This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Jag är en lite ovanlig hobbyjapan iom att jag varken konsumerat manga, anime eller cosplay. Annat än att jag klär ut mig till kendokrigare, vrålar och hugger på folk med min bambukäpp. Har förstått att det finns mycket välgjort, men det är inte för mig.
Det är i princip en vanlig serie där bildspråket drar åt mangahållet snarare än en "vanlig" serie, men det är inte "riktig" manga. Trevligt vin-innehåll. Jag är lite rostig på japanska, men man kan nog leta fram något på Weekly Morning (morning.kodansha.co.jp) som tex detta: 【特報】 “究極のワイン”、ついに降臨！ モーニング夏の合併号でいよいよ明らかになる『神の雫』の正体とは!?｜モーニング公式サイト - 講談社の青年漫画誌 (kodansha.co.jp)
神の雫 är sannerligen en välkänd och mycket omtyckt mangaserie.
Är man fullfjädrad champagnenörd och inte är ute efter producent- och vinomdömen så är inte det här första boken jag skulle rekommendera.
Tack för en kunglig och utförligt skriven recension!!Juhlins senaste alster med den ödmjuka titeln "Magnum Opus". Julklapp från mor som nu är färdigläst. Juhlins "4000 Champagnes" var boken som tog mitt champagneintresse till nästa nivå men efter uppföljaren "Champagne Guide" som återanvände mycket text skippade jag böckerna efter.
Eftersom Juhlin har föreställningen att hans text och kunskaper inte kan tala för sig själv får man redan på andra sidan med text läsa ett förord om Juhlin som champagnevärldens Mozart. Efter det så fyller Juhlin självklart på med sin egen förträfflighet. Hur är då den senaste boken som gör anspråk på att vara alltomfattande?
Visa bifogad bild 25112
Första halvan av boken ägnar sig åt sedvanlig historia, vinmakning, byprofiler, resetips m.m. medan andra halvan handlar om rankinglistor på viner och årgångar samt producentprofiler med bedömning av vinerna.
Första halvan är nyskriven vilket var en positiv överraskning. Avsnittet om vinmakning och produktion är möjligtvis några rader kortare än i "4000 Champagnes" men avhandlar det enklaste på ett bra sätt. Resetipsen är också användbara med tips på restauranger, butiker och sevärdheter. Kan själv skriva under på flera av tipsen. Bästa delen för mig är det nyskrivna kapitlet med byprofiler där Juhlin dels rankar byarna men framförallt ger tips på både de bästa producenterna och bästa vinerna. Utöver det finns det udda kapitlet "Champagne Hiking" som även behandlas i en egen bok. Juhlin går verkligen all in här med sin nördighet och tar uppgiften på största allvar men att dricka toppviner utomhus tilltalar inte mig i alla fall. Finns även ett kapitel om en brakmiddag med i sammanhanget rätt ordinära viner, idel unga prestiger så hade hellre läst om någon annan hedonistisk tillställning som jag utgår från att Juhlin erfarit. Dricker själv intressantare viner på de flesta större middagar. Bästa med kapitlet var ett antal recept från Myllymäki.
I sedvanlig stil får man även vara beredd på att Juhlins tips kan vara något esoteriska när det gäller tips på exempelvis vinval.
I andra halvan kommer det som är Juhlins signum. Producentprofiler med omdömen på både producenten och alla viner som Juhlin provat med ett tvådelat betyg där betyget inom parentes är potentialen. Gillar det sättet att sätta betyg, däremot saknas märkligt nog datum för när vinet provades så för äldre viner blir bedömningen av potentialen rätt meningslös. Har RD 96 potentialen 97 p år 2021 eller var det 2011..? I "4000 Champagnes" finns datum och även hela smaknoter på många viner! Nu antar jag att den här informationen finns på betalhemsidan men det hjälper föga om man bara har boken.
