SV: Idag dricker vi
Den här tråden tycker jag är utmärkt av två anledningar. Dels för att få inspiration för kommande köp - speciellt givande när man upptäckt att vissa på forumet har smak som överensstämmer med sin egen. Dels när någon druckit något man själv har i källaren - då är det mycket intressant att få reda på om man ska låta flaskorna ligga eller om det är dags för konsumtion. Ren namedropping scrollar jag snabbt förbi.
Idag är det första dagen som är mulen på mycket länge och då lämpar det sig för en sammanställning från minnet vad som konsumerats än så länge på semestern.
Champagne
Två flaskor
Grongnet Special Club 1998 har druckits. Den första var riktigt bra, årgångstypisk och på sin topp enligt min smak. I den andra flaskan hade de mogna röda äpplena fått en oxiderad ton och det kändes som flaskan faktiskt hade peakat.
Sommaren stora överraskningen på champagnesidan stod
Fresnet-Juillet Special Club 1996 för. Om jag inte missminner mig fick vinet inte stående ovationer när det kom, åtminstone var det i alla fall blandade recensioner. Hur som helst möttes jag av en stor doft, mycket fat, mineralton och generös frukt. Moussen var så krämig som man kan önska och syran var hög, och samtidigt bra integrerad. Champagnen hade lämnat sin ungdom utan att för den skull trätt in i någon mognadsfas. Jag har en flaska kvar och den kan nog med fördel ligga till champagnens 20-årsdag. Enligt rykten har importören kvar flaskor och man kan privatimportera för samma peng då den släpptes som tillfällig nyhet – strax under 500 kr. Ibland får man känslan av att man dricker en perfekt flaska och när jag drack Fresnet-Juillet var ett sådant tillfälle…
En annan trevlig champagne var
André Clouet Millésime 2002. Clouets viner är ju verkligen förföriska i sin ungdom. Drack nyligen dito 1995 och den var när den kom första gånget på Systembolaget ett riktigt fynd. Nu, kanske fem år senare, har den blivit något mer oxiderad och förlorat sin forna glans. Därför var det kul att drick 2002 som fortfarande är fräsch och insmickrande. Inget att ligga för länge på med andra ord, enligt min mening.
Annars har husets champagne varit
Leclerc Briant Party Box Cuvée de Réserve Brut, som säljs på sexpack. Tidigare kostade lådan 1494 kr, nu 1194. Om man jämför med andra champagner i samma prisklass – cirka 200 kr – sopar den banan med resten…
Rött
På rödvinsfronten har
Clos de L’echo 2004 från Couly-Dutheil varit husets vin. Jag gillar carbernet franc, gärna från Loiredalen. Jag uppskattar kärvheten, strävheten och tjurigheten som vinet har i sin ungdom och jag prisar verkligen mognadstonerna som kommer efter lagring eller rejäl luftning. Ibland känns cabernet franc som en tjurig gammal gubbe som väser och fräser åt sin omgivning men när man lärt känna honom är han riktigt trevlig. L’echo är allt ovan utan att bli riktigt stor i slutändan. När vinet kom, kanske 2006, låg det strax under 150 kr. Eftersom vanliga dödliga inte uppskattar ett chinonvin prisänktes vinet senare till 99 kr. För några månader sedan sålde importören ut sitt lager lådvis för ett pris som motsvarade 48 kr flaskan… Man kan prismässigt dra liknelser till både Gredos och Claude Val men smakmässigt är Chinonvinet gott.
Sommarens överraskning var
Monte Real Gran Reserva 1998 från Bodegas Riojanas. Visst händer det att jag faller för Riojor men oftast är det inte så. Därför tycker jag det var extra roligt att den här stack ut så positivt. Generös, mycket fat, frukten var inte extremt uttorkad och självklart sedvanlig dill och kräftspad… Gott! Samtidigt serverades
Ch Lascombes, en Margaux från 1995. Denne var betydligt stramare och samtidigt lite snipig. Trots sin ålder hade den inga ålderskrämpor utan kan nog ligga lite till även om jag kan tänka mig att det förkommer flaskvariationer när det gäller mognad och jag haft turen på min sida. Gott, men inget som gjorde att jag ramlade av stolen.
Sommarens bekräftelse får
Latour 1993 stå för. Stort vin, svagt år. Att beskriva ett vin som detta med ord är svårt men det jag tänker på när det gäller detta vin är kompakt frukt, härlig balans och att det skulle kunna ligga betydligt längre då mognadstonerna endast anas. Det var en stor vinupplevelse, om än inte magisk. Om 1993 är så pass bra undrar jag stilla hur en Latour från 1982 är eller hur en från 2005 presterar i framtiden… En annat stor etikett från ett svagt år som jag drack i somras var
La Turque 2002 från Guigal. Philip Guigal har sagt att vinet ska drickas innan sin tioårsdag, likaså Parker så det var bara och lyda. Vinet i sig var riktigt kompakt, fyllig och hade en mycket bra balans med saknade de typiska syrahassociationerna som man vill ha från en bra rhonare… Jag är van att det brukar komma änglar och spela vacker musik för mig när jag provat någon av la-la-vinerna från Guigal men denna kom det inte ens någon liten munspelsfilur. Gott? Javisst - för de som slapp betala 1350 kr för vinet.
En Saint-Emilion Grand Cru,
3 de Valandraud 2004, dracks och bjöd på generöst med fat och mörk frukt. Visst fanns det både tanniner och syra men jag fick för mig att det här vinet inte är någon långliggare och jag föll inte för det heller. Inte heller föll jag för
Virginie de Valandraud 2004, som var uppbyggt på ungefär samma sett. Det kanske är så illa att jag inte uppskattar Thunevins vinmakning. Hemsk tanke!
Vitt
Pinsamt nog har jag druckit ytterst lite stilla vitt.
Stürtz har passerat, en halvtorr tysk med hög syra som tack var sin låga alkoholhalt är bra en varm sommardag. Även en
Casal Garcia har passerat… Första gången jag drack det vinet var på producentens veranda som aperitif innan en lunch. Det var stekhett och vinet passade helt perfekt till ändamålet, likaså 2009 en het sommardag i Sverige.
Jag har provat två eiswein denna sommar.
Inniskillin Vidal Oak Aged 2005 var en riktigt positiv överraskning! Plocka en kundvagn full med tropiska frukter, blanda i en stor mängd honung, pressa ur saften och koncentrera allt till 2 dl… Tjock, trögflytande och simmig, ytterst koncentrerad frukt, söt som bara den och en knivskarp syra som bar upp det hela - underbar!
Betydligt lättare och elegantare var
Art Vinum 2002 från Ungsteiner Honigsäckel. Denna innehöll ungefär samma komponenter som ovanstående men mindre av allt… Gott hur som helst, utan att behöva något ting till.
Sommarens vulgo gällande söta vita viner blev
Royal Tokaji Aszú Betsek 6 Puttonyos 1999. Mycket-av-allt-vin; rejält fylligt, hög sötma och tydlig syra som gav balans och aromerna som skvallrade om mognad och komplexitet! Underbar! Sommarens eleganta blev
Ch Filhot 1999, en sautern med mycket botrytiskaraktär och begynnande mognad. God redan tio år ung men mina återstående flaskor kommer få ligga betydligt längre.
Förmodligen har jag förträngt en hel del, andra har jag glömt - alkoholen brukar ju ha en sådan effekt. Nåväl, ha en fortsatt trevlig sommar!