Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Bearman]

2009 Xavier Vignon Châteauneuf-du-Pape Cuvée Anonyme

Fick lite feeling efter diskussionerna, så jag öppnade min sista cdp 09a. Inte over-the-hill, men det var rätt att öppna den för den är färdig i detta skede. Nog den bästa 09a som jag provat (var ingen favoritårgång). Mörk körsbärssmak, björnbär, plommon, med läder och jord. 91p

 

[The Wall]

2003 Gabriel Meffre Crozes Hermitage Laurus
Syrlig doft, aningen mosade övermogna slånbär, lite jordgubbssylt, något instängd känsla. I munnen syrligt, åldrad kropp, inget att spara ytterligare på (?), viss eldighet. Drickbart, men är tacksam för att källaren inte innehåller så många lådor till.

 

[Oscaro]

Château la Ribaud 1996

Doftar klassiska svarta vinbär, läder, svaga rökiga toner, oliver. Efter en stund i glaset kommer även lite viol.

I munnen är det mörka bär, runda fina tanniner och en fin syra som lite svagt biter mot slutet. Även här är det oliver, svartpeppar, björnbär.

Kul att även enkel bdx från bra årgångar kan bli riktigt kul viner.

 

[The Wall]

2003 San Leonino Chianti Classico Riserva

Knuten doft, lite pinjenötter, lite körsbärskärnor, lite bittermandel. Förvånansvärt knuten för sin ålder. Intressant, kunde gott vilat ett tag till. I munnen tät, komplex, lite eld, bra eftersmak, aning torkad frukt, dadel? Väldigt positiv överraskning. Ingen brådska att fingra på 99-orna ännu troligen. Visserligen ingen wow-faktor, utan snarare ”va? Inte tomatsoppa?”
Det här och Crozes i Gabriel StandArt.

 

[Wintermute]

Protos Reserva 2012. Igår var det mest körsbär i likör, massiva tanniner och kanske lite choklad. Idag är spritigheten borta och det finns lite fat eller vanilj i slutet. Lång smak med mycket körsbär. Bra, men med en ännu bättre framtid. Jag drar till med 88 pinnar.

Ytterligare fem månader. Idag upplever jag den som ännu lite bättre. Körsbär, amerikanska blåbär, kanske viol. Skön eftersmak med försiktiga fat och lite kryddor. Mycket välbalanserad. 89-90p.

 

[tobbe81]

domaine zind humbrecht gewurztraminer 2012 clos windsbuhl
Här kommer nu smaknoterna efter flaskan är slut och dessa noteringar är från dag 2.
Doften: konserverade persikor i sockerlag brynt socker karamell "Tantperfym" liljekonvalj
Smak: marzipan gul solmogen exotiskt frukt lite bitterhet från citruszest (mera grapefrukt än citron) och gråpäron Avslutet: lång eftersmak med en oljig känsla och karaktär med fast ihållande smak utav lönnsirap och lite bitterhet utav mandel. En fantastiskt vinupplevelse utöver de vanliga och jag sätter 95P

 

[Martin F]

Ny sorts dessertvin jag inte prövat förr. Kokt istället för förstärkt. Givetvis massvis med russin men fräscha sådana. Relativt torrt avslut med bra syra och apelsinskal. Kul bekantskap!

Hmm, det känns som att mina bilder tappar kontrast och skärpa när jag laddar upp dem. Någon som vet varför?

 

[buteljen]

2005 Château Meyney, Saint Estephe
Tobak, cigarrlåda, ceder, blyertspenna, mörk frukt. Slank med fin syra och integrerade tanniner. Hyfsat lång finish. Väldigt bra till en annorlunda siste april med Lundaspex online

 

[Mina Vinare]

Tack för alla dina härliga noter på södra Rhône !
Tycker det låter som typiskt Brettanomyces (häst/stall kombinerat med spritsighet då och då (jäsning på flaska )).
Dom lagarar ju sina viner på gamla "foudres" vilket ju blir en väldigt bra hemvist för Brett om man inte svavlar och städar väldigt mkt och ofta (i källare och i faten).
Köpte och drack en del Pegau mellan -98 och fram till -07 (och mkt annan C9dP också för den delen) och minns att jag alltid gillade Pegaus skitiga stil (och att dom inte följde trenden att avstjälka allt före jäsning) men eftersom det flesta producenter inte direkt eftersträvar stallighet i sina viner (och att "lagom" med Brett i princip är omöjligt att reglera ) så blir utfallet ganska varierat. Kan ju dessutom tänka mig att de olika batcherna vid buteljeringen inte är identiska då man knappast har en tank där allt vin som skall blandas till Cuvée Réservée görs vid ett tillfälle.

