SV: Idag dricker vi
Får väl ta tag i redovisningen av trippen till Fjollträsk härom veckan...
Anländer till Pontus by the sea på exakt utsatt tid direkt från München för genomgång av en rad av Jess Jacksons viner i Livets godas regi.
För att vi inte ska behöva sätta oss med vinerna i nyktert tillstånd har man snokat upp ett mousserande vin från Sonoma Valley. Riktigt bra bubbel, jag hade utan tvekan satt den i Champagne om jag provat den blint. Vi provade Roederer Estate under Vinferno I för de som minns (inte många) och den här var väl så bra. Ägaren till egendomen är, hör och häpna, Freixenet. Det var som jag sa att har man tränat i säkert 150 år så måste man förr eller senare lyckas göra ett anständigt bubbel. Kostnaden för helrör gissade Mario (E Moroni) var cirkus 220 pengar. Tillkommer antagligen diverse påslag som moms etc men helt klart ett anständigt pris.
Vi skulle nominera de fem viner som vi fann bäst för kvällen. Notera dock att vissa viner serverades "utom tävlan" annars hade min bästa-lista sett annorlunda ut.
Vinerna så under själva provningen
2006 Chardonnay Camelot Highlands (Kendall-Jackson), Santa Maria Valley
D: parfymerad, lite åt Gewürztraminer; exotisk frukt; smör
S: tät fruktighet; rund
E: eldig; inte helt i balans, syran och frukten spretar
För 249 slantar kändes den inte motiverad i dagsläget
2005 Land’s Edge Vineyards Pinot Noir (Hartford Court), Sonoma Coast
D: mycket jordig; underliggande finns en ton av mentol; viss gummi; smultron kommer senare
S: balanserad till max men i övrigt lite intetsägande
E: balanserad men rumphuggen
Här var priset 379 bagis men 200-250 känns mer rätt om man jämför med annat, t ex från Nya Zeeland.
2005 Zinfandel (Hartford), Russian River Valley
D: söt frukt med viss komplexitet
S: bra balans men saknar tryck i frukten
E: eldig och lite torr
2005 Alisos Hills Syrah (Kendall-Jackson), Santa Barbara
D: varm bastu i badhus, en ton jag ofta får när det gäller Syrah; doften stumnar; kommer tillbaka med lakrits
S: värme från alkohol med en balanserande syrlighet
E: ligger kvar länge men dock inte frukten
Här räddar syran vinet från att framstå som en alkoholbomb
2002 Merlot (Atalon Winery), Napa Valley
D: björnbärsmarmelad; paraffin; svaga drag av cabernet (enligt senare uppgift skulle en skvätt ingå)
S: fyllig och balanserad; saknar dock lite frukt
E: liten aning för syrlig
Det här satte jag som ett av kvällens fem bästa viner
2005 Hawkeye Mountain Cabernet Sauvignon (Kendall-Jackson), Alexander Valley
D: paprika! Och inget annat. (Paprika i rött vin brukar indikera omogna druvor.)
S: lite taskig frukt; syrlig, tanniner som drar åt ett annat håll
E: torr och syrlig
Utan tvekan kvällens bottennapp och för 400 spänn kan man ha betydligt roligare
2003 La Muse (Verité), Sonoma County
D: blöt sten; marsipan; paraffin; apelsin
S: bra men saknar elegansen man hittar i bra Bordeaux
E: mest syra
2003 La Joie (Verité), Sonoma County
D: samma som förra
S: syran dominerar; torra tanniner
E: tja...
Det här vinnet fann jag betydligt tråkigare än det föregående
2003 Le Désir (Verité), Sonoma County
D: svårt, det bara finns där. Det här är något jag ofta tycker är lovande, en doft så komplex att man inte kan sätta fingret på någon enskild komponent.
S: finfin frukt med balanserade syror
E: lång med bra balans
Kvällens näst bästa vin. En tjej på cirkus 25 bredvid såg vad jag skrev och sa att det var trevligt att vi faktiskt båda gillade samma sak. ”Ja, mig” kom min replik snabbt. ”Nu tar vi det lilla lugna här” sa hon varpå jag svarade att ”Vadå, jag gillar också mig. Är det förbjudet?”. Vi hade jäkligt kul under kvällen.
2004 Cardinale (Cardinale), Napa Valley
D: typiska CS-toner
S: bra frukt men något för syrlig
E: schysst
Bra vin men når inte fram till de 200 USD som begärs.
2004 Mount Veeder Cabernet Sauvignon (Lokoya), Napa Valley
D: märkliga dofter innan CS-tonerna dyker upp
S: bra attack; något ihålig; eldig; tanninrik
E: ganska kort
Att dricka det här vinet idag är inget annat än kapitalförstöring. Ska man ändå ge sig på en flaska rekommenderas rejält med luftning, gärna med en kompressor.
