Jag har ett långt och sannolikt vagt svar på dina funderingar. Men jag sitter här en solig och för en gångs skull lugn och osocial lördagskväll, lyssnar på härliga musik, pimplar lite röd Bierzo och mår bra, så: here it goes:
Mitt intresse för smaker går långt tillbaka, och jag har varit och doppat mina fingrar i bra många syltburkar. Cognac, whisky, calvados, rom, öl, fruktdestillat, cider, gin, tequila, mezcal och så vidare. Jag ska inte förminska komplexiteten i dessa drycker på något sätt (jag håller alla högt, även om jag på sistone gått tillbaka till mina rötter och dricker mest cognac om starksprit ska inmundigas). Jag läste på en massa, och sen var det bara att gå ut i vida världen och testa sig fram lite för att skapa en bild av vad det hela erbjöd. Öl och whisky var lätt för att jag kände många som var betydligt mer insatta än mig. Cognac var lite klurigare och dyrare, men det var bara att punga ut för dyra centiliterpriset på restauranger med vettigt utbud. Med tequila gick jag bara in på en riktigt schysst tequila-bar och sade “här har jag en massa pengar, kan du ge mig 2 cl i 8 glas, högt som lågt, och visa på skillnader i olika tequilasorter”. Efter det kände jag ändå att jag hade någon form av rudimentär koll.
Sen kom vinet. Det hade väldigt medvetet varit något jag drack till mat och inte intresserade mig vidare av. Det verkade dyrt och skrämmande. Men snart gick jag mot mitt bättre vetande, som vanligt, och började grotta ner mig i vin. Jag känner igen mig väldigt mycket i ditt tillvägagångssätt.
Hur i hela världen ska jag veta vad som är värt att köpa? Vilken jävla djungel. Först köpte jag många viner på halvflaska (på systemet) och det fungerade väl, men det var ändå rätt mycket som smakade roev. När jag letade vintips på nätet - CT, random vinbloggar och det här forumet - så var allt oftast på tok för dyrt. Jag insåg ganska snart att jag tacklat situationen alldeles för brett. Jag slutade att försöka jaga den där rudimentära kollen jag eftersträvat tidigare. Det var oerhört kontraproduktivt att fortsätta testa mediokra viner från en uppsjö av druvor, distrikt och vinstilar.
Så jag började helt enkelt i enda änden och hoppade vidare från det. Vad gillade jag? Något Touraine med sauvignon blanc hade varit trevligt. Det öppnar upp för 1) andra SB-dominanta distrikt i världen och 2) Loire verkade ju vara en kul region, vad finns det mer för vitt? Aha, chenin blanc. Ååhh jävlar i havet, det var ju inte alls som SB! Chenin görs det tydligen sötare viner på också, det måste jag ju testa. Wooow! Sött vitt vin var ju riktigt fräsigt. Ja, men Tokaj och Sauternes är tydligen känt för det - kanske ska testa det också då. Fast shit, Sauternes verkar ju asdyrt. Något annat jag kan vända mig till? Ja, men, Monbazillac och Cadillac verkar ju vara snarlika distrikt för en bråkdel av priset. Nä, Tokaj gav mig nog ändå mest. Men vad nu? Det finns ju hur många söthetsnivåer som helst i Tokaj. Kanske ska klättra upp för den stegen ett tag. Och så vidare, och så vidare. Just den här episoden slutade med att jag “lurade” en hel fest dela en flaska 2000 Oremus Eszenica för typ 2400 kr och någon gång i samma veva hade det dykt upp Vouvray från 60-, 70-, 80-, 90-tal på Systemet som på riktigt cementerade min upplysning (alternativt förfall).
Min poäng, om det finns någon, är något i stil med följade:
Jag vet inte hur mycket du har testat dig fram
@Deppodi, men det verkar vara en hel del.
Men nu, om än kanske bara från den här frågan, tolkar jag det lite som att du ringat in rött från Australien som ett ställe värt att utforska. Jag tror du går in för brett och gör det lite svårt för dig själv (eller så gör du inte alls det, kanske bara är jag som är ute och cyklar!). Hoppa fram lite istället. Jag tycker inte att man ska beta av viner från toppen och neråt utefter någon form av prisvärdshetsidé baserad på andras åsikter om vinerna. Om du gillar vin X, så leta upp andra producenter i samma distrikt eller andra som kör samma druva fast i andra änden av landet. Samma distrikt, fast annan druva. Erbjuder SB några av dessa viner med lite ålder? Lägg mindre vikt vid eventuella lovsånger som sjungs på nätet. Ta varenda CT-betyg du ser med en näve salt (för att inte tala om vinkritiker). Lovord är bra och kan leda till roliga upptäckter, men låt inte dina val styras blint efter dem. Din smak kommer inte vara som andras (Captain Obvious, jag vet). Lyssna på andra ibland, skjut från höften ibland.
På många sätt kommer även din ekonomi inte vara som andras. Livssituation och inkomst på det här forumet skiljer sig som natt och dag, skulle jag tro. Det finns få hinder för ett sprudlande vinintresse, bara vissa hinder som kan göra att det går olika snabbt framåt (eller bakåt). Bra viner finns i alla priskategorier, speciellt utanför de där välkända poolerna många ligger och kissar i. Men våga gå bananas med de surt förvärvda slanterna ibland. Personligen tycker jag att att det har varit ganska lärorikt att dricka “dyra/prestige” viner. Ibland har det varit bitter besvikelse, men även det har ju sina poänger. Inga fler snordyra röda Bordeauxer (tills omdömet sviker igen, det vill säga), men nog fan är jag redo att kasta upp sedlar för Château D’Yquem igen någon gång i framtiden.
Oklart om jag sagt något vettigt alls. Men förhoppnings något värt att fundera på.
Och som avslut, innan jag svamlar sönder mig själv: BYOBs i Stockholm skulle vara fantastiskt trevligt och lärorikt!
