Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[buteljen]

Min poäng är alltså inte att garderobslagring är likadant som källarlagring. Utan att den gräns som vissa säger existerar, att efter två år blir allt garderobslagrat dåligt, inte är korrekt. Viner kan fortfarande vara fantastiska efter nästan tre år.

Får man fråga vem/vilka som hävdar att vin blir dåligt efter två år i rumstemperatur? Är det något du googlat fram?

 

[Håkan]

Nu är ju inte jag känd för att vara så känslig för varken ek, tropisk frukt eller lite alkoholhetta så det gör det kanske lite lättare för mig än andra att härda ut…

Seriöst så har jag inte provat senare årgångar än just 2012 men precis som du äldre. Kan förstå vad du syftar på men tror kanske det mer generellt gällde Kalifornien och Chardonnay än just Pahlmeyer specifikt.

Idag tror jag inte längre man gör en Sonoma-buteljering utan enbart Napa-varianten och det är skillnad mellan dem i mitt tycke. Har följt de bägge i just 2012 och först var Napa-versionen extremt ekdominerad och närmast jobbig att dricka. Sedan vände det och Sonoma-versionen blev klumpig och väldigt tropisk i sin stil medans Napan var klart mer harmonisk. Nu var det tvärtom igen och blev lite glad över syran, fräschören men också den goda och fylliga karaktären. Kanske inte så långt ifrån Bourgogne som man skulle kunna tro.

Sedan är väl prislappen idag ett bekymmer. Finns i Danmark för 895.- danska kronor i årgång 2018 och det känns som ett väldigt överpris. Betalade bra mycket mindre än hälften för mina 2012or och till en kurs som var ca: 15% lägre än dagens. Då finns det bättre alternativ i mitt tycke.

Håller helt med för 895 kr finns det väldigt mycket roligare Chardonnay för pengarna. I dag har det vänt nästan helt och hållet, och ibland känns det nästan som Kaliforniska Chardonnayer är rädda att stå ut, flera ligger runt 12.5%-13%. Det är nästan så att önskar lite mer i vinerna, det känns som Chablis har blivit dit de strävar när de kanske egentligen borde strävat efter Bourgogne. Börjar nästan luta åt att jag gillar de Kaliforniska Chardonnayer som trots allt har lite power kvar utan att det för den sakens skull går till överdrift. Drack en Ramey Rochioli 2016 och den hade lite av den där "gamla" kraften i sig men med en pigg syra. Inte varje dag jag gillar den men nån gång ibland är det kul. Fast Rhys Horseshoe 2014 har också power utan att för den sakens skull ha speciellt hög alkoholhalt. Fast då är vi uppe i nästan Pahlmeyerpris.

 

[Adamanko]

Får man fråga vem/vilka som hävdar att vin blir dåligt efter två år i rumstemperatur? Är det något du googlat fram?

Nix, uppfattning jag mött i vinvärlden. Säkerligen även här. Dock har jag inga namn. En del har hävdat två år. En del har hävdat fem år.

 

[magnum]

Nix, uppfattning jag mött i vinvärlden. Säkerligen även här. Dock har jag inga namn. En del har hävdat två år. En del har hävdat fem år.

Vid vilken temperatur?

 

[Adamanko]

Vid vilken temperatur?

Garderobslagring. Så torde vara rumstemperatur.

 

[Fredrik Markström]

Hur varmt tror du att det kan ha blivit i din "vinkällare" när det blev kännbara tecken på skada? Har själv glömt några trevliga viner i ett land som mest består av öken och de var - efter en sommar i "rumstemperatur" - helt odrickbara.

Jag har många somrar haft upp till 28 grader ca varmaste tiden på dagen utan problem. Jag har långlagrat många viner så utan att se skillnader. 2018 gick det dock upp I 30 grader ungefär under en period. Nu har jag efter det verkligen lärt mig att hata värmeskadade viner. Fy sjutton!!

 

[Adamanko]

Jag har många somrar haft upp till 28 grader ca varmaste tiden på dagen utan problem. Jag har långlagrat många viner så utan att se skillnader. 2018 gick det dock upp I 30 grader ungefär under en period. Nu har jag efter det verkligen lärt mig att hata värmeskadade viner. Fy sjutton!!

