Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Har slutstädat ur vår gamla lgh som ju äntligen fått sig en ny ägare. Gjort en massa annat och ryggj**eln har börjat fira minnen av tidigare ryggskott. Ville därför ha eett glas av ngt fräscht fram på kvällskanten att smutta på till en liten bricka sushi. Efter litet botaniserande på den vita hyllan, fastnade jag för en Bdx. Hur kan man få för mycket av mognande kvalitativ vit Bdx sec?
Jag vet icket!

2001 Château Carbonnieux Blanc, 80p
FylleGoogle hasplar ur sig:
Kork indränkt 1/3 och ingen tunga.
Guldfärg, lite tidig färgförändring mot bakgrund av sin måttliga ålder.
Näsa är väldigt intressant. Ingen av de förväntade gamla äpplen. Istället fylls detta med milda örter och kryddor ovanpå en karamellkaka. Grymt bra!
I munnen levererar detta inte något anmärkningsvärt. Helt enkelt surt, tunt och kort. Mycket attraktivt mellanmalat (där den lilla handlingen är) av stålmineralitet, verktygslåda, vaxartade frukter och en svag tunn karaktär.

Ett auktionsfynd. Både detta vin och mitt liv är för korta ...
Om du vill ha bra vit, prisvärd Bdx, hoppa på vagnen med Entre Deux Mers från 1998.

Som det skrevs på CT:
Cork soaked 1/3 and no tongue.
Golden colour, little early colour change in light of its moderate age.
Nose is very interesting. None of the expected old apples. Instead this is filled with mild herbs and spices on top of a caramel cake. Awesome!
In the mouth, this doesn't deliver anything remarkable. Simply acidic, thin and short. Very attractive mid-malate (where the little action is) of steely minerality, toolbox, waxy fruits and a faint barrel character.

An auction bargain. Both this wine and my life are too short...
If you want great white affordable Bdx, hop on the bandwagon with Entre Deux Mers from 1998.

 

[The Wall]

2013 Marchese Antinori Chianti Classico Riserva

Det vankades souvlaki till middag och vin som brukar passa utmärkt till är Chianti Classico eller Chianti Rùfina eller Vino Nobile di Montepulciano. Efter sedvanligt expedition dök även en 2013 Brunello (2013 Ciacci Picolomini) upp som en tänkbar kandidat, men till slut fastnade vi för ovanstående vin.

Från producentens hemsida hämtas informationen att druvorna ”were given a soft destemming and pressing” och att druvmusten fick jäsa i en vecka i ståltankar. Efter malolaktiska jäsningen; ståltank för sangiovese, ekfat för cabernet sauvignon gjordes en blandning (master blend) som åkte ner på stora fat och några små ungerska fat till våren. Buteljering i juni 2015. Jag missade att ta reda på druvblandningen.

Ner i Gabriel Gold med en skvätt och resten i karaff i någon timme (det skulle egentligen vara två eller tre timmar, men vi var tyvärr inte hemma tidigare). Initialt knuten doft, med tydliga drag av mogen sangiovese (jo, de gamla vanliga" åldrad bittermandel och svedda körsbärskärnor plus lite gammalt pinjeträ"). Jag tycker mig även hitta lite stallighet och gamla svartvinbärsstammar men är osäker på om det faktiskt är ett drag av cabernet sauvignon eller ren inbillning.

I munnen upplever jag vinet aningen slankt eftersom jag faktiskt hade förväntat mig lite mer kropp baserat på de yngre årgångar som vi har druckit just unga. De brukar kännas lite fylligare. Inte nödvändigt vis negativt, bara oväntat. Syran finns på plats, utan tvivel, ingen eldighet att tala om trots 13,5%, ganska kort och koncis smakupplevelse med lite bränt trä i eftersmaken. Det här lutar nästan åt Brunello-hållet skulle jag vilja påstå.

Vi följer utvecklingen under kvällen med spänd förväntan och sippar vidare på gårdagskvällens duellanter medan vi väntar på att briketterna ska uppnå grillfärdighet.

