Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[chambertin]

Idag slank en Nebbiolo Bric buon Natale från Jim Celeneden Family Vineyards, från 2005 ner.
05 var lite varmare än 04 vilket gör den lite riktigt lika barololik som 04 var då tanninstrukturen är något lenare, men ändå, såhär bra nebbiolo görs bara i piemonte annars. Blint är man alltid i norra Italien när man får det här vinet. Tydlig nebbiolofrukt med rosor, nypon och surkörsbär. Oerhört balanserad trots sju år på fat. Jag jobbar inte med poäng utan säger sjukt gott istället.
Nu fortsätter kvällen med en Francois Chidaine Les Tuffeaux 07. Montlouis sur Loire. Perfekt mognad. Perfekt balans, önskar jag hade en låda till. Sjukt gott det också.

Låter som trevliga viner det där. Kul att det finns odlare utanför Piemonte som försöker sig på Nebbiolo.

 

[Mattias Schyberg]

Det var värst vad det dricks Le Cigare Volant här på sistone.

Själv bestämde jag mig nyligen för att göra en liten källarrensning och dricka upp några udda flaskor. Eftersom jag hade en risotto på spisen, valde jag italienskt till glasen och drog jag korken på en Roagna Barbera d'Alba 2004. När jag satte ner näsan i glaset för att prova vinet möttes den av en massiv doft av våt kartong.

Det blev därför ännu en tur till förvaringen, denna gång med målsättning att hitta en flaska med skruvkork. Valet föll därför på en Le Cigare Volant 2005. Vinet kändes dock inte alls särskilt likt sin förebild. Initialt enbart stall & läder, följt av lite mörk frukt (med betoning på "lite") och till sist cederträ. Syran var medel, vinet var helt torrt och tanninerna hade börjat mjuka upp sig. Frukten var väldigt klen och överlag kändes vinet rätt stramt och tillbakahållet. Rätt poänglöst och på en hel kväll drack vi inte ens upp halva flaskan på två personer. En vecka senare hittade jag dock slatten som jag hade glömt bort i kylskåpet. Nu hade frukten satt sig i förarsätet och vinet rört sig i riktning mot Rhône, dock utan att ha nått ända fram. (Nu hade jag ju i och för sig inte köpt vinet för att det skulle smaka som en CdP, utan mer för att jag var nyfiken på det.)

Som tur var har jag dock även druckit några riktigt goda viner: Grüner Veltliner Smaragd Loibenberg och Riesling Smaragd Steinertal, båda av årgång 2012 och från F.X. Pichler. Vinerna dracks sida vid sida och var båda väldigt typiska. Veltlinern kännetecknades av nätmelon, litchi, vitpeppar och mineraler. Syran var frisk, vinet var torrt och eftersmaken var fruktig och lång. Rieslingen mötte upp med karaktäristisk persika, ananas och mineraler. Även detta vin var friskt, torrt och hade en lång eftersmak. Flaskorna dracks ur successivt under några dagar och visade aldrig några tecken på avmattning.

Le Cigare är överprissatt så det skriker om det. För 150 spänn hade det varit läge för rekommendation. Bonny Doon är dock kul på något vis...

 

[Vino fino]

Som de brukar säga på ekonominyheterna om börsen: idag har varit en transaktionsrik dag. Februarisläppet var inte så kul så det blev mer ös idag.
Först stress med Bolagets hemsida klockan 09:59:59, sedan ned till min lokala monopolfilial för att vittja nyhetshyllan. Ikväll ska jag dricka Chateau l'Ermitage, ytterligare en '10 Cru Bourgeois från Medoc som verkar rimligt prissatt (119 kr). Den är dekanterad och väntar i kallskåpet. Om det är bra grejor blir det en större beställning som får följa med La Tour de By ner i källaren.

Nyfiken är jag också på Cabidos, en Petit Manseng från Pyrenees-Atlantiques. Tror det kan vara en doldis. 129 spänn. Skall provas under eftermiddagen.

(sen hämtade jag ut Tignanello '10 och Sassicaia '09 idag också, de känns ganska prisvärda nu med tanke på hur Bdx och Napa dragit iväg).

