Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Omar Khayyam]

Sommarens sista och litet politiskt inkorrekta vinprovning

Vad är sensommaren utan litet ljusrött vin? Men om man som jag inte riktigt går igång på Rosé, vad gör man då? Jo, man öppnar några ljus-röda och svala flaskor från Anne och J-F Ganevat. På bilderna Poulprix (magnum-flaska) och Les Dentelles (jo, senare årgång har de ändrat etikett på till något mindre grafiskt).

Bokcirkel i liten krets för någon vecka sedan med - som sig bör under sommarlovet - en riktig matiné-bok av klassiskt snitt: Le Comte de Monte-Christo av Alexandre Dumas den äldre. Riktigt bra vin, riktigt bra bok (men lång i oavkortat format!) och bra diskussion.

Inga noter tagna men riktigt friska och trevliga viner som verkligen mådde bra av luftning och tid. Så ganska seriösa prylar, färg och flaskdesign till trots.

Les Dentelles är Syrah och Grenache men i mycket elegant format. Den var knuten och svår i början men sen gav den med sig och blommade upp finfint. Poulprix är Poulsard och Gamay (från Beaujolais, övriga druvor från Jura) och även litet Savagnin. Drack denna för ett par år sedan och måste säga att den vinner på litet lagring (och luftning för att få bort den lilla spritsigheten!).

Randanteckning för bokintresserade
Förutom vin blev det några goda cocktails gjorda på recept från Arne Häggqvists klassiker Största Cocktailboken.

Diskussionen flödade på i god anda trots att någon inte hunnit igenom hela verket och i stället valt att titta på fyra eller fem av de filmatiseringar som gjorts av boken senaste decennierna. Några av oss hade läst Greven i svensk översättning men den är inte helt lätt att hitta ens antikvariskt i oavkortad utgåva på svenska så olika översättningar hade använts.

Och när vi kollade upp de olika översättarna så visade det sig i en riktigt osannolik slump att en av översättningarna var gjorda av just samme Arne Häggqvist (vars cocktailbok införskaffades för många år sedan av den f d bartender som vi har haft stor glädje av i denna bokcirkel).

Den gode Häggqvist hade kortat ner texten med cirka 20-25 % men eftersom han följde en fransk utgåva förmodligen från 1939 så var vår gissning att den var anpassad för fransk skolungdom (dvs inte så mycket sex och droger som i ursprungsversionen). Slaveriet som tema var dock inte bortredigerat på samma sätt som de flesta adaptioner i modern tid valt att hantera detta att Greven själv är slavägare till en vacker ung kvinna som han sedan seglar in i solnedgången med. Intressant factoid: författarens pappa själv födde in i slaveriet innan han på ett nästan Alexandre Dumas-roman-liknande sätt lyckades bli general i Napoleons armé vilket ju i alla fall för en litteraturvetare gör det hela litet mer intressant och legitimt att inte sudda bort i översättningarna, alldeles oavsett att man kanske inte gillar censur av konst och litteratur på ett mer generellt plan heller.)

 

[StefanAkiko]

2001 Faustino 1 Gran Reserva. 93p.
Mums!
Det här gillar vi skarpt. Otypiskt på alla flanker. Beter sig som en hårdför Toro med muskler, tanniner och rå frukt snarare än en elegant fatifierad, lättoxiderad mjumming med liten dillkvist på lingonsylten.

Kommer leva mycket länge och kanske uppnå ett zenlikt stadium av harmoni, balans och dill. Vad det lider.

 

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 24035 Visa bifogad bild 24036 Visa bifogad bild 24034
Ramlade in på D’Oliveiras av en slump idag när jag strosa runt i Funchal. Fick en minst sagt bra provning. Kan fortfarande inte fatta att de bjöd på sådan dyrgripar, iofs bra taktik att supa ner en för jag norpade 1895 och 1971

Magiskt inköp!
Men, var är smaknoterna? Är de på "Titta vad jag köpte idag tråden"?
Är grymt avundsjuk på ett positivt sätt.
Fasen vad jag längtar tillbaka till Porto. Prel i april. Då blir det klunkning!
Med lite tur blir det också ett gäng gamla godingar med etiketter som säger: Moscatel de Setubal.

