Martin F
Medlem
Känner du att den skulle tjäna på längre tid på rygg eller är det bara att tuta och köra?
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
The Wall
Medlem
10 år till skadar inte.
LeChat
Medlem
Den ständiga frågan.
Det beror väl mest på vilka smakpreferenser du har. Ju mer mognadstoner du får i smaken ju mindre livfull, ungdomlig energi får du i vinet. Själv gillar jag när man kan få både och. Det är här du måste veta vad du själv gillar. Så svaret på frågan blir att det går utmärkt att dricka nu och säkert om tio år också.
The Wall
Medlem
2013 Cicci Picololomini d’Aragona Brunello di Montalcino
Den här flaskan och några till hittade vi förra helgen när vi letade efter något annat så nu skulle det kanske passa bra till en grillad bit kossa med tomatsås och lite grönsaker i någon form. Egentligen ville jag testa någon av de 2009-or som vi hittade, men tydligen hamnade den lådan långt ner i samlingen så det fick bli lättaste lådans lag och årgång 2013 får presentera sig.
Ur med korken vid 16.30, ner i karaff, och väntan i sådär två timmar. Under tiden kan vi försöka med att bestämma oss för vilka glas som kan tänkas passa och hur vinet smakar direkt från flaskan. Efter en del velande slutar det med Zalto Universal, men med tanke på att vi har en klon av sangiovese i glaset väljer vi att ta det säkra före det osäkra och plockar fram även Gabriel Gold.
Zalto Universal är först ut; varmt intryck med viss eldighet (15%), mogen sangiovese-känsla, nybakad pinjekotte, lite mer björnklister än finstämd bittermandel, dock något knutet intryck. Munnen då? Syra, syra och åter syra. En ung rieseling är nästan ingenting i jämförelse (nåja), viss eldighet och något tunn kropp. I eftersmaken hänger eldigheten kvar en stund. Mat börjar kännas som ett måste om man inte vill dränera spottkörtlarna helt och hållet.
Gabriel Gold; här är doften mer dämpad och faktiskt lätt parfymerad på gränsen till Maja-tvål. Det är ingen parfymbomb som slår emot näsan, utan mer ett intryck av att ”det verkar finns något i doften som jag känner igen…”. Viss beska i doften och eldigheten kan anas i förväg, mer äldre körsbärskärnor än bittermandel och björnklister. Inte lika påtagligt åldrat känns det som. I munnen då? Jo, visst finns det syra, men det är eldigheten som kommer en tungspets före syran, som dessutom inte känns lika attackerande som i Universal. Lite beskare intryck i munnen och klart snällare mot spottkörtlarna. På gränsen till att det faktiskt går att dricka utan mat.
Ok, vi väntar tills maten blir färdig och återkommer.
Jahapp, klockan har tickat fram till 20.00 och vinet får sällskap av grillad entrecôte med lite ugnsstekta potatisskivor, tomatsås och lite annat gott.
Universal; doftmässigt lite dammigare intryck än tidigare. I munnen; inte lika syrlig som tidigare men eldigheten finns fortfarande närvarande. Det verkar som om vinet har blivit något snällare av en extra timme i den friska förortsluften.
Gold; doftmässigt snällare än tidigare, mer intryck av mogen sangiovese-isk klon. Faktiskt lite mer knutet intryck än tidigare, har krupit ihop i glaset jämfört med tidigare. I munnen då? Syran har dämpats en del, men är fortfarande klart närvarande tillsammans med eldigheten. En smula bränt intryck, men bränt vad? Ko-proteiner? Kanske lite väl eldig, syrlig och besk ändå. Hm, nåja.
Ok, tillsammans med maten då? Jodå, helt ok i båda glasen, men rökigheten i tomatsåsen (pga rökt paprikapulver) hade kanske något från Sydafrika från 2008 hade passat lite bättre, men kvällens vin var ändå inget totalhaveri. Dock, jag börjar dessvärre mer och mer inse att brunello inte riktigt passar ihop med våra smaklökar på samma sätt som sangiovese gör. Nåja, de sex flaskor av en yngre årgång som väntar på att bli uthämtade i närtid lär ändå bli bra om sådär 15-20 år. Som Axl sjunger:
"Said woman take it slow and it'll work itself out fine
All we need is just a little patience"
"Acid and fire what a beautiful combination" som Andy Bell skulle sjunga om han druckit lite mer Brunello.
