BYOB 22 04 29 i Sollentuna på temat "Rysslands fiender" - nu med noter
Det drog ihop sig till en BYOB i Sollentuna på temat ”Rysslands fiender”, dvs viner från länder som har varit i krig med Ryssland. Vi inkluderade Tsartiden 1180-1917 och Ryssland efter Sovjetunionens fall 1991 och framåt. Mao är viner från ryska sovjetrepubliken och Sovjetunionen diskvalificerade. Efter att kombinationen kloka huvuden och flinka fingrar gjort sitt, dvs knappat fram och läst på Wikipedia, kom vi fram till att de länder som kan komma ifråga är Afghanistan, Bulgarien, Danmark, Egypten, Frankrike, Georgien, Iran/Persien, Italien, Japan, Kazakstan, Kina, Korea, Moldavien, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern, Österrike.
Den samlade näs- och gomtrusten utgjordes för kvällen av
@Gradin,
@Pontus Palmenäs,
@Fredrik L, ,
@Patrik Sellin,
@Silex, @Greve-3,
@gece och undertecknad.
Fram med folierade flaskor och karaffer, sen var det bara att köra igång; i vanlig ordning fick rätt personer hälla fel vin i glasen, dvs den som hade med sig endast ett rött vin fick hälla upp bubbel och vita viner och den som hade med sig endast ett vitt vin fick hälla upp bubbel och röda viner. Hade man med sig ett rött och ett vitt vin, ja då kunde man antingen få vila eller rycka in som hällare på en omgång där ens eget vin inte fanns med.
Det visade sig att det blev väldigt balanserade omgångar, eller flighter som det heter på svenska; en med fyra mousserande, en med fyra vita och två röda med tre i den första och fyra i den andra, totalt 15 viner på 8 personer. Nog om detta, nu bälgar vi i oss! Mina
Spiegelau Authensis White Wine small fick som vanligt tjänstgöra som provningsglas. De är bra när man provar vin, men inte optimala när man vill dricka vin.
Första mousserande
Förföriskt vackert kopparfärgat. Doft av Granny Smith och nougat kompletterat med lite smultron/jordgubbar och viss mognadston. I munnen bra syra och fin smak samt mognadstoner och Granny Smith går igen i smaken. Lite oväntat hög dosage känns det som. I eftersmaken viss beska. Vad är detta då? Champagne? Nja, färgen påminner lite mer åt Monte Rossa Flamingo Rosé så jag gissar på ”det där från Italien som jag har glömt namnet på” (dvs Monte Rossa). Inkammade en bäströst.
NV Sällskapet 1er Cru Brut Champagne från Louis Bénard-Pitios
60% pinot noir och 40% chardonnay och bonusprocent vacker färg.
Andra mousserande
Ljust gul till färgen. Stickig i doften, vilket förvarnar om skarp syra, mer nougat än äpplen, kanske röda äpplen? I munnen något besk och syrlig, lätt vresig och lite fett i form av grädde och valnötter. Det dyker upp lite Granny Smith och brynt smör. Vad kan det här vara? Champagne? Eller möjligen brittiskt bubbel? BdB kan ibland ha lite skapare syror kombinerat med Granny Smith och det här känns som Champagne men ändå inte Champagne. Min gissning blir England. Inkammade två bäströster.
2016 Bousseaux-Batteux Champagne Verzenay Grand Cru ”Les Grandes Voyettes”
Pinot noir och chardonnay i okänd fördelning. Kanske inget mysterium om man orkar googla.
Tredje mousserande
Ljust gul till färgen. I doften initialt lite godis i början som sedan övergår till knallpulver och citrus/lime. Ganska flyktig i doften men ett uns av skurhink. Senare dyker det upp tydliga florala toner och hyacint och tulpan. I munnen ganska slank, framför allt i mittenpartiet. Lite intetsägande och påminner lite om en hygglig Cava. Grönt äpple i eftersmaken? Kanske, den var dock i kortaste laget. Jag gissar på Cava, andra gissar på Champagne med lite mer pinot meunier. Inkammade fyra bäströster.
2014 Wiston Estate South Downs Blanc de Noir
Well well, I’ll be damned!
Fjärde mousserande
Aningen mörkare gul ton än de övriga. I munnen moget intryck med inslag av mandarin och lätt oxiderad Sherry samt mosade berberisbär. Smått funky med lite smörkola och fuktig halm. Det ger mig chadonnay-vibbar, eller rättare sagt mousserande chenin blanc. I munnen matchar smaken doften och det är en ganska kort smak, dock hinner lite nougat och vanilj slinka förbi. Nja, ingen kioskvältare. Vad är då detta? Åldrad Champagne blir min gissning. Fick klara sig utan bäströster.