Jaha, det händer inte nämnvärt mycket mer för Antinori över tre timmar. Är vi för otåliga? Möjligt, men å andra sidan kan det vara befriande att veta att vinet har en platå över kvällen, knutet, viss utveckling, ingen förändring, ingen förändring, slut.

Återbesök? Ja, fast inte nödvändigtvis av årgång 2013. Har vi fler 2013 i källaren? Oklart, som meteorologen uttryckte saken.

Ett minne från tiden innan "Tignanello" kom före "Antinori" referensmässigt.

 

[LarsW]

Creation Reserve Chardonnay 2019
Grillad citron, smör, vanilj och päronsoda i näsan.
I munnen är det hårda päron, citron, ekad vanilj och rostad mandel. Bra syra. Medel lång eftersmak..
Riktigt gott vin som kostar i sammanhanget väldigt lite. Kommer nog få en dimension till med 2-3 år på rygg.
Tänker till såna lite små rustika fiskrätter kommer det funka perfekt.
88+ p


Beaumont Hope Marguerite 2019
Dracks bredvid Creation och dag 1 funderade jag på om jag skulle lämna tillbaka resterande flaskor och köpa fler Creation.
Dag 2 märktes det varför denna kostar en hundring mer.
Grädde, smör och lime i näsan. Tropiska frukter. En solig sötma jag vanligtvis förknippar med Riesling. Lätt att döma ut om den är för kall, med lite värme blir det ett riktigt sniffarvin!
I munnen är det fylligt och smörigt. Honung, honungsvax och… timjan? Konserverad citron, mango och ananas. Lång eftersmak med en trevlig munkänsla.
Kanske kan få ytterligare en poäng med ett år eller tre till.
90+p


Durand-Perron Vin Jaune 2012
Hmmmm... Första timmarna efter korkdragning var det nagellack och målarfärg i näsan, kan inte säga det var väldigt behagligt.
Men med ordentlig luftning (ie: dag 2) började det komma sig och nu på dag 3 går det att dricka direkt efter man hällt upp ett glas.
I näsan är det jäst, mandelmassa, vanilj, och den där lukten från en hamn vid havet… saltvatten, metall, diesel och impregnerat trä. Jättekul doft!
Visst är det likheter med sherry men samtidigt tydligt att det inte är ett sådant vin i glaset.
I munnen är det torrt! Torrt på riktigt. Mandel. Bränd citron. Frukten är gröna, lite omogna, oliver i spad och liche utan sötma. Vita Basset vingummin och något kemiskt… är det insulin? Hur som helst, jag gillar det!
Svårbedömd då det är en sån unik vintyp som jag inte dricker jätteofta.
Poäng ligger i spannet 88-91p
Flaskan kommer vara öppen i alla fall en vecka till så återkommer med slutgiltig bedömning senare.

 

[LeChat]

2018 Camille Giroud Maranges 1er Cru Le Croix Moines

Färgen har blåaktiga toner vilket kanske inte är så konstigt med tanke på dess ringa ålder, men inte så tilltalande i mina ögon.

Doften är pinot med röda bär, ekskåp från 1800-talet och något blomsteraktigt. Känner igen doften väl, men är tyvärr inte så namnkunnig på blommor.
Smaken är len utan snipiga syror och med generös frukt. Ungt förstås, men ganska gott redan. Potential finns alldeles säkert. Att låta de ligga ytterligare 3-5 år är nog en god idé. Har tidigare druckit 2009 och 2015 som båda var riktigt smaskiga, särskilt efter några år.

 

[The Wall]

Visa bifogad bild 23095
2018 Camille Giroud Maranges 1er Cru Le Croix Moines

Färgen har blåaktiga toner vilket kanske inte är så konstigt med tanke på dess ringa ålder, men inte så tilltalande i mina ögon.

Doften är pinot med röda bär, ekskåp från 1800-talet och något blomsteraktigt. Känner igen doften väl, men är tyvärr inte så namnkunnig på blommor.
Smaken är len utan snipiga syror och med generös frukt. Ungt förstås, men ganska gott redan. Potential finns alldeles säkert. Att låta de ligga ytterligare 3-5 år är nog en god idé. Har tidigare druckit 2009 och 2015 som båda var riktigt smaskiga, särskilt efter några år.

