Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Akimchik]

DRC Montrachet 2020.

Vad ska man säga här, äntligen får man testa denna vita klenod. Ja ung men jävlar. Otroligt elegant vin med den perfekta men ofta svårhittade perfekta balansen mellan smör och fräschör. Otroligt mycket frukt med honungsmelon grön frukt och en syra som visar att denna kan ligga på rygg en lång tid. Var en aning anonym direkt vid öppning men efter någon timme så öppnade den upp sig och visade kaxigt upp alla tydliga markörer på vit bourgogne. Smörigt, nötigt men ändå grönt päron och krispiga gröna äpplen. Garanterat bästa vita jag haft i mitt liv. 97-98 poäng!

 

[KimHartman]

2015 Pierre Gonon St. Joseph

Decanted 2 h prior to tasting. Plums, lemon, tart red fruits, olives, leather, grilled meat, earth, thyme and a touch of citrus peel-like bitterness. It has distinct acidity and tannins, great energy, and freshness. Bits of development here and there, but still youthful. Drinking very well and will continue to do so for many years ahead. ILG!

94 p

 

[pinoten]

El Esteco Altimus 2015. Trevlig Bordeaux-blend med 50% CS, 35% Malbec, 10% CF, 5% Merlot. Mycket mörka bär med svarta vinbär, björnbär och plommon. Sen har vi vanilj och choklad. Ek och tanniner märks inte förrän man sörplar lite, bra längd. Jag har inte direkt sett till den sen denna såldes 2019 vilket är synd då den var ett ganska bra köp. Drack 2011 strax innan jag köpte denna och den var också bra. 90-92p.

 

[LeroyHilarious]

Första flarran från en av Bourgognes unga stigande stjärnor – Camille Thiriet. Startade 2016, kör organisk odling. Denna cuvée har hemligt druvursprung (nånstans i Bourgogne) som varierar från årgång till årgång, därav namnet: Bourgogne Blanc Cuvée Confidentielle 2021. Känns ju inte så värst lovande.

Vinet är ganska ljust i färgen och med en fruktig doft av nätmelon och päron. En touch av både lätt rökighet/reduktion och ek i doft och smak. Ligger både på ekfat och ståltank.
I munnen päron och lite lime, efter en stund kommer också en nötig ton fram. Fruktig och lite rund utan större komplexitet och rätt kort. Av denna cuvée att döma är det en bra bit kvar att vandra för att räknas som en stjärna i min bok och för ca €55 är QPR:en verkligen inte på topp, men kul att ha provat!

Till maten (torskrygg, beurre blanc, kantarell, bacon, morot och potatis) var den för fruktig. Hade behövt mer ek för att möta upp på bästa sätt.

 

[LeChat]

1996 Camille Giroud Beaune Les Prevolles

Andra flaskan som öppnas av tre inköpta.
Den behöver lite luft för att öppna upp. Frukten är lite tunn till en början och syran något framträdande. Men den växer till sig glaset och blir smått underbar, visar att den fortfarande är att räkna med. Slank, elegant och med utvecklade mogna aromer. Ett riktigt sniffarvin! Gott på egen hand men kommer säkerligen fungera bra även till kvällens kyckling.
Inget att spara, bara att njuta!

 

[Akimchik]

Drc tåget fortsätter. Ungt men öppet, wow, näsan är helt otrolig med en komplexitet som får dig att vänta med munnen för den är så otroligt charmig och flörtig. Så gott, så fulländat, och här finns inga fel, frukten är mogen, söt och förförisk. En del bergamot , jord och tydliga mogna röda bär är så perfekt balanserat. Len som silke och vilket hantverk. Ska man dricka ung drc är detta nog tipset. 97 härliga poäng och detta var ett av de bättre röda i mitt liv. Bourgogne FTW, ni som fått alokering genom Vinicius behöver ej vänta 10plus på denna även om den kanske skulle kunna klättra upp 1 poäng till

 

[LeroyHilarious]

Kanske inte direkt en världsnyhet, men: Bourgogne + anka = sant! Hands down.

I detta fall en Louis Jadot Volnay 1er cru Clos de la Barre 2019 som efter knappa två timmars dekantering hälldes i glasen till sonens söndagsanka med potatispuré, rödvins-/apelsinsås och broccoli/morort/kantarell.

Mellanmörk i färgen, men en bit från opak. Doft av cederträ (!) och ett litet varmt alkoholstick (14 %), som en elegantare Bordeaux. Mogna mörka bär i basen med en överton av mycket fin körsbärssyra. Solid Bourgognekropp och tanninerna finns absolut där, men vinet är ändå på samma gång elegant och silkigt. Ungt och piggt och det vattnas ordentligt i munnen när smaken hänger kvar. Fin komplexitet med andra ord!