(2008) Jacquesson cuvée no 736
66% från 2008 och 34% reservvin. 53% chardonnay, 29% pinot noir och 18% pinot meunier
Intressant sammanfattning av mousserande omgången; England spöade Frankrike ”flaska mot flaska” och stod ensamt upp till oavgjort mot tre Champagner. The wines they are a-changing som Robert Zimmerman borde sjunga.
Första vita
Ljust gul till färgen. Lätt krutdoft och vindruvskärnor, mineral och liten citruston plus en skvätt aceton. I munnen viss syra, lite vaniljton, vindruvskärnor i eftersmaken. Vad är nu detta? Chardonnay men ändå inte. Vindruvskärnorna indikerar Chablis 1er cru, men det stämmer ändå inte helt. Spanien eller Portugal? Nja, för kryddigt. Alvarinho? Nä. Grüner veltliner? Vitpeppar går att hitta, men den känns inte toktypisk. Ingen bäströst.
2015 Domaine aux Moines Savennières
100% chenin blanc. 0% våt halm. 100% bortfintad.
Andra vita
Orange/bärnsten till färgen. Doft av kåda i mycket mild form. Lite aprikosmarmelad och aningen metall/plåtburk kombinerat med kallt te och senare dyker det upp blåstencil. Smakmässigt återkommer doftintrycken i munnen och det känns först som att jag slickat på en nypreppad blåstencil. Efter hand lite smörigt intryck. Kul vin, men inte riktigt min melodi. En lågoddsare är Qvevri från Georgien. En bäströst.
2019 Vazisubani Estate 3 Qvevri
Det var något speciellt med just 3 qvevri, men jag missade att notera vad.
Tredje vita
Mycket ljust gul till färgen. Nässlor, krusbär, vingummi, fläder och aningen päronsplit med några parfymstänk. I munnen känns vinet lent med viss elegans, dock ingen typisk sauvignon blanc-karaktär men lite mer fläderkänsla. Jag anar att det är mitt vin och kniper igen, men från övriga i församlingen kommer förslag på muscat, riesling, sauvignon blanc från Loire, furmint/assyrtiko och grüner veltliner. Samtliga förslag låter faktiskt klart försvarbara. Skrapade ihop tre bäströster.
2020 Pascal Jolivet Pouilly-Fumé ”Terres Blanches”
Japp, det var mitt vin. När man vet avsändaradressen inser man att den av tydliga SB-karaktären är ersatt med en mycket mild rökighet.
Fjärde vita
Klar och mellangul till färgen. Doftmässigt möts man av en fullkomligt underbar och fulländad doft med petrolum, mineral, citrus, lime, mogen persika och aningen saffran. I munnen hittar vi finfin syra, bra restsötma, mineral, lite petroleumstänk, underbar kryddighet och en underbar fin, lång eftersmak. Det här måste vara en tysk riesling med mognad, förmodligen en Grosses Gewächs; jag satsar på 2005 Rheingau. En del andra är lite mer ungdomligt inriktade och lutar åt 2015. Fyra bäströster.
2010 Schäfer-Fröhlich Halenberg GG
Jaja, land, druva och kvalitetsklass hade jag i alla fall rätt i, men att jag inte kände igen en av våra favoriter var lite störande. Nåväl, det var bara att ta en till klunk så försvann man upp i rieslinghimmelen på nolltid.
Första röda omgångens första röda
Klart röd till färgen. En doft av örter och bränt gummi, lite rökt chark och en grön stjälkig ton. Lite senare dyker det upp grillchips, nötter, choklad och lite svarta oliver/olivspad i doften. I munnen känns viss eldighet och kroppen hänger inte riktigt med resten av vinet. Eftersmaken hänger kvar med lite nyklippt mynta och enbärsris. Kan det här vara mitt vin? Nja, det är för kallt. Jag får lite Hermitage-vibbar, men ändå inte. Côte Rôtie med viss mognad eller en Crozes? Kammade hem sex bäströster.
2007 Domaine La Barroche Fiancée
Jaja, rätt land och region är ju alltid något.
Första röda omgångens andra röda
Begynnande tegelton till färgen. Doften känns besk, lite fotsvett, ungefär som en skidstrumpa i ylle efter en dag i backen; lite våt ullblandning. Senare kommer det fram lite potatisskal och när dessa vädrats ur blir det istället torr lädersko. En del hittar jordgubbar och svart te, men jag fastnade i innerpjäxan. I munnen är vinet lätt med viss pepparmynta och återkommande potatisskal. Nja, ganska slankt vin med en del mineralitet och viss rökighet. Vad är detta? Jag gissar som vanligt på mitt vin medan övriga provare rör sig mellan Rioja, Portugal, Bourgogne och Beaujolais. Två bäströster.
