Pinjekärnor!
Dags att pröva tålamodet och tillaga pinjekärnor. Det är egentligen inte så mycket frågan om att tillaga; man köper en inbrottssäker pinjekotte, lägger in den i en ugn på 180 grader celsius, väntar i 2 timmar - et voilà; den öppnar sig. Som en bonus doftar det nästan som en bastu när man öppnar ugnsluckan, men efter en kort stund inser man att det är ”svedd pinje” som doftar så underbart och som föga förvånande även går att hitta i italienska viner.
Nyöppnad pinjekotte.
Visa bifogad bild 21752
Nu till tålamodet; mellan/i fjällen inkilade mot ”stammen” i kotten sitter svarta frön som ser ut som miniatyrer av tillplattade och brända pistagefrökapslar. Fram med en kökspincett och pilla loss de svarta fröna.
Nyöppnad pinjekotte med svart frö.
Visa bifogad bild 21753
Inuti det svarta fröet finns den åtråvärda pinjekärnan. Fröet är näst intill lika inbrottssäkert som en spansk vinflaska med några år på korken, men betydligt lättare att forcera. Fram med en nötknäckare och kläm till försiktigt i ena änden av det svarta fröet. Genom empiriska studier har det visat sig att om man klämmer mitt på det svarta fröet mosas pinjekärnan. Inte lyckat.
Dags att äta? Ånej, som synes på bilden nedan är kärnan täckt av ett tunt brunt skal som ska pillas bort. När det väl är klart är det bara att goffa i sig. En kotte ger ungefär 85 kärnor att pilla med så nu är det bara 83 kvar.
Visa bifogad bild 21754
Med tanke på allt jobb som krävs för att komma åt en kärna ökar min förståelse för att pinjekärnor inte är den billigaste produkten i affären. Förmodligen finns det ett lite mer industriellt tillvägagångssätt att plocka kärnorna, men som terapi och pyssel med barnen räcker det med att köpa en kotte eller två. Eller mer troligt; barnen tröttnar efter 9 minuter så jag får pilla själv i 90 minuter och sen dyker barnen upp igen och äter upp alla kärnor på 9 sekunder med den självklara följdfrågan "var är resten?".
