Vino fino
Medlem
Bra lästips! Skrattade och blev fascinerad. Oavsett om man får betalt för produktplaceringen är det fascinerande att man frivilligt ger sitt namn och ansikte på en livsskildring som man egentligen borde skämmas för. När man ligger där på dödsbädden och tänker tillbaka på de stora ögonblicken... skruven på Bauhaus och den färskpressade Martinin...Detta har ju inte jättemycket med vin att göra men delar den här artikeln för att jag verkligen känner igen mig att det är så här livet som småbarnsförälder brukar se ut.
Särskilt att man om söndagen "åker till Bauhaus och köper nån skruv" när man hämtat sig från lyxig sovmorgon, långfrukost och havsbad på den privata stranden. Har faktiskt inte känt igen mig så mycket i en artikel sedan "Nina och Eriks vindsvåning" trendade i flödet.
Letar förtvivlat i artiklarna efter någon sorts indikation på att jag har att göra med en avancerad form av ironi som jag inte förstår men inser dessvärre att det nog snarare handlar om en skribent som totalt tappat självdistansen och samtidigt försöker få in så mycket produktplacering som möjligt i varje mening.
I vintidningarna har det ju varit tydligt länge att det ofta handlar om att lyfta fram producenter som köper reklam istället för att oberoende beskriva viner men nu verkar det som att de gamla dagstidningarna hakat på och försöker kränga konserverad gröt mellan raderna i deras artiklar, om än inte på förstasidorna utan på mer avskild livsstilsplats men ändå.
För den som blir bestört/fascinerad/road av hur fantastiskt ytligt ett mänskligt liv kan vara vill jag gärna rekommendera American Psycho. Som ju handlar exakt om det som står i artiklarna ovan, fast draget till den yttersta konsekvensen.