Den här flaskan och några till hittade vi förra helgen när vi letade efter något annat så nu skulle det kanske passa bra till en grillad bit kossa med tomatsås och lite grönsaker i någon form. Egentligen ville jag testa någon av de 2009-or som vi hittade, men tydligen hamnade den lådan långt ner i samlingen så det fick bli lättaste lådans lag och årgång 2013 får presentera sig.
Ur med korken vid 16.30, ner i karaff, och väntan i sådär två timmar. Under tiden kan vi försöka med att bestämma oss för vilka glas som kan tänkas passa och hur vinet smakar direkt från flaskan. Efter en del velande slutar det med Zalto Universal, men med tanke på att vi har en klon av sangiovese i glaset väljer vi att ta det säkra före det osäkra och plockar fram även Gabriel Gold.
Zalto Universal är först ut; varmt intryck med viss eldighet (15%), mogen sangiovese-känsla, nybakad pinjekotte, lite mer björnklister än finstämd bittermandel, dock något knutet intryck. Munnen då? Syra, syra och åter syra. En ung rieseling är nästan ingenting i jämförelse (nåja), viss eldighet och något tunn kropp. I eftersmaken hänger eldigheten kvar en stund. Mat börjar kännas som ett måste om man inte vill dränera spottkörtlarna helt och hållet.
Gabriel Gold; här är doften mer dämpad och faktiskt lätt parfymerad på gränsen till Maja-tvål. Det är ingen parfymbomb som slår emot näsan, utan mer ett intryck av att ”det verkar finns något i doften som jag känner igen…”. Viss beska i doften och eldigheten kan anas i förväg, mer äldre körsbärskärnor än bittermandel och björnklister. Inte lika påtagligt åldrat känns det som. I munnen då? Jo, visst finns det syra, men det är eldigheten som kommer en tungspets före syran, som dessutom inte känns lika attackerande som i Universal. Lite beskare intryck i munnen och klart snällare mot spottkörtlarna. På gränsen till att det faktiskt går att dricka utan mat.
Ok, vi väntar tills maten blir färdig och återkommer.
Jahapp, klockan har tickat fram till 20.00 och vinet får sällskap av grillad entrecôte med lite ugnsstekta potatisskivor, tomatsås och lite annat gott.
Universal; doftmässigt lite dammigare intryck än tidigare. I munnen; inte lika syrlig som tidigare men eldigheten finns fortfarande närvarande. Det verkar som om vinet har blivit något snällare av en extra timme i den friska förortsluften.
Gold; doftmässigt snällare än tidigare, mer intryck av mogen sangiovese-isk klon. Faktiskt lite mer knutet intryck än tidigare, har krupit ihop i glaset jämfört med tidigare. I munnen då? Syran har dämpats en del, men är fortfarande klart närvarande tillsammans med eldigheten. En smula bränt intryck, men bränt vad? Ko-proteiner? Kanske lite väl eldig, syrlig och besk ändå. Hm, nåja.
Ok, tillsammans med maten då? Jodå, helt ok i båda glasen, men rökigheten i tomatsåsen (pga rökt paprikapulver) hade kanske något från Sydafrika från 2008 hade passat lite bättre, men kvällens vin var ändå inget totalhaveri. Dock, jag börjar dessvärre mer och mer inse att brunello inte riktigt passar ihop med våra smaklökar på samma sätt som sangiovese gör. Nåja, de sex flaskor av en yngre årgång som väntar på att bli uthämtade i närtid lär ändå bli bra om sådär 15-20 år. Som Axl sjunger:
"Said woman take it slow and it'll work itself out fine
All we need is just a little patience"
"Acid and fire what a beautiful combination" som Andy Bell skulle sjunga om han druckit lite mer Brunello.
Martin F
Medlem
Låter som att jag inte kommer vänta alltför länge då!Den ständiga frågan.