Hur känner man igen ett varmeskadat vin?

 

[Fredrik Markström]

Jag har lagrat 20 år o druckit många fantastiska viner som lagrats varmt så det är nonsens. Många hundra som lagrats 10 el 15 år. Däremot kan dom förstöras när det blir för varmt.

 

[Fredrik Markström]

Hur känner man igen ett varmeskadat vin?

Röda doftar o smakar ruttet, övermoget o mkt äckligt. Läder, dåliga plommon o usch. Svårt att beskriva, men går inte att missa. Har aldrig känt något från mina vita viner. Har en teori också att det är varma årg som klarat värmen sämst. Har haft mest problem med mina Bdx 09. Men även 08 så det talar emot samtidigt som 03-orna också levererar.

 

[magnum]

Garderobslagring. Så torde vara rumstemperatur.

Temperaturskillnaden är nog minst så viktig som tidsskillnaden. 20 grader 5 år vs. 25 grader 2 år!

 

[thunberg]

Temperaturskillnaden är nog minst så viktig som tidsskillnaden. 20 grader 5 år vs. 25 grader 2 år!

Det har väl också att göra med hur stora svängningar man har temperaturmässigt samt hur ofta dessa sker. I många hem är det 21-23 grader inomhus så en ökning till 27-28 är inte så extremt. Det är värre om det pendlar fram och tillbaka mellan 20 och 28 över en längre period. Det har hänt vid mer än ett tillfälle att viner som förvarats i kök har råkat illa ut på grund av just temperaturpendlingen.

Jag har förvarat vin i garderob/lådor/källare (ingen riktigt vinkällare) genom åren och det jag märker är att när vinet mognat så har det en tendens att snabbt gå utför. Att hålla ett moget vin som är på sin topp i flera år med min typ av lagring är inte optimalt enligt min inte helt vetenskapliga slutsats.

 

[Magikern]

Jag har lagrat 20 år o druckit många fantastiska viner som lagrats varmt så det är nonsens. Många hundra som lagrats 10 el 15 år. Däremot kan dom förstöras när det blir för varmt.

Var det toppviner från Bdx eller prestigecab kan jag tänka mig det. Även Tempranillo skulle jag gissa. Grenache och Mourvedre och många andra druvsorter lär inte klara varmlagring så bra.

 

[Magikern]

suduiraut 2007
Doft: Saffran och aprikoser i sockerlag. Kanske lite Werters original med. Ungt och trevligt.
Attack: Citrus, saffran och sötma till tusen.
Mellansmak: Lite mer än medelfylligt och rätt hög syra. Samma smaker som på attacken men kanske även lite tropiska frukter och smörkola.
Eftersmak: medellång och lite sötbesk.

Jag trodde kanske att vinet skulle vara lite bättre än så här men det behöver mer tid utan tvekan. 92- om man älskar Sauternes.

 

[Fredrik Markström]

Var det toppviner från Bdx eller prestigecab kan jag tänka mig det. Även Tempranillo skulle jag gissa. Grenache och Mourvedre och många andra druvsorter lär inte klara varmlagring så bra.

Bra o bättre bordeaux, Bourgogne o norra Rhone framförallt. Men mängder av annat också. Jag kan med stor säkerhet uttala mig om att det är ganska överdrivet. 97 graillot crozes var helt underbar efter både 10 och 15 år bl.a. Min bror o far har köpt många viner samma som mig o lagrat sina i 10 grader så det har funnits massor av tillfällen till jämförelser. Däremot har jag också uppgraderat nu, pga värmeböljan 2018 som dödade 100+ viner, kanske 2-300.

 

[Fredrik Markström]

Var det toppviner från Bdx eller prestigecab kan jag tänka mig det. Även Tempranillo skulle jag gissa. Grenache och Mourvedre och många andra druvsorter lär inte klara varmlagring så bra.

Blev inspirerad att testa en. Har tappat smaken för dessa alkoholstinna viner men ville se hur dom klarat värmeböljan 2018. Inga toner av värmen, inga russintoner heller. Inte min stil, alkoholen dominerar, får se hur det blir med luft.

