SV: Idag dricker vi
Det är fan i mig ett digert arbete att läsa i kapp alla trådarna men det är ju det man har arbetsdagen till... ;D
Tänkte göra en genomgång av en liten del av vad som inmundigats under hösten, rapporteringen har ju varit minst sagt lite sporadisk.
Kan börja med en mycket trevlig sittning med viner från Craggy Range. Middag med provning på en restaurang som normalt ligger något under stjärnnivå men som för dagen lyfte sig över gränsen och levererade en riktigt schysst middag om sju punkter. Till detta obegränsade mängder vin från Craggy Range där hela sortimentet fanns att prova, inklusive de dyraste sorterna. Många bra viner och mycket vin får man väl säga. 1400 spänn för kalaset. Ett brakfynd.
En måndagsafton hade jag in vanlig ordning varit i vinbutiken under gymmet för att köpa på mig pavan som grundligt skulle provas till BYO-middagen på Carlton. Hittade en Pinot från Kalifornien och för att vara säker på att jag inte släpade en korkdefekt till restaurangen öppnade vi i vanlig ordning flaskan i butiken för att kolla läget. En trevlig frukt i smaken men relativt endimensionell. Ja, ja, köpt är köpt.
Kommer in på Carlton och ser att det är packat med folk. Satan också! Det är middag med jätteprovning av viner från Burgenland just den kvällen och det hade jag glömt bort! Där står jag med en öppnad flaska! Det var inget att göra, jag lät ställa in min flaska i vinkylen och kalasade på österrikare. Dock grämde jag mig över Pinoten. Jag lät flaskan stå kvar till nästa kväll. Strax innan spinningsessionen tog sin början ringer jag till Carlton och ber dem ta ut flaskan ur kylen för att den i alla fall ska ha en bra temperatur när jag dricker upp innehållet.
Väl där provar vi av vinet och vilken förvandling. Det som dagen innan var ett fruktdrivet och ganska endimensionellt vin har förvandlats till en svan, en fjäril, ett helt annat vin! Jag delar flaskan generöst med personalen och efter middagen ville en av killarna bjuda tillbaka.
Fick vinet blint och hade svårt att egentligen hitta något identifierbart. Vinet var bra, inget tal om det men vad fan var det? Färgen pekar på Pinot eller Nebbiolo men doften och smaken är inget jag normalt tillskriver dessa druvor. Visar sig vara en schweizisk Syrah. Det är verkligen något helt annat än vad man hittar längre ner i Rhonedalen. Jag har inga problem att förstå varför Grand Jury Européen var så exalterade över vinerna från Schweiz när de provade av Syrah från världens alla hörn för en del år sedan.
Efter en deprimerande spinningsession (hört det förut? ;D ) ramlade jag in på en restaurang för en sen middag. Medan jag sippade på en DP 2000 plockade jag bl a ut en tryffelsoppa som mellanrätt. Även om restaurangen har som policy att alla flaskor under 100 CHF också säljs på glas lyckades vi inte hitta något som kunde tänkas passa. Plötsligt skiner servitören upp och säger att han har det perfekta vinet. "Överraska mig." var min kommentar. Strax innan soppan landar på bordet ställer killen ner ett skumpaglas framför mig och stjälper i
1998 Clos du Mesnil (Krug). Det har tidigare på dagen varit ett sällskap där som provat igenom Krugs sortiment och kvar i flaska finns ett halvt glas som jag får gratis (min ödmjukhet firar nya triumfer ;D ). Vinet passar inte speciellt bra till soppan men det skiter jag glatt i. Soppan skopas in och därefter njuter jag vinet. Tolv år gammalt, sex timmar i öppen flaska och vinet är fortfarande ack så ungt. Man känner potentialen som pyr i botten och en syra som fortfarande inte är helt integrerad. Här är det tålamod som gäller.
Det har varit dåligt med rundor till PM det senaste halvåret men för någon vecka sedan tog jag mig i kragen och jag och A hade en trevlig sittning. Konstaterar är att PM har blivit ännu bättre. Vi sopar i oss en Leclapart för att komma i stämning, har tyvärr glömt vilken men i form kom vi. Väl till bords fick vi bl a i oss en
1986 La Mission Haut Brion Bra struktur men jag hade hoppats på lite mer generositet. Kvällens lycka är dock en pava
2005 Riesling Auslese (Egon Müller), Scharzhofberg. Ett vin där tiden stannar.
Förra tisdagen var jag iväg till Mesa för vad som har blivit en veckolång gastronomisk urladdning. Efter en rejäl middag hittar jag
1999 Riesling Auslese (Egon Müller), Scharzhofberg på halva i listan. Den levererar tyvärr inte alls i närheten av 2005. Känns trist i frukten och även om syran och sötman är bra balanserad lyfter det inte till den nivå jag hoppats på.
