Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Adamanko]

Dricker Cannonball-13 som jag lagrat i två år efter @Mattias Schyberg s recension en gång för många år sen och är helt betagen. Där är uppenbara toner av cabernet sauvignon och franc (svarta vinbär och grön paprika) men också choklad, tobak och vanilj. Helt jävla underbar i näsan och jag skulle kunna sitta och lukta på det här i timmar, dagar. Det här börjar som fantastiskt men börjar röra sig mot magiskt. Tänker att jag ska bara dricka halva men det här är så gott, och i ett underbart fönster, att jag inte är säker på att jag klarar det. Så jävla helt underbart välbalanserat efter nästan två års garderobslagring. 92-95.

Innan har jag testat Gravonia-09 och blivit brydd av dess klara sherrynoter. Mycket kvar i flaskan för en annan dag men jag misstänker att det här är nog inget jag kommer älska. Men jag försöker hålla mig öppen.

Efter det blev det Vigno Carignan-16 och det var riktigt bra. Underbar syra som bar upp vinet. Slånbär och sura inlagda körsbär om nu sånt finns. Lite kvar i flaskan men idag tycker jag det är ett solklart köp och 88-90.

 

[IsKr]

Drack Keller Scheurebe Kabinett 2017 över två dagar. Dag ett så är det nog bättre, syran kändes piggare då. Fortfarande bra dag 2 dock inte riktigt samma nivå.
I doften hittar jag ananas, krossad och sockrad lime, päron och lite (honungs?)melon. Hittar lite av samma i smaken och det känns sommrigt. Skulle varit 25 till 30 grader ute och suttit på verandan i sommarstugan, istället så är det nästan 10 minus och vinter ute.

 

[buteljen]

1996 Pouilly Fumé, Pascal Jolivet
Gyllengul färg. Dov mogen doft av svamp, kanderat frukt, torkade aprikoser, bakad citron, en jordighet, lite rotfrukter
Frisk, ren syra. Inte så jättemycket aromatik i smaken, men noter av torkad gul frukt och svamp hänger kvar i avslutet. Sträv textur och lite beska gjorde att jag till slut hamnade i Bordeaux. Gissade på en äldre Pessac Leognan. Men nä, var en äldre Pouilly Fume. Har aldrig druckit en PF med så mycket ålder så det var lite spännande. Det vanliga är väl att de konsumeras mycket yngre, men tycker absolut det fanns liv i denna, framförallt på doften.

2015 Bouzeron, Louis Jadot Domaine Gagey
Inte ofta man stöter på Aligote så den blir ju omöjligt att ta blint.

Ljust gul i färgen. Medelstor doft av frisk stenfrukt, en nötig fatton och kalkmineral.
Hög syra, citrus, vitare stenfrukt och fat. Lite fet textur och ganska kort avslut. Inte så komplext men trevligt mingelvin en varm sommardag typ.

 

[Wilhelm Fajers]

Les Haut du Py, Villa Ponciago 2017.
Spontanköp påvägen hem häromdagen. Beajoulais brukar alltid gå hem hos mig

Doft: Blåbär, lakrits och rosmarin.
Smak: Frukt och bär, hallon blåbär och björnbär. Ett litet svartpepparkorn lurar i svängarna också. Gott? Javisst, men det händer inte så mycket efter första smakerna. Finns bättre och roligare Beajoulais!

 

[buteljen]

Några fler noter från Juraprovningen:

2016 Fleur de Savagnin, Domaine de la Tournelle (Arbois), Jura
Medelstor jästig doft. Gul frukt, kryddor, mandel, stall - hyfsat komplex och mycket trevlig doft.
Syran känns dock skyhög och gör vinet obalanserat. Frukten möter inte riktigt upp. Nästan enbart frisk citrus i smaken. Medellång syrlig finish. Doft och smak hänger inte ihop känns det som.

2016 Chardonnay En Barberon, A & M Tissot (Côtes du Jura), Jura
Ljust gul. Medelstor doft av gula bokna äpplen, blommighet, krita, nötter
Detta vin är mycket rundare i kroppen än det första. Hög syra men den sticker inte iväg utan är integrerad och i balans. Lite härligt fet textur. Frukten och en behaglig liten strävhet hänger kvar i en medellång finish. Någon tyckte den var jästig i eftersmaken. Mycket trevligt vin.