 

[Adamanko]

Blev inspirerad att testa en. Har tappat smaken för dessa alkoholstinna viner men ville se hur dom klarat värmeböljan 2018. Inga toner av värmen, inga russintoner heller. Inte min stil, alkoholen dominerar, får se hur det blir med luft.

Skönt att höra allt detta från dig. Då vågar jag fortsätta lagra i vinrummet. Ev nån lösning för att hålla nere tempen i framtida värmeböljor.

 

[Mina Vinare]

2006 Domaine Gauby, Côtes du Roussillon Villages ”Vieilles Vignes” har en ljus och klarröd färg med fin lyster. Doften är riktigt läcker med bakelit, skokräm (som till finskorna), läder och örtighet. Lite tranbär och allmänt friska röda aromer. Karameller och typ nougat med ljus choklad. Fantastiskt vin att sitta och snurra i glaset och bara njuta av dofterna. Mineraldriven och elegant med känsla av mentol och rosor. Efterhand mer stalliga och animaliska toner.

Smaken är direkt frisk med tranbär, röd frukt och ganska markerad syra. Samtidigt en gräddig kolakänsla med nougat och karameller precis som i doften. Örtig och den där märkliga pikanta känslan av sötsyrlig frukt som gör att det läskar men också lockar efter mat. Riktigt gott och kul (94p).

Positivt överraskad är väl det minsta man kan säga. Ändå upplevs vinet precis som minnesbilderna från senast det begav sig och det var många är sedan. Tror inte jag provat det här under dom senaste sex/åtta åren. Känns snyggt och harmoniskt och ger lite känslan av Piemonte men utan tanninerna. Kanske lite Brunello och Priorat också. Känns inte bråttom alls att dricka detta utan 5-10 år går nog utmärkt att vänta om man vill – men å andra sidan varför skulle man?

2010 Domaine Santa Duc, Gigondas ”Prestige des Hautes Garrigues” har en mörk och aningen purpurröd färg men samtidigt utvecklad. Först lite murrig och sluten doft som sedan öppnar upp med härlig fruktkompott och syltighet. Kaffe, mörk choklad och örtighet typ garrigue/herbs de Provence med rökiga och lite brända inslag. Lätt animalisk mot slutet med rostade fattoner.

Smaken är koncentrerad och mörk i frukten med inslag av lakrits och svarta vinbär. Viss beska i den lite kompakta eftersmaken. Körsbär, lätt bränd ton och ganska torra tanniner med karaktär av salmiakpulver. Som förväntat lite drag av torv och mäsk. Gott men inte helt på topp (92p).

Kanske inte helt i balans eller så är det provaren som inte är i toppform. Samtidigt tycker jag att det är just så här som ”Hautes Garrigues” ofta utvecklas. Aningen för stramt och hårt i karaktären för min smak. Inte syltigt och kladdigt utan mer torkad och bränd frukt. Är inte så värst såld på stilen och 2010 var senaste årgången jag köpte. Det känns som det blir alltför extraherat och kompakt för sakens skull. Vet inte om det finns anledning att vänta på fortsatt utveckling genom lagring men varför inte – kommer kanske samman med ålder. Fast den redan nu torra känslan gör att jag inte är helt övertygad. Troligen en smaksak – som alltid. Men kvalitén finns där.

 

[petterkalle]

2010 Domaine Santa Duc, Gigondas ”Prestige des Hautes Garrigues” har en mörk och aningen purpurröd färg men samtidigt utvecklad. Först lite murrig och sluten doft som sedan öppnar upp med härlig fruktkompott och syltighet. Kaffe, mörk choklad och örtighet typ garrigue/herbs de Provence med rökiga och lite brända inslag. Lätt animalisk mot slutet med rostade fattoner.

Smaken är koncentrerad och mörk i frukten med inslag av lakrits och svarta vinbär. Viss beska i den lite kompakta eftersmaken. Körsbär, lätt bränd ton och ganska torra tanniner med karaktär av salmiakpulver. Som förväntat lite drag av torv och mäsk. Gott men inte helt på topp (92p).