 

[Mattias Schyberg]

Som de brukar säga på ekonominyheterna om börsen: idag har varit en transaktionsrik dag. Februarisläppet var inte så kul så det blev mer ös idag.
Först stress med Bolagets hemsida klockan 09:59:59, sedan ned till min lokala monopolfilial för att vittja nyhetshyllan. Ikväll ska jag dricka Chateau l'Ermitage, ytterligare en '10 Cru Bourgeois från Medoc som verkar rimligt prissatt (119 kr). Den är dekanterad och väntar i kallskåpet. Om det är bra grejor blir det en större beställning som får följa med La Tour de By ner i källaren.

Nyfiken är jag också på Cabidos, en Petit Manseng från Pyrenees-Atlantiques. Tror det kan vara en doldis. 129 spänn. Skall provas under eftermiddagen.

(sen hämtade jag ut Tignanello '10 och Sassicaia '09 idag också, de känns ganska prisvärda nu med tanke på hur Bdx och Napa dragit iväg).
Visa bifogad bild 698

Ser framemot intryck. Petit Manseng låter särskilt spännande!

 

[TEGE]

Igår blev det vårt vita "husvin"
Lenotti Capocolle Soave
Fräsch, ungdomlig med ett bra avslut av grapelik beska. Mitt i hittar jag toner av smörkola.
Vi tycker detta är riktigt bra.

 

[Vino fino]

Ibland funderar man över prisutvecklingen i Bourgogne och den allmänna uppryckningen i kvalitet hos konkurrerande distrikt och så sitter man och spekulerar…tills man faktiskt knäcker en Bourgogne och får ställa om alla mätvärden och kvalitetsindikatorer. Hur ofta händer inte det?

Idag öppnade jag Esmonins Clos Prieur 2012 och det var extremt nedslående. Alla dessa chilenare och australiensare och nyazeeländare som jag gillar. Men helt utan ansträngning, "effortless" som britterna säger, så sparkar Esmonin in dörren och förklarar för alla hur Pinot Noir faktiskt ska göras. Suck...

Förutom detta har jag idag också provat Chateau l'Ermitage och Cabidos, släppta idag. Den första är en typisk Merlot-dominerad Bdx, fastän i klassisk vänstra banken-stil, återhållet och fint parfymerat. Tror den kommer bli kanon om en 8-10 år. Påminner mkt om hur Bdx var på slutet av 90-talet, Merlot-dominerat, lagom alkohol, inte för mycket extrakt.
Den andra är en Petit Manseng, fortfarande ung i färgen, men helt utvecklad i doft och smak. Fyllig, rostad ek och gula frukter, inte så mycket ryggradssyra (AKA "mineralitet") utan snarare skalsyra. Bittersöt, lite som en Soave, med bra närvaro. Tror man behöver ordentligt smaksatt mat till denna, provade med carbonara men vinet tog över. Gissar att getost funkar.

 

[Mattias Schyberg]

Ibland funderar man över prisutvecklingen i Bourgogne och den allmänna uppryckningen i kvalitet hos konkurrerande distrikt och så sitter man och spekulerar…tills man faktiskt knäcker en Bourgogne och får ställa om alla mätvärden och kvalitetsindikatorer. Hur ofta händer inte det?

Idag öppnade jag Esmonins Clos Prieur 2012 och det var extremt nedslående. Alla dessa chilenare och australiensare och nyazeeländare som jag gillar. Men helt utan ansträngning, "effortless" som britterna säger, så sparkar Esmonin in dörren och förklarar för alla hur Pinot Noir faktiskt ska göras. Suck...

Förutom detta har jag idag också provat Chateau l'Ermitage och Cabidos, släppta idag. Den första är en typisk Merlot-dominerad Bdx, fastän i klassisk högra banken-stil, återhållet och fint parfymerat. Tror den kommer bli kanon om en 8-10 år. Påminner mkt om hur Bdx var på slutet av 90-talet, Merlot-dominerat, lagom alkohol, inte för mycket extrakt.
Den andra är en Petit Manseng, fortfarande ung i färgen, men helt utvecklad i doft och smak. Fyllig, rostad ek och gula frukter, inte så mycket ryggradssyra (AKA "mineralitet") utan snarare skalsyra. Bittersöt, lite som en Soave, med bra närvaro. Tror man behöver ordentligt smaksatt mat till denna, provade med carbonara men vinet tog över. Gissar att getost funkar.