Sebran
Medlem
Schäfer Fröhlich Vulkangestein 2019
Inga tvivel om att detta är en cool climate riesling, även om årgång 2019 bjöd på mycket hög mognad i hela Tyskland.
Grönt örtig, smått frän doft av gurkmeja, koriander och grön paprika. En aningen flinta och reduktion dag 1, men inte alls påträngande eller störande. Här finns inga spår av kanderade tropiska frukter som man ibland kan känna av hos grannproducenten Dönnhoff.
På smaken fortsätter de gröna tonerna med krusbär, päronsplitt och en lång mineralisk finish. Syran är som oftast med unga Nahe-rieslingar skyhög och skulle nog må bra av flera års vila för bättre integration.
Fritz Haag Juffer Kabinett 2019
Fritz Haag är en av mina favoritproducenter från Mosel. Alla deras toppviner görs på druvor från läget Juffer/Juffer Sonnenuhr, så även denna kabinett.
Vid öppnandet är vinet tydligt reduktivt, vilket visar sig på doften som påminner mest om gamla ägg och svavel. Borde egentligen ha sparat hälften till imorgon, men kabinett är ju bara alldeles för gott för att spara...
Smaken är smått knuten, men ändå svingott. Man anar passionsfrukt, persika och mandarin som kommer att träda fram i mängder om 5-10 år när vinet har full mognad. Trots 25-30 gram restsocker är det syran och mineraliteten som är i förgrunden.
Det här är en ovanligt seriös kabinett och borde egentligen inte röras vid förrän om 5 år tidigast. 2018 är betydligt mer tillgänglig. Kvalité som vanligt från Fritz Haag.
Inga tvivel om att detta är en cool climate riesling, även om årgång 2019 bjöd på mycket hög mognad i hela Tyskland.
Grönt örtig, smått frän doft av gurkmeja, koriander och grön paprika. En aningen flinta och reduktion dag 1, men inte alls påträngande eller störande. Här finns inga spår av kanderade tropiska frukter som man ibland kan känna av hos grannproducenten Dönnhoff.
På smaken fortsätter de gröna tonerna med krusbär, päronsplitt och en lång mineralisk finish. Syran är som oftast med unga Nahe-rieslingar skyhög och skulle nog må bra av flera års vila för bättre integration.
Fritz Haag Juffer Kabinett 2019
Fritz Haag är en av mina favoritproducenter från Mosel. Alla deras toppviner görs på druvor från läget Juffer/Juffer Sonnenuhr, så även denna kabinett.
Vid öppnandet är vinet tydligt reduktivt, vilket visar sig på doften som påminner mest om gamla ägg och svavel. Borde egentligen ha sparat hälften till imorgon, men kabinett är ju bara alldeles för gott för att spara...
Smaken är smått knuten, men ändå svingott. Man anar passionsfrukt, persika och mandarin som kommer att träda fram i mängder om 5-10 år när vinet har full mognad. Trots 25-30 gram restsocker är det syran och mineraliteten som är i förgrunden.
Det här är en ovanligt seriös kabinett och borde egentligen inte röras vid förrän om 5 år tidigast. 2018 är betydligt mer tillgänglig. Kvalité som vanligt från Fritz Haag.
2002 Pommard la Chaniere, Catherine et Claude Marechal. En producent jag inte sett på många år och detta är sista flaskan i min källare. Trist för det här är ett riktigt bra vin som tyvärr inte passerat min radar på länge. Har dessutom gått och blivit premier cru sen sist men 2002 var det bara Pommard Controlle. Tycker att vinet är öppet direkt i första sippen, hade förväntat mig mer tuffhet, det är ju trots allt en Pommard men det är skönt insmickrande och blint hade jag nog satt den i Volnay istället. Doften är helt mogen, jord, skog, ceder, salvia (rensade salviabusken i går så det kan vara en av anledningarna att salvia kom på tapeten), jordgubbar och hallon. Smaken innehåller den också mycket jordgubbar och skogshallon, en del choklad, tobak, örter, jord.
Det är detta som gör det så kul med vinlagring, det var verkligen inget dyrt vin (under 300 kr) men det levererar så här bra 15 år senare. Bra producent som inte är speciellt i ropet i en lite bortglömd kommun så den går nog få tag på till hyfsat pris.
