En fredagsmiddag hos Restaurant PRIMO i Kannai, Yokohama.
2023 Domaine Childéric Pour aller danser 'Rolle', Ventoux, 86 p
Rolle (som normalt heter Vermentino) är vad detta Rhônska vin är gjort av. Jag måste erkänna att jag aldrig tidigare ens hört talas om att Vermentino är en appellationsdruva i denna delen av vinvärlden. Men, jag vet ju ändå rätt lite, så det är bara att acceptera. Precis som att jag bara nyligen lärt mig att Clairette de Die är en bubbelappellation från Rhône. Tänk ändå att folk måste åbäka sig med bubbel utanför Barcelonas gränser... *pft*
Blint gissade jag på Gewurtz från Alsace. Inte kryddigt, men extremt blommigt med låga syror och med en tydlig restsötma.
Behöver studera denna druva MER!
2021 La Spinetta Barbera d’Asti Superiore Cà di Pian, 89 p
Ursprung: Monferrato
Mörk, nästan bläckig violett färg som omedelbart avslöjar vinets ungdom och koncentration. Doften är rik, stor och generöst fruktig med drag av murrig viol och utsmetade plommon... Dofterna har också parfymigt teatrala komponenter som ofta är signaturen hos La Spinetta. Men, som alltid med Barbera är det hela dimmigt, utan linjer och murrigt...
I munnen är det en
klassisk Cà di Pian: Har druckit för många iom att de är mycket populära i Japan. Så här: frodig frukt, tillbakadragen syra och en gnutta tannin som skapar liten struktur. Inte sammansatt, inte komplext, inte elegant. Frukten snuddar vid det ungt yppiga, men mitt i all charm är det tydligt att vinet kanske inte är min kopp te. Men, det verkligen gifter sig med gräddsåsen! Jädrar anåda! Den marriagen är värd 100 poäng! En textbook-Barbera i glaset och ingenting som jag någonsin kommer beställa.
Bakgrund:
La Spinetta är ett av de mest respekterade namnen i Piemonte – en producent som (enligt egen utsago) blandar modern ambition med traditionell förankring.
(Kanske jag kan tycka att de är rätt oförutsägbart selektiva med vad de anser vara tradition och i nästan alla viner skapar överextraktion... Samt sätter på onödigt fläskiga prislappar...) Rivetti-familjen, ledd av den karismatiske Giorgio Rivetti, har sedan 1970-talet byggt upp ett rykte som kvalitetsinnovatörer, inte minst med fokus på Barbera och Nebbiolo. Just Cà di Pian, som görs på gamla Barbera-stockar från vingårdar i Castagnole delle Lanze, är ofta det vin som introducerar nya vinälskare till La Spinetta-universumet. Jag kan nog tycka att detta är ett av de fåtal ovanligt bra uttrycken av Barbera.
Namnet
Cà di Pian kommer från en gammal gård på egendomen.
Matmatchning:
Gräddbaserade pastarätter. En tagliatelle med svamp och tryffelgrädde, kanske? Eller en klassisk panna med pancetta och parmesan? Allt gräddigt lär funka, iaf medan detta vin är ungt eller relativt ungt.
Kort sagt:
Om du har en flaska – laga pasta med gräddsås.
Om du lagat pasta med gräddsås – skaffa och ploppa en flaska.
Let's go!
Kvällens huvudnummer hade den gemensamma nämnaren: 1982.
En flaska från respektive Barbaresco och St Emilion. Vilken buteljering är det som vinner
Best in Show i afton?
Mina medhavda puteller i afton!
1982 Barbaresco, Italien, 97p
Behövde en lång dekantering för att vakna till liv.
1982 Clos Fourtet, 8St Emiliion, 4p
Korken STANK av korkskada innan plopp. Efter plopp och städning av flaskhals och borttagning av kontaminerade komponenter och noggrann genomgång av eventuellt affekterade områden.områden
1985 Fonseca Vintage, Portugal.
Mums! Men, jag minns inte hur den smakade till ostarna.... Ungdomligt.
1975 Lafaurie Peyraguey, 92 p
Raffinerat och balanserat med precis allt på rätt plats för att gå väl med ostbrickan. Men rösten vinet sjunger med är lite för enkelspårig för högre poäng. Gott som PHAN!