 

[The Wall]

2016 Paul Jaboulet Côte Rôtie Les Jumelles

Som vanligt när det kommer till viner från Rhône kan det variera ganska mycket mellan vinerna vilket glas som kan passa bäst. Vi hällde upp vinet på karaff och väntade i en timme innan vinet åkte vidare ner i glasen.

Zalto Bx; tät och fin doft som innehåller det mesta som man efterfrågar från norra Rhône; rökt chark, björnbär, viol, lite Pez (det är nog snarare björnbären egentligen), inget som antyder någon överdriven alkoholhalt, vilket visade sig stämma (13%). I munnen härlig och bra smak med fin eftersmak, lite rökighet som hänger kvar ett tag kombinerat med viss beska, dock ingen blodgrapefrukt idag. Känns väldigt ungt och i jakt på ytterligare ett vin i källaren hittade jag en 2005:a som vi får testa vid tillfälle. Det blir intressant att se hur en natt i kylskåpet påverkar vinet. Utmärkt till kvällens boeuf bourguignon.

Zalto Bourgogne; tätare doft som märkligt nog ändå ger ett flyktigare intryck, utöver samma markörer som i Bx känns alkoholen lite mer/tydligare. I munnen slankare intryck och lite snällare smak.

Veritas OW Syrah; kompakt doft där mineraltoner tittar fram tydligare än i de två föregående glasen. Den rökta charken är mer dämpad och alkoholen har en tydligare närvaro. I munnen ger vinet ett lättklunkat intryck, men med mer mineraler än chark.

Kvällens glas för vinet blev Zalto Bx eftersom vi tyckte att det lyfte fram vinet på det sätt som passade oss.

Efter en stilla natt i kylskåpet då? Eftersom vi har middagsgäst även ikväll hoppar vi över två kandidater och häller vinet direkt i Zalto Bx; natten var tydligen inte så snäll mot vinet och klassificeringen har rasat ner till en enklare Côte du Rhône, tyvärr ganska platt och intetsägande i både doft och smak och hyllningskören från igår lämnade tydligen byggnaden redan på kvällen.

Väldigt bra första kvällen. Inte alls lika rolig den andra kvällen.

 

[The Wall]

2005 Domaine Gille Côte de Nuits-Villages

Eftersom vi åt Boeuf tänkte vi att det kunde vara lämpligt att testa en hygglig Bourgogne med lite ålder och vi lokaliserade ovanstående flaska i källaren. Inköpt för, tja ett antal år sedan, och om jag inte minns fel tyckte vi att vinet presterade rätt bra från sin bortglömda källarposition och inte alltför kostsamma inköpspris. 45 minuter i karaff fick räcka, sedan ner i två glas.

Sommeliers Burgundy Grand Cru; jo, jag vet att vinet bara är på Village-nivå, men ändå intressant att hälla i en GC-kupa tyckte vi. Doftmässigt, fin pinosity, multna löv och höstskog, men det känns som att det saknas lite umph, mineraligt intryck, typ våt snö och/eller torr och dammig grusväg. Något motsägelsefullt, men det var den lättaste beskrivningen jag kunde komma på. I munnen inga tanniner att tala om, känns dock lite eldigt och det kan vara alkoholen (13%) som slår igenom den något slanka kroppen, men det är ändå klart godkänt.

Zalto Bourgogne; mer koncentrerad doft som stannar kvar i kupan, multnare löv, höstigare skog och dessutom visst spår av ek. Även här har vi ett uns av spritkänsla. Munnen då? Viss eldighet och en ganska slank kropp, inga tanniner (såklart) och ändå klart godkänt. Inget supervin men det är kul att det hållit ihop så pass bra trots modest prislapp (omkring 130 kr overkligt nog) och enkel appellation/nivå.

När jag något senare sniffar glasen mot varandra noterar jag att vinet ger (eller snarare det är glaset som ger vinet) ett jordigare intryck (tänk äldre rotfrukter) i Sommeliers och att alkoholen känns lite tydligare i Zalto. Hm, här blir det faktiskt lite svårare att rekommendera ett glas framför det andra, vinet upplevs så pass olika i de två glasen.