Pegau är nog min favorit-chateauneuf. Men känner igen upplevelserna med 2009. Sista flaskan minns jag dock som väldigt bra utan brister. Hade lite svårt för 2009 generellt i chateauneuf. Obalans och alkohol som slog igenom. Problemen med jäsning på flaska hade jag också med årgång 2012. Första lådan jag köpte var gudomligt god vilket gjorde att jag köpte en låda till. De flaskorna hade stora problem med obalans och efterjäsning, och var odrickbara. Tror också att det finns stor batchvariation.

Tre kloka herrar med väldigt insiktsfulla noteringar!
Instämmer också med tidigare talare - dina noter uppskattas verkligen @Mina Vinare!

Jag gillar Pegau väldigt mycket men eftersom jag även gillar mat, både att laga och kombinera med så har jag också märkt att just Pegau är ett nörd-vin, mer än ett vin som alla uppskattar.

Och orsakerna till det är helt säkert nämnda bland era tankar ovan.

Jag brukar alltid köpa några från varje förväntat bra årgång, men har inte öppnat första 2009:an än. Nu måste jag ju ner och leta reda på en i närtid. Kan inte påminna mig att jag haft någon direkt efterjäst ”frizzante”-upplevelse - men visst, ett visst ”över-brett” kan jag definitivt hålla med om för en del flaskor - och, de är inte så flasksäkra, det är tyvärr lite för stor variation mellan upplevelserna för att man ska hitta en helt rät linje...

Ska skriva några noter när jag hittat en flaska - och ett litet lamm...

Jaha! Inte så mycket att tillägga egentligen. Mycket kloka ord här ovan. Har samma erfarenhet av 2009 som årgång i CdP men mina Pegau som nu är slut (tyvärr) var riktigt bra. Sista flaskan var ca ett år sedan och den fick 90p på CT vilket är några poäng under vad Pegau CR presterar i bra år. Deus Ex Machina 2009 som jag drack sista för ett år sedan fick hela 96p och var en av de bästa vinerna förra året tillsammans med Pegau CR 2010. Har nu helt slut på Cdp 2009 vilket känns ok! Nu är blickarna mot 2010 men kanske tom vissa 2015 blir drickbara före dem?

Tack för all återkoppling. Håller absolut med om allt som skrivs och brettanomyces låter högst troligt. Har besökt Pegau två gånger och källaren är ju inte direkt ett mönsterexempel i renhet men samtidigt inte värre än många andra producenters. Gillar verkligen Pegaus stil och tycker det ofta funkar riktigt fint till mat. Har dock inte haft samma ”störiga” känsla i någon årgång före 2009 men tyvärr även upplevt den i 2010an. Dock inte i Cuvée Laurence 2009 vilket kanske i sig inte är konstigt då det är helt separat lagring på det vinet.

Tror också just som skrivs att de olika batcherna vid buteljering kan bli väldigt olika och då också resultatet i flaskan.

Har varken provat eller köpt något efter 2010an så intressant att läsa om 2012an och liknande fenomen. Fick en 2009a helblint i somras och den hade inga konstiga inslag alls utan var helt ”normal”. Tror den var köpt på Systemet.

Lamm låter perfekt till Pegau 2009.

Deus Ex Machina 2009 har jag bara provat en gång men minns den som riktigt bra.

 

[Mina Vinare]

Så med tanke på gårdagens vin och dagens kommentarer samt lite tidigare 2010-fokus blev det en kväll i samma anda:

2010 Domaine du Pégau, Châteauneuf-du-Pape ”Cuvée Réservée” har en mörkröd färg med viss utveckling. Doften påminner en del om 2009an provad föregående kväll men mycket mer återhållsam. Herbés de Provence, kirsch, jordgubbskompott och lite mineralitet samt sälta som hav och tång. Lätt rökig och skogig men ändå lite sluten. Områdestypisk men också lite elegant Burgundisk.

Smaken är ren och frisk med fin balans mellan syra och frukt. Ganska slankt och rödbärigt med körsbär, kärnighet, sälta och nougat. Som en ”Framboisé de Bourgogne”. En aning knuten även i smaken. Gott och korrekt men kanske fel tidpunkt (93p).

Absolut god att dricka nu men behöver nog lite mer tid för att riktigt blomma ut - eller en bättre dag. Provade 2010an från fat när jag var där sommaren 2012 och minns det som galet gott och lovande. Inte där idag.

2010 Domaine de la Grange des Pères, Vin de Pays de l'Hérault har en mörkröd färg. Doften är oerhört komplex med örter, choklad, godis, bär och allt annat i en salig blandning. Järn, rostat kaffe, musselskal, hav och strand. Marsipan, aprikoser och utan att veta det är ett rött vin skulle det lika gärna kunna vara ett vitt – lite Alsace. Mycket spännande.