 

[LeChat]

1991 Château Phélan Ségur

Har redan hyllat denna stackare som fått lida hårt i sina dagar för att ha blivit till under ett uselt år i Bordeaux.
Men denna usling gör mig lycklig en tredje och sista gång ikväll. Riktigt bra utan att göra anspråk på några topplaceringar.
Förutom avslutet som kanske känns lite för godisaktigt så är den rättså klassisk i både doft och smak. Frukten hänger med fint och visar ungdomliga drag. Här finns absolut potential för vidare utveckling förutsatt att flaskan är ok för övrigt.
Den här flaskan hade en bra fyllnadsnivå och har förmodligen levt ett gott liv trots sin tarvliga bakgrund.
Blir en ryggbiff till detta. Mums filibabba!

 

[Omar Khayyam]

The Ruggabellus experience: Fluus and beyond, part II
Det första jag gjorde efter att ha druckit en i mina tycken helt underbar (grenachedominerad) Fluus 2015 var att köpa en flaska till för att prova litet längre fram. Sen ville jag prova förstasorteringsvinerna. Timaeus (mestadels Grenache) var slut. Fick tag på en Archaeus (Syrah) och en Efferus (Mataro). /.../
PS. Köpte också på mig en av de kritiserade Fluus 2016 som innehåller mer Syrah än 2015. Fluus 2015 tyckte jag var en nära nog gudomlig upplevelse som höll sig borta från den inte-så-roliga-asfaltdoftande för tidigt plockad Grenache-fällan samtidigt som det var oerhört långt till den andra sidans syltiga, portvinsstarka, för solig/för sent plockad McLaren/Barossa Grenache. Ska bli intressant att se hur 2016 ter sig.

hade tänkt öppna fluus 2016 men blev 2015 igen, som dracks jämte Clonakilla shiraz-viognier 2016 och kan bara konstatera att 2015 var lika bra som tidigare, men att Clonakillas flaggskepp denna årgång var betydligt slankare och mer "vitpepprig" än tidigare årgång (för att låna den smarta beskrivningen från @petterkalle). Föredrog faktiskt Fluus 2015, men det kan ju ändra sig med litet lagring av båda vinerna i fråga

 

[Håkan]

hade tänkt öppna fluus 2016 men blev 2015 igen, som dracks jämte Clonakilla shiraz-viognier 2016 och kan bara konstatera att 2015 var lika bra som tidigare, men att Clonakillas flaggskepp denna årgång var betydligt slankare och mer "vitpepprig" än tidigare årgång (för att låna den smarta beskrivningen från @petterkalle). Föredrog faktiskt Fluus 2015, men det kan ju ändra sig med litet lagring av båda vinerna i fråga

Rugabellous och Spinifex är de två producenter jag druckit mest av i år. Oerhört kul att Aussie levererar.

 

[Sebran]

Knipser Kirschgarten Spätburgunder GG 2014

Coravinade två glas till en gräddig fläskfilégryta med champinjoner. Det här var en episk kombo. Doften domineras av körsbär och lätt funk som ganska snabbt försvann och gick över till kryddighet.

I munnen möts man av en hög syra och frisk mineralitet som skär genom gräddsåsen och lämnar en kittlande känsla på tungan. Det här vinet är en fröjd att bara låta ligga i gomen medan man i lugn och ro utforskar varenda hörn av smaknyanser som gömmer sig i detta komplexa, balanserade och svala vin. Där hittar man röda bär, körsbär peppar, kryddor och en angenäm fatkaraktär i eftersmaken. Smaken sitter kvar läääääänge. Med detta vin, en varm gryta, José Gonzales i högtalarna samt ruskigt och blött utomhus så infinner sig en perfekt höstmysig känsla!

 

[petterkalle]

Visa bifogad bild 18190

Knipser Kirschgarten Spätburgunder GG 2014

Coravinade två glas till en gräddig fläskfilégryta med champinjoner. Det här var en episk kombo. Doften domineras av körsbär och lätt funk som ganska snabbt försvann och gick över till kryddighet.

