SV: Fyra frågor [Claude Val och Kronstam - admin]
Jag kunde inte glömma en artikel som Kronstam skrivit. Det var något som inte stämde, något som fanns kvar och gnagde...
Med lite möda lyckades jag lokalisera artikeln på Dagens Nyheters hemsida, daterad den 14 december 2008.
Ganska snart förstod jag vad det var som inte stämde. Claude Val och liknande viner var som bortblåsta och Kronstam skrev om vinerna som jag tyckte om.
Under rubriken “Skynda fynda nyårsbubbel!” presenterade Kronstam 47 viner från Systembolagets beställningsortiment. Dessa uppmanade han sina läsare att beställa med orden: “Dock, och det är viktigt att påpeka, måste du beställa redan nu för att vara säker på att få flaskorna före nyår. Det gäller för övrigt alla viner i tabellen. Vänta inte!”
Samtliga viner var , som redan sagts, från beställningssortimentet. Det billigaste var Ecologica Sparkling Chardonnay för 79 kr medan den dyraste var Ch Haut-Brion 2002 för 2499 kr. Sammanlagt bestod testet av 16 mousserande viner, sex vita, 23 röda och två starkviner.
Bortsett från redan nämnda Ecologica var det inget vin som kostade under hundra kronor. Tvärtom var det exklusiva viner Kronstam skrev om: “(…) en god jul och ett minst lika gott nytt år kräver sin tribut.” Champagne blandades med exklusiva mousserande vin, härliga bordeauxer fick samsas med pålitliga italienare…
...så varför kunde jag inte glömma denna artikel?
Kanske var det för att en stor del av vinerna hade något av en gemensam nämnare över sig. Efter lite sökande på Internet kom jag fram till följande fördelning mellan importörer, vars viner omnämns:
Arvid Nordqvist
Antal viner: 3 - Procent: 6,3
Bornicon & Salming
Antal viner: 2 - Procent: 4,2
Carovin
Antal viner: 7 - Procent: 14,8
Giertz
Antal viner: 6 - Procent: 12,7
Hjo Grosshandel
Antal viner: 19 - Procent: 40,4
Johan Lidby
Antal viner: 2 - Procent: 4,2
Moet Hennessy
Antal viner: 2 - Procent: 4,2
Mouvette
Antal viner: 2 - Procent: 4,2
Oenoforos
Antal viner: 1 - Procent: 2,1
Quid Visvin
Antal viner: 1 - Procent: 2,1
The Wine Agency
Antal viner: 2 - Procent: 4,2
Avrundningskorrigering 0,6 procentenheter.
Uppenbart är en importör priviligerad!
Hjo Grosshandel är en utmärkt importör som har en uppsjö exklusiva bordeauxer i sitt sortiment, om än ibland något högt prissatta. Men jag började fundera över hur det kom sig att nästan vartannat vin i Kronstams vinlista kom från en och samma importör.
Det är inte ovanligt att vinjournalister blir inbjudna till importörer för att få prova igenom deras sortiment. Redogörelse från en sådan provning brukar Livets Goda ha i varje nummer. Även Per Bill brukar inte vara rädd att presentera provningsresultaten när han gått igenom en enskild importörs sortiment. Men skillnaden är att de två angivna exemplen ärligt redogör för provningen; att de har provat en enskild importörs sortiment.
Kronstam nämner inget om att han har varit hos Hjo och provat igenom deras sortiment. Jag är helt säker på att samtliga läsare hade accepterat denna förklaring.
Men varför låssas Kronstam som om ingenting? “Denna vecka har jag bara tagit med sådant som håller vad det lovar, godsaker som är lika kul att ge som att få.” Det här är alltså de säkra korten, tipsen som står sig. 40 procent kommer från Hjo Grosshandel, 15 procent från Carovin och 13 procent från Giertz. Återstående tre tiondelar kommer från åtta andra importörer.
Speglar detta verkligheten? Knappast. Och det är inte acceptabelt att en journalist i Dagens Nyheter så tydligt favorisera en och samma så importör så som Kronstam gör.
Kronstam är inget dryckesmonopol, han har inga krav på sig att vara märkesneutralt. Däremot anser jag att läsare av Sverige största dagstidning ska få vara säkra att när deras vinjournalist rekommenderar ett vin gör han detta för att han uppskattar vinet, inte för att det kommer från en viss importör.
Och att Kronstam mörkar att fler än fyra av tio viner kommer från en och samma importör talar sitt tydliga språk.
För att göra det ännu mer konkret:
Om man som läsare väljer mellan de tio röda viner som Kronstam presenterar som “eleganta och tidlösa till vilt och stekar” så är det hundra procent chans att man prickar in ett vin från Hjo Grosshandel. Det är helt enkelt de enda som tillhandahålls under denna rubrik.
Under rubriken “eldiga och mulliga till grillat och mörkt kött eller stek fisk”, där det finns fyra viner, är det 50 procent chans att vinet man väljer är från Hjo. Om man väljer ett rödvin från rubriken “fruktiga och smakrika till ljust och mörkt kött eller fet fågel” sjunker chanserna något: 44,4 procent chans att vinet är från Hjo då fyra av nio viner kommer från den importören.
Facit från hela rödvinsövningen är att 16 av 23 rödviner kommer från Hjo - 70 procent!
För att göra det än mer intressant: Samtliga av de fyra rödviner som Kronstam tipsar om i själva artikeln kommer från Hjo.
På listan är sex vita viner representerade. Hälften av dem kommer från Hjo. I artikeln omnämner Kronstam två vita viner. Hälften av dem kommer från Hjo.
Är det någon annan än jag som börjar fundera? Hur mycket skulle reklam av samma kaliber kosta Hjo? Hur mycker kostade denna reklam?
Under mousserande viner är inte Hjo Grosshandel representerade alls. Det är däremot trean på ovanstående topplista, Giertz. Av 16 mousserande viner står Giertz för sex stycken (37,5 procent). Av de fem mousserande vinerna som nämns i artikeln står Giertz för importen av tre av dem (60 procent). Inte heller riktigt rättvisande, än mindre med tanke på att Giertz knappast är känd för att vara en stor importör av mousserande viner.
Tvåan på listan, Carovin med sina 14,8 procent av vinerna, omnämns en gång i artikeln. Deras viner har en jämnare spridning bland rubrikerna i listan. Förutom att en enskild importör får stå för nästan 15 procent när hela elva är representerade ser jag inget anmärkningsvärt med deras närvaro.
Som jag skrivit tidigare; Kronstam har inga krav på sig att vara märkesneutral. Men objektiv journalistik borde prägla även vinartiklarna i Sveriges största dagstidning. Att inte spela med öppna kort stärker mina misstankar om att vi har ytterligare ett exempel på att Kronstam inte alltid har rent mjöl i påsen…