Rostbiff! Klassisk svensk sommarmat, som inte kunde vara enklare att göra. Och djävulens gott, om man inte fuckar upp totalt.
Blanda ungefär lika delar svartpeppar och paprikapulver, samt lite vitlökspulver, mald koriander och en gnutta kryddpeppar (typ 5 korn för en bit på c:a ett kg). De exakta proportionerna får du bestämma själv, enda regeln är att det ska smaka mycket svartpeppar, i övrigt får du väl egentligen bestämma själv. (Observera att detta inte gör anspråk på att vara en "fransk" rostbiff eller liknande, detta är svenne banan rostbiff och därmed öppet för alla former av gott och dåligt inflytande. Lev nu lite och släpp sargen!).
Klappa på kryddorna på köttet och pensla hela härligheten fuktig med fisksås, detta magiska sydostasiatiska elixir som får allt att smaka gott och dofta död. (Har du ingen sån hemma bör du först och främst skämmas, och sedan blanda i generöst med salt i kryddningen istället.) Eftersom kryddningen bara är på utsidan är det svårt att krydda för hårt, så ta i ordentligt, ingen minns en fegis.
Låt nu köttet torka ett dygn eller två i kylskåpet, gärna hängandes så det blir torrt runt om. Har du gjort rätt doftar ditt kylskåp vitlök och kadaver, eller jag menar fisksås. Underbart!
När ytan på köttet är torr, kör i ugn på 100-125 grader tills en innertemperatur på 55° uppnåtts (1-1½ h). Sen vrider du på ugnen till 225°, för yta och en liten grå gradient runtom, tills innertemperaturen masat sig upp i 57°, ta då ut köttet och det kommer hinna upp till ca 60° innan det vänder nedåt. Låt köttet vila tills det är ljummet.
Tranchera i tunnast möjliga skivor och ät på macka, med potatissallad eller grönsallad eller ingenting eller vadhelst du önskar. Förvånansvärt lättmatchat med dryck, själv har jag en
Lustau Fino de Jerez de la Frontera En Rama som passar fint och tänker att vilket fylligt vitt som helst hade funkat bra, eller valfritt rött.
Denna process lämpar sig förstås även väl för grillen, om man är så hugad. Röken sätter sig fint i rubben.