Även för detta vin vankas övernattning i kylskåp och det ska bli spännande att se vad som hänt över natten. Det känns inte som att risken för tomatsoppa är direkt överhängande då det inte fanns något som antydde den riktningen.

Dag 2; ”Ingen tomatsoppa!” men däremot tydligare ålderskrämpor idag jämfört med gårdagen. Syrligare och slankare med tydligare alkoholspets idag. Nja, skulle nog ha avslutats redan under gårdagskvällen. Med tanke på hur det andra vinet mådde idag börjar vi undra om det är någon form av kylskåpsinfluensa som har drabbat oss.

Kanske lite i slankaste laget första kvällen, men ändå godkänt. Tyvärr inte da capo på upplevelsen den andra kvällen.

 

[The Wall]

2018 Lingua Franca Avni Chardonnay

Alkohol enligt etiketten 13%, enligt producentens hemsida 13,3%. Nåja, spelar kanske inte så stor roll.

Ner i karaff, in i kylen, vänta i två timmar, ut ur kylen, ner i Zalto Bourgogne; här har vi en lagom smörig Meursault men ändå inte, lite krispigare intryck med fin citruston och små knallpulverpuffar.

I munnen väldigt behagligt med bra syra och trevlig elegans. Om jag inte visste ursprunget skulle jag vackla mellan Nya Zeeland och Bourgogne, men det var en trevlig överraskning att det inte är bara i Kalifornien som det görs bra amerikansk Bourgogne. Lite kort not, men det var en smula klurigt att skriva något längre i inledningen av middagen.

Dracks till stekta och sedan ugnsbakade rotselleritärningar med brynt smör, färsk timjan och havssalt. Fungerade visserligen bra, men förmodligen hade en lite mer ekad kalifornier faktiskt passat snäppet bättre till maten.

Om Meursault låg i Oregon skulle det nog bli så här.

Löjligt enkelt och löjligt gott med rotselleri och brynt smör.

 

[The Wall]

2019 Kunin Wines Jurassic Park Natural Chenin

Förutom chardonnay till onsdagens rotselleri tänkte jag mig ett trevligt chenin blanc-alternativ vilket resulterade i ett lite ogenomtänkt inköp. Nåväl, in i kylen i karaff i en timme och sedan ner i Zalto Universal. Vi tittar ner i både glas och karaff och det är en enda ljusgul morgondimma. Sniffar försiktigt och hittar…ingenting. Vi testar och smakar på vinet och hittar…ingenting värt att rapportera förutom en hög med syra. Hustruns kärnfulla beskrivning ”hu vad hemskt!” och min egen ”det här var fan inte kul” är inte så långt ifrån den gemensamma uppfattningen. Vår middagsgäst föreslog att det skulle bli såsvin, men jag invände att jag inte litade på vinet. Vi släpper vinet helt och hållet och hoppas på att någon eller två nätter i kylskåpet får vinet att skärpa till sig.

Några snabba efterforskningar senare och det visade sig att vinet är ”naturligt” helt utan tillsatser, svavel etc. Ok, det förklarar saken. Kanske det blir lite bättre av en övernattning i kylskåpet? Vi får se.

Ok, två dagar senare; nu doftar det i alla fall något; aprikos- och apelsinjuicekoncentrat plus en lite whiff av jäst och några våta granbarr. Viss syrlighet kan anas. I munnen då? En blandning av hostmedicin och c-vitaminbrus med apelsinsmak. Eftersmaken blir apelsingodis och lite hostmedicin. Inte ett spår av CB-karaktär. Jaha, vi får väl antingen plåga oss igenom flaskan eller hälla ut den. Visserligen skulle jag i teorin kunna returnera flaskan med motiveringen att ”den stämmer inte överens med mina förväntningar”, men nja, skam den som ger sig, vi testar den öppna flaskan över några dagar…veckor…månader…decennier…och ser vad som händer.