Det är detta som gör det så kul med vinlagring, det var verkligen inget dyrt vin (under 300 kr) men det levererar så här bra 15 år senare. Bra producent som inte är speciellt i ropet i en lite bortglömd kommun så den går nog få tag på till hyfsat pris.
I går fick min fru mandat att välja vin till kvällens klassiska middag med ryggbiff och bea. Det blev en Chateau Giscours 2000. Bra val!
Superklassisk bordeauxdoft med ceder, läder, lite svarta vinbär och tobak. Frukten har bara börjat att torka in.
Tanninerna är väldigt mjuka och fina, syran balanserar upp frukten och gör det hela till en väldigt elegant upplevelse. Medelfylligt, lättdrucket och med en fin finish.
Trots 20 år på flaska känns det oförlöst och vinner säkerligen på mer tid eller en längre dekantering.
Superklassisk bordeauxdoft med ceder, läder, lite svarta vinbär och tobak. Frukten har bara börjat att torka in.
Tanninerna är väldigt mjuka och fina, syran balanserar upp frukten och gör det hela till en väldigt elegant upplevelse. Medelfylligt, lättdrucket och med en fin finish.
Trots 20 år på flaska känns det oförlöst och vinner säkerligen på mer tid eller en längre dekantering.
buteljen
Medlem
La Chaniere har olika delar klassificerade som 1er cru o village. Så båda finns.
Kul att det levererar så bra! Finns lite på winesearcher för rimliga pengar känns det som, så kanske en producent man skulle testa.
matage
Medlem
Stilla viner från gårdagens lunch.
Chateau Gruaud Larose -85
Som Bordeaux ska vara! Hästskit, tobak, läder, ceder. Väldigt brettigt men fortfarande kraftfullt med rakryggad frukt.
Väldigt polerade tanniner som drar åt sandelträ/mocka. En höjdarflaska som inte visar några tecken på att vika ner sig.
Chateau Kirwan -05
Var sugen på att ta tempen på denna så tog första flaskan ur min låda. En käftsmäll i jämförelse med Gruaud Larose med riktigt tuffa tanniner och mer blåfruktig i tonen. I dagsläget är en bra mat-matchning ett krav då det är gränsande till att inte vara riktigt njutbart på egen hand. Börjar lugna ned sig efter 3h i glaset men attan så ungt det är. Kommer inte röra nästa flaska på minst 5 år.
Båda vinerna dekanterade ca 90 minuter i förtid.
d'Arlay Macvin Rouge
En ny fascination hos mig.. Macvin! Röda bär, kungen av danmark, en svag bitter ton av Marc. Mycket trevligt till choklad/hallon/peppar-desserten.
Chateau Gruaud Larose -85
Som Bordeaux ska vara! Hästskit, tobak, läder, ceder. Väldigt brettigt men fortfarande kraftfullt med rakryggad frukt.
Väldigt polerade tanniner som drar åt sandelträ/mocka. En höjdarflaska som inte visar några tecken på att vika ner sig.
Chateau Kirwan -05
Var sugen på att ta tempen på denna så tog första flaskan ur min låda. En käftsmäll i jämförelse med Gruaud Larose med riktigt tuffa tanniner och mer blåfruktig i tonen. I dagsläget är en bra mat-matchning ett krav då det är gränsande till att inte vara riktigt njutbart på egen hand. Börjar lugna ned sig efter 3h i glaset men attan så ungt det är. Kommer inte röra nästa flaska på minst 5 år.
Båda vinerna dekanterade ca 90 minuter i förtid.
d'Arlay Macvin Rouge
En ny fascination hos mig.. Macvin! Röda bär, kungen av danmark, en svag bitter ton av Marc. Mycket trevligt till choklad/hallon/peppar-desserten.
Jag kollade på 2015 och då stod det premier cru på flaskan, så antingen har de bytt lott eller så har deras lott uppdaterats till premier cru.La Chaniere har olika delar klassificerade som 1er cru o village. Så båda finns.