Har exakt samma uppfattning som du om denna 2010:a. Den är väldigt rå och oslipad i kanterna och jag är tveksam om den någonsin blir riktigt bra. Detta är dock inget specifikt för denna utan gäller många 2010 från södra Rhone. Sen tycker jag att det är synd att du inte köpt denna efter 2010. Från 2011 har de ändrat stilen totalt! Mindre extraherat, bara ca 10% hela klasar (kunde vara 100% förut), mindre ek (mindre ny och större). De har också tagit bort syrah och cinsault som kunde vara upp till 5% och använder nu bara Grenache och Mourvedre (ca 60-40 beroende på år) från gamla stockar. Bra mycket lättare och klunkbar. Bästa Gigondas utan tvekan och slår också många prestige CdP. Från och med 2012 tog de också bort "Prestige" ur namnet för att markera ändringen ännu mer.
Edit: Från årgång 2017 har sonen tagit över vinmakningen och han satsar mycket mot eko. Framtiden får utvisa om det blir någon ytterligare skillnad på hans viner...

 

[LeChat]

Har exakt samma uppfattning som du om denna 2010:a. Den är väldigt rå och oslipad i kanterna och jag är tveksam om den någonsin blir riktigt bra. Detta är dock inget specifikt för denna utan gäller många 2010 från södra Rhone. Sen tycker jag att det är synd att du inte köpt denna efter 2010. Från 2011 har de ändrat stilen totalt! Mindre extraherat, bara ca 10% hela klasar (kunde vara 100% förut), mindre ek (mindre ny och större). De har också tagit bort syrah och cinsault som kunde vara upp till 5% och använder nu bara Grenache och Mourvedre (ca 60-40 beroende på år) från gamla stockar. Bra mycket lättare och klunkbar. Bästa Gigondas utan tvekan och slår också många prestige CdP. Från och med 2012 tog de också bort "Prestige" ur namnet för att markera ändringen ännu mer.
Edit: Från årgång 2017 har sonen tagit över vinmakningen och han satsar mycket mot eko. Framtiden får utvisa om det blir någon ytterligare skillnad på hans viner...

Har inte druckit denna i årgång 2010 men har liknande erfarenheter när det gäller årgång 2010 generellt från södra Frankrike. Fast jag tror fortfarande att de bara behöver lite extra tid. För det känns som att de har frukten och strukturen av syror och tanniner som borde göra de långlivade. Men gör de därför tyvärr inte helt tillgängliga i nutid.

Årgång 2005 hade också visa likheter med 2010 och minns att just denna Gigondas inte var speciellt njutbar förrän sista flaskan som då var riktigt bra. Skrev detta i november 2015:
”Ikväll är det 2005 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues som påminner mig om hur svårt det är att veta vilka flaskor som kommer att förvandlas till härliga drickupplevelser. När jag drack denna för några år sedan upplevde jag den som just ung och kantig. Idag är vinet helt annorlunda. Komplext och med lagom avrundade tanniner och lite ungdom kvar. Jättegott men tyvärr sista flaskan.”

2007an var helt ok men inget speciellt som ung, men blev ju enooormt fantastiskt god efter 9-10 år.

 

[Omar Khayyam]

2006 Domaine Gauby, Côtes du Roussillon Villages ”Vieilles Vignes” har en ljus och klarröd färg med fin lyster. Doften är riktigt läcker med bakelit, skokräm (som till finskorna), läder och örtighet. Lite tranbär och allmänt friska röda aromer. Karameller och typ nougat med ljus choklad. Fantastiskt vin att sitta och snurra i glaset och bara njuta av dofterna. Mineraldriven och elegant med känsla av mentol och rosor. Efterhand mer stalliga och animaliska toner.

Smaken är direkt frisk med tranbär, röd frukt och ganska markerad syra. Samtidigt en gräddig kolakänsla med nougat och karameller precis som i doften. Örtig och den där märkliga pikanta känslan av sötsyrlig frukt som gör att det läskar men också lockar efter mat. Riktigt gott och kul (94p).

Positivt överraskad är väl det minsta man kan säga.

Ett fantastiskt vin! Köpte några flaskor av Gaston back in the days men har inte hittat just Vieilles Vignes senare som jag tycker är den bästa. Instämmer i allt - ett vin som inte riktigt låter sig naglas fast och som har både komplexitet och drickglädje och ändå struktur.