Var på bolaget på lunchen och köpte Cristal på dagens släpp och tänkte skriva om själva händelsen så vinet i sig är inte det viktigaste i sammanhanget. Först så när jag frågade om det gick bra att köpa en obruten låda så var det en del diskussion och sen fick personen som var högste ansvarig just då ta beslutet. Så hon sa "Jo men klockan är snart 12 så det går bra." Då hade jag sett online att det bara hade sålts en enda flaska sen öppning kl 10. Sen instruerade hon killen som skulle hjälpa mig om var det stod en obruten låda på lagret.
Så till huvudnumret (som så många gånger förr när det gäller lådor + bolaget = en upprörd jag
).
Killen försvinner ut på lagret och kommer strax därefter tillbaka med den obrutna lådan. Den är precis så som jag vill ha den, i perfekt skick, hermetiskt försluten, innehållet aldrig vid rört av en mänsklig hand osv osv.
Ja det kanske låter löjligt men går det så föredrar jag att köpa och lagra obrutna lådor. Han går fram och sätter ner lådan vid en kassa i närheten av där hans chef befinner sig.
När hon ser honom med lådan säger hon högt till honom "Du har väl kollat att det är rätt antal i?" Varpå jag vänder mig och tittar på henne lite undrande. Men hur menar hon nu tänker jag...det känns väl rätt uppenbart att en obruten låda har rätt antal flaskor (vet dock inte om det faktiskt hänt eller rent utav händer då och då att det är fel antal?) Men innan jag hinner fundera mer eller säga något så har killen tagit fram den stora KNIVEN
och börjat sprätta lådan... Gaaaaah, vad gör han!!!??
Neeeej! STOPP!!!
Men det är redan för sent...
Han öppnar lådan och river upp pappret som ligger ovanpå som skydd för den ryska tsarens presentaskar, sen pausar han lite som om han funderade på om han ska lyfta på översta lagret och kontrollera om undre lagret av Aladdin asken är intakt eller om det möjligtvis kan vara så att någon ful fisk har varit där och tagit ur Gräddnougaten!? Han fullbordar dock aldrig gärningen, vänder sig istället mot sin chef och säger med ett stort leende "Jodå, antalet stämmer, alla flaskor är här!" Sen tittar han på mig och frågar "Vill du att jag tejpar igen lådan åt dig?"
Jag står där, helt förstummad, vet inte om jag ska skratta eller gråta, men orkar knappt yttra ett ord efter att ha bevittnat detta helgerån på min "obrutna låda". Jag svarar bara "Ja tack, det blir bra". Sedan betalar jag och går ut.