Vill man vara snäll kan man säga att det aprikos-/apelsinfärgade randen matchar smaken. Vill man vara lite mer rakt på sak kan man säga att det tidigare konstaterandet är det enda positiva vi hade att säga om "konceptet".

 

[The Wall]

2016 Michael Mondavi Family Estate Emblem Napa Valley Cabernet Sauvignon

I onsdags grillade vi en marinerad fransyska av Bambi och eftersom vår middagsgäst är bosatt i Belgien tyckte vi att det var lämpligt att servera vin från alla länder utom Frankrike. Sagt och gjort, vad kan gå fel med en Napa-Cab? (Spoiler; i det här fallet, det mesta).

Vinet utgörs av 90% cab sauv, 5% petit verdot och 5% petite sirah. 15% alkohol. Ouf! Sonen till Robert Mondavi startade 1966 tillsammans med sin far Robert Mondavi Winery och var verksam där till och med 2004. 2008 öppnade han eget (nåja, släppte första vinet under eget namn) och numera är det sonen Robert Mondavi Jr som är vinmakare (allt från importörens hemsida).

Glas? Zalto Bx fick gå en match mot Sommeliers Bx GC efter att vinet passerat karaffen i två timmar.

Jahapp, i Zalto Bx hittar vi otippat (nåja) nog en oväntad syltsaftighet som inte kändes riktigt på sin plats och den misstänkte i det här fallet heter petit sirah. Det finns även lite cassis och en skvätt rökighet om man letar ordentligt, men efter att svartvinbärsmarkörerna uteblev så tappade vi geisten en smula. Vi sniffar vidare och hittar lite björnbär och det drar mer åt zinfandel med en lingonkvist i. Munnen då? Ganska eldigt och björnbären hänger kvar i eftersmaken. Syrlighet, beska och en del tanniner. Nja.

Riedel Sommerliers Bx GC lyckades trots den enorma kupan inte riktigt vädra bort de syltsaftiga intrycken och såväl dofter som smaker känns helt klart mer flyktiga och svårgreppbara. Smakmässigt blir det lite saftkalas över det hela och vi ställer glaset åt sidan i avvaktan på bättre tider och viner, som tack och lov dök upp redan i nästa glas.

Björnbärssaft med en lingonkvist. Inte riktigt det intryck man vill få av sin Napa-cab.

 

[IsKr]

2016 Cérvoles negre
Tempranillo, Grenache, Cabernet Sauvignon

I näsan är det tydliga toner av fat, lite blåbärspaj, lite läder/tobak. I munnen är det greppiga tanniner och bra balans med en bra syra kombinerad med fin frukt. Ekfaten känns, köttiga blåbär, lite skogshallon, läder och fuktig tobak.
Passade bra till lammracks med rostad potatis, morot och lök. En rödvinssås smaksatt med bakad vitlök passade bra till.

 

[Vingubben]

Emmanuel Darnaud, Saint-Joseph, La Dardouille, 2018

Grönpepparsalami i doften. Fulltständig smakexplosion med flera lager. Initialt tallbar, vitpeppar, blodapelsin för att sedan blomma ut med djup frukt, blåbär och björnbär och mängder av blyerts. Kraftiga tanniner men helt i balans med frukten. En liten uns alkoholhetta som snarare ger karraktär än förstör. Ung Saint-Joseph när det är som bäst. Gononklass på detta. 94p

 

[The Wall]

2019 Kunin Wines Jurassic Park Natural Chenin

Förutom chardonnay till onsdagens rotselleri tänkte jag mig ett trevligt chenin blanc-alternativ vilket resulterade i ett lite ogenomtänkt inköp. Nåväl, in i kylen i karaff i en timme och sedan ner i Zalto Universal. Vi tittar ner i både glas och karaff och det är en enda ljusgul morgondimma. Sniffar försiktigt och hittar…ingenting. Vi testar och smakar på vinet och hittar…ingenting värt att rapportera förutom en hög med syra. Hustruns kärnfulla beskrivning ”hu vad hemskt!” och min egen ”det här var fan inte kul” är inte så långt ifrån den gemensamma uppfattningen. Vår middagsgäst föreslog att det skulle bli såsvin, men jag invände att jag inte litade på vinet. Vi släpper vinet helt och hållet och hoppas på att någon eller två nätter i kylskåpet får vinet att skärpa till sig.

