The Wall
Medlem
Japp. 16-gradigt ljusrött kranvatten med lite alkohol i är inte direkt något som får mungiporna att klistras fast i taket.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
et resurrexit...
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
En annan parafrasering:
Alla människor åldras, men långt från alla mognar.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Snart dyker det upp mängder av fantastiska godbitar som ni hämningslösa livsnjutare skruvat eller korkat upp. Jag bara sitter här och vårdar levern, drömmandes om allt gott jag skulle vilja dricka... Och du faktiskt gör det!
Lyckost!
Jag missunnar dig inte och jag njuter av din delade glädje.
...iaf så länge du ger fan i att dricka god Muscadet eller CdP, då blir jag avis och grön på riktigt!
...ja, så var min fredagsfeeling...
Lyckost!
Jag missunnar dig inte och jag njuter av din delade glädje.
...iaf så länge du ger fan i att dricka god Muscadet eller CdP, då blir jag avis och grön på riktigt!
...ja, så var min fredagsfeeling...
Omar Khayyam
Medlem
The Wall
Medlem
2016 Luigi Pira Barolo Serralunga
Vi grillar kossa ikväll och tänker oss något ungt och lite strävt till gränslandet mellan rare och medium rare. Efter hösten/vinterns hype med kombinationen ”2016” och ”Piemonte” var vi lite nyfikna på om hypen är korrekt eller överdriven. Initialt tänkte vi oss en intern duell mellan 2018 Pira Langhe Nebbiolo och kvällens vin för att sedan ändra oss till en duell mellan 2016 Pira Langhe Nebbiolo och kvällens vin. Sen kom vi på att det senare vinet kräver en utflykt med kartongmässigt fyspass i källaren så vi släppte den tanken. I alla fall för ikväll.
Nåja, väck med korken och ner i karaff och en skvätt i Zalto Bourgogne; tät doft där alkoholen (14,5%) sticker till i näsan om man är lite oförsiktigt med sitt sniffande, men spearminten finns på plats som sig bör. Lite rosenblad i doften kombinerat med svarta teblad (vi säger Earl Grey för enkelhetens skull), lite mer bittermandel än körsbärskärnor. Jag börjar nästan bli nyfiken på hur vinet ter sig i en lite mindre kupa, typ Zalto Bx eller Zalto Universal, i en förhoppning om att alkoholen håller sig i kulisserna istället för mitt på doftscenen. Dock, om man har lite tålamod och sniffar med näsan en bit ovanför glaset blir det lite mildare, och även mer behagligare, intryck. I munnen då? Eldigt och strävt, minst sagt. Eldigheten hänger kvar ett tag när vinet har svalts och tanninerna lämnade tydligen ett ordentligt avtryck; spottkörtlarna jobbar frenetiskt för att ta hand om eftersläntrande tanniner som inte hängde med när sväljen gick. Smakmässigt har vi däremot mer körsbärskärnor än bittermandel och ett behagligt intryck av varmt klimat. Det finns en liten bitterhet just i början av klunken och kort därefter kommer lite kryddpeppar farandes. Jahapp, det här var ju inte alls tokigt får jag lov att säga och det blir intressant att följa utvecklingen i närtid (över kvällen och med lite tur även under lördagskvällen) samt över lite längre tid (bortglömning i källaren).
Halvmagnumflaskor har den lite opraktiska egenheten att innehålla för lite vin så det får bli en kvällsrapport redan ikväll och inte över två kvällar som den ursprungliga tanken var. Vad händer efter tre timmar i karaff? Tja, i näsan tjänstgör inte alkoholen längre som en alkoholsmocka likt de ammoniakkapslar en del av sjuttiotalets tyngdlyftares sniffade på, utan nu är intrycken istället i klart mer harmoni än tidigare. I munnen har eldigheten dämpats och nu är de mer traditionella markörerna, syran och tanninerna, mer framträdande än tidigare och får det utrymme som de väl förtjänar. Lite mer bittermandel i smaken kombinerat med gammaldags hostmedicin, på intet sätt dåligt, utan på ett märkligt sätt mer elegant. Eller ja, så elegant det nu kan bli. Det verkar som att det kan bli dags att knorra lite över att jag gjorde ett lite väl snålt inköp på bara ”sex flaskor plus en att testa (för finewines.se)”. Hustrun nickar i bifall med ett leende, men ansiktsuttrycket ändras snabbt till det buttrare när hon inser att det som finns kvar av kvällens karafferade flaska är…två klunkar i ett Zalto Bourgogne. Jag får försöka blidka henne med löften om bubbel och Chianti Classico imorgon.
