Sökresultat

Normalt trollar jag på artbergomvin.nu. Får väl hålla mig där i fortsättningen...

OK, han har tydligen ratat några enskilda flaskor. Men champagne i stort? Och så var det vänskapskorruptionen...

Håller förstås med om Juhlins kunnande. Men - är han verkligen att lita på? I Champagne görs ju en jävla massa skit, som åker snålskjuts på dryckens status. Har aldrig hört Juhlin dissa något, verkar som om han fann all champagne underbar. En trovärdig kritiker får inte ha så här nära...

À propos "kränkta studenter". I Jacques le fataliste (1773) låter Diderot Jacques provocerande säga "Permettez-moi que je dise f...tre, tillåt mig säga kn...lla." Sen dess har inget hänt, bara att provokationen idag skulle lyda "Tillåt mig säga n...ger."

Sommarens ultimata livsfråga: Hur fuktar man en cigarr? Gillar punsch, whisky, rom, gin & tonic. Isade. Testade nyss champagne. Men trots kvalitén skar det sig med torrheten. Alla halvtorra champagner jag testat är dessvärre trista, vulgo. Ödmjuk fråga till forumets champagnenördar: Finns det...

"Säger du snöripa..." Om det inte vore så att vi gick in på den här tråden frivilligt, skulle dess teasande kockar säkert kunna åtalas för gastronomisk mobbing...

Kort fråga: Vad tycker forumet om nya vintidningen Törst (som jag alltså själv helt saknar koppling till...)?

Håller med dig i stort (kanske en bra sammanfattning av tråden). Vill bara tillägga att superbryet som kritiker möter du ställd inför det sublima, Fulländningen. I Jazz (2004) skriver Ulf Linde: "Min största musikaliska upplevelse var första gången jag hörde Walter Gieseking spela Debussys...

Vet inte om jag är ensam i min obildning, men jag skämmer gärna ut mig: Vad är detta?? (Den här tråden är bitvis för djup för mig...)

Om man själv som Jimmy Forsman känner sig som ett missförstått geni tror jag avunden är nära. Annars är beundran det självfallna.

Ditt enkelriktade talangkrav låter sig inte helt avvisas. Jag var själv en gång ett s k pianistiskt bygeni som spelade egna kompositioner i läroverkets aula. Insåg sen grymt min begränsning - men kände att jag som bedömare hade en fördel. Jag tror halvdana konstnärer blir de bästa kritikerna. De...

Nobelpris har väl alltid varit elitistiska. Hur fult sådant än är... Men du kanske förordar ett populistiskt nobelpris? Mellon? Årets bästa BiB?

När jag en gång knäckte som litteraturkritiker brukade jag för att "förklara" kvalitet använda mig av citat - och hoppas att de skulle ha verkan. (Tänk om man kunde göra samma som vinkritiker: - Smaka, och känn hur gott det är! Men blev väl samma då som med bokcitaten, en del skulle fångas...

Upptäckte inte det här svaret förrän nu. Om du kallar Aspenströms dikt toalettpoesi borde du i konsekvensens namn kalla Mouton-Rothschild fylledricka...

Om du vill kalla berömda viner och konstverk som inte längre existerar i sinnevärlden för klassiker så går väl det bra. Men själv skulle jag om döingarna hellre använda uttrycket legendariska.

Djup tråd, många lärda tankar - men så mycket har jag förstått att frågan gäller kvalitet, ev "objektiv" sådan. När det gäller konstverk - litteratur, musik, måleri - brukar kvalitén fastslås av tiden. De kvalificerade verken blir Klassiker, så nära ett objektivt kvalitetsbegrepp vi kan komma...

Trots - eller kanske på grund av - min bakgrund som lärare har jag svårt att instämma i övertron på pedagogikens evangelium, möjligheten att för de oförstående "förklara" storheten hos ett vin eller ett konstverk. Jag har mött personer som hållit Tatis Semestersabotören som en av de tråkigaste...

Det är som med humor. För en som saknar sådan är det omöjligt att förklara varför något är roligt. Den som kommenterar Aspenströms dikt med "Skor kan väl inte skälla!" ser jag heller ingen möjlighet att hjälpa.

Ett grundkrav vid mätningarna är nöjaktig "musikalitet" hos de uppmätta. Bör då någorlunda kunna jämna fältet. Tillåt mig utsätta forumläsarna för ett experiment. Goda metaforer (som Tomas Tranströmer var världsmästare på) ger ofta kroppsliga symptom, som tecken på kvalitet...

Mätbarhet är tydligen enligt flera här ett objektivitetskriterium. Yta, mängd, vikt... Men även känslor kan mätas. Ger alltid ofrivilliga kroppsliga symptom. Humor utlöser skratt, spänning blodtryckshöjning, sexuell upphetsning styvnad. Gäller även rent estetiska upplevelser. Typ "intet öga...