Camille Giroud är inget man stressar med att korka upp.

 

[Sigdarve]

Till kycklingsallad. Kan bli återköp. https://www.systembolaget.se/produkt/vin/longview-9342901/

 

[mackan92]

Beaumont Hope Marguerite 2019
Dracks bredvid Creation och dag 1 funderade jag på om jag skulle lämna tillbaka resterande flaskor och köpa fler Creation.
Dag 2 märktes det varför denna kostar en hundring mer.
Grädde, smör och lime i näsan. Tropiska frukter. En solig sötma jag vanligtvis förknippar med Riesling. Lätt att döma ut om den är för kall, med lite värme blir det ett riktigt sniffarvin!
I munnen är det fylligt och smörigt. Honung, honungsvax och… timjan? Konserverad citron, mango och ananas. Lång eftersmak med en trevlig munkänsla.
Kanske kan få ytterligare en poäng med ett år eller tre till.
90+p

Visa bifogad bild 23085

Håller verkligen med här, nästan till hundra procent men tyckte den var riktigt trevlig när den kom upp i temperatur runt 12 grader så var det en smakexplosion i min mening. Grädde, smör, lime och absolut inte för mycket syra som det kan vara i unga Chenin Blanc viner - tycker det är ett bra hantverk från Beaumont! Tog nu bara ett glas genom Coravin - överväger starkt kanske öppna flaska och se hur det är imorgon med lite mer luft!

 

[StefanAkiko]

2003 Clos de los Siete, Mendoza, 81p
Signerad : Rolland.

Underbart sydfransk doft med La Garrigue och mörka bär.
Swulligt, kort och med låga syror. Som en misslyckat överextraherad CdP.
Inte alls min kopp te.
Det mesta slank ned med en japansk pizza från Pizza-La.
1/3 vaskades.
Malbec går att göra avsevärt bättre.

 

[Daniel A]

1989 Pira Francesco & Figlio, Barbera d'Alba
Jag gillar egentligen inte barbera, och har dragit ett tjockt streck över druvan. Köper aldrig. Men för en 1989a kan jag tänka mig att göra många undantag från generella köpmönster. Räknade väl med att det skulle vara mög, men fan, drar ut en pur kork och efter följer en 100 % förförisk doft.
Komplex från sekund 1: läder, lingon, lufttorkad skinka, torkad chili, tomatkvist, violpistol, blomjord (färsk jord?), svartpeppar. Grymt! Nu drack jag ju oblint, men skulle väl beskriva doften som en ohelig kombination av mogen Volnay och semi-mogen Barolo. I munnen är det inte riktigt lika roligt, då tanninerna för en tynande tillvaro bland den framträdande syran. Obalans råder. Men det finns rätt mycket "stomme" kvar ändå, och det har på intet sätt fallit ihop. Mycket lingon, torkade blåbär, läder, tomat och gammal svartpeppar i smaken. Bra grejer, mil över förväntan. 90p. Hade jag haft en flaska till hade den varit rolig att dela med @StefanAkiko.

2006 Barranco Oscuro, 1368 Cerro Las Monjas
Bisarrt nog så kändes den här avsevärt mer mogen än barberan, åtminstone initialt. Käftsmällsdoft av madeira, avslagen coca cola, sura körsbär, varm sand, semihärskna nötter, lätt kemisk touch (typ, gamla oljefat/truckverkstad), cognac. I munnen är det mer käftsmäll, nu med knogjärn. 16 % alkohol märks - värms/bränns på vägen ner (barberan på 12 % kan nog påverka). Tanninerna är bra sandiga, rycker lite i munnen. Syran finns, men pallar inte riktigt resten. Obalans råder (även här, alltså). Men det är så smockfullt med smak att det på sätt och vis väger upp bristerna. Lingon, colagodis (flaskor snarare än remmar), cognac, madeira, blandade kryddor, lite ingefära. 89p.
Skumt vin det här. Har druckit en massa årgångar, och har ett par kvar på lager. De flaskor jag har varierar mellan 14-16 % (vill minnas att jag sett dem på 13,5 % också). Ett vin med personlighet (för mig är den "varma sanden" genomgående som kännetecken; skum not som jag sällan använder annars). Ser fram emot nästa flaska, med lite mindre starkvinskänsla!