Till maten då? Jovars, utmärkt till kossan och skivad ugnsstekt Queen Anne (på intetsägande Ica-språk ”fast potatis”) och grillad paprika, men kanske inte tipptopp till senapskålen, även om det var både olivolja och ”tärnad salladsost” (det som förr i tiden hette "Apetina fetaost") på senapskålen. Jaja, man kan ju dricka mellan tuggorna också, inga problem.
Långt och intetsägande? Silverstjärna om du stått ut ända hit.
Guldstjärna om du dessutom har ett krigslager av nämnda vin.
Den som har tålamod får smaka godsaker. Den som har mycket tålamod får smaka många godsaker. Den som är snål får lita till sin källarglömska.
Vi grillar kossa ikväll och tänker oss något ungt och lite strävt till gränslandet mellan rare och medium rare. Efter hösten/vinterns hype med kombinationen ”2016” och ”Piemonte” var vi lite nyfikna på om hypen är korrekt eller överdriven. Initialt tänkte vi oss en intern duell mellan 2018 Pira Langhe Nebbiolo och kvällens vin för att sedan ändra oss till en duell mellan 2016 Pira Langhe Nebbiolo och kvällens vin. Sen kom vi på att det senare vinet kräver en utflykt med kartongmässigt fyspass i källaren så vi släppte den tanken. I alla fall för ikväll.
Nåja, väck med korken och ner i karaff och en skvätt i Zalto Bourgogne; tät doft där alkoholen (14,5%) sticker till i näsan om man är lite oförsiktigt med sitt sniffande, men spearminten finns på plats som sig bör. Lite rosenblad i doften kombinerat med svarta teblad (vi säger Earl Grey för enkelhetens skull), lite mer bittermandel än körsbärskärnor. Jag börjar nästan bli nyfiken på hur vinet ter sig i en lite mindre kupa, typ Zalto Bx eller Zalto Universal, i en förhoppning om att alkoholen håller sig i kulisserna istället för mitt på doftscenen. Dock, om man har lite tålamod och sniffar med näsan en bit ovanför glaset blir det lite mildare, och även mer behagligare, intryck. I munnen då? Eldigt och strävt, minst sagt. Eldigheten hänger kvar ett tag när vinet har svalts och tanninerna lämnade tydligen ett ordentligt avtryck; spottkörtlarna jobbar frenetiskt för att ta hand om eftersläntrande tanniner som inte hängde med när sväljen gick. Smakmässigt har vi däremot mer körsbärskärnor än bittermandel och ett behagligt intryck av varmt klimat. Det finns en liten bitterhet just i början av klunken och kort därefter kommer lite kryddpeppar farandes. Jahapp, det här var ju inte alls tokigt får jag lov att säga och det blir intressant att följa utvecklingen i närtid (över kvällen och med lite tur även under lördagskvällen) samt över lite längre tid (bortglömning i källaren).
Halvmagnumflaskor har den lite opraktiska egenheten att innehålla för lite vin så det får bli en kvällsrapport redan ikväll och inte över två kvällar som den ursprungliga tanken var. Vad händer efter tre timmar i karaff? Tja, i näsan tjänstgör inte alkoholen längre som en alkoholsmocka likt de ammoniakkapslar en del av sjuttiotalets tyngdlyftares sniffade på, utan nu är intrycken istället i klart mer harmoni än tidigare. I munnen har eldigheten dämpats och nu är de mer traditionella markörerna, syran och tanninerna, mer framträdande än tidigare och får det utrymme som de väl förtjänar. Lite mer bittermandel i smaken kombinerat med gammaldags hostmedicin, på intet sätt dåligt, utan på ett märkligt sätt mer elegant. Eller ja, så elegant det nu kan bli. Det verkar som att det kan bli dags att knorra lite över att jag gjorde ett lite väl snålt inköp på bara ”sex flaskor plus en att testa (för finewines.se)”. Hustrun nickar i bifall med ett leende, men ansiktsuttrycket ändras snabbt till det buttrare när hon inser att det som finns kvar av kvällens karafferade flaska är…två klunkar i ett Zalto Bourgogne. Jag får försöka blidka henne med löften om bubbel och Chianti Classico imorgon.