Smaken är koncentrerad men balanserad med rödbärig frukt av jordgubbar och hallon. Lite värme och kola med krämig textur utan att alls kännas tjock och kladdig. Espresso, karameller och viss ”järnighet” i den långa fina eftersmaken. Möjligen lite drag av mandel som om det vore lätt botrytiserade druvor men väldigt gott (96p).

En favoritproducent som jag tyvärr aldrig besökt men förmodligen skulle älska att få möta. Ett vin som alltid berör oavsett årgång jag provat. 2010an var först lite svår och ogenerös som ung. Inget som jag upplevt i andra årgångar. Nu har det lossnat och upplevs som mycket mer tillgängligt. Klarar nog många fler år på rygg i källaren.

Första gången jag kom i kontakt med Grange des Pères så beskrevs det för mig som en mix av nya världen Pinot, Södra Rhône och Napa Valley cabb – hur märkligt det än låter så tycker jag det stämmer ganska fint.

 

[Håkan]

Chateau de Saint Cosme Cote Rotie 2005. Ibland glöms denna bort bland alla dessa Gigondas men jag tycker den är väl värd att undersöka. 2005 har alltid känts som en rätt hård årgång men någon gång måste jag ju börja att undersöka årgången. Fortfarande känns de rätt torra tanninerna rätt närvarande och det kommer de nog alltid vara. Men nu har vinet fått en rätt trevlig mognadston med rök, charkuterier, multna löv, mörk frukt som går mer åt björnbär och en hel del vitpeppar. Helt klart börjar 2005 bli en rätt bra årgång som nog alltid kommer vara rätt tuff. Till mat, grillad lammstek, blir vinet ännu bättre och tanninerna mjuknar.
Dönnhoff Niederhäuser Herrmannshöhle Riesling Auslese Goldkapsel 2007. Dottern hade bakat tårta med mangomousse och då tyckte jag det borde passa med en Auslese. Dönnhoffs Auslese är ganska lätta i stilen och bygger mer på elegans. Har också mognat till sig, citrus, melon, petroleum, mer haltorr än halvsöt men väldigt gott. Förstår inte varför jag inte köpt några Dönnhoff Auslese sen dessa. Måste göra något åt saken.

 

[Jonas Sand]

Igår drack vi en Marcus Molitor 2015 ürziger würzgarten kabinett guldkapsyl till vit sparris. Verkligen ett härligt och fruktigt vin med allt på plats, som ändå kändes ungt. Tropisk frukt, äpple, stenig/kalkig samt en frisk men ej stram syra. Jag hittar väl egentligen ingen tydlig petroleum men det ”behövdes” inte idag. 8 procent alkohol och verkligt vuxengodis.

 

[Håkan]

L'appel des Serines 2017, Francois Villard. Kör vidare på norra Rhonespåret, 100% Syrah lite varstans ifrån bla unga stockar i St Joseph. Det som först slår mig är doften av skogshallon, blandat med lite blod. Smaken är väldigt lätt, hade inte tanninerna varit rätt ordentliga så hade jag på doften gissat Pinot Noir. I smaken finns fortfarande skogshallonen där men även med toner av björnbär. Även lite rått kött i smaken. Lätt och friskt avslut, så långt ifrån motoroljeshiraz du kan komma men rätt trevligt. Kan behöva nåt år till men kommer bli ett trevligt vardagsvin. 149 kr i BS (måste köpa 6),

 

[Mina Vinare]

Visa bifogad bild 19830
Chateau de Saint Cosme Cote Rotie 2005. Ibland glöms denna bort bland alla dessa Gigondas men jag tycker den är väl värd att undersöka. 2005 har alltid känts som en rätt hård årgång men någon gång måste jag ju börja att undersöka årgången. Fortfarande känns de rätt torra tanninerna rätt närvarande och det kommer de nog alltid vara. Men nu har vinet fått en rätt trevlig mognadston med rök, charkuterier, multna löv, mörk frukt som går mer åt björnbär och en hel del vitpeppar. Helt klart börjar 2005 bli en rätt bra årgång som nog alltid kommer vara rätt tuff. Till mat, grillad lammstek, blir vinet ännu bättre och tanninerna mjuknar.
Dönnhoff Niederhäuser Herrmannshöhle Riesling Auslese Goldkapsel 2007. Dottern hade bakat tårta med mangomousse och då tyckte jag det borde passa med en Auslese. Dönnhoffs Auslese är ganska lätta i stilen och bygger mer på elegans. Har också mognat till sig, citrus, melon, petroleum, mer haltorr än halvsöt men väldigt gott. Förstår inte varför jag inte köpt några Dönnhoff Auslese sen dessa. Måste göra något åt saken.