 

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 23110

1989 Pira Francesco & Figlio, Barbera d'Alba Hade jag haft en flaska till hade den varit rolig att dela med @StefanAkiko.

Självklart skoj, men tänker också att det ju finns så mycket annat (kanske lite roligare?) att ge sig på

 

[StefanAkiko]

I afton dans till serranoskinka, oliver, rågbröd, ost, ruccola, piman mm gott. I glaset gäller något brådmogen Pomerol av hyfsad klass:

1995 Château La Croix St. Georges, 90p
Vackert mogen typisk Bdx-färg. Mörkt röd med tegel i bakgrunden och i brimmen.
Nosen landar på en smula brett, lätt oxidationston och en näve druvor. Har faktiskt också en animalisk ton av hund.
I munnen är detta en välbalanserad, tät gentleman med både smälta tanniner och frukt som ber om 10 år till på rygg.
Detta vin för osökt tankarna till Washington State. Saknar (för min okänsliga gaskromatograf) helt Bdx-markörer. Men, skyller på att jag är gravt St Julien- och St Emilion-skadad.

Fortfarande ett rimligt prissatt bra vin från Pomerol. Iaf enligt Wine-Searcher, kan därför utfärda en försynt köprekommendation. Denna årgång är ingen kioskvältare, men god som Phan! Har druckit andra årgångar som levererat mer kaboom!

Skoj fotnot:
FylleGoogle översatte "kioskvältare" till "kiosk thug". Thug's life!

 

[StefanAkiko]

Fredagsmys, efter att ÄNTLIGEN fått Astellas (ett av Japans fem största pharmaföretag) att skicka beställning på ett stort projekt jag propåade dem för lite drygt ett år sedan. På uppdrag av ett brittiskt företag. Då skall man fira!

För ett gäng år sedan var det en av mina vinkompisar i London som i en yvig CdP-diskussion bestämt hävdade att det fanns riktigt bra CdP, även sedan Parker förstört både Bdx och CdP. Grand Veneur, Pegau, Beaucastel, Janasse, Dom de Ferrand och en massa som jag inte minns hävdade han dock var lysande stjärnor i en mörknande galax.

Att dessa platsar som stjärnor: absolut! Även denna flaska (med ytterligare ett specimen på väg in) gjorde fantastiskt väl ifrån sig.

2006 Domaine Grand Veneur Les Origines, Chateauneuf-du-Papes, 93p
CT, originalet:
Simply a beautifully made bottle of wine!
Intense dark red colours.
Intense nose of La Garrigue, raspberries and darkness.
Intense in the mouth, like the rascal it is. Everything is in perfect balance, but the nerve is insanely wound up! Beautiful tannic structure, tense acidity, rich fruit levitating towards spiciness.
Lacking in complexity and length, but I think that some age on this guy will bring forth more of la garrigue by mellowing the intensity and fruit.
Another amazing btl from Grand Veneur.
One more btl of this divine juice coming in for, at least, 10 years of rest.

FredagsGoogles tagning:
Helt enkelt en vackert gjord flaska vin!

Intensiva mörkröda färger.
Intensiv näsa av La Garrigue, hallon och mörker.
Intensiv i munnen, som den skurk som den är. Allt är i perfekt balans, men nerven är vansinnigt avvecklad! Vacker garvstruktur, spänd syra, rik frukt som svävar mot kryddighet.
Brist på komplexitet och längd, men jag tror att en viss ålder på den här killen kommer att ge mer av la garrigue genom att mildra intensiteten och frukten.

En annan fantastisk btl från Grand Veneur.
Ytterligare en btl av denna gudomliga juice kommer in åtminstone 10 års vila.

