SV: Idag dricker vi
Igår ramlade jag i vanlig ordning in på Lenbach, stället med bra kök och sena öppettider. En annan detalj som jag inte nämnt är att vinlistan lämnar en del att önska vilket gör livet på diet lite enklare. Det är inte svårt att tacka nej till undermåliga viner. Ett utdrag av champagnelistan:
Moet & Chandon Brut Imperial Glas 0,10l 12.50
Flasche 0,75l 80.00
Magnum 1,50l 155.00
Jeroboam 3,00l 310.00
Methusalem 6,00l 760.00
Salamansar 9,00l 1.150.00
Moet & Chandon Vintage 0,75l 85.00
Moet & Chandon Rose 0,75l 95.00
Moet & Chandon Rose Magnum 1,50l 180.00
Dom Perignon Vintage 0,75l 200.00
Dom Perignon Vintage Rose 0,75l 380.00
Veuve Clicquot Brut 0,75l 80.00
Veuve Clicquot LGD 0,75l 170.00
Veuve Clicquot LGD Magnum 1,50l 360.00
Lanson Black Label 0,75l 65.00
Lanson Rose Label 0,75l 75.00
Ren Vogonpoesi. Nu finns det tack och lov ett litet men spirande ljus i detta totala mörker:
Krug Grande Cuvee 0,75l 180.00
Krug Vintage Brut 0,75l 230.00
Nyfiken som jag ändå är så tänkte jag att jag frågar vilken årgång de har. Servitrisen hade ingen susing men hon gick iväg för att kolla. Samtidigt bongar hon in en misosoppa och en sashimi med ris vid sidan som jag beställt. Jag noterar att de rotar runt i vinskåpet och efter en stund har de fiskat fram en flaska och bär ut den till mitt bord. Jag hade räknat med att det skulle vara någon enklare årgång av nyare snitt men när flaskan ställs på bordet är det, trumvirvel tack, 1989. Inombords skriker jag nu som en stucken gris men jag lyckas ändå behålla en kall fasad så jag säger att "Jo, den ser ju trevlig ut. Jag tar den.". Uppenbarligen säljer de inte flaskan särskilt ofta för servitrisen dubbelkollar om jag menar allvar. Det kan jag lova att jag gör tänker jag tyst. I takt med kvällens framskridande blir det allt mer tydligt att de inte har någon som helst aning om vad de sålt och till vilket pris. Omräknat har de ett påslag om ca 200 kronor jämfört med priset hos frw (och då kommer frakten till), jämför det med påslaget för M&C och den övriga skiten. Jag tänker deklarera det här köpet som veckans Knüllerpreis.
Och det riktigt trevliga är att tjejen trodde att de hade fler flaskor och i Tyskland har man verklighetsanpassad lagstiftning kring alkohol vilket innebär att man kan köpa buteljer på restaurang och ta med sig hem. Resonemanget är att det är din flaska, du har betalat för den så du gör vad du vill med den. Det är till och med tillåtet att ta med sig flaskor till en restaurang, det är upp till haket att avgöra. Tar du med dig och de ger sitt ok så tar de en korkavgift som man kommer överens om.
Vinet så. Flaskan hade tappat en del kolsyra, jag fick vrida ca 1,5 varv på den när jag skulle öppna (Japp, jag öppnade flaskan själv. Servitrisen började hanteringen men jag gjorde en snabb bedömning av det riskerade slutresultatet och stoppade spektaklet).
I näsan hittade jag en anstrykning av grape och ananas. Och så smaken, den ljuvliga smaken. Vilket härligt vin, syran markerad men ändå slipad som en sten på en strand, moussen behagligt stor och en väldigt njutbar fruktighet. Skulle kalla den för en 88 light, men den ligger inte många snäpp efter.
Och till maten var den inte alls dum. Man fick naturligtvis låta bli wasabin och ingefäran men i synnerhet pilgrimsmusslan doppad i soja var en läckerbit till drickat.
Liket tog jag med mig hem och det står nu i hyllan vid fotändan av sängen. Det är nu det första och sista jag ser under dagen.
Vad säger du Myson, är inte detta ett lämpligt sätt att avsluta en afton i München?
Som en liten knorr så kan nämnas att restaurangen har de sju dödssynderna som sitt tema. Och efter denna redovisning av mitt frosseri så känner ni er nog avundsjuka. ;D