På torsdagen var det dags för en nytänd tvåstjärna, The Restaurant på
hotell Dolder. Som synes är bygget närmast som hämtat från en klassisk Disneyfilm. De hade för dagen en splirrans ny meny och den var inte helt inkörd. Några synpunkter levererades till köket. Annars var det faktumet att de körde De Sousa som huschampagne som stack ut. Kan inte påminna mig att jag har varit på något ställe tidigare som har det märket som husbubbel. Trevlig början...
I lördags var jag nere på stan och när hungern och kölden blev för svåra så hittade jag ett sushiställe där jag tänkte inta lite mat och värma mig medan jag ringde runt för att få tag på ett bord för kvällen. Lyckades snabbt få ett bord på bistron till Rigiblick.
Jag plockade in ett glas
Lanson Black Label. Hade inga som helst förhoppningar på vinet men man måste ju prova allt för att hålla koll på läget. Blev inte besviken, vinet leverera som förväntat... Först en hygglig frukt men strax en lite ogin bitterhet och därefter en ganska ointegrerad syra. Som förväntat alltså. Vad jag dock inte förväntade mig var hur bra skumpan faktiskt funkade med sushin. Normalt är jag inte så förtjust i just skumpa till sushi eftersom jag gillar stadiga mängder sojasås och sältan i sojan brukar inte gå så bra ihop med frukten i champagnerna man annars gärna dricker solo. Här slätade istället sältan ut syran och bitterheten och jag får säga att Lanson är en av de bättre kombinationerna jag har stött på. Överraskande.
Väl på bistron blev det en väldigt trevlig liten trerättare som innehöll persiljerotssoppa, pumparisotto och gös med "champagnekraut". Jag hittat en
2006 Löwengang Chardonnay (Alois Lageder), Südtirol som levererade perfekt till maten. Då stämningen var väldigt "gemütlich" när jag var klar med kaffet kändes det lite dystert att bege sig hemåt. Istället lyckades jag snoka rätt på en
1988 Ch Rieussec och medan jag satt där med vinet började tankarna på lite tilltugg att växa sig allt större. Frågade personalen om det fanns någon möjlighet att få t ex en liten creme brulee eller en snutt gåslever men fick tyvärr beskedet att köket har stängt. Accepterde mitt svåra öde och fortsatte att jobba mig neråt i flaskan. Plötsligt dyker servicen från enstjärnedelen av Rigiblick upp och i näven finns två tallrikar. En riktig bamsebit gåslever ligger perfekt stekt på ett fat. På det andra fatet ligger små läckerbitar som tillbehör. En kopp med en kycklingbuljong finns också med och denna är så syndigt god att jag faktiskt sätter den före gåslevern. Bakom servicen traskar Christian, chefskocken och han tackar så mycket för min
redogörelse och som en passning till min kommentar påpekar han att det naturligtvis finns en liten tallrik med glass också bland plockmaten.
Och hela surven får jag kostnadsfritt. Gratis ÄR gott. ;D
Igår blev det något lugnare. Först hittade jag en provningsstation där man fick ett glas Krug GC. Det som slog mig var hur tillgängligt vinet redan var. Efter vad killen som skänkte ut vinet påstod ligger vinet sex år på jästen (vilket jag också känner till). Sedan ligger vinet två år till innan det skeppas (det har jag däremot inte hört något om, kan kanske bekräftas/dementeras av gossarna som var på plats tidigare i höstas). Räknar man dock baklänges skulle det innebära att basvinet troligen utgörs av 2002 (50% av cuveen). Kan vara en förklaring...
Därpå hamnade jag i butikens champagnebar där de sålde
2002 Pol Roger Rosé för samma pris som standard NV, 15 CHF. Lite märklig prissättning. Dessutom ingick en liten bagel med lax så det hela kändes väldigt överkomligt i pris. Glasets utformning var dock för dåligt för att göra en analys men det hela var klart drickbart.
Ikväll startar firmafesten om en kvart. Där hinner jag vara med i drygt 90 minuter innan jag ska till Caduff (tack för tipset om det bygget, vem det nu var som gav mig det). Tre rätters middag på en 15-pinnars restaurang är väl ok men det som drar är en rejäl provning av Robert Weils produkter. 19 viner ska hinkas.
Vad jag önskat mig av tomten i julklapp? En ny lever. ;D