Där var Petit Mansengen avklarad, du jobbar snabbt, helt enligt min smak. Låter inte som något jag skulle älska direkt, men kul ändå. Esmonins lät däremot mer spännande, väl värd att kolla upp!

 

[Vino fino]

Cabidos känns som ett typiskt vin att slå i huvudet med på dina vinkännarpolare. Jag gillar det verkligen, höga poäng, men det kräver sin man.

Esmonin var obehagligt bra. Det säger en hel del om den fantastiska men svåra årgången 2012 och det säger också en del om den burgundiska jorden som krossar allt motstånd när den väl känner för det...

 

[Mattias Schyberg]

Cabidos känns som ett typiskt vin att slå i huvudet med på dina vinkännarpolare. Jag gillar det verkligen, höga poäng, men det kräver sin man.

Esmonin var obehagligt bra. Det säger en hel del om den fantastiska men svåra årgången 2012 och det säger också en del om den burgundiska jorden som krossar allt motstånd när den väl känner för det...

Är ingen direkt Bourgognevän, men la in ditt tips i att-köpa-vid-tillfälle-listan. Bra pris och är den dessutom så bra som du säger så är det dumt att låta bli. Här tror jag dock att vi kommer att bli oense, men man vet aldrig.

 

[Vino fino]

Njaooo…. tror inte vi kommer bli oense. Så länge som du provar den mot andra viner så kommer du att förstå vad jag menar. På egen hand, ganska lågmäld och finstilt. När den ställs mot andra, löjligt elegant och överlägsen.

 

[Mattias Schyberg]

Njaooo…. tror inte vi kommer bli oense. Så länge som du provar den mot andra viner så kommer du att förstå vad jag menar. På egen hand, ganska lågmäld och finstilt. När den ställs mot andra, löjligt elegant och överlägsen.

Vi får se, har ju gjort liknande övningar innan, dock inte med vintips från dig. Spännande!

 

[ChristianB]

Kvällen har gått i champagnens tecken och till större delen Gosset-tema; Grand Rosé som aperitif, till förrätten av avokadosoppa blev det Pierre Gimonnet Special Club 2002, därefter kvällens huvudnummer med Gosset Grand Millesimé 1989 samt 2004, se nedan för 1989! 2004an var väldigt fin, klart drickbar med tydliga mineraliga inslag, lime och limegodis, fin syra och överlag väldigt bra!

Gosset-1989 var mer eller mindre precis så fin som man kunde tänka sig! Färgen var guldgul, doften klart madeiriserad med nötiga inslag, marsipan, toffee/kola-toner, vissa rostade bitar... Komplex, i ett ord. Smaken drog åt det omedelbart nötiga hållet med mer oxiderade toner (på ett bra sätt då!) och ändå en inledande fin kolsyra. Syran och moussen var ändå bra och trots att bubblorna övergav vätskan rätt snabbt så fanns det fortfarande en underbart fin fräschör kvar i glaset. En ren njutning att dricka!

Middagen intogs bland annat med @Thylith då det är ett av kvällens födelsdagsbarn.

 

[Jos]

08 MdT benoit droin till fiskgrytan, bra som vanligt men kan ligga ett tag till. Mineralig o fräsch men kanske lite tunn frukt.

 

[gece]

2010 Ernie Els Cabernet Sauvignon. Lite småsyltiga svarta vinbär, lingon och vanilj skulle kunna vara för mycket men balanseras hyggligt av cederträ och en bra syra. Inga extrema tanniner för att vara CS men står sig gott mot en ganska stabbig anrättning med långkokt lammbog och rotmos. Gott!

 

[Mattias Schyberg]

En lättsam och trevlig vinprovning avklarad hos vännen och kollegan @vininfo.nu. Jag stod för ungdomen och han för åldern...som vanligt.