Och matchningen mat / vin blev fasiken helt perfekt! Kommer somna mätt och nöjd ikväll.

93p (och ca 700 SEK på Vinmonopolet för knappt två år sedan).

 

[Crist(al)ian 77]

Visa bifogad bild 33966
2020 Catherine et Claude Maréchal Savigny-lès-Beaune Vieilles Vignes

Sista flaskan av detta häftiga vin. Bourgogne på papperet men saknar i princip alla attribut. Den har betydligt mer likheter med druvorna från södra rhone eller en riktigt bra aussie-shiraz. För även om Savigny-les-Beaune brukar kunna vara kralliga så är detta ändå på ny nivå med en alkoholhalt på 15% och reglagen på elva. Men bortsett från typicitet så är det ett kvalitetsvin och riktigt smaskigt.

Har även haft med den på en provning och vill minnas att den gillades storligen av samtliga och att samtliga tappade hakan i golvet när det stod klart att det var en bourgogne. Kul!

På tallriken blir det grillad fläskkarré med tzatziki och pommes. Kan bli en klockren matchning till denna bourgogne-bastard.

Det vinet minns jag med tanke på beskrivningen! Fantastisk burgånj och kanske den bästa unga röda jag druckit, slår all DRC i världen. Tror jag gissade jänkare eller möjligtvis Rhone. Sista druvan jag skulle gissa på är pinot och sista området med den informationen är burgånj.

Tyvärr är alkoholen beskedliga 13 % på efterföljande årgång så får hoppas de bättrar sig i framtiden.

Visa bifogad bild 34076

Von Winning for the win – provning av (en liten del av) portföljen på plats hos Eriksbergs Vinsällskap tillsammans med importören (Intermondi).

Leopold ’23 & ’24
VWs första boxvin. Väldigt ljus, nästan vattenljus. Svag doft. Ganska fruktig och blommig. Låg syra för att vara riesling. Ståltank. Enkel och kort. 24:an är helt klart ett litet steg upp, något fylligare och fruktigare. Vi fick prova ur flaska, men kommer bara säljas på box enligt importören. Förmodligen bättre än annan box-rieseling, men vad vet jag?

Von Winning Riesling ’23
Instegsvinet. Nu luktar det riktig riesling. Bättre syra, ok frukt och inte lika blommig som boxvinerna. Ståltank. Perfekt att bjuda ”folk” på i sommarstugan.

Win Win ’23
Erste Lage med viss eklagring, dock känns det inte riktigt i smaken. Hel och ren.

Paradiesgarten ’22
Erste Lage. Torr och ganska elegant i stilen. Lichi i smaken, med en lätt gummiton och en lättare ekton. Snygg.

Pechstein ’22
Nu hoppar vi upp till Grosses Gewächs-vingård och till en helt annan kvalitetsnivå. Lagras 24 månader på 500l franska ekfat, hälften nya, hälften gamla. En väldigt fin doft av ekad kvalitativ chardonnay från Bourgogne. Fylliga tropiska smaker med ett stänk vanilj. Fin syra och lång smak. Mycket, mycket gott.

Ozyetra ’20
Egentligen samma vin som ovan, men lagras bara på nya ekfat. Och det märks. Doft och smak är ännu fylligare och mer koncentrerad och vaniljen kommer fram mer. Så gott att man smäller av. Visst, stilen kanske inte är mitt-i-prick vad gäller typisk riesling, men skit i det, det är den godast riesling jag druckit.

Pinot Noir Royale ’22
Instegs-pinot. Lätt snipig doft med lätta rökslöjor. Ganska elegant i frukten, men den är kraftigt ekad, vaniljen tar överhand för min del vad det gäller röda viner. Vore kul att prova top-of-the-line och jämföra.

PS. Uppställningen på bilden är omvänd

Håller med. Pechstein och Ozyetra är överlägsna allt annat. Ek ska det vara och naturligtvis hörde man det gamla tyska gardet gnälla på detta...

De första två vinerna kunde jag inte dricka, fullt med fläder och krusbär som jag numera associerar till såvninjång blang efter att @Mattias Schyberg påpekat att denna typ av riesling kan vara lik. Detta har förstört min njutning.

Mest intressant var ändå för mig att de nämnde att VW har både merlot och syrah. Måste provas!

