir väl tyvärr omdömet i slutändan.
Riedel Vinum Montrachet. Oops, råkade ju säljas så Zalto Universal får rycka in som ersättare; doften är kompakt och tät och ger nästan intryck av kycklingfond (?!) Va? Nåväl, i munnen ger glaset ett närmast neutralt intryck. Njae blir väl omdömet för glaset och även vinet i just det här glaset.
Har vi någon form av resultat i form av ”Kvällens kombination ”just nu” blev”? Jodå, Zalto gjorde vinet mest rättvisa tyckte både jag och hustrun. Men, om jag står med en flaska Olivier Leflaive ”Les Sétilles” för 200 pix i ena handen och Bouchard i andra handen och funderar på vilken flaska som ska få göra mig sällskap till kassan? Hmm, nu blir det lite småsvårt; alltså Bourchards (budget-) Meursault är ju väldigt trevlig, men jag är i skrivande stund lite osäker på om det är värt dubbla priset. Ring mig om 10 år och fråga så lär svaret vara tveklöst ”ja!”, men direkt från flaskan till glaset? Det kan möjligen bli lite orättvis jämförelse imorgon, har jag hört.
2017 Domäne Wachau Riesling Smaragd Achleiten
Vi kan ju knappast låta en vit Bourgogne stå oemotsagd till pilgrimsmusslorna med beurre blanc så det blir till att leta fram något i liknande härad; knivskarp syra som kan hantera den feta såsen, gärna med lite mineraltoner. Inledningsvis börjar jag leta lite på måfå i källaren…Etna Rosso? Troligen inte. Sauvignon Blanc? Kanske. Riesling? Mer troligt, men vem ska få vara avsändare? Valet faller till slut på Domäne Wachau och ett lite vassare alster, om än fortfarande något ungt, 2017 Domäne Wachau Riesling Smaragd Achleiten.
Eftersom det turligt nog dök upp några Riedel Veritas Riesling häromdagen när alla Riedel Vinum hittade till en ny ägare uppenbarade sig ett ypperligt tillfälle att även prova nyförvärven i ett sas skarpt läge mot regerande mästaren Zalto vitvin. Som ett litet test av Zaltos egen rekommendation åker även ett Universal med i uppställningen, vem är jag att spjärna emot ”For full-bodied to powerful wines, which are expressive but also show minerality and smooth character. Accentuates complexity and finesse. Especiallay for: Chardonnay, Chianti, Riesling and ’Smaragd’-wines from the Wachau” när man star med en flaska Smaragd från Wachau i handen?. För att inte de tre kombattanterna ska känna sig helt ensamma på bordet får Gabriel Gold också vara med. Vinet får acklimatisera sig i karaff i kylskåpet i två timmar innan det blir dricka av. Att hoppa över karaffering kan ibland vara som att bada med kläderna på för att sedan byta om till badkläder; det fungerar, men lite förberedelser förhöjer upplevelsen.
Zalto vitvin/riesling; kompakt doft med tydlig petroleum och mineral, lite nyans av päronsplit. I munnen bar syra, mineraliteten återkommer, viss eldighet framträder men inte vådligt påtagligt (som i senare glas).
Zalto Universal; lite mer och tydligare av allt doftmässigt jämfört med Zalto vitvin/riesling. I munnen händer det onekligen en hel del, här blir det en symfoni av syra och fyllighet som ger intrycket av att det blir fullsatt i munnen. Efter en stund måste jag nog ge Zalto rätt; glaset funkar väldigt bra till vinet. Om man vill ha tydliga markörer och intryck av sin 14%-iga riesling känns det här glaset som en bra kandidat, milt uttyckt.
Riedel Veritas Riesling; premiär hemma för glaset och det känns som en fingerborg på en tandpetare jämfört med Vinums riesling-glas. Nåja, balansen är finfin i handen. I näsan, lite mer knuten än i Zalto vitvin/riesling. I munnen kommer eldigheten fram mycket skarpare/tydligare än i Zalto Universal.
Gabriel Gold; doften är helt klart mer anonym än i Zalto Universal, det kommer fram mer gröna toner som jag efter en stund lyckas identifiera som skalen till nyskalade äpplen av Granny Smith. I munnen blir intrycket av vinet lite för beskt och en aning i disharmoni. Hm, det var ändå en smula otippat.
Kvällens glas”just nu” blev tydligen Zalto Universal verkar det som.
2015 Gustave Lorentz Riesling Grand Cru Altenberg de Bergheim Vielles Vignes
2015 Gustave Lorentz Riesling Grand Cru Altenberg de Bergheim Vielles Vignes. Längre benämning på ett vin är svårt att hitta. Värt att testa tänkte vi när jag efter 22 minuter hade läst färdigt etiketten. Riesling från Alsace brukar väl i munnen kunna ge ett betydligt (halv)sötare intryck än vad som anges i ”smakprofilen” och på andra ställen.
