SV: Idag dricker vi
Provning i lördags med det här:
Château Les Ormes de Pez, 2001
Såg helt mogen ut i färgen men doften ville annat. Fina drag åt ceder i början som kryddades med lite mognads-toner (multnande löv, lite brett). Frukten var först ganska återhållsam men vecklades ut fint efter en timma och visade upp cassis och plommon och en knappt förnimbar citrusskalton men utan att vara storslagen på ngt sätt. Smakmässigt ganska grov än så länge med ngt kantiga tanniner som är lite i överkant för kroppen och fruktsyrorna. Håller dock fin till mat i nuläget.
John Duval Entity Shiraz, 2007
Skulle haft Clarendon Hills Shiraz men SS/Nordstan hade int en enda av de 8 flaskor som fanns på saldot ("kan vara fel i saldot", "vi har skickat iväg en del vin idag till andra butiker", "dom kan ha sålts nu på förmiddagen" = SS's uppfattning om valfrihet: "Välj vilken bortförklaring du önskar"). Det blev John Duvals Entity Shiraz som ersättare i alla fall. Har man varit vinmakare på Penfolds i 29 år (varav 15 som chefsvinmakare) med anvsar för bl.a Grange så borde ju Duval kunna prestera ngt bra på egna ben. Jag har dessutom provat Duvals Plexus förut som jag gillade så det borde vara en ok ersättare. Färgen var väldigt tät och pupurtonerna sjöng på sista versen. Doften sopar till ordentligt med tydlig cassis- och björnbärsfrukt och en liten dos med kryddor i bakgrunden (nejlika + lite flyktig mynta och anis). Faten snyggt maskerade bakom fruktkappan och harmoniska (30% nya franska fat läser jag på hemsidan och utöver det 2:a, 3:e och 4:e fyllningens fat av amerikansk och fransk ek). Smaken är som man förväntar sig väldigt tät och fruktig men med mer struktur och tanninrikedom än jag hade förväntat mig. Lite mer Hermitagiserad än många supertäta Aussie-Shiraz burkar vara. Låt ligga lite till för mer komplexitet och harmoni i smaken.
La Ferme du Mont Chateauneuf-du-Pape "Côtes Capelan", 2007
Mitt första möte med La Ferme du Mont men vad kan gå fel i södra Rhône 2007 ? Inget visade de sig den här gången också. Visst är det en bit kvar till t.ex "Vieilles Vignes" från Janasse eller Grand Veneur men det här vinet skäms inte alls för sig. På näsan börjar det väldigt kirschigt och med en lite "gamla fat"- doft (ni vet trä utan vanlij och rostat/bränt). Grenache dominerar starkt hela doftspektrat och efter en stund kommer en underbart elegenat doft av blommor och kanderade apelsinskal. Bakom detta lurar sedan en liten lakritston ihop med krossad sten. Värme och svalka/elegans i doften på samma gång vilket är en del av den stora underhållningen hos 2007-vinerna från södra Rhône. Smakmässigt blir vi ännu bättre belönade med kvällens bästa balans och längd även om det växer ut senare och blir ännu bättre till mat. Fruktysran är också ovanligt hög för ett så Grenache-dominerat vin (80% Grenache, resten Syrah+Mourvèdre) men det känns helt rätt med den fruktsyran om vinet skall kunna utvecklas i några år till (vilket jag tror att det gör). Det här blir nog ganska Burgundiskt med några år till på rygg skulle jag tro. Mångas favorit.
Brancaia Il Blu, 2007
Också första gången jag provar Brancaias Il Blu men jag har provat deras Chianti Classico några gånger: Chiantin har imponerat på mig så när jag skulle ha en Sangiovese-blend från Toskana så föll blickarna på Il Blu (50% Sangiovese, 45% Merlot, 5% Cabernet Sauvignon).
Tyvärr så fick vi inte ut optimalt av vinet just nu eftersom den var rejält sluten och nästan uppvisade tunnel-karaktär (framför allt doftmässigt). Nästan opakt pupur i färgen var den och med stor doft av nytt trä, kaffe, läder och bakom det en svag doft av russin och plommon. Inte mycket hände under de 90 min jag var med men tydligen hade vinet öppnat upp sig några timmar senare enligt dom som var kvar. Smakmässigt var det riktigt tufft i munnen nu med massor av allt. Ett vin för tannin-fetishisten i nuläget. I eftersmaken kunde man ana lite av vad som komma skulle med tät frukt, kaffe, rostade fat och svarta vinbär. Allt klingade länge i munnen dessutom. Barnarov att dricka just nu men om 5-7 år så skall det nog kunna vara harmoniskt och hyfsat utvecklat. Stort vin som är lite väl bra inpackat just nu bara. Kul att någon fortfarande vågar göra viner som i stort sett måste ligga +10 år för att komma till sin rätt.
Château Canon La Gaffélière, 2006
Ganska ungt litet monster det här också. Öppnade upp sig betydligt mer än Il Blu men frukten är väl dold bakom ett i mitt tycke allför fatat vin. Det finns otvetydigt klass i det här vinet både i doft och smak men ngn har varit alltför "fatglad" i källaren tyvärr. Smaken är i bittraste och torraste slaget men kanske kommer den ut bättre om några år (minst 5) vad vet jag. Dom som drack den senare på kvällen till mat var lite mer positiva men omdömena ändrades inte lika mycket som t.ex för Il Blu. Har druckit många unga och riktigt sträva Bordeauxer men gemensamt för dom riktigt bra har varit att man trots väldigt hög strävhet har haft en hög, fin balanserad frukt som ändå gjort vinet gott att dricka som ungt (många Bordeuax -86 var på det viset som unga). Den här var prissänkt från 720:- till 545:- men jag skulle alla gånger ta Les Ormes de Pez -01 före detta i nuläget.
I morgon kväll väntar en Pinot Noir-provning. Återkommer med lite anteckningar från den senare.
