Då jag förgäves letade efter en nedladdningsbara .pdf-filer av herrarna Magnus Dalsjös och Claes Lindbergs översättningar av Platons "Gorgias" – utgivna 1877 och 1921 respektive – trillade jag över en riktig guldklimp: Ane den gamles Vid spisel och spett: Kalender för finsmakare (1927). Boken, vars avsiktsförklaring, med en förmodad glimt i ögat, är att försöka besvara den eviga frågan: "Varför kan inte kvinnan laga mat? — Det är frågan,", skriver den gamle,"vilken jag som en valharpun, slungar mot mänskligheten". Utredningen förs genom ett antal kåserier, i kapitelform, med titlar som "Barnamat och gubbamat samt en strof om värmlandskorv", "Tomater, tomater!", "För gåsatiden: anka" och "Årets Alfa och Omega: laken" utreder han grundligt frågan. Inklämd mellan dessa kapitel återfinns: "Ett mellanstick om drycker", vilket här bifogas, där viss irritation kan anas mot den statliga kontrollen.
Jag vågar tro att den gode Ane var en förebild för mästaren Ehrenmarks senare kåserande.
Noter:
"Systemet" som nämns är motbokens "Göteborgssystemet".
"Ane den gamle" var gastronomiskt alterego för journalisten och folksokolläraren Ane Randell vars 1926 utgivna bok Vid gryta och grill: 52 olika sätt att undvara fruntimmer lyser med sin frånvaro på landets antikvariat.
Vän av ordning vågar inte uttala sig om vad keruben gör med gåsen.
Edit:
Just ja, vad kommer han fram till? Jo, med en doft av en svunnen tid är:
Kvinnan är för lat att stiga upp och vara
nere på "bondtorget", när mälarbåtarne lägga
till. Då får man den bästa insjöfisken, de
finaste grönsakerna, som icke legat och vissnat
i solskenet en hel förmiddag. Då nästan
hoppa fjäderkräken i korgen, och frukten från
herrgårdarne doftar dikter och förunderligheter.