Två riktigt trivsamma viner mixade med två druvor jag nyss inte ens visste fanns.
2016 Altesino Brunello di Montalcino – 89p (idag), potentiellt 92+ poäng om 8–10 år
En klassisk, traditionell Brunello som i nuläget befinner sig i ett läge av löften snarare än leveranser. Vinet öppnar med dofter av torkade rosor och ett lätt drag av cigarrlåda – lovande, men ännu inte helt sammanvävt. Smaken följer doften med inslag av mörka bär, svart te och en subtil jordighet. Strukturen är tydlig med torra, småknotiga tanniner som ännu dominerar helhetsintrycket något för mycket. Sommelieren gissadfe blint på en ung Barolo. Avslutet är stramt, kanske aningen bittert, men också uppfriskande – som en påminnelse om att detta vin sannolikt har sina bästa dagar framför sig. Värft att notera är att inga körsbär steg fram.
Luftning under flera timmar hjälper, men även då är det uppenbart att detta vin mår bäst av fortsatt vila. Det är gott redan nu, visst, men den där känslan av helhet, finess och rundade kanter saknas ännu. Det saknas inte kvalitet, bara mognad.
En stabil, traditionell Brunello som förtjänar lite tålamod.
1997 Tenuta Guado al Tasso (Antinori) Bolgheri Superiore – 92 poäng
Detta vin är en mycket välgjord produkt från en era då Super Tuscans fortfarande surfade på vågen av sin ungdomliga hype. Vinet har åldrats värdigt: färgen är dovt tegelröd med antydan till brunt i kanten, doften elegant med inslag av plommonkompott, fuktig tobak, en hint av trälåda samt ett stänk av kakao och örter. Munnen är sammetslen; frukten är inte längre framfusig men bärs fram av en fin struktur med välintegrerad syra och mjuka tanniner.
Det hela är snyggt, harmoniskt och kulturellt intressant som tidskapsel. Det är så där typiskt polerat som gör ekipaget ansiktslöst och förutsägbart. En slags vinets motsvarighet till att sitta på första klass i ett äldre tåg: bekvämt, nostalgiskt, men långt ifrån lika effektivt som att flyga.
Och så till priset. Denna flaska kan i butik gå loss på hisnande 3 000 kr. Den levererade en upplevelse i 300-kronorsklassen. Resten av pengarna tolkar jag som ett sentimentalt tillägg för etikettens skull.
Ett utmärkt vin som jag älskade intensivt för 30 år sedan. Men ingen transcendental upplevelse att se här´.
Petite Arvine är en grön druvsort med ursprung i Valais i Schweiz. Den odlas uppenbarligen med framgång också i Valle d’Aosta, där den uttrycker sig med en alpin fräschör men ofta något rundare än sina schweiziska kusiner. Typiska aromer är citrus, vit persika, fläder, grapefrukt och ibland en aning sälta eller mineralisk flintighet. Enligt litteraturen varierar stilen från knivskarp till elegant avrundad, beroende på vinmakning och terroir.
2023 Château Feuillet Petite Arvine, Valle d’Aosta, 89 p
Blindprovat, Beter sig som en något lågmäld Sb. Det här vinet spelar i samma register som Touraine eller enklare Sancerre. En nedtonad tonart av kattpiss. Doften bjuder på citronzest, vita blommor och något lätt örtigt. Syran är inte sylvass, snarare medel–livlig, vilket ger vinet en elegant, tillgänglig struktur utan att tappa nerv.
I munnen är det rent, mineralfokuserat och med ett tydligt driv. Intrycket är fortsatt som en Sauvignon Blanc som fått ta ett djupt andetag, släppa garden och luta sig mot mineral och precision snarare än aromatisk stuns. Det är snyggt, svalt och bergigt utan att bli spetsigt.
Ett överraskande vin som lurade denna SB-vän med sin stil. Ett riktigt bra glas vin.
Favorita är en piemontesisk vitvinsdruva med ursprung i nordvästra Italien. Odlas särskilt kring Langhe och Roero. Den är genetiskt nära släkt med Vermentino och Pigato och precis som dessa visar Favorita en förmåga att spegla sin jordmån. Den anses vara en mer åt det återhållsamma och eleganta. Historiskt användes den ofta som en blenddruva, men på senare år har flera kvalitetsmedvetna producenter lyft fram den som solist.
Favorita bjuder vanligtvis på en lätt, frisk och delikat stil med toner av vit persika, citrus, päron och ibland ett floralt inslag av akacia eller mandelblom. Syran är oftast mild till medelhög, strukturen är slank, och texturen kan ibland dra åt det krämiga hållet (särskilt vid längre jästkontakt). Vinet har sällan ambitionen att dominera, utan snarare att viska om platsen där det vuxit.
2023 Fabioperrone Favorita, Langhe, 81p
Ingen favorit alls, konstigt parfymerad och alldeles för låg syra för att vilja drickas.