Producenterna rankas återigen med betygen 3-5 stjärnor + övriga istället för 1-5. Motiveringen är att Juhlin inte har provat tillräckligt många viner tillräckligt många gånger för flera av de mindre producenterna vilket kan leda till orättvisa betyg. Jag köper den motiveringen, framförallt mot bakgrund att det finns väldigt många nya mindre producenter med. Producenterna är däremot fullständigt oförklarligt indelade efter betyg i första hand och alfabetisk ordning i andra hand. När jag exempelvis blev intresserad av Pierre Trichet när jag läste byprofilen för Trois-Puits fick jag slå på fyra ställen (3-5 stjärnor + övriga) och dessutom på både "P" och "T" för att vara på den säkra sidan med resultatet att jag ändå inte hittade Pierre Trichet... Producentregister finns inte heller vilket är helt obegripligt. Man får alltså börja med att gissa vad producenten man söker på har fått för betyg av Juhlin. Svårigheten att söka är en av bokens största brister. Hur kan en redaktör släppa igenom det här!?
Producenterna har även ett historiskt betyg så man kan se om de utvecklats eller inte. Här blir det dock lite märkligt när jag jämför producentbetygen i "4000 Champagnes". Exempelvis har Billecart och Pol Roger 5 stjärnor i "4000 Champagnes" men i "Magnum Opus" har båda bara 4 stjärnor historiskt såväl som i dagsläget. Nu kan man väl visserligen ändra sig och det är nog inte många som reflekterar över det.
Under producentprofilerna märks nu för första gången i den här boken att Juhlin återanvänt text istället för att skriva om och uppdatera. Inte nog med att det känns slappt och kan bli lite stolpigt när någon ny rad klistras in i en gammal text utan det finns även en del fel som beror på att texten inte uppdaterats. Exempelvis listas De Sousa och Diebolt som odlare (RM) och Lanson sägs kompromisslöst göra alla viner utan malolaktisk jäsning. Sedan flera år har De Sousa och Diebolt husstatus (NM) och den nye vinmakaren på Lanson har introducerat malolaktisk jäsning på NV:n för att mjuka upp stilen. Vidare står det att Diebolts produktion är 70 000 flaskor per år vilket är samma uppgift som i "4000 Champagnes" som kom 2004. Sista gången jag besökte Diebolt 2020 uppgavs en siffra närmare 200 000 flaskor. Frågan är hur många andra uppgifter som är inaktuella? Slappt och uruselt att inte uppdatera texten för en man som titulerar sig som världens främste på champagne och döper sitt verk till Magnum Opus. Finns även andra fel som är faktoider inom champagne. Selosses Båt dö Klå uppges ha 100 % PN när det är 80 % PN och 20 % CH från samma vingård. Frågade Anselme själv nyligen om chardonnayen skulle planteras om till pinot noir när de blev för gamla och fick nej till svar så 100 % PN lär dröja, framförallt för att det är en solera... Andra felet är att Prevosts viner listas som 100 % PM vilket inte stämmer och som diskuterats här.
Totalt sett är det ändå en bra bok, framförallt för nybörjaren eftersom den ger en bra helhet och även om man inte håller med om betygsättningen så är Juhlin en bra ciceron när de gäller producenter och intressanta viner. För övrigt kan tilläggas att jag är väldigt enig med Juhlin när det gäller den kvalitativa bedömningen i de allra flesta fall. Exempelvis kul att se att en av mina nya favoriter Pouillon har fått 4 stjärnor och att han också framhåller Valnons. Lite snålt att Kartongen bara får tre stjärnor men Juhlin rättar väl till det senare.
I boken jag fick ingick även ett tvårigt medlemskap i Juhlins Champagneklubb vilket är värt mer än boken, så är man intresserad av Champagneklubben får man boken "gratis".
Tack för recensionen. Kanske värt att vänta på edition 2 efter dina rättningar.Juhlins senaste alster med den ödmjuka titeln "Magnum Opus". Julklapp från mor som nu är färdigläst. Juhlins "4000 Champagnes" var boken som tog mitt champagneintresse till nästa nivå men efter uppföljaren "Champagne Guide" som återanvände mycket text skippade jag böckerna efter.