En snabbtitt på Systembolagets information anger ”Sockerhalt <3 g/l” så det låter ju lovande. Eftersom jag ibland är av naturen lite skeptisk till information som anges på ett ställe så vill jag gärna hitta samma information på ett annat ställe, i det här fallet importörens hemsida. Det kanske inte är den mest tillförlitliga källan alla gånger, men låt gå för den här gången. Och hur gick det då? Jo, importören anger ”Sockerhalt 5,88 gram/liter”, vilket spontant känns, i alla fall i text, som lite mer än Systembolagets ”<3 g/l”, därav ”i munnen” ovan. Nåja, hur det egentligen förhåller sig lär gommen få utvisa.
Zalto Riesling; en liten smått obehaglig ton av oplacerbar doft dyker upp, petroleum finns där och något mer, typ Emser som har legat framme i solen för länge. ”Stickig”. I munnen kvarstår det vassa intrycket som senare kompletteras med lite krusbär och nässlor, med tydlig sauvignon blanc-vibbar. Helt otippat.
Zalto Universal; obehagligheten har dämpats något jämfört med förra glaset, i munnen hänger dock doften från förra glaset kvar fast i smaken. Näij tack!
Riedel Veritas Riesling, obehagligheten har faktiskt dämpats något, men är inte helt borta. Jag börjar ana att ”det är inte glaset eller druvan, det är distriktet”. I munnen har obehagligheten på intet sätt försvunnit, de tydliga doftmässiga intrycken i doften från Zalto Riesling dyker upp i smaken här. Hm, njae…
Gabriel Gold; ok, i det här glaset upplever jag vinet som lite mer ärligt. Visst, alla markörer finns där men obehagligheten, om jag nu tillåts vara så pass oartig, hålls helt klart i schack. Smakmässigt? Jo, det finns mest nässlor och krusbär. Ytterst märkligt! Nåja , det får bli återbesök imorgon för att utreda saken ytterligare.
Kvällens kombination ”just nu” blev Gabriel Gold! Revansch imorgon?
Vi tar recensionen av röda flaskan imorgon tror jag bestämt.
Avsändare är Bouchard Aîné & Fils och deras 2018 Meursault Clos du Cromin för 399 kronor. ”Bouchard” är kanske mest känd för sina röda viner, men se det är en annan Bouchard (Bouchard Père et Fils). Eller ja, annan och annan, de har samma ursprung - Michel Bouchard som bosatte sig 1731 i Bourgogne – men vad som hänt härefter har jag inte fördjupat mig närmare i. Min, visserligen begränsade, erfarenhet är att Pères röda brukar ligga högre i pris än Aînés vita.
Fram med Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann Ariane 85, Sophienwald Grand Cru Burgundy, Riedel Veritas Oaked Chardonnay och Riedel Vinum Montrachet och som en joker även Zalto Universal. Ur kylskåpet hämtar vi vinet som fick stifta bekantskap med en karaff i två timmar för att sedan hamna i glasen till allmän beskådan i 20 minuter innan det var dags att smaka.
Gabriel Gold; doften är diskret oavfyrad knalllpulverdoft, lite mineral och citronzest, i munnen syrlig och typiska vindruvskärnor som påminner lite om Chablis Grand Cru som kommit i kontakt med ekfat. Klart godkänt intryck.
Zalto Bourogogne; Tydliga toner av avfyrat knallpulver med inslag av smöriga toner. Det går helt klart lättare att identifiera doftmässiga toner i Zalto än i Gold. Det dyker även upp en lite oväntad grönaktig ton som påminner om rå, avbruten persiljestjälk. I munnen fin och bred smak, syran anmäler sin närvaro men utan att bråka alltför mycket. Spontant känns vinet och glaset som en rätt bra kombination.
Lehmann Sommier Ariane 85; klart mer kompakt och knuten doft än i Zalto, vinet ger märkligt nog doftmässigt ett ”billigare” intryck än i Zalto. I munnen klart bra smak men ett lite beskare intryck in i de två föregående glasen.
Sophienwald Grand Cru Bourgogne; Klart bredare och om möjligt mer öppen doft än i Zalto, på gränsen till utslätad. Mycket märkligt och mycket oväntat. Smakmässigt följer intrycken från doften med helt klart. Väldigt otippat och mycket märkligt.