Några snabba efterforskningar senare och det visade sig att vinet är ”naturligt” helt utan tillsatser, svavel etc. Ok, det förklarar saken. Kanske det blir lite bättre av en övernattning i kylskåpet? Vi får se.

Ok, två dagar senare; nu doftar det i alla fall något; aprikos- och apelsinjuicekoncentrat plus en lite whiff av jäst och några våta granbarr. Viss syrlighet kan anas. I munnen då? En blandning av hostmedicin och c-vitaminbrus med apelsinsmak. Eftersmaken blir apelsingodis och lite hostmedicin. Inte ett spår av CB-karaktär. Jaha, vi får väl antingen plåga oss igenom flaskan eller hälla ut den. Visserligen skulle jag i teorin kunna returnera flaskan med motiveringen att ”den stämmer inte överens med mina förväntningar”, men nja, skam den som ger sig, vi testar den öppna flaskan över några dagar…veckor…månader…decennier…och ser vad som händer.
Visa bifogad bild 24049
Vill man vara snäll kan man säga att det aprikos-/apelsinfärgade randen matchar smaken. Vill man vara lite mer rakt på sak kan man säga att det tidigare konstaterandet är det enda positiva vi hade att säga om "konceptet".

Och nu doftar det blålila stencil från slutet av 70-talet. Klart bättre än tidigare. Det säger dock inte så mycket.

 

[Hipshot]

Magiskt inköp!
Men, var är smaknoterna? Är de på "Titta vad jag köpte idag tråden"?
Är grymt avundsjuk på ett positivt sätt.
Fasen vad jag längtar tillbaka till Porto. Prel i april. Då blir det klunkning!
Med lite tur blir det också ett gäng gamla godingar med etiketter som säger: Moscatel de Setubal.

Tog inga smaknoter, det är något jag måste träna på och börja göra. Men denna gamla artikel sammanfattar upplevelsen på pricken där till och med 1850åringen är med
https://vinbanken.se/2013/04/07/madeira-ett-magiskt-och-mytomspunnet-vin/

 

[Vingubben]

Jean-Luc Colombo, Cotes de Rhone, Les Forots, 2017

CdR åt det stramare hållet, 60% Syrah och resten Grenache. Röda vinbär, färska örter oxh lite skog i doften. Röda vinbär, peppar, salmiak, röda bär och stensälta på tungan. Korrekt och bra ”vardagsvin” med härlig längd, beskedliga tanniner och bra balans. 89p

 

[Mina Vinare]

Long time no see. Det har varit fullt upp med sommar och semester men också för ovanlighetens skull – fotboll! Helt fantastiskt underbart och europakvällarna i Malmö har gett energi som aldrig förr. En hel del goda viner förstås men tyvärr inga poster men så ikväll kom lusten åter att skriva. Läst och följt med har jag däremot gjort bland alla spännande och intressanta inlägg.

2013 Rivers-Marie, Sonoma Coast ”Silver Eagle Vineyard - Pinot Noir” har en klar och lätt utvecklad röd färg. Doften är närmast explosiv med syltade röda bär, lavendel, tryffel och skogighet. Tallbarr, vanilj, choklad och tobak med exotisk kryddighet på slutet. Läder, torkat kött och jordighet samt pomerans och inslag av mineralitet som nästan blir kemiskt efterhand med en ton av gummi. Galet fin doft!

Smaken är rund och sötfruktig med röda bär. Apelsinskal, hallon, jordgubbar, rostat kaffe och lavendelkulor. Kanel, kardemumma och en närmast läskande frisk syra på slutet som en gammal klassisk fruktsoda. Jättegott och både friskt, sött och syrligt på en och samma gång (96p).