 

[Vingubben]

Lite diskussion på forumet kring Pontet-Canet gjorde mig sugen så det fick bli en 2012 som jag tidigare upplevt som drickbar trots sin ungdom. En betydligt slankare årgång, men med lite mindre ek så är den balanserad. Tanninenrna är avrundade men frukten modest men spänstig. Känns mogen i strukturen men fortfarande ung i doft och smak. P-C tillhör nog en av dom som lyckats bäst denna årgång. 93p

 

[StefanAkiko]

Måndagsafton i goda vänners lag:

2020 Legon Premium, Ribera del Duero, 92p
Intensiv, ung och fjädrigt snygg Tempranillo.

2021 Pago de Otazu, Navarra, 97p
Meritage with extreme pressure and pleasure. The antithesis of Bgn. Men gillar man det vackra i stora välgjorda viner, är detta helt rätt. Toppcuvée i typisk tung flaska. Kommer sannolikt att åldras med mycket stort behag. (2/3 flaskor.)

1990 Marchesi di Barolo Riserva, 89p
Inte alls vad jag hade förväntat mig. Kort i rocken och onödigt uttalade syror. Gott, men inte spännande någonstans. Matvin. Kanhända att spanjorerna hade ihjäl detta vin.

 

[LeChat]

2019 Domaine Tempier Bandol

Längesedan jag drack Tempier. Inte provat årgång 2019 tidigare så det var dags för ett smakprov.

Tempier tillverkar genuina viner av hög kvalitet och 2019 verkar inte vara något undantag. Jäkligt läcker!

Komplex doft med bl.a. björnbär, och i munnen bjuds man på framträdande frukt med inslag av bl.a. läder, lakrits och jord.
Bra struktur och balanserad syra gör den klunkvänlig och ger ett bra grepp i munnen trots den lite fruktdrivna stilen.

Även om jag har några årgångar liggande så får jag inte glömma att fylla på med nya. Tempier är gott!

 

[StefanAkiko]

Hur vackra är inte dessa två fantastiska Muscadetter? Avnjutna i plastmuggar medan vi hamrade fram stenhård metal. Två spår blev det, även om båda tracksen behöver en hel del polering innan de är redo för Spotify.

2021 Clos de la Placelière – Famille Lieubeau, Muscadet Sèvre et Maine sur Lie, 95p
Om vinmakare Lieubeau verkligen föddes under en lycklig stjärna, så måste denna Clos vara platsen där den stjärnan slog ner. 2021 års version av Clos de la Placelière är lika mycket ett geologiskt dokument som det är ett vin. En vacker sorts flytande skiffer med en havsbris från Atlanten.

Vid första sniffen stiger det fram ett torrt snitt av citronzest, som om en brittisk hovdam plötsligt blivit syrligt fransk. (Är ju på väg till UK.) Den lilla oxidativa tonen som viskar om 'sur lie' är poetiskt. Jag tänker mig en havserfaren kapten som sett för många solnedgångar och numera bara dricker sitt vin kallt och med skeptisk blick.

Munkänslan är upprätt, stenhård (som musiken vi skapade), med en stålsatt ryggrad av mineralitet som får en att vilja tala i versaler. Det är inte ett vin för den som gillar frukt. Det är ett vin för den som gillar kammarmusik, monokel och kanske ett vasst motargument.

2022 Pavillon du Haut Bourg, Domaine H&N Choblet, Muscadet Côtes de Grandlieu sur Lie, 97p
Om Clos de la Placelière är en nykter poet, är Pavillon du Haut Bourg en charmör med lera på kängorna. Domaine Choblet, som varit aktiv sedan 1944 (ett årtal som antyder både motståndskraft och självkännedom), levererar här ett vin som känns som att läsa någonting fundamentalt medan någon öppnar ostron i bakgrunden.

Nosen bjuder på en doft av våt sten, en viskning av päron, och något som liknar skal från en limefrukt som rullats över ett biblioteksgolv. Grandlieu-sjöns inverkan märks tydligt (iaf då man ser etiketten) det finns en mjukhet i attacken, ett nästan hedonistiskt flöde, som om vinet föredrar att behaga snarare än att diskutera.

Men där finns struktur också, i den där eleganta, franskt lågmälda stilen – som en skräddarsydd kostym i stället för kendorustning. Eftersmaken? Den stannar kvar lagom länge för att du ska känna dig kultiverad, men inte tillräckligt länge för att du ska hinna ifrågasätta dina livsval.

Ett grandiost vin!

 

[The Wall]

Måste bara skriva av mig lite om Barrua – En varm filt vi inte bad om.



2007 Agricola Punica Barrua, 87p
Bara för att någon som skapat magi med Sassicaia måste det ju inte bli magi med helt andra förutsättningar. Detta är ett tydligt bevis.