Riedel Veritas Oaked Chardonnay; anonymt intryck doftmässigt, ger ett närmast utslätat intryck vilket var helt otippat. Glaset i sig är mycket trevligt att hålla i med en finfin balans. I munnen ger glaset inte riktigt vinet rättvisa; det ’r mer syra och beska än de typiska smaker som jag förväntat mig. ”Nja” blir väl tyvärr omdömet i slutändan.
Riedel Vinum Montrachet. Oops, råkade ju säljas så Zalto Universal får rycka in som ersättare; doften är kompakt och tät och ger nästan intryck av kycklingfond (?!) Va? Nåväl, i munnen ger glaset ett närmast neutralt intryck. Njae blir väl omdömet för glaset och även vinet i just det här glaset.
Har vi någon form av resultat i form av ”Kvällens kombination ”just nu” blev”? Jodå, Zalto gjorde vinet mest rättvisa tyckte både jag och hustrun. Men, om jag står med en flaska Olivier Leflaive ”Les Sétilles” för 200 pix i ena handen och Bouchard i andra handen och funderar på vilken flaska som ska få göra mig sällskap till kassan? Hmm, nu blir det lite småsvårt; alltså Bourchards (budget-) Meursault är ju väldigt trevlig, men jag är i skrivande stund lite osäker på om det är värt dubbla priset. Ring mig om 10 år och fråga så lär svaret vara tveklöst ”ja!”, men direkt från flaskan till glaset? Det kan möjligen bli lite orättvis jämförelse imorgon, har jag hört.
2017 Domäne Wachau Riesling Smaragd Achleiten
Vi kan ju knappast låta en vit Bourgogne stå oemotsagd till pilgrimsmusslorna med beurre blanc så det blir till att leta fram något i liknande härad; knivskarp syra som kan hantera den feta såsen, gärna med lite mineraltoner. Inledningsvis börjar jag leta lite på måfå i källaren…Etna Rosso? Troligen inte. Sauvignon Blanc? Kanske. Riesling? Mer troligt, men vem ska få vara avsändare? Valet faller till slut på Domäne Wachau och ett lite vassare alster, om än fortfarande något ungt, 2017 Domäne Wachau Riesling Smaragd Achleiten.
Eftersom det turligt nog dök upp några Riedel Veritas Riesling häromdagen när alla Riedel Vinum hittade till en ny ägare uppenbarade sig ett ypperligt tillfälle att även prova nyförvärven i ett sas skarpt läge mot regerande mästaren Zalto vitvin. Som ett litet test av Zaltos egen rekommendation åker även ett Universal med i uppställningen, vem är jag att spjärna emot ”For full-bodied to powerful wines, which are expressive but also show minerality and smooth character. Accentuates complexity and finesse. Especiallay for: Chardonnay, Chianti, Riesling and ’Smaragd’-wines from the Wachau” när man star med en flaska Smaragd från Wachau i handen?. För att inte de tre kombattanterna ska känna sig helt ensamma på bordet får Gabriel Gold också vara med. Vinet får acklimatisera sig i karaff i kylskåpet i två timmar innan det blir dricka av. Att hoppa över karaffering kan ibland vara som att bada med kläderna på för att sedan byta om till badkläder; det fungerar, men lite förberedelser förhöjer upplevelsen.
Zalto vitvin/riesling; kompakt doft med tydlig petroleum och mineral, lite nyans av päronsplit. I munnen bar syra, mineraliteten återkommer, viss eldighet framträder men inte vådligt påtagligt (som i senare glas).
Zalto Universal; lite mer och tydligare av allt doftmässigt jämfört med Zalto vitvin/riesling. I munnen händer det onekligen en hel del, här blir det en symfoni av syra och fyllighet som ger intrycket av att det blir fullsatt i munnen. Efter en stund måste jag nog ge Zalto rätt; glaset funkar väldigt bra till vinet. Om man vill ha tydliga markörer och intryck av sin 14%-iga riesling känns det här glaset som en bra kandidat, milt uttyckt.
Riedel Veritas Riesling; premiär hemma för glaset och det känns som en fingerborg på en tandpetare jämfört med Vinums riesling-glas. Nåja, balansen är finfin i handen. I näsan, lite mer knuten än i Zalto vitvin/riesling. I munnen kommer eldigheten fram mycket skarpare/tydligare än i Zalto Universal.
Gabriel Gold; doften är helt klart mer anonym än i Zalto Universal, det kommer fram mer gröna toner som jag efter en stund lyckas identifiera som skalen till nyskalade äpplen av Granny Smith. I munnen blir intrycket av vinet lite för beskt och en aning i disharmoni. Hm, det var ändå en smula otippat.
Kvällens glas”just nu” blev tydligen Zalto Universal verkar det som.