Har druckit en del flaskor av denna tidigare och intrycken har varierat. Först lite sådär slätstruket för att sedan vara helt magiskt och närmast ett perfekt vin till att kännas brådmoget. Flaskorna har varit inköpta vid olika tidpunkter och kanske är det förklaringen. Rejäl variation för att utrycka det milt. Denna tillhör första (och troligen bästa) inköpet. Som denna ger intrycket, finns det många år kvar att njuta det här vinet men andra flaskor har känts alltför gamla. Oavsett vilket så smakar denna fågel ikväll!

2015 Domaine Isabel Ferrando, Châteauneuf-du-Pape ”Colombis” har en djup men klarröd färg. Doften är inledningsvis lite blygsam men med ursprungstypisk kryddighet och kolaremmar. Våt disktrasa och lite dammig källare med lakrits och solmogen frukt. Exotisk och inställsam. Läckert parfymerad och blommig men tar tid att öppna upp. Mer animalisk och lantlig efterhand. Riktigt fin!

Smaken är ren och intensiv med massor av sötlakrits och piptobak som direkt slår an tonen. Ganska rejäla tanniner och en hel del motstånd. Viss örtighet samt efterhand växande inslag av kolaremmar samt rödbärighet. Bittermandel och lite känsla av mäsk mot slutet men med tilltagande syra typ cassis. Gott som bara den men för stunden känns potentialen större än godheten (94/95p+).

Lovande men aningen kompakt och kärvt för stunden. Doften överträffar smaken vilket nog är ett gott tecken för framtiden och bråttom att dricka detta nu är det absolut inte. Känns som om ett par/tre år till i källaren kommer att göra susen. Men det gör inte ont att dricka nu heller. Har druckit 2007, 2009, 2010 och 2016 tidigare men aldrig förr 2015. Känslan är nog att det är den mest strukturerade och kanske tuffaste årgången hittills. Alltid ett favoritvin från en favoritproducent!

 

[Patrik Sellin]

Gårdagens BYOB med @Thirsty , @vintomas , @Boletus , @Gradin , @Fredrik L och @Patrik Sellin . (@Carinasomm var med på sista flighten).
Temat var Covid-19 och det är tydligt att det finns en koppling mellan covid och Bordeaux, 5 utav 13 flaskor kom därifrån .
Flight #1:

2002 Dom Pérignon Champagne (3 röster)
1996 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut La Grande Dame (3 röster)

Flight #2:

NV Honorio Rubio Rioja Añadas Edición Limitada: (2 röster)
2018 La Sibilla Falanghina Campi Flegrei (2 röster)
2015 Domaine de Chevalier Blanc (2 röster)

Flight #3:

1975 Château Branaire (Duluc-Ducru) (1 röst)
1982 Château Poujeaux (1 röst)
2014 Cirillo Grenache 1850's Old Vine (1 röst)
2013 Mount Eden Vineyards Cabernet Sauvignon (3 röster)

Flight #4:

2002 Hospices de Beaune Corton-Cuvée Docteur Peste Morin Père & Fils (0 röster)
2012 Château Marojallia: (2 röster)
2004 Guastaferro Taurasi Primum (0 röster)
1982 Château Batailley (5 röster)

Kul viner rakt igenom.
Jag tyckte att Batailley-82 var en stor överraskning. Ingen typisk Pauillac, men ett riktigt gott vin med perfekt mognad och balans.

 

[LeChat]

2016 Domaine Tempier Bandol

2016, syrornas år. Det här instegsvinet är i princip alltid väldigt bra men i denna årgång så är det snudd på makalöst bra. Bra frukt, bra tanningrepp, pefekt syra, komplex smak med bl.a. björnbär, hallon, lakrits, viol och därtill lite brettiga drag. Tätt och smakintensivt utan att för den skull tulla på elegansen. Mycket drickglädje för mycket rimliga pengar. Köp om du hittar!

 

[Mina Vinare]

2009 Dominio Pingus, Ribera del Duero ”Flor de Pingus” har en mörk, djupröd färg med lätt antydan till mognadstoner. Doften är elegant med inslag av rostade fat, espresso och mörk dov fruktighet. Mer grillat kött än stall men samtidigt en antydan till svettig hästsadel och läder. Lite kokos och mörk choklad. Blåbär och vanilj med rökigt avslut som av vedspis. Klassisk doft men en minimalt svag antydan till volatila syror mot slutet – som klister eller aceton.