Till maten då? Jovars, utmärkt till kossan och skivad ugnsstekt Queen Anne (på intetsägande Ica-språk ”fast potatis”) och grillad paprika, men kanske inte tipptopp till senapskålen, även om det var både olivolja och ”tärnad salladsost” (det som förr i tiden hette "Apetina fetaost") på senapskålen. Jaja, man kan ju dricka mellan tuggorna också, inga problem.
Långt och intetsägande? Silverstjärna om du stått ut ända hit.
Guldstjärna om du dessutom har ett krigslager av nämnda vin.Den som har tålamod får smaka godsaker. Den som har mycket tålamod får smaka många godsaker. Den som är snål får lita till sin källarglömska.
Daniel A
Administratör
Visst är det så! En 89 Barbera hade väl varit rimligare att dela ifall jag spontant svängde förbi en tisdag. En "spontan" Lund-Tokyo-sammanstrålning hade krävt tyngre pjäser!Självklart skoj, men tänker också att det ju finns så mycket annat (kanske lite roligare?) att ge sig på
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Den som har ont om källarutrymme och kan räkna, njuter av att köpa (moget) för omedelbar konsumtion.
Foodcoma
Medlem
Goda viner från i onsdags. 2 barnarov och två öppna för action.
De Moor Aligote 2019.
Fantastiskt fin och ärlig aligote. Ananas och päron (på ett bra sätt), fjällbäcksren. Inga fat i sikte! Mjuk syra även om den är där. Bjussig och öppen direkt ur flaskan. Riktigt bra!
På baksidan av vinet står det: I am only the fruit of a respected and beloved soil and the whims of that year's sky. And this is how I hope to bring you joy. Summerar vinet bättre än jag någonsin kunnat.
Pierre-Yves Colin-Morey Le Banc 2018.
Typisk reduktiv vit bourgogne med lyxiga fat, kanske aningen mycket fat i doften just nu för min smak. Fin syra och balans men öppnades för tidigt. Hade inte hänt något med sista 10 cl som fick stå över natten. Vänta 4+ år med nästa flaska för min del.
Mullineux Iron 2018.
Fick denna blint och den hade varit öppen några timmar. Var typ 100% säker på att det handlade om norra rhone. Själva definitionen av norra rhone i doft och smak (kött, peppar, köttsaltlag m.m.). Enda som skulle kunnat avslöja ursprunget var kanske koncentrationen. Var inne på cornas eller cote-rotie (utan viognier) från topp producent. Gissade till slut cornas. Gick dock inte dricka särskilt mycket av det (serverades utan mat) på grund av enormt koncentrerat. Trots koncentrationen kändes elegansen under och hade gärna druckit detta igenom om 10 år. Upplevs som ett riktigt kvalitetsbyggt vin och prislappen inte omotiverad (om man dricker vinet om 10 år eller mer).
Cascina dardi Barolo bussia riserva 2013.
Inga noter minns bara det som nidbilden av bra barolo och satte barolo blint direkt från flaskan behövdes ingen karaff. Var inne på 08 första gissningen men landade i 13 på andra pga. balansen. Kommer köpa mer. I hård konkurrens kvällens bästa vin. Bättre än 07:an som släpptes förra året från samma producent.
De Moor Aligote 2019.
Fantastiskt fin och ärlig aligote. Ananas och päron (på ett bra sätt), fjällbäcksren. Inga fat i sikte! Mjuk syra även om den är där. Bjussig och öppen direkt ur flaskan. Riktigt bra!