2015 Gustave Lorentz Riesling Grand Cru Altenberg de Bergheim Vielles Vignes
2015 Gustave Lorentz Riesling Grand Cru Altenberg de Bergheim Vielles Vignes. Längre benämning på ett vin är svårt att hitta. Värt att testa tänkte vi när jag efter 22 minuter hade läst färdigt etiketten. Riesling från Alsace brukar väl i munnen kunna ge ett betydligt (halv)sötare intryck än vad som anges i ”smakprofilen” och på andra ställen.
En snabbtitt på Systembolagets information anger ”Sockerhalt <3 g/l” så det låter ju lovande. Eftersom jag ibland är av naturen lite skeptisk till information som anges på ett ställe så vill jag gärna hitta samma information på ett annat ställe, i det här fallet importörens hemsida. Det kanske inte är den mest tillförlitliga källan alla gånger, men låt gå för den här gången. Och hur gick det då? Jo, importören anger ”Sockerhalt 5,88 gram/liter”, vilket spontant känns, i alla fall i text, som lite mer än Systembolagets ”<3 g/l”, därav ”i munnen” ovan. Nåja, hur det egentligen förhåller sig lär gommen få utvisa.
Zalto Riesling; en liten smått obehaglig ton av oplacerbar doft dyker upp, petroleum finns där och något mer, typ Emser som har legat framme i solen för länge. ”Stickig”. I munnen kvarstår det vassa intrycket som senare kompletteras med lite krusbär och nässlor, med tydlig sauvignon blanc-vibbar. Helt otippat.
Zalto Universal; obehagligheten har dämpats något jämfört med förra glaset, i munnen hänger dock doften från förra glaset kvar fast i smaken. Näij tack!
Riedel Veritas Riesling, obehagligheten har faktiskt dämpats något, men är inte helt borta. Jag börjar ana att ”det är inte glaset eller druvan, det är distriktet”. I munnen har obehagligheten på intet sätt försvunnit, de tydliga doftmässiga intrycken i doften från Zalto Riesling dyker upp i smaken här. Hm, njae…
Gabriel Gold; ok, i det här glaset upplever jag vinet som lite mer ärligt. Visst, alla markörer finns där men obehagligheten, om jag nu tillåts vara så pass oartig, hålls helt klart i schack. Smakmässigt? Jo, det finns mest nässlor och krusbär. Ytterst märkligt! Nåja , det får bli återbesök imorgon för att utreda saken ytterligare.
Kvällens kombination ”just nu” blev Gabriel Gold! Revansch imorgon?
Vi tar recensionen av röda flaskan imorgon tror jag bestämt.
Patrik Sellin
fd Innertällmo Bryggeri
1970 Travaglini Gattinara: varken nivå eller kork var i något vidare skick, så jag var lite orolig när jag öppnade flaskan. Det visade sig dock att vinet var i toppskick (med undantag av färgen). Doft av läder, rosor, nypon, körsbär och choklad. Smak av choklad, kaffe, marsipan, körsbär, blomjord och nypon. Mogen, koncentrerad, oljig frukt, bra syra och ett rejält bett tanninerna. Riktigt bra längd och inga som helst ålderskrämpor. Riktigt kul upplevelse.
Skrutt
Medlem
Tagg för tacken, @The Wall, äh, tack för taggen. Jag började igår på en annan av septembernyheterna som nämndes, Mercureyn från 2018, Särskilt mycket blev inte drucket, då jag brukar vara för trött på fredagar för att dricka mer än något glas utan att riskera huvudvärk, så jag får återkomma med en utvärdering. Särskilt subtilt var vinet i alla fall inte. En rätt vedartad örtighet utmärkte sig.
PS. Hur bär du dig åt för att klara utav disken? DS
Last edited:
matage
Medlem
Har du testat/utvärderat effekten av olika karaffer i kombination med de olika glasen?
Bara en tanke...
Thirsty
Smygnykterist
Haha, tanken slog mig också när jag såg tre stycken.Har du testat/utvärderat effekten av olika karaffer i kombination med de olika glasen?
Bara en tanke...
The Wall
Medlem
Jag lanserade idén för hustrun och av hennes reaktion att döma verkar det inte vara aktuellt i närtid.Har du testat/utvärderat effekten av olika karaffer i kombination med de olika glasen?
Bara en tanke...
The Wall
Medlem
Mercurey-noter är på gång, men nu är det snart förrättsdags och två andra vin-dueller på gång.
Två glasställningar och några omgångar i diskmaskinen löser disken galant. Jag skulle vilja ha möjlighet att fälla alla tallrikshållare i nedre korgen i diskmaskinen för att kunna köra 4 glasställningar, men PR-byrån här hemma verkar ha tagit en sen semester när det kommer till projektet ”Övertyga hustrun om ännu en s.k. ’Bra idé’”.