SV: Idag dricker vi
Tillsammans med bl.a CH igår på Gbg vinkällare så drack vi (blint):
1) Comtes Blanc de Blanc -97
Jag kom lite sent så jag missade den sämre delen enligt CH av hur det doftade i början.
Rostat och nötigt med lite fat och en lätt lätt bitterhet och mogna äpplen bakom det.
Mycket elegantare än -98 och mer min i min smak faktiskt. Helt mogen syra nu och ganska lätt och elegant Champagne som det inte är några problem alls att dricka utan mat eller tilltugg.
2) Château Lynch-Bages -86
Inga större tecken i färgen ännu på mognad i det här vinet men doften börjar att mogna och utveckla lite sekundäraromer.
Initialt mycket ceder, fat och lite gräsighet. Efter 15-20 min i glaset så dunkade svarta-vinbären på och höll sig där ihop med en varm mogen lätt russinton i en timma ungefär och sedan började den långsamt att falna. Smaken var mjuk och rund utan några kantiga syror och tanniner utan allt andades balans och mognad om än ganska lätt i de övriga vinernas sällskap. Eftersmaken hade en väldigt tydlig rökig ton som näsatn förde tankarna till Pinotage. Satt och suktade efter ett rött ankbröst men CH hade ju glömt både grillpanna och grönpeppar så det blev en köttsemla efteråt på stan i stället.
3) Chateauneuf-du-Pape "Tradition" Bosquet des Papes -06
Wow vilket frukt- och kraftpaket det här var !
Purpurrött i färgen och ganska tät.
Först kom en hallonbomb men explosionen varade bara i 10 minuter för sen tog björnbären och provence-kryddorna över och dominerade sedan hela kvällen. Smaken väldigt ung och eldig men det är mest alkoholen som river till. Syrorna och tanninerna är snygga och eleganta och det verkar som om -06 är den perfekta årgången att dricka ung och 5-10 år framåt.
4) Solaia, Antinori -02
Svårt år i Toscana enigt böckerna och framför allt för Sangiovese så Antinori utelämnade helt Sangiovese i den här årgången (bara Cab S och Cab F alltså).
Nästan opak i färgen men det purpurröda var borta så ngn ålder borde det ju vara på det här tänkte jag först. Doften var härligt varm och rund med stor lite syltig (i positiv bemärkelse) svarta-vinbär och lite katrinplommon. Smaken var en riktig höjdare med otroligt längd och packat med rund, mjuk och nästan mogen frukt. Eftersmaken ville nästan aldrig klinga av. Fick mig att tänka på Mae Wests ord: ”Too much of something good is just wonderful !”
Härliga viner allihopa men med Solaia i topp för min del.