God vän på långväga besök
När en god vän som övernattningsvederlag föreslår "en Giscours och en Chassagne" blir det till att leta i källaren efter något som kanske kan matcha medhavda viner samt den tänkta maten. Dessutom måste vi ju prova oss fram till vilket glas som passar till vilket vin. Nåväl, uppställningen ser ut som följer:
Selosse Initial deg 2013 08 02; finfin i Zalto White, äppeltoner, lite klen kolsyra
2014 Failla Chardonnay; antydan till mognad, generöst med smörkola, som väntat bäst i Zalto Balance. Veritas Oaked Chardonnay aningen slankare och intetsägande och Zalto Bou/neb för skarp.
2016 Duchesse de Magenta Chassagne Montrachet "Abbaye de Morgeot", elegant och fullkomlig i Zalto Balance, inte lika tilltalande i Veritas, men inte långt ifrån, tydligaste markörer i Zalto Bou/neb, men inte riktigt elegant.
2004 Ridge Santa Cruz Mountains; generöst med smörkola och cassis samt ett uns kakao och grön paprika. Bra i Zalto Bx, fin i Veritas Bx och bra i Sommeliers Bx.
2005 Ch Giscours; elegant och underbar i Sommeliers Bx, kanske lite anonym i Zalto Bx och "godkänd" i Veritas Bx.
2005 Gianni Voerzio Barolo "La Serra"; hamnade bara i Zalto Bou/neb och det gjorde den med bravur. Första flaskan hade antydan till TCA; lite våt wellpapp och ett lite hett sting i munnen, men det tonades ned med luftning i några timmar. Kändes inte helt kurant, men inte helt havererad heller. För att vara på den säkra sidan korkades ytterligare en flaska upp och den var helt frisk, klart bättre än flaska ett, men skillnaden flaskorna emellan krympte ju längre kvällen gick och framförallt dag två och tre.
2021 Pio Cesare Langhe Nebbiolo; kändes oväntat syltsaftig för att vara en nebbiolo. Landade i Zalto Bou/neb. Inköptes och korkades upp enbart som jämförelse till åldringen i sällskapet.
1964 Pio Cesare Langhe Nebbiolo; lite instängd och murken doft till en början, men med de magiska ingredienserna "tid" och "luft" öppnade vinet upp sig och det var underbart med en chansning från Catawiki som levererade. Kanske ingen smak alla (hustrun) uppskattar, men för oss som gillar en slank nebbiolo med mognad är det finfint. Det är klart, en bättre Barolo av samma årgång från tex Borgogno kör i cirklar runt Langhe Nebbilo, men så är det en helt annan prisnivå också.
Till Selosse serverades skivad Salmalax med furikake, soja och teriyake - bra matchning.
Till de två vita serverades ugnsrostad och tärnad rotselleri med brynt smör - utmärkt matchning samt skreifilé sous vide med citronzest, vitpeppar och brynt smör - även det utmärkt matchning.
Till alla röda serverades vinmarinerad och brässerad oxkind med risotto på parmesanbuljong med "hemlig" pepparblandning (från Massimo Bottura) - magisk matchning.
Alla viner, utom Selosse, fick känna på frisk luft i 2 timmar (de vita) respektive 4 timmar (de röda) innan middagen, vilket gjorde vinerna mycket gott. Lite klena noter, men fokus låg på middag och umgänge den här kvällen.
Mätta och belåtna kröp vi till kojs på torsdagskvällen och tog en kort sovmorgon på fredagen för att undvika bilköerna på E4:an på morgonen.