Bandol och Cd9dP testades mot varann, men helt utan regelrätt analys och anspråk. Ikväll skulle det bara njutas...och njuta fick vi göra...

Svårt att bli missnöjd med ett såpass starkt startfält, vilket vi inte blev heller, men "prisvärt" är nog inte det första ord jag kommer att tänka på direkt. Alla tre viner levererade och var goda men på lite olika vis.

Domaine Tempier Cuvee Speciale La Migoua -00 var rejält fyllig och förmodligen i sin peak mognadsmässigt. Stall, svarta vinbär, läder, murrig choklad/malt, kryddskåp och torkade körsbär i aromen. Inte helt olikt en Rioja, men utan dill och med mer svung. Smaken bjöd på tydliga tanniner av det mjukare slaget samt en angenäm medelsyra och viss eldighet i svansen.

Chateau Beaucastel -00 var rejält komplex med inslag av björnbär, hallon, rått kött, peppar, cigarr, stall, nypon och torkad frukt, detta tillsammans med fina cedertoner med blyerts och rostig spik. Smakmässigt var det medelfylligt och intensivt med fokuserad syra. Detta vin klarar med lätthet ett decennium till på rygg, men borde inte bli direkt bättre än så här.

Chateau Beaucastel -11 hade ung och förhållandevis kraftig frukt åt björnbär och skogshallon. Utöver detta lakrits, peppar, choklad, salami, pors och lavendel. Smaken var sträv och fyllig med rejäl syra. Gott som tusan redan nu, men aningen anonym för sitt pris. Barnarov, såklart, vinet behöver nog ligga till sig ett tiotal år minst.

Som sagt innan, samtliga viner var fantastiskt trevliga. Om jag måste favorisera (vilket känns krystat) så väljer jag den åldrade Cd9:en (pga komplexiteten), följt av den mycket trevliga och rustika Bandolen (pga härlig kraft och fyllighet). Till en köttbit får det bli ynglingen.

 

[vininfo.nu]

En lättsam och trevlig vinprovning avklarad hos vännen och kollegan @vininfo.nu. Jag stod för ungdomen och han för åldern...som vanligt.

Bandol och Cd9dP testades mot varann, men helt utan regelrätt analys och anspråk. Ikväll skulle det bara njutas...och njuta fick vi göra...
Visa bifogad bild 703

Svårt att bli missnöjd med ett såpass starkt startfält, vilket vi inte blev heller, men "prisvärt" är nog inte det första ord jag kommer att tänka på direkt. Alla tre viner levererade och var goda men på lite olika vis.

Domaine Tempier Cuvee Speciale La Migoua -00 var rejält fyllig och förmodligen i sin peak mognadsmässigt. Stall, svarta vinbär, läder, murrig choklad/malt, kryddskåp och torkade körsbär i aromen. Inte helt olikt en Rioja, men utan dill och med mer svung. Smaken bjöd på tydliga tanniner av det mjukare slaget samt en angenäm medelsyra och viss eldighet i svansen.

Chateau Beaucastel -00 var rejält komplex med inslag av björnbär, hallon, rått kött, peppar, cigarr, stall, nypon och torkad frukt, detta tillsammans med fina cedertoner med blyerts och rostig spik. Smakmässigt var det medelfylligt och intensivt med fokuserad syra. Detta vin klarar med lätthet ett decennium till på rygg, men borde inte bli direkt bättre än så här.

Chateau Beaucastel -11 hade ung och förhållandevis kraftig frukt åt björnbär och skogshallon. Utöver detta lakrits, peppar, choklad, salami, pors och lavendel. Smaken var sträv och fyllig med rejäl syra. Gott som tusan redan nu, men aningen anonym för sitt pris. Barnarov, såklart, vinet behöver nog ligga till sig ett tiotal år minst.

Som sagt innan, samtliga viner var fantastiskt trevliga. Om jag måste favorisera (vilket känns krystat) så väljer jag den åldrade Cd9:en (pga komplexiteten), följt av den mycket trevliga och rustika Bandolen (pga härlig kraft och fyllighet). Till en köttbit får det bli ynglingen.