Spännande - har alltid velat prova Saint Cosme Côte Rôtie men aldrig lyckats få tag i den. Var köpte du den?

 

[StefanAkiko]

Liittorai The Haven-2017
... hallon, omani och ...

Stavas det inte "onani"?

 

[StefanAkiko]

Fredagsmys, socialt distanserat, hemmavid i Yokohama. Pizza, rökt anka, Buffalo wings, chorizo, hustruns grönsakssoppa och en obentolåda.
Öppnade först några givna förlorade själar. Man vet ju aldrig. Never give up! Impossible is nothing!

...då de var tydligt bruna i färgen, kändes de som rätt självklara vaskningar. Brun d'Anjou var värre än Viño Brun. Kan nämna att turbiditeten i Anjouvinet var homogen även efter drygt en månads stående... Denna typ av otvättad onani har givit dåligt rykte åt hela konstformen av ensamma herdestunder.

Efter "plopp" och snabb sniffa vågade jag inte mig på att smaka på dem. Vansinnigt hurwel-hemska.

Men, i flight två hade jag iaf bullat upp med både en söt koala och en vit Rioja från en icket alldeles oäven årgång.

Kaliforniern var megaäcklig men dock vackert brunrosa och hade nog kunnat kvala in som alternativ färg vid målningar av solnedgångar. Koalan var tunn hela vägen, men förmodligen dominerad av Sb och Sem: Utan oxidation, och avsevärt mindre inslag av "onani" än väntat. Dock inte "skoj". Siglo Rioja Blanco från 1975 var dock odrickbart. Slemmig (!) brun sörja som påminner om scenen ur den klassiska boken Hummelhonung (där kvinnan onanerar av honom med "Anordningen") och en doftpalett som fick både hustrun och mig att kväljas under vaskningsprocessen.

Nästa flaska till rakning:

Nu vaskar vi inga fler i afton. Det här är rävligt bra!
Blint hade jag nog hamnat i Chianti, eller Sangiovese från Mexiko eller annan "skum" italienare. Blekt i färgen med mognadsinslag, en doft med visst några körsbär, men mer av höstlöv, lakrits och dov choklad (utan ekfat). Stor, mogen och vänligt kryddig doftpalett.
I munnen är det slankt, typ kallmörat. Syrorna är på samma våglängd som Sangiovese, men med tanniner som man kan misstänka lugnat ned sig. Ringer inte in som varken Nebbiolo eller PN. Som Barolo/Barbaresco är den både för ung och för gammal för att platsa. Som PN har den för mycket krut, både bränt och kvar.
Ett par små körsbär, vackert jordig mineralitet och vi har ett vin som spritter av livsglädje och energi!

60% Frappato di Vittoria och 40% Nero d'Avola. 13% och med begynnande mognad. 92p. Dricker det mycket gärna fler gånger. Mums!
COS rullar!!!

 

[StefanAkiko]

2003 San Leonino Chianti Classico Riserva

Knuten doft, lite pinjenötter, lite körsbärskärnor, lite bittermandel. Förvånansvärt knuten för sin ålder. Intressant, kunde gott vilat ett tag till. I munnen tät, komplex, lite eld, bra eftersmak, aning torkad frukt, dadel? Väldigt positiv överraskning. Ingen brådska att fingra på 99-orna ännu troligen. Visserligen ingen wow-faktor, utan snarare ”va? Inte tomatsoppa?”
Det här och Crozes i Gabriel StandArt.
Visa bifogad bild 19819

Sangiovese står sig normalt under flera decennier. Denna bäbis är knappt ens i början av sin spännande resa

 

[The Wall]

Sangiovese står sig normalt under flera decennier. Denna bäbis är knappt ens i början av sin spännande resa

Villa Cafaggios standardalster brukar dessvärre dra åt tomatsoppa-hållet efter omkring 12-15 år. Har några 96-or kvar som jag undrar om de är tillräckligt mogna ännu.

 

[LeChat]

2000 Château Monbousquet
(Är egentligen väldigt sugen på att dra en kork på de nyanlända 2015 Domaine Gourt de Mautens, men de kan nog behöva hämta sig lite efter resan.)

Drack denna senast för ett par månader sen men behövde ett säkert kort till kvällens oxfile.
Denna är verkligen på topp nu. Behöver absolut inte mer tid. Ett fullmoget sniffarvin som fått fina mognadstoner och är riktigt elegant i glaset. Rikt och harmoniskt och med en ganska stor andel cabernet franc. Bara en sån sak!
Resterande flaskor dricks upp detta år.

 

[Håkan]

Spännande - har alltid velat prova Saint Cosme Côte Rôtie men aldrig lyckats få tag i den. Var köpte du den?

Pinard de Picard.