På baksidan av vinet står det: I am only the fruit of a respected and beloved soil and the whims of that year's sky. And this is how I hope to bring you joy. Summerar vinet bättre än jag någonsin kunnat.
Pierre-Yves Colin-Morey Le Banc 2018.
Typisk reduktiv vit bourgogne med lyxiga fat, kanske aningen mycket fat i doften just nu för min smak. Fin syra och balans men öppnades för tidigt. Hade inte hänt något med sista 10 cl som fick stå över natten. Vänta 4+ år med nästa flaska för min del.
Mullineux Iron 2018.
Fick denna blint och den hade varit öppen några timmar. Var typ 100% säker på att det handlade om norra rhone. Själva definitionen av norra rhone i doft och smak (kött, peppar, köttsaltlag m.m.). Enda som skulle kunnat avslöja ursprunget var kanske koncentrationen. Var inne på cornas eller cote-rotie (utan viognier) från topp producent. Gissade till slut cornas. Gick dock inte dricka särskilt mycket av det (serverades utan mat) på grund av enormt koncentrerat. Trots koncentrationen kändes elegansen under och hade gärna druckit detta igenom om 10 år. Upplevs som ett riktigt kvalitetsbyggt vin och prislappen inte omotiverad (om man dricker vinet om 10 år eller mer).
Cascina dardi Barolo bussia riserva 2013.
Inga noter minns bara det som nidbilden av bra barolo och satte barolo blint direkt från flaskan behövdes ingen karaff. Var inne på 08 första gissningen men landade i 13 på andra pga. balansen. Kommer köpa mer. I hård konkurrens kvällens bästa vin. Bättre än 07:an som släpptes förra året från samma producent.
Last edited:
Patrik Sellin
fd Innertällmo Bryggeri
Ska testa Schist i kväll - blir intressant och se hur den är. Tror att den kan vara lite snällare.
Foodcoma
Medlem
Blir intressant att höra hur den upplevs - framförallt känns den lika självklart norra Rhône som jag tyckte om iron? Kan rekommendera att den provas med något lite matigare än schlossberger & fyrtornsost som vi gjorde med iron...
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Att döma av inläggen är alla på semester eller avnjuter vit-grå högtider.
Bättre kan ni!
Jag vill dregla och lida!
Bättre kan ni!
Jag vill dregla och lida!
The Wall
Medlem
Jag ska se om jag kan lokalisera en 2003 Domaine Santa Duc Gigondas i källaren....
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
LeChat
Medlem
2011 Château Montus Madiran Cuvée Prestige
Doften är riktigt härlig och påminner om en Napa cab. Smaken är inte på riktigt samma nivå. Initialt lite för rustik och lite för fruktig men luftens inverkan gör susen (vilket jag ofta underskattar, borde veta bättre efter alla år och kunna planera därefter
) Utan mat kan den upplevas som lite vresig men till en grillad entrecôte blir den perfekt.
Den vanliga Montus har jag köpt några flaskor av från både 2015 och 2016 men detta är min sista prestige. Tycker nog att den vanliga kan leverera minst lika bra upplevelse så blir nog inga fler köp av denna. Den vanliga innehåller en del CS, ca 20% har jag för mig, vilket kanske kan ha sin poäng.
2013 Domaine des Ouleb Thaleb Syrah Syrocco
Hittade FW något år in i mitt vinintresse och detta är ett av de första viner jag köpt baserat på FW-tips. Vinet har tålmodigt fått vänta i drygt fyra år innan korken nu dragits. Nog med historia.
Dag 1
Halva flaskan ned i karaff en dryg timme. Tät röd färg, kan skönja en tegelnyans med lite vilja. Medelintensiv fruktig doft med inslag av både blå och röda bär, kanske mogna körsbär och viol. Färska kryddor i doften och viss pepprighet.
I smaken återkommer fruktigheten med kan även känna lakrits, kaffe och svarta winegum. Tanninerna är mjuka, syran balanserad. Medelfylligt. Tycker alkoholen sticker iväg lite.
Intrycket är varmfruktigt men ändå slankt på något vis.
Dag 2
Öppnad flaska. Oklart om vinet förändrats något eller om jag inbillar mig. Upplever lite mer rödfruktighet och att vinet samlat ihop den spretighet som jag igår tyckte mig känna.