Eftersom Juhlin har föreställningen att hans text och kunskaper inte kan tala för sig själv får man redan på andra sidan med text läsa ett förord om Juhlin som champagnevärldens Mozart. Efter det så fyller Juhlin självklart på med sin egen förträfflighet. Hur är då den senaste boken som gör anspråk på att vara alltomfattande?
Visa bifogad bild 25112
Första halvan av boken ägnar sig åt sedvanlig historia, vinmakning, byprofiler, resetips m.m. medan andra halvan handlar om rankinglistor på viner och årgångar samt producentprofiler med bedömning av vinerna.
Första halvan är nyskriven vilket var en positiv överraskning. Avsnittet om vinmakning och produktion är möjligtvis några rader kortare än i "4000 Champagnes" men avhandlar det enklaste på ett bra sätt. Resetipsen är också användbara med tips på restauranger, butiker och sevärdheter. Kan själv skriva under på flera av tipsen. Bästa delen för mig är det nyskrivna kapitlet med byprofiler där Juhlin dels rankar byarna men framförallt ger tips på både de bästa producenterna och bästa vinerna. Utöver det finns det udda kapitlet "Champagne Hiking" som även behandlas i en egen bok. Juhlin går verkligen all in här med sin nördighet och tar uppgiften på största allvar men att dricka toppviner utomhus tilltalar inte mig i alla fall. Finns även ett kapitel om en brakmiddag med i sammanhanget rätt ordinära viner, idel unga prestiger så hade hellre läst om någon annan hedonistisk tillställning som jag utgår från att Juhlin erfarit. Dricker själv intressantare viner på de flesta större middagar. Bästa med kapitlet var ett antal recept från Myllymäki.
I sedvanlig stil får man även vara beredd på att Juhlins tips kan vara något esoteriska när det gäller tips på exempelvis vinval.
I andra halvan kommer det som är Juhlins signum. Producentprofiler med omdömen på både producenten och alla viner som Juhlin provat med ett tvådelat betyg där betyget inom parentes är potentialen. Gillar det sättet att sätta betyg, däremot saknas märkligt nog datum för när vinet provades så för äldre viner blir bedömningen av potentialen rätt meningslös. Har RD 96 potentialen 97 p år 2021 eller var det 2011..? I "4000 Champagnes" finns datum och även hela smaknoter på många viner! Nu antar jag att den här informationen finns på betalhemsidan men det hjälper föga om man bara har boken.
Producenterna rankas återigen med betygen 3-5 stjärnor + övriga istället för 1-5. Motiveringen är att Juhlin inte har provat tillräckligt många viner tillräckligt många gånger för flera av de mindre producenterna vilket kan leda till orättvisa betyg. Jag köper den motiveringen, framförallt mot bakgrund att det finns väldigt många nya mindre producenter med. Producenterna är däremot fullständigt oförklarligt indelade efter betyg i första hand och alfabetisk ordning i andra hand. När jag exempelvis blev intresserad av Pierre Trichet när jag läste byprofilen för Trois-Puits fick jag slå på fyra ställen (3-5 stjärnor + övriga) och dessutom på både "P" och "T" för att vara på den säkra sidan med resultatet att jag ändå inte hittade Pierre Trichet... Producentregister finns inte heller vilket är helt obegripligt. Man får alltså börja med att gissa vad producenten man söker på har fått för betyg av Juhlin. Svårigheten att söka är en av bokens största brister. Hur kan en redaktör släppa igenom det här!?
Producenterna har även ett historiskt betyg så man kan se om de utvecklats eller inte. Här blir det dock lite märkligt när jag jämför producentbetygen i "4000 Champagnes". Exempelvis har Billecart och Pol Roger 5 stjärnor i "4000 Champagnes" men i "Magnum Opus" har båda bara 4 stjärnor historiskt såväl som i dagsläget. Nu kan man väl visserligen ändra sig och det är nog inte många som reflekterar över det.
