Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[katho27]

Lite oförlöst?
Hah!
Det lär den upplevas som om också 10 år.
Tålamod, min vän
…och köp också lite mer mogna viner att avnjuta emellanåt. Är sällan fel.

Restaurangbesök, det vin från området med mest ålder på listan..
Men, tack för tips!

 

[StefanAkiko]

En afton på PRIMO kan ju bara vara … så underbart!
Och det var det!

…även om ett etikettsmässigt räcervin bombade vad gällde det sekundära, dvs: själva vinet.
Etiketten, däremot, förhöll sig makalöst tongivande under hela dagen, eftermiddagen, aftonen och kvällen. Den ingav hela tiden varma känslor av närvaro, mognad och excellens. Utlovade en närmast orgiastisk upplevelse från flera år sedan. Sådana häringa etiketter är det svårt att få för mycket av. Satan vad bra den är. Den ger upplevelsen extra rondör och gravitas. Svårt att få andras viner att upplevas som "i närheten lika bra" med denna läjbel på bordet. Pen*sen växte av uppluckrad verklighetsförankring och vi kände oss viktoga. 100 poäng för etiketten!

1996 Tenuta dell'Ornellaia Bolgheri Superiore Ornellaia. Etikett: 100p. Vin: 87p
Ptjae, ljusröd färg med medeltegling.
Doften är stor med omfattande referenser till Bdx och Brett. En hel hjord av boskap har promenerat förvi i krokarna.
I munnen är dett mot snipigt vad gäller överuttryck av syror. Huh.
Det snällaste jag kan säga är "elegant".
Vinet levererar inte vad etiketten utlovar.

2017 Lucien Crochet Sancerre Le Chêne Marchand, 96p​

Än en gång levererar detta vin så att man blir alldeles vimmelkantig av dess företräden. Helt enkelt galet bra. Flytande elektricitet. Oändligt mycket sol-utan-värme och en Sb-karaktär som är fullständigt oslagbar. Iaf för oss och 2022. Lätt det bästa vinet för i år. Fem underbara genomkörare. En flaska kvar. Skall försöka gömma undan den…

 

[StefanAkiko]

Restaurangbesök, det vin från området med mest ålder på listan..
Men, tack för tips!

Glömmer ständigt bort Nordkoreas inställning till BYOB.
Sorry.
Gott att det fanns njutning att mjölka ur den! Det är ju ändå det som räknas.

 

[The Wall]

En afton på PRIMO kan ju bara vara … så underbart!
Och det var det!

…även om ett etikettsmässigt räcervin bombade vad gällde det sekundära, dvs: själva vinet.
Etiketten, däremot, förhöll sig makalöst tongivande under hela dagen, eftermiddagen, aftonen och kvällen. Den ingav hela tiden varma känslor av närvaro, mognad och excellens. Utlovade en närmast orgiastisk upplevelse från flera år sedan. Sådana häringa etiketter är det svårt att få för mycket av. Satan vad bra den är. Den ger upplevelsen extra rondör och gravitas. Svårt att få andras viner att upplevas som "i närheten lika bra" med denna läjbel på bordet. Pen*sen växte av uppluckrad verklighetsförankring och vi kände oss viktoga. 100 poäng för etiketten!

Har vi att göra med en äkta etikettsfluktare månntro...?

 

[StefanAkiko]

Har vi att göra med en äkta etikettsfluktare månntro...?

Jaaaa!
Precis så

I snitt: varje år köper jag in en 3-5 flaskor av perversa etiketter att använda till våra respektive födelsedagar, äktenskapsårsdagar 結婚記念日、specialdatum, särskilda middagar och "bara-för-att". Men, jag är den första att medge att dessa dyra flaskor aldrig, eller nästan aldrig, levererar pang för pengen.

DISCLAIMER: jag är inte fast i champisträsket och saknar intresse för Bgn, vilket betyder för mig att allt över 500 pix är en DYR flaska. Och skall jag köpa eller ploppa någonting som kostar över 500 pluppar, ja då skall där finnas hemläxa gjord.