2005 Diamond Mountain Cabernet Sauvignon (Lokoya), Napa Valley
D: knäckebröd; knuten
S: söt frukt; bra balans
E: fin frukt; bra balans
Bästa vinet för kvällen. Jag slås alltid av hur korta beskrivningarna blir när man springer på ett riktigt bra vin. Dels bildar vinet en homogen enhet som inte gärna låter sig delas upp i beståndsdelar, dels vill man bara njuta vinet och inte analysera sönder det.
Här var det nu paus för att duka upp för middagen. För att vi inte skulle hinna nyktra till serverades
Billecart-Salmon Rose och
Louis Roederer 03. Inget av dessa viner matchade Sonoman vi serverades inledningsvis och jag skulle inte lägga egna surt förvärvade slantar på någon av dem.
Till middagen serverades
2005 Four Hearts Vineyard Chardonnay (Heartford Court), Russian River Valley
D: krusbär; påminner faktiskt om Sauvignon Blanc
S: rejält syrlig struktur, som en nya världen-chablis
Ett av kvällens bästa viner
2002 Cabernet Sauvignon (Atalon Winery), Napa Valley
D: söt röd frukt
S: rund; bra balans; fin syra
Ett av kvällens bästa viner
2006 Estate Cabernet Sauvignon (Far Niente), Napa Valley
D: söt, mörk frukt; ungt och outvecklat
S: eldigt och fruktigt
Jag lät bli att kolla eftersmaken på middagsvinerna eftersom jag slängde i mig maten så fort det gick, jag var ganska hungrig vid det här laget.
Som en liten bonus slängdes det in
2005 Nuit-Saint-Georges Premier Cru Les Prulièrs (David Duband), Bourgogne
Omedelbar stimulans, verkligt njutbart. Noterade att WS inte gav mer än 89 pinnar men det var väl avsaknaden av massiva mängder alkohol som fick amerikanarna att rynka på näsan.
Som en stor bonus slängdes det sedan in
2006 Sine Qua Non Raven Syrah
D: syrah! Min direkta tanke var norra Rhone (vi serverades vinet blint)
S: köttiga smaker som man närmast fick tugga sig igenom
E: lååååååång
2006 Sine Qua Non Raven Grenache
Här blev det depression. Inte för att vinet var dåligt, tvärtom. Vi hade endast en flaska av den här att dela på runt 20 personer så tilldelningen var liten. Jag doftade och smakade lite snabbt på vinet och fann det bättre än Raven Syrah (i synnerhet doften var riktigt inbjudande). Jag gick sedan iväg några minuter och när jag kom tillbaka hade det sällskap som satt vid bordet gått och glasen dukats av.
:'( Jag fick tag på lite mer Raven Syrah men skadan var redan skedd.
Min konklusion efter provningen är att jag tycker att de amerikanska vinerna generellt har ett för högt pris ut till kund om man jämför med gamla världen för motsvarande kvalitet. En längre utläggning kring det det här hittar man i engländarens krönika i senaste(?) LG.
Dagen efter blev det ett mikroferno med 1CRU samt därtill hörande sällskap. Som 1CRU redan har påpekat har vi totalt olika smak. Jag har god smak, inte hon... ;D
Det bästa vinet vi provade innan utgång var
2007 Spätlese (Egon Müller), Mosel. Mums. I och med sveket från Jos och Keen sparade jag Auslesen till senare.
På kvällen var vi iväg till Pontus! och började med ett glas
Blanc de Blancs Prestige (Diebolt-Vallois). Det var ett tag sedan jag fick den i glaset sedan PM (tyvärr) tagit beslutet att gå över till Taittinger istället (Larsson, fixa!!). I vanlig ordning ett trevligt sällskap i glaset och en av mina favoriter till en Happy Meal.
Till maten beställde vi en
Chablis [något grand cru] (Laroche) och en
2001 [någon kvalisort] (Dr Bürklin-Wolf), Pfalz. Rieslingen var naturligtvis det bästa valet till samtliga tre rätter vi åt. Redan det faktum att en rätt var sparris ger ju vid handen att ett tyskt vin är på sin plats.
På lördagen knäckte jag
2007 Auslese (Egon Müller), Mosel och vilket vin det var. För att återigen referera tillbaka till Vinferno I så drog vi i oss
2006 Unendlich (FX Pichler), Wachau och det var ett makalöst kraftpaket. Auslesen var snäppet bättre ändå med en syra och en sötma i fantastisk harmoni. Bästa Rieslingvinet jag kan påminna mig ha druckit. Det här var också helgens bästa vin alla kategorier, inklusive Sine Qua Non och Lokoya. Fan att det kostar 1700 spänn!!!