Kul att det levererar så bra! Finns lite på winesearcher för rimliga pengar känns det som, så kanske en producent man skulle testa.
buteljen
Medlem
2017 finns som village så de har kanske flera lotter i sådanafall. Eller så deklassificerar de vissa årgångar ..
The Wall
Medlem
Kul att flaskan var bra! Vi drack en 2005:a för ett tag sedan och den var....lite trött.
älskar finewines-andan när begreppet "hyfsat pris" och Bourgogne används i samma mening
LeChat
Medlem
2012 Château Poujeaux
Avslutar helgen med en sista grillning innan regnet.
På pappret så säger den 3 % CF, men då måste det vara några riktigt kaxiga druvor för det känns som att fokus hamnar på dessa.
Jäkligt härlig fas! Sekundära aromer och ett ungdomligt driv, men utan tråkiga äppelskruttar och annat gammalt mög.
Ibland jagas det mognadstoner in absurdum tycker jag. Denna Poujeaux är ypperlig till massor av olika rätter och är fantastiskt god även utan mat. Inte om tio år, utan nu!
En riktig trotjänare år efter år, som oftast kan drickas med stor behållning redan innan 10 år, och dessutom med en hygglig prislapp.
The Wall
Medlem
2016 Sokos Malagousia
Kycklingbröstfiléer i gräddig citronsås i ugnen funkade utmärkt med enkel Bourgogne blanc visade det sig för någon/några veckor sedan. Nu hittade vi en gåvoflaska lite enklare vin på den grekiska från utrotning nyräddade druvan Malagousia som vi tänkte testa. Inte alltför stora förhoppningar, men den borde nog fungera.
Ur med plastkorken och ner med vin i Gabriel StandArt (vi tänker att om vinet faller oss på smaklökarna kan det bli ett utomhusvin, därav fram med utomhusglasen); tyvärr hann vi inte kyla vinet ordentligt utan det hamnade runt 15 grader och 5 grader lägre hade behövts. Nåja, aromatiskt intryck, något enkelt och med lite tropiska toner kryddat med citronzest och en skvätt Bobby-tuggummi. Det märks att vinet är av lite enklare kvalitet när det känns som att bäst-före-datumet börjar närma sig. Även den lite mörkare gula färgen indikerar att ”drick nyss” har inträffat. I munnen då? Viss syra, ganska slankt med vissa citrustoner. Även i eftersmaken dyker det upp lite citrustoner kombinerat med mango, dessutom börjar det dra åt sherryhållet. Nja, för enkelt men framför allt för sent. Tror däremot att om vi istället hade druckit vinet på plats i Grekland hade vi förmodligen höjt det till de molnfria skyarna. Till maten då? Nja, ingen fullträff direkt, men för tre år sedan hade det förmodligen varit bättre. Dock, alltid intressant att testa en inte alltför vanligt druva.
Maybe not so fine, but it is still wine.
Kycklingbröstfiléer i gräddig citronsås i ugnen funkade utmärkt med enkel Bourgogne blanc visade det sig för någon/några veckor sedan. Nu hittade vi en gåvoflaska lite enklare vin på den grekiska från utrotning nyräddade druvan Malagousia som vi tänkte testa. Inte alltför stora förhoppningar, men den borde nog fungera.
Ur med plastkorken och ner med vin i Gabriel StandArt (vi tänker att om vinet faller oss på smaklökarna kan det bli ett utomhusvin, därav fram med utomhusglasen); tyvärr hann vi inte kyla vinet ordentligt utan det hamnade runt 15 grader och 5 grader lägre hade behövts. Nåja, aromatiskt intryck, något enkelt och med lite tropiska toner kryddat med citronzest och en skvätt Bobby-tuggummi. Det märks att vinet är av lite enklare kvalitet när det känns som att bäst-före-datumet börjar närma sig. Även den lite mörkare gula färgen indikerar att ”drick nyss” har inträffat. I munnen då? Viss syra, ganska slankt med vissa citrustoner. Även i eftersmaken dyker det upp lite citrustoner kombinerat med mango, dessutom börjar det dra åt sherryhållet. Nja, för enkelt men framför allt för sent. Tror däremot att om vi istället hade druckit vinet på plats i Grekland hade vi förmodligen höjt det till de molnfria skyarna. Till maten då? Nja, ingen fullträff direkt, men för tre år sedan hade det förmodligen varit bättre. Dock, alltid intressant att testa en inte alltför vanligt druva.