88p
Hittade FW något år in i mitt vinintresse och detta är ett av de första viner jag köpt baserat på FW-tips. Vinet har tålmodigt fått vänta i drygt fyra år innan korken nu dragits. Nog med historia.
Dag 1
Halva flaskan ned i karaff en dryg timme. Tät röd färg, kan skönja en tegelnyans med lite vilja. Medelintensiv fruktig doft med inslag av både blå och röda bär, kanske mogna körsbär och viol. Färska kryddor i doften och viss pepprighet.
I smaken återkommer fruktigheten med kan även känna lakrits, kaffe och svarta winegum. Tanninerna är mjuka, syran balanserad. Medelfylligt. Tycker alkoholen sticker iväg lite.
Intrycket är varmfruktigt men ändå slankt på något vis.
Dag 2
Öppnad flaska. Oklart om vinet förändrats något eller om jag inbillar mig. Upplever lite mer rödfruktighet och att vinet samlat ihop den spretighet som jag igår tyckte mig känna.
88p
Attachments
Patrik Sellin
fd Innertällmo Bryggeri
Blir intressant att höra hur den upplevs - framförallt känns den lika självklart norra Rhône som jag tyckte om iron? Kan rekommendera att den provas med något lite matigare än schlossberger & fyrtornsost som vi gjorde med iron...
Testade den mot en "riktig" nordrhônare. Mina gäster fick det halvblint och satte Schisten som Côte Rôtie. Schisten är polerad, elegant och tillgänglig. Den är fräsch, lite grön, men på ett snyggt sätt, och väldigt varsamt fatad. Klart drickvänlig nu, både med och utan mat. Les Jumelles är också väldigt bra, men kommer inte riktigt upp till Schisten elegans.
Schist kan nog bli bättre med några år i källaren, men det inget som hindrar att man drickar den nu.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Tycker precis som du och hejjar också på den vanliga Montus.Visa bifogad bild 23216
2011 Château Montus Madiran Cuvée Prestige
Doften är riktigt härlig och påminner om en Napa cab. Smaken är inte på riktigt samma nivå. Initialt lite för rustik och lite för fruktig men luftens inverkan gör susen (vilket jag ofta underskattar, borde veta bättre efter alla år och kunna planera därefter
Utan mat kan den upplevas som lite vresig men till en grillad entrecôte blir den perfekt.
Den vanliga Montus har jag köpt några flaskor av från både 2015 och 2016 men detta är min sista prestige. Tycker nog att den vanliga kan leverera minst lika bra upplevelse så blir nog inga fler köp av denna. Den vanliga innehåller en del CS, ca 20% har jag för mig, vilket kanske kan ha sin poäng.
LeChat
Medlem
2005 Domaine Robert Chevillon Nuits St. Georges 1er Cru Les Vaucrains
Rödfruktig med hallon och jordgubbar och ganska jordig i både doft och smak på ett positivt sätt. Väldigt elegant och kanske förvånande slankt för att vara en les vaucrains. Men bra intensitet i frukten och här finns ett litet angenämt tanningrepp.
Första flaskan som provas och den är i ett tidigt skedde av sin drickfas men definitivt inget barnarov, riktigt härlig. Men samtidigt har den en fortsatt fin utveckling att se framemot Tre flaskor kvar så kan nog följa den en 8-10 år.
Jag drack 2002 för drygt ett år sedan och den minns jag som något bättre, men jag ska inte klaga, denna är sannerligen makalöst god den med.
Ikväll kör vi klassisk hel kyckling i ugn med ganska milda tillbehör.
Finewinedude
2024 - Låter saker och ting vara osagt
Lördagen bjöd på trevligheter.
Bäst var Louis Jadot Criots-Batard Montrachet 2013. Tätt följd utav Comtes 08 och Ridge -17 som kommer bli fantastisk med 10-20 år.
Bäst var Louis Jadot Criots-Batard Montrachet 2013. Tätt följd utav Comtes 08 och Ridge -17 som kommer bli fantastisk med 10-20 år.