I munnen möts man av en hög syra och frisk mineralitet som skär genom gräddsåsen och lämnar en kittlande känsla på tungan. Det här vinet är en fröjd att bara låta ligga i gomen medan man i lugn och ro utforskar varenda hörn av smaknyanser som gömmer sig i detta komplexa, balanserade och svala vin. Där hittar man röda bär, körsbär peppar, kryddor och en angenäm fatkaraktär i eftersmaken. Smaken sitter kvar läääääänge. Med detta vin, en varm gryta, José Gonzales i högtalarna samt ruskigt och blött utomhus så infinner sig en perfekt höstmysig känsla!

Hmm.. måste vara två rejäla glas

 

[Swedish]

Hmm.. måste vara två rejäla glas

Lite i hundskålen också...

 

[Magikern]

Gran Clos Cartus 2006
Doft: Svag doft av oliver, vanilj och slånbär. Ungt vin troligen
Attack: bergsörter och obestämbara grönsakstoner (grön paprika och ruccola kanske). Underliggande pondus finns men vinet känns rätt ungt och lite vresigt. Tanninerna är lagom dock.
Mellansmak: Som en hybrid mellan Malbec och Grenache. Mörka körsbärstoner med vresiga örter och mentol. Rätt fylligt och bra intensitet.
Eftersmak: Vinet hänger kvar på ett sätt som får mig att tänka på örter doppade i mentol lindade runt tungan. Härlig intensitet inledningsvis men inte så lång som jag trodde.

De här vinet är originellt tycker jag och det gör att jag kan sätta 92- redan idag. Alkoholen spretar inte trots 16 % och jag tror att 3 år till är perfekt om man vill ha det fullmoget.

Någon som provat?

 

[buteljen]

Finewines effekten tog tag i mig och jag inhandlade således två flaskor Alto Moncayo Veraton 2016 Garnacha
Drack vinet första gången 2014 då det också skrevs upp här på forumet om jag inte missminner mig. Men sen dess har jag inte druckit det.

Medel (+) ruby färg
Stor doft av ek, alkostick, choklad, mocca, mogna mörkröda bär, biggaråer, salvia, örtig, läder, lakrits. Komplex och inbjudande doft. Men tycker kanske inte alkoholen är riktigt integrerad, sticker i näsan lite.
Torr men med väldigt mycket fruktsötma i smaken. Syran finns där. Tanninerna är ändå lite småsträva/ger lite bett i allafall och det behövs som motpol till fruktsötman. Stor kropp. Krämig i konsistensen. Inte lika komplex i smaken som i doften (typ mörkröda bär i lite olika varianter), men en hyfsat lång finish med frukten bibehållen. Ganska varm eftersmak. 88 p

Nä det här var ingen favorit. Känner fortfarande alkoholen när jag skriver det här . Har en flaska över om någon inte fick tag på vinet

 

[buteljen]

Hade en slatt Penfolds Grange 1998 kvar som jag provade nu efter tre dagar i kylen. Tror vi luftade den lite för kort tid i tisdags för den kändes lite återhållsam då. Nu var den mycket mer öppen och givmild.

Medelröd (+) med teglad kant. Stor doft av mörka bär, mynta, choklad, kaffe, chark, blyertspenna, sågverk, tobak, ett litet volatilt lyft. Går inte riktigt att beskriva men den är återhållsam samtidigt som den är stor och komplex. Lager på lager som turas om att poppa upp.

Torr, balanserad syra, man känner att det är alkohol men den sticker inte iväg (som i Moncayon). Mycket tanniner som startar som silkiga men har ett rätt så strävt avslut. Stor, tuggig kropp. Intensiv smak av mörka bär, choklad, mocca. Pulserande lång komplex finish. 94-95p. Känns fortfarande ung med oförlösta element och kan förmodligen sparas forever typ.

 

[Trydebull]

Visa bifogad bild 18200
Hade en slatt Penfolds Grange 1998 kvar som jag provade nu efter tre dagar i kylen. Tror vi luftade den lite för kort tid i tisdags för den kändes lite återhållsam då. Nu var den mycket mer öppen och givmild.

Medelröd (+) med teglad kant. Stor doft av mörka bär, mynta, choklad, kaffe, chark, blyertspenna, sågverk, tobak, ett litet volatilt lyft. Går inte riktigt att beskriva men den är återhållsam samtidigt som den är stor och komplex. Lager på lager som turas om att poppa upp.