1. Eller ego. (hatar mig själv!)
2. Eller etikett. (hatar mig själv!)
3. Eller samlande. (hatar mig själv INNERLIGT!)
4. Eller förväntningar. (hatar mig själv!)
5. Eller ett särskilt tillfälle i framtiden där detta särskilda vin skulle kunna vara SÄRSKILT och bidra till någonting. (1, 2, 3, 4 . . . och hatar mig själv!)

 

[StefanAkiko]

Så här ser det ut på CT för aftonens Colheita Port (två glas):

…och många andra än jag verkligen älskar denna buteljering.
Men, Grahams-fan, som jag inte är… Detta är för sött och behöver vila länge än!

 

[The Wall]

2006 The Laughing Magpie Shiraz Viognier

Från flaska ner i Gabriel Gold; örtighet, åldrad-södra Rhône-vibbar, lite grå gymnastikmatta, dock inte knas-insvettad, eller är det blåstencil? Champinjoner? Viss värme, 15% känns i doften, men på ett behagligt sätt, kroppen står upp bra.
Munnen; viss mognad börjar skönjas, liten eldighet, men även i munnen står kroppen upp bra, känns kompakt. Det finns lite inslag av eukalyptus, men inte på långa vägar i närheten av hur unga australiensare betedde sig som nyförlösta förr om åren. I eftersmaken hänger en behaglig värme kvar ackompanjerad av viss beska med lite mynta på toppen.
Fungerade utmärkt till kvällens ugnsstekta revbensspjäll med hustruns diversemarinad (soja, honung, ingefära, sesamolja, senapspulver, balsamico, mörk sirap och något mer).

Om vi har vin kvar på söndag kan det bli återbesök till 2023 års grillpremiär. Eller så måste vi öppna en annan flaska. Också.

Skrattretande trevlig överraskning.

 

[StefanAkiko]

2006 The Laughing Magpie Shiraz Viognier

Från flaska ner i Gabriel Gold; örtighet, åldrad-södra Rhône-vibbar, lite grå gymnastikmatta, dock inte knas-insvettad, eller är det blåstencil? Champinjoner? Viss värme, 15% känns i doften, men på ett behagligt sätt, kroppen står upp bra.
Munnen; viss mognad börjar skönjas, liten eldighet, men även i munnen står kroppen upp bra, känns kompakt. Det finns lite inslag av eukalyptus, men inte på långa vägar i närheten av hur unga australiensare betedde sig som nyförlösta förr om åren. I eftersmaken hänger en behaglig värme kvar ackompanjerad av viss beska med lite mynta på toppen.
Fungerade utmärkt till kvällens ugnsstekta revbensspjäll med hustruns diversemarinad (soja, honung, ingefära, sesamolja, senapspulver, balsamico, mörk sirap och något mer).

Om vi har vin kvar på söndag kan det bli återbesök till 2023 års grillpremiär. Eller så måste vi öppna en annan flaska. Också.
Visa bifogad bild 27975
Skrattretande trevlig överraskning.

Är en stor anhängare av Australisk Shiraz och börjar nästan dregla av din smaknot. Den skrattande skatan har jag ännu aldrig fått mig till livs. Det är tyvärr rätt glest med australiska viner i Japan. Men, det kommer väl en dag också för den att hitta hem till oss.

 

[StefanAkiko]

Restaurang PRIMO och lite vin:

2017 Le Chêne Marchand Sancerre av Lucien Crochet, 93p
Buteljerad elektricitet!
Magiskt bra vin!

1990 Zeltinger Sonnenuhr Auslese ** av Markus Molitor, 100p
Bara att ställa sig i kön av beundrare. Absolut en av de bästa Moslar jag någonsin haft äran att ploppa. Halvmogen, men redan som en len och öm kyss.

