I lördags, 4 juni, blev det äntligen av. En länge planerad provning av framförallt Krug Clos d'Ambonnay 2000 men även Krug Clos du Mesnil 2000 och några andra champagner samt en Sauternes, med mig själv,
@Elvis, och två lokala champagnekompisar (som dock inte är med på det här forumet).
Visa bifogad bild 26503
Uppvärmningen blev Krug Rosé 24, eftersom jag varit grymt imponerad av den (vilket jag också skrivit tidigare här i tråden för några veckor sedan). Den levererade bra från början, som alltid, men hade ändrat karaktär ganska radikalt ett par timmar senare, efter en del av de andra champagnerna.
Huvudnumret, Clos d'Ambonnay 2000 vs. Clos du Mesnil 2000 (med betoning på det förstnämnda, då ingen av oss hade provat det tidigare).
Vet inte ens hur jag skall recensera Clos d'Ambonnay, ärligt talat, mer än att det var otroligt stort och bra. Den var inte riktigt vad jag trodde, men jag hade nog inte heller trott att den skulle vara vad jag trodde. Det är alltid svårt, eller närapå omöjligt, att extrapolera vad champagner (eller viner överhuvudtaget) kan vara om man aldrig provat dem alls. Detta gäller i synnerhet i det här segmentet.
För det första var inte så djupt som jag hade trott, till färgen. Faktum är att CdA och CdM låg så nära varandra i färg att det i princip var omöjligt att skilja dem åt, bara genom att titta på den. Och detta trots att den ena är ren pinot noir och den andra ren chardonnay.
Sedan hade jag smakmässigt förväntat mig någonting åt Bollinger VVF-hållet, fast elegantare. Och den senare delen, att det var elegantare än VVF stämde mycket väl, men inte att det var så mycket åt VVF-hållet. (Och jag tycker verkligen att VVF är en superchampagne, otroligt trevlig men framförallt unik och speciell).
Balansen var bättre i CdA än i CdM, hursomhelst. Hade inte samma "limefruktighet". Troligen den bättre champagnen av de två, men båda var mycket stora och skillnaden var inte i paritet med skillnaden i tillgång och pris, vilket jag inte heller hade trott. Jag hade gissat att CdA:n skulle vara kvalitetsmässigt i paritet med samma årgång av CdM, eller en hårsmån över, och den var nog en hårsmån över.
Övriga champagner stod sig väl, på sina egna meriter även om de inte kunde tävla i storhet med CdA, CdM eller ens Krug Rosé. Ingen var helt överkörd, trots det hårda motståndet.
Vilmart Emotion 2012 var det första gången jag drack. En väldigt njutbar rosé, särskilt med den förhållandevis mycket beskedliga prislapp som jag fick veta att den låg på.
Winston Churchill 2012 är en klart över medel Winston Churchill. Jag har köpt flera av den, men fokuserade inte så mycket på den, den här gången.
Cristal 2006 har alltid varit bra, men hade utvecklats.
Chateau d'Yquem var inte första gången jag drack, men första gången av en såpass bra årgång (2005) tror jag. Och den imponerade. Kan mycket vara det bästa dessertvin jag druckit, faktiskt. Någon jättebra smakbeskrivning kan jag dock inte prestera. Inte efter att ha druckit så mycket annat innan.
Så 2012 och/eller 2000 var ju dominerande som årgång(ar), beroende på hur man ser det.
Mat och tilltugg till:
Surdegsbröd, Bellota 36+ månader, belgisk kaviar, Gruyère Noir, grisinotti (rosmarin), körsbärstomater, kammusslor med blomkålspuré. Tårta till Chateau d'Yquem 2005.
Kyld Imsdal som vatten att dricka.
Fördelen är kanske att jag då kommer slippa göra det framgent
).