Smaken är rödbärig med körsbär, hallon och jordgubbar. Lite antydan till syrlighet som av tranbär/lingon men helt balanserat. Vanilj, espresso och elegant integrerat fast också en aning kort och neutral eftersmak. Kanske lite för slappt och enkelt för att kännas helt i form. Gott men inte övertygande (92p).

I sin ungdom älskade jag det här vinet och tyckte det var så gott som vin kan bli. Ganska mycket som många andra spanska viner vid den tidpunkten. Idag kan jag tycka att utvecklingen uteblivit och intrycket blir lite för tamt och innehållslöst. Det är ett gott vin och i sitt samanahang är det ett klassiskt vin som till en måltid funkar perfekt men sen blir det liksom inte mer. Den känslan och det intrycket har jag tyvärr haft med de flaskor som konsumerats senaste åren. Gäller för övrigt många andra spanska viner. Lite synd.

2008 Melville, Sta. Rita Hills ”Donna's Syrah” har en klar och ungdomligt rubinröd färg. Doften är direkt och nästan påfluget stor med nysmort läder, tapenade, rosmarin och köttbuljong. Superklassisk doft med allt som hör druvan till. Efterhand mer blå fruktighet och nästan rå fruktighet som om det vore ett nybuteljerat vin. Lagerblad, tjära, viol och peppar. Stereotypen av Syrah. Kalasfin doft!

Smaken är precis som doften superduper druvtypisk. Violpastill, tobak, vingummi och bigarråer med blåbär och nästan tuggbar frukt på slutet. En antydan till mint i eftersmaken samt kryddpeppar och vilda örter. Efterhand tuggtobak och sälta av lakritsstång med finmalda tanniner. Klass (96/97p).

Enorm kvalitet och felfritt men alltförmycket lakrits för min smak. Det går inte att argumentera kring kvalitén och typisiteten vilket ger ett högt betyg. Rent godhetsmässigt så är det inte helt i min smak. Känns som ett vin på steroider och som Parker brukade kalla ”plattan i mattan” vin. Absolut inte vulgärt eller överdrivet på något vis utan skulle garanterat platsa i en blindprovning av viner från norra Rhône.

Det fascinerande men samtidigt läskiga är att vinet känns purungt. Helt obegripligt att det är ett 13år gammalt vin. Känns som ett fatprov, vilket det gjort från butelj ett till denna flaska. Nästan skumt…

 

[Pontus]

2014 By Farr Chardonnay. Absolut toppklass efter några år i källaren. Lagom mognad nu. 95.
2013 Spioenkop Pinotage. Bakelit i kubik. Fy fan vilket rävgift. Bedrövligt. 51.
NV Penfolds Grandfather. Smaskens. 95.

2013 By Farr Farrside Pinot Noir. Klart bästa årgången som levererar bättre än någonsin. Briljant. 96.

(Bild saknas)
2008 Charles Smith Royal City Syrah. Fortsatt fin utveckling. 97.

 

[BallyJ]

Visa bifogad bild 24068 2014 By Farr Chardonnay. Absolut toppklass efter några år i källaren. Lagom mognad nu. 95.
2013 Spioenkop Pinotage. Bakelit i kubik. Fy fan vilket rävgift. Bedrövligt. 51.
NV Penfolds Grandfather. Smaskens. 95.
Visa bifogad bild 24070
2013 By Farr Farrside Pinot Noir. Klart bästa årgången som levererar bättre än någonsin. Briljant. 96.

(Bild saknas)
2008 Charles Smith Royal City Syrah. Fortsatt fin utveckling. 97.

Ser trevligt ut, och kul med så många bra viner. Hade även varit lite kul att veta var Spioenkop scoreade sin enda poäng

 

[The Wall]

Ser trevligt ut, och kul med så många bra viner. Hade även varit lite kul att veta var Spioenkop scoreade sin enda poäng

Förmodligen på etikettens utformning.