2012 Monteraponi Baron’ Ugo Toscana Rosso
Inte så många tänkte Toscana. Faktiskt ingen som gjorde det. Om jag inte minns fel tyckte Monteraponi att 2012 kändes mer burgundisk än toskansk och ville inte kalla vinet för Chianti Classico och buteljerade dessutom vinet i en burgundisk flaska.
Första röda omgångens tredje röda
Rödlila till färgen. Ger ett tydligt ungt intryck. Doftmässigt mycket knuten och anonym, men det finns aningen vanilj och björnbär om man letar. I munnen relativt slankt, men gott med kort eftersmak samt lite potatisskal (det var då ett tjat om potäterna!). Vad är detta? Mencia från Bierzo? Tja, varför inte. Andra kloka förslag bestod av ”Östeuropa”, Cahors, Mencia, Cab franc från Loire. Ingen bäströst.
2016 Niepoort Turris Douro DOC
Vi var i alla fall på iberiska halvön och snurrade, tack och lov.
Sedan blev det dags för en matpaus som bestod av
medhavd chark, ostar, lite kex samt sedvanlig fenomenal Sellinsk Parmentier. Stärkta av maten gick vi sedan loss på andra omgången röda viner.
Andra röda omgångens första röda
Färg; röd. Enkelt. Frisk doft med lite inslag av stencil men ändå inte samt en aning rökighet och lite blåbärspaj. Känns knuten. Något senare kommer det bittermandel och körsbärskärnor. I munnen viss strävhet och beska. Lite grön rökt paprika eller möjligen osaltade piementos de padrón i eftersmaken. Munnen drar ihop sig en aning av beskan och finns det inte även lite sälta/salmiak med? Vad är detta? För säkerhets skull gissar jag att det kan vara mitt vin, men garderar med lagom svävande Spanien. Andra förslag som dyker upp är Rhône, Piemonte och Spanien. En bäströst.
2012 Antico Castello Taurasi
Hupp! Inte alls tokigt, men inte heller helt briljant. Men gott.
Andra röda omgångens andra röda
Aningen ljusare röd än första vinet. Initialt lite muggig doft på gränsen till TCA, men ändå inte. Kan det vara ”naturligt” vin? Kan kanske vädras bort. Mörk choklad kan anas, likaså lite sälta och salmiak. I munnen beskt, vin och smak hänger inte riktigt ihop; först kommer vinet sedan kommer smaken ”våningen under” och efteråt känns munnen som en sandstrand. Kan det här vara mitt knasvin? Nja,
@Patrik Sellin tycker att det finns tydliga likheter med första vinet i första omgången och drar paralleller till mogen Châteauneuf-du-Pape och vi andra lyssnar häpet och imponerande på. Tre bäströster.
2012 Mas de Boislauzon Quet
Jamenvisst hade Mäster Sellin helt rätt!
Andra röda omgångens tredje röda
Antydan till tegelton i färgen. Fin doft med lite bittermandel och körsbärskärnor samt pinjeträ och möjligen kaktus. Eftersom färgen är ganska ljus tänker jag mig lite åt Brunello-hållet. I munnen då? Gott som bara den! Dofterna går igen i smaken, fin och ordentlig syra. Det här är väl ändå Italien. Toscana? Brunello? En ung Ciacci Piccolomini? Eller kanske Piemonte och Barbaresco? Det finns även förslag på norra Rhône eller Mencia.
2013 Tenuta delle Terre Nere Prephylloxera La Vigna di Don Peppino
Helt utan vulkanisk mineralitet, inte undra på att man gick bet på Etna. Men gott var det!
Andra röda omgångens fjärde röda
Lätt klar och lite ljusare röd till färgen. En doft av ”naturvin” som övergår till gödsel. Går det att vädra bort? Långt senare är det mer Kinapuff i doften med rök och bränt knallpulver och det har helt klart tagit sig till det bättre. Andra hittar Barnängens pärlande hårbalsam i doften. I munnen beskt och sisådär, grönkartigt och påminner lite om andra omgångens andra vin. Senare skiljer sig vinet av förklarliga skäl dock betydligt från andra vinet. Min standardgissning är som vanligt att det är mitt vin och någon funderar på Etna tills
@gece klämmer i med att ”Frank Cornelissens viner brukar kunna vara så här varierande”. Noll välförtjänta bäströster.
2018 Frank Cornelissen Munjebel MC
@gece kan sin sak och vi andra imponeras av honom samt jag själv undrar hur man kan frivilligt betala 540 kronor för den här opålitliga upplevelsen. Och jodå, till slut var det mitt vin som äntligen dök upp efter att jag hade gissat på det fem gånger tidigare under kvällen.
Stort tack till alla som släpade med flaskor och chark samt ännu större tack till
@Patrik Sellin som tillhandahöll värdskapet och sedvanlig Parmentier.
. Men det är svårt att hinna med så mycket annat än att äta och dricka 