Under producentprofilerna märks nu för första gången i den här boken att Juhlin återanvänt text istället för att skriva om och uppdatera. Inte nog med att det känns slappt och kan bli lite stolpigt när någon ny rad klistras in i en gammal text utan det finns även en del fel som beror på att texten inte uppdaterats. Exempelvis listas De Sousa och Diebolt som odlare (RM) och Lanson sägs kompromisslöst göra alla viner utan malolaktisk jäsning. Sedan flera år har De Sousa och Diebolt husstatus (NM) och den nye vinmakaren på Lanson har introducerat malolaktisk jäsning på NV:n för att mjuka upp stilen. Vidare står det att Diebolts produktion är 70 000 flaskor per år vilket är samma uppgift som i "4000 Champagnes" som kom 2004. Sista gången jag besökte Diebolt 2020 uppgavs en siffra närmare 200 000 flaskor. Frågan är hur många andra uppgifter som är inaktuella? Slappt och uruselt att inte uppdatera texten för en man som titulerar sig som världens främste på champagne och döper sitt verk till Magnum Opus. Finns även andra fel som är faktoider inom champagne. Selosses Båt dö Klå uppges ha 100 % PN när det är 80 % PN och 20 % CH från samma vingård. Frågade Anselme själv nyligen om chardonnayen skulle planteras om till pinot noir när de blev för gamla och fick nej till svar så 100 % PN lär dröja, framförallt för att det är en solera... Andra felet är att Prevosts viner listas som 100 % PM vilket inte stämmer och som diskuterats här.
Totalt sett är det ändå en bra bok, framförallt för nybörjaren eftersom den ger en bra helhet och även om man inte håller med om betygsättningen så är Juhlin en bra ciceron när de gäller producenter och intressanta viner. För övrigt kan tilläggas att jag är väldigt enig med Juhlin när det gäller den kvalitativa bedömningen i de allra flesta fall. Exempelvis kul att se att en av mina nya favoriter Pouillon har fått 4 stjärnor och att han också framhåller Valnons. Lite snålt att Kartongen bara får tre stjärnor men Juhlin rättar väl till det senare.
I boken jag fick ingick även ett tvårigt medlemskap i Juhlins Champagneklubb vilket är värt mer än boken, så är man intresserad av Champagneklubben får man boken "gratis".
Juhlins senaste alster med den ödmjuka titeln "Magnum Opus". Julklapp från mor som nu är färdigläst. Juhlins "4000 Champagnes" var boken som tog mitt champagneintresse till nästa nivå men efter uppföljaren "Champagne Guide" som återanvände mycket text skippade jag böckerna efter.
Eftersom Juhlin har föreställningen att hans text och kunskaper inte kan tala för sig själv får man redan på andra sidan med text läsa ett förord om Juhlin som champagnevärldens Mozart. Efter det så fyller Juhlin självklart på med sin egen förträfflighet. Hur är då den senaste boken som gör anspråk på att vara alltomfattande?
Visa bifogad bild 25112
Första halvan av boken ägnar sig åt sedvanlig historia, vinmakning, byprofiler, resetips m.m. medan andra halvan handlar om rankinglistor på viner och årgångar samt producentprofiler med bedömning av vinerna.
Första halvan är nyskriven vilket var en positiv överraskning. Avsnittet om vinmakning och produktion är möjligtvis några rader kortare än i "4000 Champagnes" men avhandlar det enklaste på ett bra sätt. Resetipsen är också användbara med tips på restauranger, butiker och sevärdheter. Kan själv skriva under på flera av tipsen. Bästa delen för mig är det nyskrivna kapitlet med byprofiler där Juhlin dels rankar byarna men framförallt ger tips på både de bästa producenterna och bästa vinerna. Utöver det finns det udda kapitlet "Champagne Hiking" som även behandlas i en egen bok. Juhlin går verkligen all in här med sin nördighet och tar uppgiften på största allvar men att dricka toppviner utomhus tilltalar inte mig i alla fall. Finns även ett kapitel om en brakmiddag med i sammanhanget rätt ordinära viner, idel unga prestiger så hade hellre läst om någon annan hedonistisk tillställning som jag utgår från att Juhlin erfarit. Dricker själv intressantare viner på de flesta större middagar. Bästa med kapitlet var ett antal recept från Myllymäki.
I sedvanlig stil får man även vara beredd på att Juhlins tips kan vara något esoteriska när det gäller tips på exempelvis vinval.