OpenAI levererar denna sublima haiku:
Golden Mosel Riesling
Auslese, sweet and mellow wine
Nectar of the gods

1996 Ornellaia, 84p
Fantastisk doft med Brett, vacker mineralitet och CS så man blir lycklig!
Detta var snipigt i syrorna, saknar märg, obalanserad och kort.
Som en snabbköps-Chianti med viss ålder.
Utan doften hade detta skitvin landat på under 80p.

 

[Sonderlese]

Bollinger och hemmalaget Foie Gras

 

[chambertin]

Till en bit Angus-entrecôte igår blev det att testa av 2010 Vigna Barbagalli från Pietradolce (Prephylloxera Nerello Mascalese från Etna) för att se om det hänt ngt med vinet sedan 2018.
Börjar blygt och lite stängt men öppnar upp efter 1 timma i karaff. Vill dock aldrig lyfta riktigt högt vg intensitet under kvällen. En skvätt i botten på karaffen var i morse ngt bättre i intensitet. Doften blir mer och mer lik en utvecklad Nebbiolo verkar det som (nypon och järn) men utan mentol och det går långsammare med utvecklingen med Barbagallin.
Tanninerna pockar på mat och är fortfarande lite finkornigt sandiga och Bourgognevibbarna som den hade för några år sedan har fått ge vika för Piemonte.
Bra längd och struktur i smaken så får ge återstående flaskor några år till att komma runt ännu mer.

 

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 28008
Till en bit Angus-entrecôte igår blev det att testa av 2010 Vigna Barbagalli från Pietradolce (Prephylloxera Nerello Mascalese från Etna) för att se om det hänt ngt med vinet sedan 2018.
Börjar blygt och lite stängt men öppnar upp efter 1 timma i karaff. Vill dock aldrig lyfta riktigt högt vg intensitet under kvällen. En skvätt i botten på karaffen var i morse ngt bättre i intensitet. Doften blir mer och mer lik en utvecklad Nebbiolo verkar det som (nypon och järn) men utan mentol och det går långsammare med utvecklingen med Barbagallin.
Tanninerna pockar på mat och är fortfarande lite finkornigt sandiga och Bourgognevibbarna som den hade för några år sedan har fått ge vika för Piemonte.
Bra längd och struktur i smaken så får ge återstående flaskor några år till att komma runt ännu mer.

Spännande Nerello M. Låter som ytterligare tio år i källaren är en försiktig början…

Hur ser du på skillnaderna mellan böttre Nebbiolo och Bourgogne? Tycker de konvergerar på flera kusliga sätt och tar ofta fel i blindprovningar. Det gäller både yngre och äldre…

 

[StefanAkiko]

Sista glaset…
Avsked av en fin gammal vän togs i afton:

1929 Les Vignerons de Maury, 100p​

Detta är ett gigantiskt och fantastiskt vin. Exceptionellt på alla vis. Den livfulla intensiteten hos hallonen och slånbären är hisnande. De örtbaserade egenskaperna sjunger! Jag börjar nästan gråta av skönheten i det här vinet, samtidigt som det fortfarande levererar tanniner till min gom.

Perfekt balans, längd, komposition, intensitet, typicitet och unikhet.

Det är sällan man har så pass eleverade saker i sitt glas...

 

[StefanAkiko]

Internationella Pizzadagen!
Jag blev lurad, korrekt datum är den 9 februari.
Dock inte så att jag lider av pizza. Tvärt om!
Med några blygsamma skvättar mogen Bdx är man dessutom garanterat hemma med pizzan!

1994 Château La Croix St. Georges, Pomerol, 88p​

Den minst inspirerande flaska jag hitintills tutat i mig från denna egendom. Ansiktslös skönhet. Balanserat och rent. Hyfsat men inget att skriva hem om.
Har du flaskor hemma: ingen brådska.