Maybe not so fine, but it is still wine.
m_trobeck
Ständigt sökande. Rotlös.
Zind-Humbrecht Riesling Roche Granitique 2016
Tjock och stor doft med honung och lite olika kryddor, saffran finns där men även andra aromatiska och exotiska kryddor. Allmänna gula/vita frukter samt lite nagellacksborttagning som ligger dolt lite bakom. Allt inramat med rök, sten och ”krut” (hittar inte bättre ord)
I munnen är det betydligt mer syra än doften får en att vänta sig. Vinet är torrt (3,3g/l läser jag mig till, Indice 1 på ZH språk) med en bra syra. Det finns dock så mycket aromer som drar åt det söta hållet att den upplevda sötman är betydligt högre. Det är fullt av varm citron och inlagda frukter tillsammans med stram syra och ”stenighet” (jag skriver mineral så alla fattar vad jag menar)
Ett välgjort och trevligt vin som jag gärna dricker igen. Och igen. Och igen. Perfekt på våren!
89p är det värt tycker jag.
Chateau Larooque 2011
Inget stort vin eller något som kommer sätta sig på minnet men kul att se hur ett Bordeaux från medioker (?) årgång en hyfsat billig penning leverade med 10 år på nacken. Haft en låda om 6 fl och detta är den 4e flaskan jag testar. Varje gång har det blivit lite bättre. Fortfarande pigg syra men frukten har dämpats och gett mer utrymme åt lite katrinplommon och cigarrlåda i doften och mer återhållsamma mörka bär i smaken. Fina tanniner som fyller hela munnen men tar på inga sätt över utan är väl balanserade just nu.
Väntar nog inte allt för länge innan flaska nr 5 får korkas upp. Den dricker bra nu, speciellt med tanke på vad vi har att jobba med!
En kul upplevelse som leverera över de objektiva poängen, som hamnar runt 85p
Många som initialt tyckte att det är ju bra att du ägnar dig åt Bourgogne för där har ju priserna inte dragit iväg så mycket...älskar finewines-andan när begreppet "hyfsat pris" och Bourgogne används i samma mening
Mina Vinare
Medlem
2013 Ridge, Santa Cruz Mountains ”Monte Bello – Chardonnay” har en relativt intensiv halmgul färg med lite grönt inslag. Doften är ganska stor och lätt utvecklad med tydligt rostade inslag av kokos och vit choklad. Päron, vanilj och smörkola – nästan brynt smör. Lite tropisk frukt men framförallt är det feta och smöriga samt nötiga aromer som dominerar. Rosor och hudlotion efterhand. Har man som mig inga problem med detta så är det en riktigt härlig doft!
Smaken är frisk och fint syrlig men också viskös med tropisk frukt som annans, mango och papaya. Fatkryddig med exotiska inslag samt mint och en lätt antydan till skalbeska och citrusfrukt. Rik och kraftfull men också komplex och elegant. Ett riktigt bra vin (95p).
En av de bästa buteljerna hittills. Har följt vinet sedan lansering och som oftast med Monte Bello så tycker jag att den smakar fantastisk direkt som ung. Sedan knyter den sig för att därefter utvecklas fint i många år. Känns just nu i perfekt mognad och även om jag tror att den klarar minst fem år eller mer i källaren så finns det inget att våndas över med att dricka den nu.
2015 Hartford Court, Sonoma Coast ”Seascape Vineyard – Chardonnay” har en intensivt guldgul färg. Doften är rejält stor med massor av konserverad frukt. Limeskal, citrus och musselskal. Intensiv doft som är både rik och komplex på en och samma gång. Lemmon curd, melon, rostat kaffe och mineraler. Lite vått ylle och botrytis. Superläckert!