I andra halvan kommer det som är Juhlins signum. Producentprofiler med omdömen på både producenten och alla viner som Juhlin provat med ett tvådelat betyg där betyget inom parentes är potentialen. Gillar det sättet att sätta betyg, däremot saknas märkligt nog datum för när vinet provades så för äldre viner blir bedömningen av potentialen rätt meningslös. Har RD 96 potentialen 97 p år 2021 eller var det 2011..? I "4000 Champagnes" finns datum och även hela smaknoter på många viner! Nu antar jag att den här informationen finns på betalhemsidan men det hjälper föga om man bara har boken.
Producenterna rankas återigen med betygen 3-5 stjärnor + övriga istället för 1-5. Motiveringen är att Juhlin inte har provat tillräckligt många viner tillräckligt många gånger för flera av de mindre producenterna vilket kan leda till orättvisa betyg. Jag köper den motiveringen, framförallt mot bakgrund att det finns väldigt många nya mindre producenter med. Producenterna är däremot fullständigt oförklarligt indelade efter betyg i första hand och alfabetisk ordning i andra hand. När jag exempelvis blev intresserad av Pierre Trichet när jag läste byprofilen för Trois-Puits fick jag slå på fyra ställen (3-5 stjärnor + övriga) och dessutom på både "P" och "T" för att vara på den säkra sidan med resultatet att jag ändå inte hittade Pierre Trichet... Producentregister finns inte heller vilket är helt obegripligt. Man får alltså börja med att gissa vad producenten man söker på har fått för betyg av Juhlin. Svårigheten att söka är en av bokens största brister. Hur kan en redaktör släppa igenom det här!?
Producenterna har även ett historiskt betyg så man kan se om de utvecklats eller inte. Här blir det dock lite märkligt när jag jämför producentbetygen i "4000 Champagnes". Exempelvis har Billecart och Pol Roger 5 stjärnor i "4000 Champagnes" men i "Magnum Opus" har båda bara 4 stjärnor historiskt såväl som i dagsläget. Nu kan man väl visserligen ändra sig och det är nog inte många som reflekterar över det.
Under producentprofilerna märks nu för första gången i den här boken att Juhlin återanvänt text istället för att skriva om och uppdatera. Inte nog med att det känns slappt och kan bli lite stolpigt när någon ny rad klistras in i en gammal text utan det finns även en del fel som beror på att texten inte uppdaterats. Exempelvis listas De Sousa och Diebolt som odlare (RM) och Lanson sägs kompromisslöst göra alla viner utan malolaktisk jäsning. Sedan flera år har De Sousa och Diebolt husstatus (NM) och den nye vinmakaren på Lanson har introducerat malolaktisk jäsning på NV:n för att mjuka upp stilen. Vidare står det att Diebolts produktion är 70 000 flaskor per år vilket är samma uppgift som i "4000 Champagnes" som kom 2004. Sista gången jag besökte Diebolt 2020 uppgavs en siffra närmare 200 000 flaskor. Frågan är hur många andra uppgifter som är inaktuella? Slappt och uruselt att inte uppdatera texten för en man som titulerar sig som världens främste på champagne och döper sitt verk till Magnum Opus. Finns även andra fel som är faktoider inom champagne. Selosses Båt dö Klå uppges ha 100 % PN när det är 80 % PN och 20 % CH från samma vingård. Frågade Anselme själv nyligen om chardonnayen skulle planteras om till pinot noir när de blev för gamla och fick nej till svar så 100 % PN lär dröja, framförallt för att det är en solera... Andra felet är att Prevosts viner listas som 100 % PM vilket inte stämmer och som diskuterats här.
Totalt sett är det ändå en bra bok, framförallt för nybörjaren eftersom den ger en bra helhet och även om man inte håller med om betygsättningen så är Juhlin en bra ciceron när de gäller producenter och intressanta viner. För övrigt kan tilläggas att jag är väldigt enig med Juhlin när det gäller den kvalitativa bedömningen i de allra flesta fall. Exempelvis kul att se att en av mina nya favoriter Pouillon har fått 4 stjärnor och att han också framhåller Valnons. Lite snålt att Kartongen bara får tre stjärnor men Juhlin rättar väl till det senare.