Blint gissade jag först en skev Corvina och sedan en Merlot som kört i russindiket.

Vinet känns som att någon tog ett gäng olika druvor och stilar, satte dem i en bastu, och glömde öppna dörren. Vi möttes först av en tydlig russinton. Inte alls som i elegant Amarone. Kanshe som om Merlot från ett för varmt klimat haft en existentiell kris. Plommon, torkade bär och lite syltigt mörker dominerar, men utan riktning eller precision. Det blir aldrig intressant.

Det finns en viss "kladdighet" i strukturen – vinet är mjukt och ofokuserat. Känns som en jobbig kypare som är för tillmötesgående och insmickrande. Det är lent, men utan förfining. Alkoholvärmen sticker fram både i doft och smak, och det saknas spänst. Vi letade efter lager, men hittade bara russin och ett odefinierbart mörkt brus.

Doften växlar mellan torkad frukt, choklad och något som påminner om nedsuttna träbänkar i en katolsk helgedom. Det här är lika trist som en predikan.

Det är inte dåligt – det är bara... onödigt och underligt. Som ett vin som fortfarande försöker förstå vem det är. Bäst till mat som kan dominera över det. På egen hand blir det för mycket – eller kanske egentligen: för lite.

---------------------

Nu kanske min smak hade en dålig dag. Eller att stilen inte passar mig. Jag vill dock tillägga att jag gillar alla sorters projekt som utmanar status quo och som försöker skapa någonting bra. Även om jag dissar vinet blir det en fet guldstjärna till dessa modiga herrar!

Årgångsvariation eller ogillar vinet lagring? Vi drack en 2011 i mitten av juni 2022 och tyckte den var klart godkänd, drog lite åt mogen grenache-hållet. Kräver dock mat. I mitten av juli 2024 drack vi en 2021 till marinerad och grillad fläskfilé och tyckte att den var utmärkt (det blev inga noter den gången eftersom vi klämde in middagen mellan herrfinalen i Wimbledon och EM-finalen i fotboll).

 

[The Wall]

Jaume Serra Reserva 2016 Brut Nature

En färdiglagrad Cava på Magnum för strax över 200kr måste man ju testa.

Helt ok som aperitif men cava är och förblir ”bara” cava. Bra bang for the buck och en solig dag med 15 grader var det trivsamt med en hel del blandade former av äpplen beroende på hur mycket luftning vinet fått.

Tillsammans med en ostbricka, kvalitets olivolja och bröd/kex har jag inte så mycket att klaga på. Finns det något annat prisvärt i det här segmentet?

Ja, Fruitière Vinicole d'Arbois Crémant du Jura Brut.

 

[StefanAkiko]

Årgångsvariation eller ogillar vinet lagring? Vi drack en 2011 i mitten av juni 2022 och tyckte den var klart godkänd, drog lite åt mogen grenache-hållet. Kräver dock mat. I mitten av juli 2024 drack vi en 2021 till marinerad och grillad fläskfilé och tyckte att den var utmärkt (det blev inga noter den gången eftersom vi klämde in middagen mellan herrfinalen i Wimbledon och EM-finalen i fotboll).

Då det bara handlade om två glas och jag inte riktigt förstod vilken stil vinet "borde" ha är jag osäker vad som skiljer sig. Detta BORDE ju vara ett duktigt bra vin.

 

[The Wall]

Då det bara handlade om två glas och jag inte riktigt förstod vilken stil vinet "borde" ha är jag osäker vad som skiljer sig. Detta BORDE ju vara ett duktigt bra vin.

Det blir alltid bättre från och med tredje glaset.
2011:an var hittefynd från källaren, men efter att ha druckit 2021:an köpte vi (nåja, jag) på oss några fler flaskor som finns....någonstans i källaren. Det är inget supervin som gör att man trillar av stolen, men ett klart godkänt "gott till grillat utan att det kostar skjorta, kalsonger och undertröja", dvs någonstans i häraden 200 stycken beskattade sekiner.

 

[Positively_Jurassic]

Rijckaert Grand Elevage Savagnin 2020

Väldigt mycket fino sherry i doften, överraskad då jag hade för mig att det här var en upptoppad cuvée. Lite sherrytoner även i munnen men frukt längs citrusspektrumet dominerar ut i den koncentrerade slutklämmen; riktigt bra crescendo som vittnar om kvaliteten och för tankarna till en exploderande citronkaramell

Inte riktigt vad jag förväntade mig när jag ryckte den här till schnitzel och klyftpotatis men gott hursom