 

[The Wall]

Pio Cesare Langhe Nebbiolo i två årgångar​

Alla normala människor - till vilka jag räknar mig, även om hustrun har en del invändningar - ser fram emot grillsäsongens premiär som infaller den 1 januari varje år. Det är ett utmärkt tillfälle att följa upp och förfina sina idéer från den gångna grillsäsongen som avslutades den 30 december. I vanlig ordning slarvade vi med (dvs hoppade helt över) försäsongsträningen, men vi skyller på att försäsongen är i kortaste laget.

2018 Pio Cesare Langhe Nebbiolo
Rätt ner från flaskan i Zalto Bou/Neb; diskreta toner av bittermandel och körbärskärna samsas med lika diskreta toner av spearmint och nyutslagen nyponros. Det finns även en gnutta pinjekärnor och kakao i bakgrunden. Lite alkoholvärme (14,5%) förefaller göra besök. I munnen står tanninerna i givakt, dock i något nedpolerat format. Viss beska håller tanninerna sällskap i väntan på att alkoholvärmen intar munhålan.

Var det bättre förr när flaskorna var mindre (72 cl) och alkoholhalten lägre (12,5%)? Vi korkar upp (eller snarare ploppar ner den osamarbetsvilliga korken ner i) en flaska 1964 Pio Cesare Langhe Nebbiolo och silar ner vinet i en karaff och en första kvalitetskontroll i Zalto Bou/Neb. Den eftertänksamme hade troligen kvalitetskontrollerat vinet före karaffering, men man kan ju inte tänka på allt. Vad hittar näsan? Alkoholvärme tittar fram tillsammans med multna löv och en liten bit spearmint. Dominerande intrycket är kort och gott ”gammalt vin”, eller ja, ”moget” är mer korrekt. Jämfört med sangiovese drar nebbiolo helt klart åt pinot noir-hållet. I munnen då? Det finns en del tappra tanniner kvar och det visar sig att de är med ålderns rätt klart mer elegant slipade än 2018 års version. En aning slank i kroppen, men av den alkoholvärme som kunde skönjas i doften märks trevligt nog intet i munnen. Ganska kort i smaken, men ”mogen nebbiolo” hänger kvar i munnen efter att vinet svalts. Visst, mogen Bx tar hem spelet varje gång, men det är ändå kul att vidga sina smakhorisonter emellanåt.

Eftersom jag är både otålig och hungrig åker smaknoten ut innan vi eldar upp väl valda delar av en kossa (ryggbiff till oss vuxna och oxfilé till barnen) och vevar ihop bearnaisesås. Det yngre vinets tanniner lär (som vanligt) sällskapa fint med bearnaisesåsen lär nyhyvlad tryffel ackompanjera det äldre vinet bättre, men pga underskott på färsk tryffel här hemma får bearnaisesås rycka in som ersättare. Eller så får vinet helt enkelt utgöra eftersläckare när maten är uppäten.

Ung möter gammal över en bit grillad kossa på nyårsdagen.

 

[The Wall]

När halva innehållet i flaskan från 1964 väntar på att bli uppdrucket en annan dag och moderflaskan är full av kork med en grågrön odling som blommat ut ovanpå korken får vinet hitta en ny kylskåpsövernattningskostym i form av en övergiven halvflaska vitvinssåsvin. ”Ren och fin” som samerna klokt uttrycker saken.

 

[matage]

Comm GB Burlotto Barolo Monvigliero 2011
Karafferad i 5-6h och sen ned i Zalto Bgn.
Ett extra år och en lite längre karaffering har gjort det här vinet gott. Initialt är det mosade jordgubbar och björnbär på nosen med potpurri/rosenblad som sen lugnar sig och drar mer mot körsbär.
Samma mörka rödbärighet i gommen med en touch turkish deligt, pinjenötter. Ett kort besök (återigen) av kokta rödbetor som tack och lov försvann lika fort som det dök upp.
Väldigt tydlga läderartade tanniner (mocka/borstat läder) som gör vinet ruggigt kärvt på egen hand men fantastiskt till en ordentligt krämig risotto och helstekt ankbröst.