I boken jag fick ingick även ett tvårigt medlemskap i Juhlins Champagneklubb vilket är värt mer än boken, så är man intresserad av Champagneklubben får man boken "gratis".
men känner att jag nu har bättre koll själv än när jag fick första boken (som nu gjorde att jag är fast i detta) och kommer att fortsatt ta större intryck av de funderingar som ni delar av er här på forumet !
Kul genomgång! Jag fick den också och är supernöjd. Det var kul att kika i den på nyår med vänner som inte är så kunniga och sen gå in på klubben som man fick medlemskap till och söka på champagnen vi drack och se om vi kunde hitta likheter.Juhlins senaste alster med den ödmjuka titeln "Magnum Opus". Julklapp från mor som nu är färdigläst. Juhlins "4000 Champagnes" var boken som tog mitt champagneintresse till nästa nivå men efter uppföljaren "Champagne Guide" som återanvände mycket text skippade jag böckerna efter.
Eftersom Juhlin har föreställningen att hans text och kunskaper inte kan tala för sig själv får man redan på andra sidan med text läsa ett förord om Juhlin som champagnevärldens Mozart. Efter det så fyller Juhlin självklart på med sin egen förträfflighet. Hur är då den senaste boken som gör anspråk på att vara alltomfattande?
Visa bifogad bild 25112
Första halvan av boken ägnar sig åt sedvanlig historia, vinmakning, byprofiler, resetips m.m. medan andra halvan handlar om rankinglistor på viner och årgångar samt producentprofiler med bedömning av vinerna.
Första halvan är nyskriven vilket var en positiv överraskning. Avsnittet om vinmakning och produktion är möjligtvis några rader kortare än i "4000 Champagnes" men avhandlar det enklaste på ett bra sätt. Resetipsen är också användbara med tips på restauranger, butiker och sevärdheter. Kan själv skriva under på flera av tipsen. Bästa delen för mig är det nyskrivna kapitlet med byprofiler där Juhlin dels rankar byarna men framförallt ger tips på både de bästa producenterna och bästa vinerna. Utöver det finns det udda kapitlet "Champagne Hiking" som även behandlas i en egen bok. Juhlin går verkligen all in här med sin nördighet och tar uppgiften på största allvar men att dricka toppviner utomhus tilltalar inte mig i alla fall. Finns även ett kapitel om en brakmiddag med i sammanhanget rätt ordinära viner, idel unga prestiger så hade hellre läst om någon annan hedonistisk tillställning som jag utgår från att Juhlin erfarit. Dricker själv intressantare viner på de flesta större middagar. Bästa med kapitlet var ett antal recept från Myllymäki.
I sedvanlig stil får man även vara beredd på att Juhlins tips kan vara något esoteriska när det gäller tips på exempelvis vinval.
I andra halvan kommer det som är Juhlins signum. Producentprofiler med omdömen på både producenten och alla viner som Juhlin provat med ett tvådelat betyg där betyget inom parentes är potentialen. Gillar det sättet att sätta betyg, däremot saknas märkligt nog datum för när vinet provades så för äldre viner blir bedömningen av potentialen rätt meningslös. Har RD 96 potentialen 97 p år 2021 eller var det 2011..? I "4000 Champagnes" finns datum och även hela smaknoter på många viner! Nu antar jag att den här informationen finns på betalhemsidan men det hjälper föga om man bara har boken.
Producenterna rankas återigen med betygen 3-5 stjärnor + övriga istället för 1-5. Motiveringen är att Juhlin inte har provat tillräckligt många viner tillräckligt många gånger för flera av de mindre producenterna vilket kan leda till orättvisa betyg. Jag köper den motiveringen, framförallt mot bakgrund att det finns väldigt många nya mindre producenter med. Producenterna är däremot fullständigt oförklarligt indelade efter betyg i första hand och alfabetisk ordning i andra hand. När jag exempelvis blev intresserad av Pierre Trichet när jag läste byprofilen för Trois-Puits fick jag slå på fyra ställen (3-5 stjärnor + övriga) och dessutom på både "P" och "T" för att vara på den säkra sidan med resultatet att jag ändå inte hittade Pierre Trichet... Producentregister finns inte heller vilket är helt obegripligt. Man får alltså börja med att gissa vad producenten man söker på har fått för betyg av Juhlin. Svårigheten att söka är en av bokens största brister. Hur kan en redaktör släppa igenom det här!?