Smaken är rik och intensiv med rejält mogen gul frukt. Limeskal och citron med inslag av skaldjur och sälta men också en sötma som av botrytiserade druvor. Intensiv eftersmak med mineralitet och friskhet av grönt äpple. Kryddigt och inslag av fat men den intensiva frukten tar ändå kommandot. Rejält gott men i en stil som nog inte alla uppskattar (96p).
Ett riktigt kul och speciellt vin som är både publikt men också svårt på samma gång. Ett vin som på sätt och vis har all karakteristik som ett Rieslingvin men också allt det rika som en nyavärlden Chardonnay förväntas bjuda på. Har druckit ett antal buteljer och alla har levererat ungefär samma upplevelse som denna. Känns inte som ett vin att spara på alltför länge men heller inte direkt bråttom att dricka upp nu. Klarar säkert ett par år till men balanserar kanske då precis på gränsen till övermognad.
Kul att jämföra de bägge vinerna och dessutom mot de amerikanska kritikerna. Ridge är dom alla mer eller mindre överens om men Hartford Court är mer spretig. Jeb på 99p, Lisa på 96p efter att Bob landade på 93-95p+ och så då Antonio på 93p som känns lite mer ljumma.
Lika ljumt är det inte på hans forum just nu. Riktigt hett om öronen har han det efter avslöjandet om att han introducerar ett nytt erbjudande till vinindustrin/handlarna om att mot en premium (rejäl sådan) få 48 timmars förhandsinformation om kommande recensioner. Han har nog misstagit sig lite där – eller ”skitit i det blå skåpet” som Loffe sa. Tror han fått lite hybris.
Il Paradiso du Manfredi Brunello di Montalcino 2013
Fantastisk doft av mörka bär, snygg polerad ek, kanel, körsbärskärnor och mandel.
Rund, djup och elegant med finstämda tanniner och bra markerad syra. Krispiga bär, kryddigt, körsbär, örtigt med lång eftersmak. Den har en elegans som Brunello sällan har tycker jag och blommade verkligen ut efter några timmar i karaff. Har tyvärr bara en flaska kvar av den här men ska försöka leta rätt på några fler. Verkligen ett fantastiskt vin som kommer utvecklas fantastiskt över långt tid. 93+
Enderle & Moll Buntsandstein 2015
Doftar vildrosor, hallon, svartpeppar och massa kryddor. Väldigt elegant med hög syra och väldigt kryddig/pepprig. Typisk spätburgunder som kanske saknar frukten för att nå en nivå högre men väldigt snyggt och polerat 91
Joh. Jos. Prüm Wehlener Sonnenuhr Auslese 2003
Doftar petroleum, bränt gummi, persika, citrus, aprikos och päron. Härligt koncentrerad smak med fin syra och balans. Massor av stenfrukter, päron och fint integrerad sötma. Dricker fint nu men kan utan problem ligga några årtionden till. Köper för lite riesling men när man dricker sånt här inser man att man måste köpa mer. 91
Fantastisk doft av mörka bär, snygg polerad ek, kanel, körsbärskärnor och mandel.
Rund, djup och elegant med finstämda tanniner och bra markerad syra. Krispiga bär, kryddigt, körsbär, örtigt med lång eftersmak. Den har en elegans som Brunello sällan har tycker jag och blommade verkligen ut efter några timmar i karaff. Har tyvärr bara en flaska kvar av den här men ska försöka leta rätt på några fler. Verkligen ett fantastiskt vin som kommer utvecklas fantastiskt över långt tid. 93+
Enderle & Moll Buntsandstein 2015
Doftar vildrosor, hallon, svartpeppar och massa kryddor. Väldigt elegant med hög syra och väldigt kryddig/pepprig. Typisk spätburgunder som kanske saknar frukten för att nå en nivå högre men väldigt snyggt och polerat 91
Joh. Jos. Prüm Wehlener Sonnenuhr Auslese 2003
Doftar petroleum, bränt gummi, persika, citrus, aprikos och päron. Härligt koncentrerad smak med fin syra och balans. Massor av stenfrukter, päron och fint integrerad sötma. Dricker fint nu men kan utan problem ligga några årtionden till. Köper för lite riesling men när man dricker sånt här inser man att man måste köpa mer. 91