Dricker väldigt bra just nu men min gissning är att det bara är i början av sin storhetstid.

 

[The Wall]

2006 The Laughing Magpie Shiraz Viognier
Om vi har vin kvar på söndag kan det bli återbesök till 2023 års grillpremiär. Eller så måste vi öppna en annan flaska. Också.
Visa bifogad bild 27975
Skrattretande trevlig överraskning.

Jodå, Den skrattande skatan överlevde till söndagen, men den logiska frågan alla ställer sig är ”hur står det till med vinet idag?”. ”Jag kommer ställa er ut ur er misär” som det heter på internationell lingo; favorit i repris (Gabriel Gold): i näsan har vi lite alkoholeldighet, liiiite eukalyptus, lite rökt chark (va? Men, jo!), lite grönstjälkig ton (hej viognier?) och lite nyvänd matjord. Skulle jag köpt fler flaskor och lagrat? Har påven en kul hatt?
Munnen då? Varmt och behagligt, en skvätt beska, tanniner som är pigga och alerta, lite kort och intensiv upplevelse, men vinet är ju tamejsjutton inte alls dumt. Jag har för mig att det här är inte d’Arenbergs toppvin (bl a Dead Arm Shiraz ligger väl högre upp på fin-skalan) men det är fin utdelning på insatsen. Nä, det är inte utväxling av Grange-klass, men det är en trevlig och för min del överraskande trevlig utväxling.
Bonusinfo; en cuvée med 50% Skata och 50% 2018 Pio Cesare Langhe Nebbiolo fungerar otippat bra. Hur jag vet det? Well, kombinationen av Skatan i Gold och glasmässigt missförstånd inom familjen när jag instruerade om påfyllning resulterade i en trevlig överraskning. Inget jag skulle gett ha mig på pga, tja, gammal Oz med ung italiensk nebba är inte mitt förstaval, men jag anar att tack vare Skatans fina struktur blev mötet med unge signore Tannino di Spearmint synnerligen lyckat.

 

[chambertin]

Spännande Nerello M. Låter som ytterligare tio år i källaren är en försiktig början…

Hur ser du på skillnaderna mellan böttre Nebbiolo och Bourgogne? Tycker de konvergerar på flera kusliga sätt och tar ofta fel i blindprovningar. Det gäller både yngre och äldre…

Ja det här vinet behöver nog 5-10 år till skulle jag tro.

Tycker ofta att bättre Nebbiolo peakar runt 12-20 års ålder beroende på årgång och stil. Vissa viner har dock en tendens att torka ut och kvar blir bara tanniner och ettriga syror.
Bra Bourgogne däremot klarar den resan klart bättre men prislappen som följer med det är ju numera brutal.

Sen är ju Nebbiolo och Pinot Noir båda druvor som i sin bättre alster är oöverträffade som sniffarviner som man kan förlora sig i vg doft under en hel kväll. Tycker nog inte att det här Etnavinet riktigt kommer upp i den divisionen just nu.

 

[thunberg]

Restaurang PRIMO och lite vin:

Visa bifogad bild 27994

2017 Le Chêne Marchand Sancerre av Lucien Crochet, 93p
Buteljerad elektricitet!
Magiskt bra vin!

1990 Zeltinger Sonnenuhr Auslese ** av Markus Molitor, 100p
Bara att ställa sig i kön av beundrare. Absolut en av de bästa Moslar jag någonsin haft äran att ploppa. Halvmogen, men redan som en len och öm kyss.

OpenAI levererar denna sublima haiku:
Golden Mosel Riesling
Auslese, sweet and mellow wine
Nectar of the gods

1996 Ornellaia, 84p
Fantastisk doft med Brett, vacker mineralitet och CS så man blir lycklig!
Detta var snipigt i syrorna, saknar märg, obalanserad och kort.
Som en snabbköps-Chianti med viss ålder.
Utan doften hade detta skitvin landat på under 80p.

Samma viner som tidare post men med andra poäng? Molitor var ny dock.