Producenterna har även ett historiskt betyg så man kan se om de utvecklats eller inte. Här blir det dock lite märkligt när jag jämför producentbetygen i "4000 Champagnes". Exempelvis har Billecart och Pol Roger 5 stjärnor i "4000 Champagnes" men i "Magnum Opus" har båda bara 4 stjärnor historiskt såväl som i dagsläget. Nu kan man väl visserligen ändra sig och det är nog inte många som reflekterar över det.
Under producentprofilerna märks nu för första gången i den här boken att Juhlin återanvänt text istället för att skriva om och uppdatera. Inte nog med att det känns slappt och kan bli lite stolpigt när någon ny rad klistras in i en gammal text utan det finns även en del fel som beror på att texten inte uppdaterats. Exempelvis listas De Sousa och Diebolt som odlare (RM) och Lanson sägs kompromisslöst göra alla viner utan malolaktisk jäsning. Sedan flera år har De Sousa och Diebolt husstatus (NM) och den nye vinmakaren på Lanson har introducerat malolaktisk jäsning på NV:n för att mjuka upp stilen. Vidare står det att Diebolts produktion är 70 000 flaskor per år vilket är samma uppgift som i "4000 Champagnes" som kom 2004. Sista gången jag besökte Diebolt 2020 uppgavs en siffra närmare 200 000 flaskor. Frågan är hur många andra uppgifter som är inaktuella? Slappt och uruselt att inte uppdatera texten för en man som titulerar sig som världens främste på champagne och döper sitt verk till Magnum Opus. Finns även andra fel som är faktoider inom champagne. Selosses Båt dö Klå uppges ha 100 % PN när det är 80 % PN och 20 % CH från samma vingård. Frågade Anselme själv nyligen om chardonnayen skulle planteras om till pinot noir när de blev för gamla och fick nej till svar så 100 % PN lär dröja, framförallt för att det är en solera... Andra felet är att Prevosts viner listas som 100 % PM vilket inte stämmer och som diskuterats här.
Totalt sett är det ändå en bra bok, framförallt för nybörjaren eftersom den ger en bra helhet och även om man inte håller med om betygsättningen så är Juhlin en bra ciceron när de gäller producenter och intressanta viner. För övrigt kan tilläggas att jag är väldigt enig med Juhlin när det gäller den kvalitativa bedömningen i de allra flesta fall. Exempelvis kul att se att en av mina nya favoriter Pouillon har fått 4 stjärnor och att han också framhåller Valnons. Lite snålt att Kartongen bara får tre stjärnor men Juhlin rättar väl till det senare.
I boken jag fick ingick även ett tvårigt medlemskap i Juhlins Champagneklubb vilket är värt mer än boken, så är man intresserad av Champagneklubben får man boken "gratis".
Prova på Magnusson Fine Wine. De hade den när den släpptes
Prova på Magnusson Fine Wine. De hade den när den släpptes
Ja den är toppen. Kartorna är bra men de visar inte underliggande jordmån som Jane Ansons kartor gör i "Inside Bordeaux". Det tycker jag är ett stort plus med Ansons bok.
Ska tryckas fler ex under våren har jag hört.
Då får man va på hugget. Skriv gärna här om du hör något mer!
Jag köpte min från Vinbladet.dk i höstas. Annars kan man kolla på Athenaeum.com, därifrån köpte jag Inside Bordeaux som Vinbladet hade slut på.
Om man kontaktar Vinbladet.dk kan de sätta upp en på väntelista inför leverans av nästa omgång böcker, vilket blir våren 2022 enligt tidigare mailkonversation med dem.