Mina noteringar för Chateau Beaucastel 2011.
Syrah’ig till tusen, björnbär, kryddor, örter, lakrits, kött och chark. Koncentrerad med mängder av frukt utan att vara syltig. Påtagligt sträv (fattas bara …) men drickbar även nu.

 

[mnor]

Efter 2 veckors öldrickande i Thailand (lyxskatten på vin och champagne är löjeväckande, Sverige framstår som ett lågpris land), så gick jag och spontanköpte en flaska rödvin på SB, valet blev 2010 Caccia al Piano Bolgheri 1868 Ruit Hora för cirka 140 sek. Doft av jordgubbar och andra röda bär. Smak av rödavinbär och nyanser av hallon och jordgubbar. En hel del syra i vinet som absolut inte stör men vinet bör enligt mitt tycke dekanteras några timmar.

 

[Mattias Schyberg]

Mina noteringar för Chateau Beaucastel 2011.
Syrah’ig till tusen, björnbär, kryddor, örter, lakrits, kött och chark. Koncentrerad med mängder av frukt utan att vara syltig. Påtagligt sträv (fattas bara …) men drickbar även nu.

Kul, ser att du fått uppdaterat bloggen med senaste holmgången:
/03/02/helgens-prestigeviner/comment-page-1/#comment-10.
Alltid kul med flera omdömen. Tack för en fantastisk kväll!

 

[Silex]

Kvällen har gått i champagnens tecken och till större delen Gosset-tema; Grand Rosé som aperitif, till förrätten av avokadosoppa blev det Pierre Gimonnet Special Club 2002, därefter kvällens huvudnummer med Gosset Grand Millesimé 1989 samt 2004, se nedan för 1989! 2004an var väldigt fin, klart drickbar med tydliga mineraliga inslag, lime och limegodis, fin syra och överlag väldigt bra!

Gosset-1989 var mer eller mindre precis så fin som man kunde tänka sig! Färgen var guldgul, doften klart madeiriserad med nötiga inslag, marsipan, toffee/kola-toner, vissa rostade bitar... Komplex, i ett ord. Smaken drog åt det omedelbart nötiga hållet med mer oxiderade toner (på ett bra sätt då!) och ändå en inledande fin kolsyra. Syran och moussen var ändå bra och trots att bubblorna övergav vätskan rätt snabbt så fanns det fortfarande en underbart fin fräschör kvar i glaset. En ren njutning att dricka!

Middagen intogs bland annat med @Thylith då det är ett av kvällens födelsdagsbarn.

Trevlig middag @ChristianB! Jag är nyfiken på ditt omdöme om Pierre Gimonnet SC 2002? Jag har en liggande i källaren.

 

[Gurto]

Fick igår möjlighet att prova lite bubblande godsaker:

Cristal 2006
Väldigt ung. Hårda äpplen och citron i god koncentration men ännu mycket oförlöst. Fetare, rostade toner och kalkig mineralitet i bakgrunden.

Krug 1988
Bokna gula och röda äpplen, apelsinzest, lite lätt madeiravibbar, rostad ek, nötter, kolaremmar, smör och lite skitig kalkig/stenig mineralitet. Enormt koncentrerat och väääldigt gott.

Krug 1995
Samma drag som 88:an men naturligtvis mindre moget med friskare frukt, lite mer beska. Mest uppenbar mineralitet av alla - den typ som jag upplever som skitig/stallig, lite rökig och kalkig/stenig vilket jag gillar skarpt. 88:an är dock djupare och mer komplex.

Krug Clos du Mesnil 1990
Jämfört med 88 så är det ljusare frukt med möjligen lite med koncentration, faten är mer åt brynt smör än kolaremmar, blommigare, mer parfymerad. Metallisk mineralitet och viss beska.

Bollinger VVF 1996
Detta bygger på kraft! Mörka röda äpplen, smör, nötter, champinjoner, rostad ek, rostad överlag, lätt rökig mineralitet. Ingen blyg skapelse precis

Alla naturligtvis grymma champagner och jag känner mig privilegierad som fått prova såna grejer. Måste jag välja ut favoriter så står det mellan Krug 88 och Bollinger VVF 96.