SV: Idag dricker vi
Igår kväll hade jag och fyra andra vinnördar bänkat oss för min avskedsfest. Jag lämnar nu Växjö, PM och deras vinkällare :'(
Som bilden visar hade vi en respektabel förstafemma.
Men nu går jag händelserna något i förväg. Eftersom jag och en annan nörd tyckte att det var synnerligen trist att sitta på kneget och invänta utsatt klockslag begav vi oss en timme tidigare till PM. In åkte en Happy meal med en Selosse Version Originale. Det gjorde inte ont någonstans.
Lagom till att vi hade expedierat mat och dryck dök övriga nördar upp. Efter att ha spenderat ca 30 minuter på att ta oss de tio metrarna från baren till bordet så kom vi äntligen på plats. Vi hade kommit överens om att ta maten från bistrolistan för att låta vinerna få fritt spelrum.
Efter en liten amuse på älghjärta så ramlade en tallrik med löjrom på plats. Första vinet ut var Bolly RD 88. Oerhört fin mousse fyllde munnen och trots att vinet hade den karraktäristiska doften för huset så var vinet elegant med en härlig mognad. Baljan var degorgerad 2001. Inga champinjoner vad jag kunde upptäcka så Krug borde kunna njuta den ;D
Halvvägs genom rommen landar så nästa bubbel. En Philipponnat Clos des Goisses 96. Det här vinet hade betydligt ljusare toner och redan första sippen avslöjade att det troligen rörde sig om just 96 då jag hittade den för mig kännetecknande höga, och än så länge ointegrerade, syran i smaken. Av de två föredrog jag helt klart Bolly.
Ut åkte tomma tallrikar och in kom ett mellanstick med rökt ål. lökemulsion och kycklingskinn(!).
I samband med att vi satte oss hade jag bett att Ch. Margaux 83 skulle dekanteras. När vinet nu efter närmare en timme kommit i glaset och glaset i sin tur placerats under respektive näsa tystnade vi och breda leenden spreds på läpparna. Efter att vi återfått talförmågan så hade alla något att säga. Samtidigt. En något kaotisk diskussion utbröt, mestadels bestående av alla superlativ vi kunde uppbringa uppblandade med diverse ytterligare förstärkande kraftuttryck. Folk vid det närmaste bordet undrade nog om vi satt och väntade på de stora farbröderna utrustade med långärmade skjortor till oss...
Vinet hade toner som jag närmast skulle vilja beskriva som en vacker kvinnas varma famn. Elegant! Natuligtvis! Inbjudande? Utan tvekan. Komplex? Har du träffat en kvinna som inte är det?
Jag hade valt vinet utan att informera vad det var så de andra fick gissa. Att det var Bordeaux var alla genast rörande överens om men nämnda feminina elegans gjorde att de ville placera vinet på högra sidan.
Nu serverades ryggbiff och svamplasagne, en ytterst vinvänlig rätt, och strax därefter kom nästa vin, en Cheval Blanc 83. Denna hade inte dekanterats i förväg men bjöd ändå ordentligt på sig. Också detta vin serverades utan att alla runt bordet kände till vad det var. Vinet var raka motsatsen till Margaux, stramt, nästan tufft med massor, massor av tobak. Jag hade en cigarr i innerfickan som togs fram och vi jämförde de två dofterna. Exakt lika. Smaken var betydligt stramare med drag som förde mina tankar till potenta viner från Pauillac. Vi trodde alltså att det kunde röra sig om vänstra stranden. Fel igen. Om det första vinet var en varm och inbjudande kvinna så var detta vinet en madam i läderställ. Tyckte dock att vinet var en anings anings aning ihåligt.
De övriga valde nu att ta in ett par ostbitar men jag var sockersugen och plockade in en chokladmousse.
Efter en sådan föreställning krävs naturligtvis en värdig avslutning. Jag hade valt en Yquem 83 (ni börjar kanske se sambandet...). När jag först såg vinets färg spreds en skadeglädje i mig. Denna bärnstensfärgade dryck skulle med god sannolikhet skicka ut grabbarna över större delen av den söta vinvärlden. Och jodå, förslagen haglade. Vinet hade en bärande doft av kokoskaka och sötman blandades med en härligt balanserande syra. Precis vad som behövdes för att runda av måltiden.
Lite kaffe på maten och sedan bar det iväg till den separata vinkällaren för nu behövde vi röka.
Davidoffs 100-årsjubileumscigarrer delades ut och tändes. En distinkt pepprighet i smaken piggade upp smaklökarna som nu gärna ville ha mer att jobba med.
Fram åkte Grahams Vintage Port (ni har nog gissat det) 83. I och med cigarrerna så avstår jag att göra en beskrivning av vinet.
Det blev en läcker avslutning på natten.
Jag kan bara konstatera att jag vill sluta fler gånger!