Torr, balanserad syra, man känner att det är alkohol men den sticker inte iväg (som i Moncayon). Mycket tanniner som startar som silkiga men har ett rätt så strävt avslut. Stor, tuggig kropp. Intensiv smak av mörka bär, choklad, mocca. Pulserande lång komplex finish. 94-95p. Känns fortfarande ung med oförlösta element och kan förmodligen sparas forever typ.

Nu är ju inte 88 ett av de absolut största åren med den absolut största kroppen men det märkliga är att slutenheten är ta mig f-n nästan lika påfallande årgång efter årgång! De sista gångerna jag öppnat en flaska har jag gjort det när jag stekt frukostäggen. Och sedan får de stå på karaff i källaren till kvällen. De behöver minst 12 timmar och är nästan ändå alltid bäst dagen efter...

Magiskt vin - när man hanterar det rätt!

Så många som avfärdat Grange när de öppnat en flaska och druckit den inom några få timmar...

 

[buteljen]

Nu är ju inte 88 ett av de absolut största åren med den absolut största kroppen men det märkliga är att slutenheten är ta mig f-n nästan lika påfallande årgång efter årgång! De sista gångerna jag öppnat en flaska har jag gjort det när jag stekt frukostäggen. Och sedan får de stå på karaff i källaren till kvällen. De behöver minst 12 timmar och är nästan ändå alltid bäst dagen efter...

Magiskt vin - när man hanterar det rätt!

Så många som avfärdat Grange när de öppnat en flaska och druckit den inom några få timmar...

Fast det var 98 jag drack . Verkar ha varit en klassisk årgång och en av de bästa?
"Cool spring weather followed by a warm summer and very low rainfall created one of the classic vintages of the last two decades. Fruit quality was outstanding with incredible intensity of flavour, fine tannins and structure. The 1998 vintage of Penfolds Grange may rank amongst the very finest released."
Har inte druckit så många Grange så har rätt dålig koll på referenser. Men upplevde den precis som du skriver ovan första dagen, att den var väldigt sluten. Har två flaskor kvar så får se till att lufta dem ordentligt

 

[Trydebull]

Fast det var 98 jag drack

Hmmm, jag får ta tag i de där glasögonen ändå...

inte druckit så många Grange så har rätt dålig koll på referenser. Men upplevde den precis som du skriver ovan första dagen, att den var väldigt sluten. Har två flaskor kvar så får se till att lufta dem ordentlig

ok! 98 har aldrig jag druckit, men min allmänna reflektion spänner sig iofs över ganska många årgångar, både renommerade och lite sämre. De behöver oavsett ohyggligt mycket luft!

”Bara” 20 år på rygg är ju heller ingenting för en Grange - jag tror aldrig jag druckit någon som jag tyckt har tappat kroppen och tror att 83 är den äldsta jag druckit.

 

[grappa]

Casanova di Neri Brunello di Montalcino 2009: Vackert tegelröd färg. Ganska transparent, för tankarna till Nebbiolo hållet. Ganska försiktig doft med röda vinbär, lite körsbär, antydan till rök och stall. Smak av röda bär, kartong, dammig, lite kvistighet/lingonbeska som gör den ganska typisk om än inte så tydlig. Inga större tanniner men bra syra. Sval och elegant BdM men inte så typisk (efter min ganska begränsade erfarenhet av BdM) BdM. Mer åt hållet en bra Chianti än Brunello som jag ofta upplever som fruktigare och lite bredare i smakerna än Chianti. Tycke och smak 89 p. Kvalitet 91 p.

 

[Pontus]

1968 Moulin Touchais. Himmelsk doft av torkad frukt, fikon, kaffe och mandlar. Extremt komplex smak av fikon, apelsinskal, bergamott och nötter. Relativt hög syra, väl integrerad dessutom. Lite söt munkänsla initialt innan syran och viss beska kickar in. Långsamt avklingande, ganska torr eftersmak. Ett toppvin från ett riktigt skitår och kanske den bästa MT jag druckit? 94.

 

[LeChat]

N.V. Damien Hugot Blanc de Blancs Brut,
1989 Château Chasse-Spleen

Det blev lite skaldjurskalas med en grannfamilj ikväll. Blev faktiskt bara en champagne öppnad, en magnum av Damien Hugot. Efter maten och kaffet öppnade vi istället en djup, rik och vital bordeaux från 1989. Mycket bra årgång!