 

[Wintermute]

Weingut Bründlmayer Steinmassel Riesling 2010. Inledningsvis en doft av gummiband. Sedan doft och smak av citrongodis och ananas. Lätt pärlande. Lång eftersmak av grapefrukt. Kommer troligen att finnas med på topplistan för 2020. 92--93 poäng.

15 månader senare. Fortfarande bra längd med massor av tropiska och andra frukter. Nu med en lite störande beska i slutet. Knappt 90 p.

 

[StefanAkiko]

15 månader senare. Fortfarande bra längd med massor av tropiska och andra frukter. Nu med en lite störande beska i slutet. Knappt 90 p.

Viner med beska brukar generellt kunna gifta sig fint med allt som inbegriper ruccola, pepparrot, fett mm. Var sak har sin plats. Även om man ju kan läsa på papperet att din Riesling snarare borde vara som en len kyss...

Vad hade du till?

 

[Wintermute]

Viner med beska brukar generellt kunna gifta sig fint med allt som inbegriper ruccola, pepparrot, fett mm. Var sak har sin plats. Även om man ju kan läsa på papperet att din Riesling snarare borde vara som en len kyss...

Vad hade du till?

Vit sparris, ostfondue. Det är inte omöjligt att det är där problemet ligger.

 

[Omar Khayyam]

Vit sparris, ostfondue. Det är inte omöjligt att det är där problemet ligger.

eller att din riesling är gjord i Österrike! även om man kan tycka att 11 år från skörd borde vara tillräckligt för att tvätta bort tvål- och grapefruktkärnebeskan även från Bründlmayers rieslingar.

 

[Finewinedude]

Idag orkade jag inte bifoga bild då jag blandade för mycket dryck igår...

Charles Heidsieck NV 12-bas
Köpte från Alfavin.de 2 flaskor och den leverade exakt de där skumbananerna, bokna gula äpplena och päron som jag älskar med denna NV. Tyvärr så var den tunn i munnen, och hade en besk citrus ton i eftersmaken...

Clos Cibonne Tibouren Vignette -19
Jag konstaterar åter igen att rosévin inte är min grej. Öppnades tidig morgon, ner i karaff 3 timmar före middag och fick stå tills imorse.
Den var stram och knuten något in i... Men imorse hintade jag ändå lite Provence kryddor och röda bär. Men det är ingen wow-faktor.
Tror möjligtvis att om man låter denna ligga i ett par år så får man ett bättre utbyte. (Funkade dock fint ihop med potatis i ugn med vitlök, rosmarin och smör).

Heredia Lopez Vina Cubillo 2011
Gott. Körsbär, vanilj och ek. Tunn, elegant och gjorde sig fint som avslut.

 

[StefanAkiko]

Nu tar jag vit månad och återkommer i juni.
...eller snarare: tråkgrå månad.
Självvalt.

 

[LeChat]

2012 E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis

Doften är härligt komplex och jag får till en början lite Pegau-vibbar men detta är elegantare.
I munnen är den elegant och allt känns väldigt välgjort och lyxigt. Harmoniskt, inga bråkiga tanniner och syrorna är übersnygga men utan att bli för dominerande. Mycket komplext och mycket lätt att gilla!

Tyckte att årgång 2009 var väldigt bra. Minns frukten som lite tätare och mer intensiv än 2012, men utan förlora elegans.
Men 2012 är verkligen god den med, så det finns ingen anledning att bli för nostalgisk när denna flaska står alldeles framför en.
Men förra helgens 2010 Brune et Blonde känns faktiskt lite blek i jämförelse med denna Ampuis. Har flaskor från 2010, 2012 och 2015 men borde nog köpa fler.

 

[Wintermute]

eller att din riesling är gjord i Österrike! även om man kan tycka att 11 år från skörd borde vara tillräckligt för att tvätta bort tvål- och grapefruktkärnebeskan även från Bründlmayers rieslingar.

Dag 2 har beskan dämpats. Det kan vara vinet eller jag, men nu har det bättre balans.