Efter lördagkvällens hårda 2-timmars träningspass kendo med hårdhudade senseier, valde vi att äta soba och dricka IMO SHOCHU OMIZUWARI. Underbar matchning av umami-umami.
Hemma väntade sedan
filmtajm, lite ost och några väl anpassade glas vin. Man kan ju inte slösa bort lördagar!
1957 Château Prieuré du Monastir del Camp Rivesaltes, 100p
Bedrägligt lätt, men med lager på lager av fantastiska frukter, örter, kryddor, alla fyra årstider av godhet ... och sorgligt att se denna flaska snart leverera sina sista droppar av passion.
Anmärkningsvärt och exceptionellt...
1964 Warre's Grand Reserve, 97p
Yeah, gott som phan! Var rädd den skulle vara överdöd ("gjord för tidig konsumtion, inom ett par år...") Men, ryktet om detta vins död är vida överdrivet och har ingen bäring i verkligheten.
Känns som om detta vin bara är halvvägs mot mognad.
1929 Maury, 100p
Aaah maaaaa gaaaawd!
Detta är perfekt balanserat, komplexitet ovan regnbågen och tar aldrig slut.
Färg: som en tidigt mognad Bdx.
Näsan är vacker och talar med en söt dialekt: rancio, färska fikon, krusmynta, julkrydda, glögg och Grenachefrukt på ett sätt som känns som max 25 år gammal..
Medium söt, ultima komplex och komplett. Färska fikon, russin och krusmynta tävlar om vem som äger entrén.
Mellangommen är ett helt annat djur, där huvud-tension, själva nerven, oscillerar mellan syrorna och sockerarterna. Det här är den poetiskt perfekta platsen. Precis som en av Emily Dickinsons dikter som förväntas rimma, men som inte rimmar... Det finns en bitter uppstuds här, som biter huvudet av alla förväntningar. Nej, inget rim här inte
Grand Finale glöder av passion!
Lätt alkoholisk hetta och sötma sätter scenen för den intensiva men rena avslutningen. Som en kärleksfull relation som inte tar slut, utan istället vars minne sakta tynar bort. All skönhet och härlighet i detta vin känns som resterna på himlen av en mästares fyrverkerifinal...
Det är tortyr att plötsligt finna att mitt glas: tomt och flaskan halv...
Wow!